Från våra läsare
Bullterriera Jag hade en pitbullterrier, och den var den sötaste och timidaste hund jag någonsin haft. Jag tog därför anstöt av artikelrubriken ”’Djävulshundar’?” (22 maj 1992) Denna rubrik för tanken till att alla sådana hundar har att göra med Satan och ting som är onda. Att bara äga en pitbullterrier skulle nu kunna resultera i att andra tar anstöt. Jag håller dock med om att människor bör vidta försiktighetsåtgärder om de tänker bli ägare till en. Jag skulle rekommendera att de lär känna hundens och dess föräldrars bakgrund. Ta också reda på om man har skött den väl. I så fall är det troligare att den har en mild läggning.
L. H., Förenta staterna
Vår rubrik var helt enkelt bara ett citat ur den brittiska pressen, som ofta har använt detta ord för att beskriva denna oberäkneliga hundras. Vi har inte velat göra gällande att dessa hundar är sataniska till sin natur, och vi uteslöt inte heller att man kan ha sådana hundar. Men med hänsyn till de verkliga riskmöjligheterna uppmanade vi ägarna till bullterrier att vidta extra försiktighetsåtgärder för att hålla sådana djur under kontroll. — RED.
[Fotnot]
a I artikeln i Vakna! användes namnet bullterrier. De båda hundraserna är ganska lika, men pitbullterriern är inte godkänd som ras i Sverige. Vi beklagar att ordvalet har lett till en del missförstånd.
Kamp för livet Sedan jag läst artikeln ”Min kamp för livet”, skulle jag vilja tacka Hans Augustin och hans hustru. (22 april 1992) Jag vill tacka dem för deras mod och deras exempel på trohet mot Jehova trots lidande. Jag är själv ganska väl förtrogen med det slags erfarenhet de genomgår, och jag tänker ofta på dem och ber för dem.
A. Y., Frankrike
Jag har just läst artikeln, och tårar strömmar nedför mina kinder. Sådana artiklar visar oss att vi har många underbara kristna bröder och systrar världen utöver som uthärdar så mycket och ändå förblir fasta i tron. Vi blir också hjälpta till att minnas att vare sig våra problem är stora eller små, är det viktigast att hålla tankarna riktade på den tid då vi inte längre skall minnas sådana onda erfarenheter.
R. T., Förenta staterna
Att vara annorlunda Tack för artikeln ”Ungdomar frågar: Varför måste jag vara annorlunda?” (8 juni 1992) Jag är en 18-årig kristen, och jag måste medge att när man är tillsammans med andra unga människor är det svårt att vara annorlunda. När de frågar: ”Varför klär du dig inte likt oss?” eller: ”Varför går du inte till den här dansen?” och så vidare, behövs det mod för att svara och ge en förklaring. Men med hjälp av Jehova och tidskriften Vakna! har jag kunnat göra det. Tack för att ni har omsorg om oss!
H. O. N., Brasilien
Kackerlackor Artikeln ”Den seglivade kackerlackan” var mycket intressant. (22 januari 1992) Min familj har tillämpat upplysningarna som gavs, och sedan dess har vi inte alls sett till la cucaracha i vårt hem.
B. H., Förenta staterna
Jag läste om kackerlackor i skolan för omkring tre år sedan. Men jag betraktade dem aldrig som nyttiga. Jag blev överraskad över att få veta att kackerlackor, som vanligtvis betraktas som fiender, kunde vara till nytta på något sätt. Nu förstår jag också varför de är svåra att utrota, även med bekämpningsmedel.
E. A., Nigeria
Jag är förvånad över att ni inte nämnde borsyra som ett ”botemedel” mot kackerlackangrepp. Vi har använt detta hemma, och det fungerar!
S. D., Förenta staterna
Forskare har varnat för att borsyra kan medföra allvarliga hälsorisker för spädbarn och äldre barn. Se ”From Our Readers” i ”Awake!” för 22 oktober 1984. — RED.