Lyssna med ögonen
VAD är en nyckelfaktor till att framgångsrikt kommunicera med en döv person? Tydlig och lämplig ögonkontakt. Det är ett måste när döva samtalar. Faktum är att om två personer samtalar på teckenspråk, betraktas det som oartigt om någon av dem tittar bort och bryter ögonkontakten. Hur får man en döv persons uppmärksamhet? I stället för att uttala den personens namn är det lämpligare att försiktigt klappa honom på axeln eller armen eller vinka för att få kontakt. Om man är på avstånd, kan man göra ett tecken till någon annan för att få hjälp att få personens uppmärksamhet. Beroende på situationen kan man stampa i golvet eller slå på och av ljuset. Dessa och andra lämpliga sätt att få kontakt överensstämmer med de dövas egna metoder och är en del av deras kultur.
Språkets förenande band
Somliga som samtalat med en döv person har felaktigt trott att det är en enkel sak att läsa på läpparna. Många döva tycker emellertid att det sättet att kommunicera är mycket begränsande. Naturligtvis finns det undantag, eftersom en del är mycket skickliga i att läsa på läpparna, men i allmänhet är det omtänksamt att inte ta för givet att någon lätt skall kunna göra det. Genom att få hjälp av en tolk eller genom att skriva ner på papper vad du vill ha sagt kan du kanske i viss mån föra ett meningsfullt samtal.
Om du regelbundet träffar döva personer, skulle det då inte vara omtänksamt att du lär dig teckenspråk? Vilket underbart band det skulle skapa, särskilt bland dem som delar samma tro! Det vore ungefär detsamma som att lära sig grunderna i det andra språket i en tvåspråkig kultur. Jehovas vittnen har länge varit intresserade av att göra kunskapen om Jehova Gud tillgänglig för alla. Eftersom döva inte kan lära sig att höra, är det mycket bättre att vi anpassar oss till dem genom att använda teckenspråk! — 1 Korinthierna 9:20–22.
Antonino konstaterar att när han började närvara vid kristna möten i Italien, ”förekom det i början inte något verkligt och aktivt utbyte av uppmuntran genom samtal med de hörande bröderna. Eftersom vi inte förstod varandra, kände jag mig mycket utanför.” Många församlingsmedlemmar lärde sig därför det italienska teckenspråket (LIS). Intresserade döva personer började studera Bibeln, och det hölls möten på LIS. Antonino blev uppmuntrad och önskar nu, som han säger, ”tala med alla mina döva vänner om våra möten och den varma kärlek som råder bland Jehovas folk”.
Världen runt bildas teckenspråksförsamlingar bland Jehovas vittnen, och där kan döva åtnjuta en varm och kärleksfull gemenskap med varandra. I Spanien har det funnits grupper för döva i över 20 år. I USA finns det för närvarande 19 verksamma församlingar och 47 mindre grupper för döva.
Döva har möjlighet att tjäna som heltidsförkunnare (pionjärer), biträdande tjänare och äldste, liksom att hålla tal vid sammankomster, undervisa i Skolan i pionjärtjänst och ta ledningen på många sätt. Under dessa levnadsförhållanden finns det inga begränsningar, bara möjligheter, att lovprisa Jehova efter sina förmågor.
Vårt nedärvda behov av vänskap och kommunicerande kommer till uttryck genom de många kulturer och språk som finns jorden runt. I stället för att betrakta döva som bristfälliga eller ofullständiga är det mycket bättre att vi koncentrerar oss på de färdigheter, förmågor och egenskaper som gör oss alla till människor. Genom vår respekt för andra och vår villighet att anpassa oss bidrar vi till en mångskiftande men enad mänsklig familj.
[Bild på sidan 24]
När du kommunicerar på teckenspråk, upprätthåll ögonkontakten
[Bild på sidan 24]
Döva tjänar med glädje som heltidsförkunnare
[Bild på sidan 25]
Rikets sånger sjungs på teckenspråk i Spanien
[Bild på sidan 25]
Tal som hålls på koreanskt teckenspråk vid en sammankomst
[Bild på sidan 25]
Publikationer grundade på Bibeln framförs på video med hjälp av teckenspråk