Högsta domstolen i Filippinerna upprätthåller religionsfriheten

Från Vakna!:s korrespondent i Filippinerna

DEN 7 juni 1993, då miljoner skolbarn i Filippinerna återvände till sina klassrum, var barnen till Jehovas vittnen de lyckligaste bland dem. Varför det? Därför att den 1 mars 1993, strax före skolårets slut, hade Högsta domstolen i Filippinerna upphävt ett beslut av Högsta domstolen från år 1959 och upprätthöll därmed rätten för barn till Jehovas vittnen att slippa hälsa flaggan, läsa upp löftet om tro och lydnad för nationen och sjunga nationalsången.

Vad var det som ändrade på situationen? Och vad har konsekvenserna blivit för alla frihetsälskande människor i Filippinerna som ett resultat av det här beslutet?

Varför Jehovas vittnen inte hälsar flaggan

Jehovas vittnen anser att flagghälsning, att sjunga nationalsången och att läsa upp ett löfte om tro och lydnad är religiösa handlingar. Deras enligt Bibeln övade samvete tillåter dem inte att delta i sådana handlingar av tillbedjan. (Matteus 4:10; Apostlagärningarna 5:29) Det spelar ingen roll i vilket land de bor — detta är deras ståndpunktstagande i efterliknande av Jesus Kristus, som sade att hans efterföljare inte skulle vara ”någon del av världen, alldeles som ... [han inte var] någon del av världen”. — Johannes 17:16.

Samtidigt visar Jehovas vittnen respekt för de regeringar de lever under, och de tror att dessa utgör en anordning som har Guds godkännande. De måste därför lyda landets lagar, betala skatt och ge tillbörlig ära åt de styrande. De kommer aldrig att ta del i något uppror mot någon som helst regering.a

Skälen till Högsta domstolens beslut

Vilka skäl angavs av den nuvarande Högsta domstolen för att upphäva beslutet i fallet Gerona v. Secretary of Education från år 1959? Beslutet från år 1993, skrivet av domaren Griño-Aquino, slår fast: ”Tanken att man måste tvingas hälsa flaggan, sjunga nationalsången och läsa upp det patriotiska löftet under en flagghälsningsceremoni under hot att bli avskedad från arbetet eller relegerad från skolan är främmande för samvetet hos dagens filippinare, vilkas begrepp från barndomen formats av den lag som garanterade dem rättigheten att tala fritt och att fritt utöva sin religiösa bekännelse och tillbedjan.”

Högsta domstolen hade lagt märke till att Jehovas vittnen ”inte tar del i de obligatoriska flagghälsningsceremonierna, men att de inte heller tar del i ’synbara handlingar’ eller gör sig skyldiga till ett uppförande som skulle kunna stöta deras landsmän som tror att man visar sin kärlek till landet genom att ta del i flagghälsningsceremonin”. Domstolen hade ytterligare iakttagelser: ”De står respektfullt tysta under flagghälsningsceremonin för att visa respekt för de rättigheter som de har som väljer att ta del i de högtidliga procedurerna. ... Eftersom de inte deltar i omstörtande handlingar, finns det inga skäl att relegera dem.”

Den nuvarande domstolen kom också att behandla de förutsägelser som hade gjorts i beslutet i fallet Gerona, nämligen att om Jehovas vittnen tilläts vara fria från kravet att hälsa flaggan, ”skulle flagghälsningsceremonin bli förlegad eller skulle det kanske bara vara några få som tog del i den, och då skulle vi till slut ha medborgare som är olärda och okunniga och som inte genomsyras av aktning för flaggan och kärlek till landet, beundran av nationella hjältar och patriotism — en patetisk och även tragisk situation, och allt på grund av att en liten del av eleverna i skolan får igenom sin vilja och sina fordringar och blir beviljade undantag”.

Beslutet från år 1993 besvarade detta genom att slå fast: ”Den situation som domstolen med fasa förutsade i fallet Gerona ... har inte uppstått. Vi är inte övertygade om att man genom att befria Jehovas vittnen från att hälsa flaggan, sjunga nationalsången och läsa upp det patriotiska löftet gör att den här religiösa gruppen, som onekligen består av en ’liten del av eleverna i skolan’, kommer att skaka om vår del av världen och plötsligt frambringa en nation ’som är olärd och okunnig och som inte genomsyras av aktning för flaggan, patriotism, kärlek till landet och beundran av nationella hjältar’.”

Slutligen hänvisade den nuvarande domstolen till de kommentarer som gjordes av domaren Robert Jackson vid Högsta domstolen i USA i fallet Barnette från år 1943, då han sade: ”Att tro att patriotism inte kommer att utvecklas om patriotiska ceremonier är frivilliga och spontana i stället för att vara påtvingade rutiner är att göra en föga smickrande bedömning av våra institutioners förmåga att tilltala fria sinnen. ... Friheten att vara olik är inte begränsad till saker som inte har så stor betydelse. Detta skulle vara enbart skuggan av frihet. Frihetens sanna natur visar sig i rätten att vara olik när det gäller saker som rör det centrala i dagens samhälle.”

Sedan de här utmärkta lagpunkterna hade lagts fram, var Filippinernas högsta domstols enhälliga beslut: ”Besluten att relegera, vilka utfärdades av svarandena gentemot petitionärerna, är härmed AVSKAFFADE OCH SATTA ÅT SIDAN. Det tillfälliga rättsliga förbudet [mot skolans myndigheter], vilket kom från den här domstolen, har härmed gjorts permanent.”

Domaren Isagani Cruz, som var med och som var av samma mening, tillade följande iakttagelse: ”I mina ögon var utslaget i fallet Gerona baserat på ett felaktigt antagande. Domstolen som avgav det var tydligen styrd av övertygelsen att staten hade rätt att avgöra vad som var religiöst och vad som inte var religiöst och att bestämma för den enskilde vad han kan tillbe och inte kan tillbe. ... I och med att staten fordrar att petitionärerna skall ta del i flagghälsningsceremonin har den förklarat ex cathedra att de inte överträder Bibeln genom att hälsa flaggan. Detta är för mig ett obefogat intrång på deras religiösa trosuppfattningar, vilka säger dem motsatsen. Staten kan inte tyda Bibeln för dem. Den har ingen kompetens i denna sak.”

Vad det betyder för dem som älskar frihet

Alla frihetsälskande människor gläder sig verkligen över det här beslutet att upprätthålla rätten till fritt val i fråga om religion och samvete, medan de underordnar sig statens relativa myndighet. (Romarna 13:1, 2) Om staten skyddar individers rättigheter, öppnar den inte vägen till anarki, utan snarare tjänar den då den roll som aposteln Paulus nämnde i Romarna 13:5, 6, där han säger: ”[Det] finns ... tvingande skäl till att ni underordnar er, ... för ert samvetes [skull]. Fördenskull betalar ni ju också skatter; de är nämligen Guds offentliga tjänare som ständigt tjänar just detta syfte.”

Jehovas vittnen i Filippinerna respekterar den juridiska kompetensen hos domarna i Högsta domstolen och inser att den slutliga äran måste ges åt vår Skapare, Jehova Gud.

[Fotnot]