Zanzibar — Kryddön
FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I KENYA
TRETTIOFEM kilometer utanför Afrikas ostkust ligger ön Zanzibar. Den omges av Indiska oceanens varma blå vatten och kantas av vita sandstränder. Den är smyckad med böljande kullar och palmer som vajar i passadvindarna. Zanzibar är verkligen en pittoresk ö. Den är ganska liten, bara 85 kilometer lång och 39 kilometer bred, men har ändå spelat en stor roll i Afrikas historia.
I århundraden har perser, araber, indier, portugiser, britter, asiater, nordamerikaner och naturligtvis folk från Afrikas fastland kommit till Zanzibar. Det var den lönsamma slavhandeln som främst lockade hit besökarna, men det var också här som köpmän och upptäcktsresande fyllde på sina förråd. Ja, de flesta europeiska forskningsresande i Afrika under 1800-talet färdades via den här ön. Det är inte förvånande att den har kommit att kallas porten in till Östafrika.
Kryddnejlikan och dess användning
Sultanen Saijid Said av Oman lämnade sitt hemland vid Persiska viken och bosatte sig på Zanzibar under första hälften av 1800-talet. Som härskare över ön fick han de arabiska plantageägarna att upphöra med att odla kokosnötter och att i stället plantera en mycket lönsammare växt: kryddnejlika. Vid hans död överträffades inkomsterna av kryddnejlikor bara av handeln med slavar och elfenben. När slavhandeln sedan förbjöds, blev Zanzibar känt under namnet Spice Island (Kryddön). Den har i dag världens största produktion av kryddnejlikor.
Kryddnejlikan är faktiskt torkade blomknoppar av en tropisk, ständigt grön växt. Det vetenskapliga namnet på trädet är Eugenia caryophyllata. På Zanzibar blir dessa träd omkring nio meter höga. Blomknopparna skördas i allmänhet medan de är rödbruna och cirka en och en halv centimeter långa. Ett friskt träd kan producera omkring 35 kilo knoppar. När de har skördats, breder man ut dem för att torka i det heta tropiska solskenet.
På grund av kryddnejlikornas doft och skarpa smak används de huvudsakligen i matlagning. Smaken hos kött och grönsaker förstärks ofta med hjälp av kryddan. Man kan också mala sönder fyra eller fem knoppar och lägga dem i kokande vatten för att så få ett kryddstarkt örtte. En kall vinterdag kan rödvin med några kryddnejlikor värmas till en vederkvickande vinglögg. Man kan sticka in ett tjugotal kryddnejlikor i en apelsin och hänga upp den i badrummet någon vecka för att få en frisk, behaglig doft där. Nejlikolja har använts av tandläkare som lokalbedövning vid tandvärk. Kryddnejlika används också i munvatten och parfymer. Man kan förstå att den lilla ön har blivit berömd för sin kryddskörd.
Invånarna
Det är emellertid lokalbefolkningen på Zanzibar som utgör den verkliga ”kryddan”. I samma ögonblick som man sätter sin fot på ön blir man hjärtligt välkomnad av invånarna på ön. Här finns inget jäkt. Man har tid för varandra och samtalar gärna med varandra. Under samtalets gång skakar man upprepade gånger hand med varandra, kanske tre eller fyra gånger under en tidrymd av tio minuter. Så gör de spontant, när någon har sagt något roligt.
Den som besöker dem i deras hem får erfara deras välkända gästfrihet. Den besökande bjuds det bästa som huset förmår. Om han kommer överraskande medan man sitter och äter, är han tvungen att sitta ner tillsammans med dem och äta tills han är mätt. Det är en gästfrihet som påminner om hur det var på Bibelns tid. — Jämför 1 Moseboken 18:1—8.
Invånarna på Zanzibar är också färgstarka och exotiska i sin klädedräkt. Kvinnorna bär en buibui när de är ute och går. Det är en capeliknande kappa som täcker dem från huvudet till fotleden. Under capen kan de mycket väl bära västerländska kläder. Männen är klädda i en kanzu, ett långt, vitt eller pastellfärgat klädesplagg. De bär också en flätad mössa, en kofia.
När man går i ”Stenstaden”, som är den gamla delen av staden Zanzibar, känner man sig förflyttad långt bakåt i tiden. Labyrinten av gator och gränder har inga trottoarer. De otaliga butikerna är öppna rätt ut mot gatan. Det finns också mängder av gatuförsäljare, till exempel de som säljer Kahawa, ett sött arabiskt kaffe, kryddat med ingefära.
Zanzibars skönhet kan emellertid inte återges vare sig i ord eller med hjälp av fotografier. Dess rykte som ”kryddön” är välförtjänt på mer än ett sätt.
[Karta på sidan 16]
(För formaterad text, se publikationen)
ZANZIBAR
[Bildkälla på sidan 17]
Kartan över Afrika och bakgrundskartan: The Complete Encyclopedia of Illustration/J. G. Heck