Bibelns syn

Vilka kommer till himlen?

EN TERRORISTBOMB sliter sönder ett trafikplan under flygning och dödar alla de ombordvarande. Släktingar och vänner till offren får höra att deras nära och kära som ett slags kompensation för sin tidiga och våldsamma död nu är i himlen.

En populär musiker dör och sägs spela trumpet med änglarna i himlen.

När småbarn på grund av sjukdom, hungersnöd eller olyckor dör en för tidig död, säger prästerna att dessa barn nu lever i himmelsk lycksalighet, kanske rentav som änglar.

Rättar Gud till orättvisor mot unga och gamla genom att låta alla sådana komma till honom i hans himmelska frid? Är detta att komma till himlen bara Guds sätt att bevara alla som är goda och berömvärda bland människorna? Vad är Bibelns syn?

De som inte är i himlen

Bibeln säger tydligt: ”Vet ni då inte att de orättfärdiga inte skall ärva Guds kungarike?” (1 Korinthierna 6:9) Men Bibeln visar också att det finns många rättfärdiga och offer för orättvisor som inte skall ärva himlen.

Så här sade Jesus om Johannes döparen, som snart skulle lida martyrdöden: ”Jag säger er i sanning: Bland dem som är födda av kvinnor har det inte uppväckts någon större än Johannes döparen; men den som är en av de mindre i himlarnas kungarike är större än han.” (Matteus 11:11) I sitt försök att tillintetgöra barnet Jesus lät den onde kung Herodes skoningslöst slakta alla pojkar som var två år och yngre i Betlehem och dess omgivningar. (Matteus 2:16) Ändå sade Jesus: ”För övrigt har ingen stigit upp till himlen utom den som steg ner från himlen, Människosonen [Jesus].” (Johannes 3:13) Varför talade inte Jesus om dessa offer för orättvisa såsom varande i himlen?

Jesus öppnade vägen

Jesus kallade sig själv ”vägen och sanningen och livet”, och aposteln Paulus talade om honom som ”förstlingen av dem som har somnat in”. (Johannes 14:6; 1 Korinthierna 15:20) Följaktligen kunde ingen ha kommit före honom till himlen. Men åtföljdes Jesus, då han omkring 40 dagar efter sin uppståndelse faktiskt steg upp till himlen, av värdiga trons män som redan hade dött? Så här sade aposteln Petrus omkring tio dagar senare om kung David: ”Han både dog och blev begravd, och hans minnesgrav finns ibland oss ännu denna dag. I själva verket steg David inte upp till himlarna.” — Apostlagärningarna 2:29, 34.

Det är följaktligen mer inbegripet för att få komma till himlen än att man skall kompenseras för orättvisor man har fått utstå eller ens belönas för att man har varit trogen. De som får komma till himlen är i stället ett antal representativa människor smorda med helig ande, som under Kristi ledning skall utgöra en skara himmelska styresmän. — Romarna 8:15—17; Uppenbarelseboken 14:1—3.

Ett himmelskt kungarike

Jesus talade om detta styre eller denna regering som ”himlarnas kungarike” eller ”Guds kungarike”. (Matteus 5:3, 20; Lukas 7:28) Denna administrerande skara var inte avsedd att omfatta det stora flertalet människor. Jesus talade därför om den som ”du lilla hjord”. (Lukas 12:32) På originalspråket i denna del av Bibeln är ordet ”liten” (mi·krọs) motsatsen till stor (mẹ·gas), och så som det används i Lukas 12:32 åsyftar det mängd eller ringa antal. Det finns således inte rum för ett obegränsat antal medlemmar i ”himlarnas kungarike”. För att belysa saken: Om du ombads att hälla lite vatten i ett glas, skulle du se till så att du inte hällde i så mycket att det rann över. På samma sätt kan inte den ”lilla hjorden” utgöras av ett alltför stort antal människor. Guds kungarike har ett bestämt, men litet, antal medregenter till Kristus.

Det exakta antalet av dessa styresmän, 144.000, uppenbarades för aposteln Johannes. (Uppenbarelseboken 14:1, 4) I ett tidigare kapitel i Uppenbarelseboken sägs det om just dessa att de kom ”ur varje stam och tungomål och folk och nation ... till att vara ett kungarike och präster åt ... Gud” och att de från himlen skulle härska som kungar över jorden. (Uppenbarelseboken 5:9, 10) Denna administrerande skara är tillsammans med Jesus Kristus det kungarike som han lärde sina lärjungar att be om. Det är också det organ genom vilket vanstyret av människans hem, jorden, kommer att upphöra, vilket i sin tur leder till att rättvisan och freden på jorden återinförs och jordens invånare får evig livskraft. — Psalm 37:29; Matteus 6:9, 10.

En utvald skara styresmän

Kan vi inte, med tanke på att de mänskliga styrelsesystem som Guds kungarike skall ersätta är så korrumperade, se varför de som skall ingå i denna himmelska regering så noga måste utväljas och prövas av Gud? Mänsklighetens nuvarande situation kan liknas vid den situation som hundratals passagerare ombord på ett skadat jetplan i dåligt väder befinner sig i. Skulle du i en sådan kritisk situation vilja ha en besättning av unga och oerfarna människor? Knappast! En sådan situation skulle kräva en besättning som valts ut enligt stränga krav.

Om dem som skall tjäna i himlen tillsammans med Kristus Jesus ger Bibeln oss detta lugnande besked: ”Gud [har] satt lemmarna i kroppen, var och en av dem, alldeles som han har velat.” (1 Korinthierna 12:18) Att en person själv åstundar eller eftersträvar en ställning i Guds kungarike är inte den avgörande faktorn. (Matteus 20:20—23) För att hindra ovärdiga personer från att få tillträde dit har Gud själv ställt upp bestämda normer för tro och uppförande. (Johannes 6:44; Efesierna 5:5) De första verserna i Jesu bergspredikan visar att Kristi medregenter måste vara personer som visar sig vara andligt sinnade och milda till sinnes, älskar rättfärdighet och är barmhärtiga, renhjärtade och fredsstiftande. — Matteus 5:3—9; se också Uppenbarelseboken 2:10.

Det är en glädje att veta att även om det stora flertalet människor inte blir utvalda av Gud till att vara i denna representativa skara av himmelska regenter, så finns det hopp också för dem. Dessa kommer att få bebo denna vackra jord och njuta av det gudomliga styrets välsignelser. Personer som länge har varit döda, men som när de levde blev offer för orättvisor, kommer åter att få liv och få leva tillsammans med dem som är vid liv och får se Guds kungarike ”komma” i fullaste bemärkelse. Detta löfte kommer att infrias: ”Det är de rättrådiga som kommer att bo på jorden, och det är de klanderfria som kommer att lämnas kvar på den.” — Matteus 6:9, 10; Ordspråken 2:21; Apostlagärningarna 24:15.