Ungdomar frågar:

Varför visar inte mina föräldrar mer intresse för mig?

”När jag än ber min mamma om några minuter av hennes tid”, beklagar sig en tonårsflicka, ”så är hon alltid upptagen.”

CHRISTINA var 16 år gammal — och snart ogift mor. Hon kände visserligen ånger över det hon hade gjort, men hon var också bitter. ”Min mamma brydde sig aldrig om att förklara de här sakerna för mig”, snyftade hon. ”Hon hade helt enkelt aldrig tid att intressera sig för vad jag höll på med.”

Är det så du känner det ibland — att dina föräldrar helt enkelt inte är intresserade av dig? Du kanske inte känner för att ge uttryck åt din frustration på det sätt Christina gjorde. Och du vet att man inte kan skylla sitt dåliga uppförande på att man har försumliga föräldrar. Men trots allt känner du dig kanske djupt sårad om de försummar dig. Även om du snart är vuxen, kan du fortfarande känna ett starkt behov av dina föräldrars kärlek och stöd. Om dina föräldrar inte bryr sig om dig, kanske du känner dig helt övergiven. ”När jag än ber min mamma om några minuter av hennes tid”, beklagar sig en tonårsflicka, ”så är hon alltid upptagen.”

Det är därför inte överraskande att 25 procent av alla ungdomar ”tycker att de inte får tillräckligt mycket tid tillsammans med sina föräldrar”, enligt vad en undersökning visar. En ung människa sade: ”Jag önskar att jag kunde stå närmare mina föräldrar och vara öppnare mot dem.” Även när ungdomar och deras föräldrar är tillsammans i fysisk bemärkelse, kan de vara fjärran från varandra känslomässigt sett. Det kanske inte alls förekommer någon meningsfull kommunikation mellan dem.

Varför de inte verkar bry sig om dig

Föreställ dig att du har väntat hela dagen på att få tala igenom något problem med din mamma. Men så snart hon kommer hem från arbetet dimper hon ner i en fåtölj och är snart försjunken i kvällsnyheterna på TV. När du försöker börja prata med henne, avfärdar hon dig med ett irriterat: ”Ser du inte att jag försöker slappna av?”

En kall, kärlekslös förälder? Nej, föräldrar försummar sällan sina barn med avsikt. Men vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Timoteus 3:1—3) Och dina föräldrar kanske utsätts för större påfrestningar än någonsin tidigare. De kan vara så spända, frustrerade eller utmattade att de helt enkelt inte orkar ägna dig så mycket tid och omsorg. Det här kanske stämmer extra väl in på dig som lever i en enföräldersfamilj. Så om inte dina föräldrar hör några klagomål från dig, kanske de helt enkelt tar för givet att allt är som det skall vara.

Föräldrar kan också ha annat som tynger deras sinnen. Om din pappa är en aktiv kristen, kanske han måste bära en tung ansvarsbörda i församlingen. (Jämför 2 Korinthierna 11:28, 29.) Och även om din mamma sällan talar om det, kanske hon distraheras av tilltagande hälsoproblem. Har du syskon? Då kanske dina föräldrar också är fullt upptagna med att se till deras behov.

Det är sant att somliga föräldrar brottas med sådana allvarliga problem som alkoholism och av den orsaken inte klarar av att fylla sina barns behov. Åter andra kanske helt enkelt inte vet hur man visar intresse för sina barn. När allt kommer omkring, är det ju av föräldrarna som barnen lär sig vad kärlek är. (Jämför 1 Johannes 4:19.) Och dina föräldrar kanske uppfostrades i ett hem där man inte visade dem något intresse.

Dessutom är det så i vissa kulturer att man praktiskt taget helt ignorerar unga människors behov. I vissa delar av Afrika påbjuder sedvänjan att fadern, modern och barnen skall äta var för sig. Med vilket resultat? Collin, en 14-årig pojke från Afrika, erinrar sig: ”Det var svårt för mig att känna någon känslomässig närhet till mina föräldrar. Jag upplevde det som om jag famlade mig fram genom livet helt på egen hand.”

Fallgropar att undvika

Vad orsaken än kan vara till att dina föräldrar inte tycks bry sig om dig, kan det leda till att du känner dig sårad och arg. En del ungdomar svarar med att visa olydnad eller ovilja att samarbeta. Andra drar slutsatsen att uppror är enda sättet att dra uppmärksamheten till deras belägenhet. Men för det mesta leder detta bara till att sådana upproriska ungdomar skadar sig själva, liksom Christina gjorde, som omnämndes i början av artikeln. ”Det är de oerfarnas avfällighet som kommer att dräpa dem”, varnar Ordspråken 1:32.

Å andra sidan åstadkommer du inte särskilt mycket genom att bara strunta i det hela — särskilt inte om det är något som har sårat dig djupt. ”Har du visat dig modfälld på trångmålets dag?” frågar Ordspråken 24:10. ”Din kraft kommer att vara begränsad.” Känslomässiga sår kan vara minst lika verkliga och smärtsamma som fysiska sår. (Ordspråken 18:14) Och om de får bli en varhärd, så att säga, kan de fortsätta att vålla en smärta även när man är vuxen. Ett belysande exempel är en ung man som heter Johan. ”När jag växte upp”, erinrar sig Johan, ”var min alkoholiserade far aldrig där när jag behövde honom som mest.” Han tillägger: ”Han var alltför försjunken i sina egna problem för att ägna mig särskilt mycket uppmärksamhet.” Som vuxen har Johan under långa perioder lidit av depressioner och skuldkänslor.

Med bistånd från några goda vänner kunde Johan börja bygga upp sin självaktning igen. Hans erfarenhet understryker emellertid värdet av att man försöker hitta positiva sätt att ta itu med sin hemsituation.

Hjälp dem på traven

Anta att mamma eller pappa sällan pratar med dig. Då kan du bryta tystnaden och visa lite intresse för dem. (Matteus 7:12; Filipperna 2:4) Erbjud dig att följa med dem om de skall uträtta något ärende. Fråga om du kan hjälpa till på något sätt, kanske genom att laga ett mål mat eller genom att städa. Med tiden kan du börja berätta om saker som upptar ditt sinne, till exempel sådant som händer i skolan.

Ibland kan det emellertid hända att du har något allvarligt problem som du måste prata om. Då skulle det kanske inte vara så lämpligt att börja prata med pappa när han ligger på soffan och slappnar av efter en hård dag på jobbet. Försök hitta det rätta tillfället — när han är något så när avslappnad och på gott humör — för att prata igenom saken. (Ordspråken 15:23) Då är chansen mycket större att han kommer att intressera sig för dina problem.

Men hur är det om dina föräldrar inte visar något gensvar, trots alla dina ansträngningar?a Ordspråken 15:22 påminner oss om att ”planer omintetgörs där det inte förekommer något förtroligt tal”. Ja, du kanske måste berätta för dina föräldrar (naturligtvis på ett vänligt och taktfullt sätt) att du tycker att de inte visar dig tillräckligt mycket intresse och att detta gör att du känner dig sårad och oälskad. Kanske du helt enkelt skulle tycka om att få lite beröm då och då, eller kanske du skulle uppskatta att få lite hjälp med läxorna.

Dina föräldrar kommer antagligen att bli förvånade när de får höra att du känner det på det här sättet. De kanske genast försäkrar dig att de älskar dig, och de kanske till och med ber om ursäkt för att ha gett dig ett felaktigt intryck. När föräldrar väl har fått problemet påtalat för sig, gör de ofta stora ansträngningar för att ändra på sig.

Å andra sidan kanske ert samtal avslöjar att du har missförstått en del saker. Du kanske helt enkelt inte har lagt märke till de olika sätt varpå de har visat dig uppmärksamhet. Att man resonerar om saken är hur som helst ett viktigt steg mot att förbättra situationen hemma.

Att fylla tomrummet

Men hur är det om du ändå inte skulle få något gensvar från dina föräldrar? Det skulle förståeligt nog vara en mycket smärtsam upplevelse. Men det finns trots allt andra alternativ.

Du kan till exempel försöka finna någon — företrädesvis någon som är äldre än du — som kan hjälpa dig att fylla tomrummet som uppstått genom dina föräldrars försumlighet. Som Ordspråken uttrycker det, finns det vänner ”som föds för tider av trångmål”. (Ordspråken 17:17) Håll utkik efter det slaget av vänner. Men var noga med vilka råd du tar emot, och förvissa dig om att råden verkligen är till nytta för dig och är i harmoni med Guds ord.

En annan källa till hjälp och stöd är den lokala församlingen av Jehovas vittnen. Där kan du finna andliga bröder och systrar och fäder och mödrar, som kommer att visa dig verkligt intresse och hjälpa dig att gå framåt andligen och känslomässigt. (Markus 10:30) Collin, den afrikanske unge man som omnämndes tidigare, fann sådana vänner. Han kände att han behövde få vägledning, så han började vara med vid Jehovas vittnens möten. Han fick snart vänner bland församlingens medlemmar, som fick honom att känna sig älskad och välkommen. Med tiden började hans föräldrar och syskon också vara med vid kristna möten.

Med största sannolikhet bryr sig dina föräldrar verkligen om dig. De behöver bara göras mer uppmärksamma på dina behov. Ta initiativet, och låt dem veta vilka dina behov är! Vem vet? Kanske upptäcker du att de är mycket mer intresserade av dig än du någonsin kunde föreställa dig.

[Fotnot]

[Bild på sidan 23]

Dagens föräldrar är ofta alltför trötta och stressade för att orka ta itu med sina barns problem