Varför vi påverkas av musik

MUSIK och språk är något som är unikt för människan. Det vore svårt att föreställa sig en värld utan något av dessa två. ”Både språket och musiken är kännetecknande för människosläktet, och de tycks vara universella”, heter det i boken The Musical Mind. De är uttryck för vårt behov av att kommunicera. Man kan därför säga, vilket också gäller språket, att när musiken ”talar”, då ”lyssnar” våra känslor.

Varför och hur talar musiken till våra känslor? För att få svar på den frågan behöver vi titta närmare på: 1) själva beståndsdelarna i musiken och hur hjärnan behandlar dem; 2) vår känslomässiga läggning och kulturella bakgrund, vilka påverkar hur vi reagerar på musik; och 3) språket, vilket också kan påverka hur vi reagerar.

Musikens element

De kännetecknande drag som finns i musiken brukar kallas ”musikens element”. Bland annat talar man om ett instruments klangfärg. Valthornets ljud, till exempel, har beskrivits som ”pompöst”, och man tycker att det låter ganska annorlunda jämfört med den ”stolta” trumpeten. Även om båda tillhör samma familj, eller grupp, av blåsinstrument, frambringar de övertoner på olika sätt och med varierande styrka. Det är detta som ger varje instrument dess unika ”röst”. Kompositörer använder sig av dessa egenskaper för att skapa vissa ljudeffekter som sätter lyssnarnas känslor i rörelse.

Bland det första inom musiken vi blir bekanta med är sannolikt rytmen — kanske medan vi ännu befinner oss i moderlivet och lyssnar till vår mors hjärtslag. Det har sagts att vårt sätt att reagera på musikens rytm påverkas i det undermedvetna av våra hjärtslag eller kanhända av andningen. Det är kanske därför inte någon tillfällighet att de flesta människor föredrar ett tempo i musiken som varierar mellan 70 och 100 slag i minuten — lika många slag som i hjärtfrekvensen hos en frisk vuxen. Det antyder i alla fall tidskriften Perceptual and Motor Skills.

Den stora variation i musiken som dessa element ger upphov åt framträder tydligt när man lyssnar till flera olika instrument och de ljud och melodier som dessa frambringar. Den genomträngande fagottens ”röst” i den andra satsen av Mozarts fagottkonsert kan väcka djupa känslor. Det sorgsna ljudet från en japansk shakuhachi (bambuflöjt) kan på ett milt sätt röra hjärtat. Det hesa ljudet från en tenorsaxofon som spelar en bluesmelodi dröjer sig kvar i mångas sinne. Ompa-ljudet från en tuba i en tysk orkester brukar väcka känslor av översvallande glädje. De glada tonerna från violiner som spelar en vals av Strauss får många lyssnare att vilja gå upp på dansgolvet. Sådana effekter uppstår, eftersom ”musik talar till hela den mänskliga varelsen”, säger Clive E. Robbins vid Nordoff-Robbins Music Therapy Center i New York.

Harmoni, dissonans och melodi

Harmoni skapar ett behagligt ljud, medan dissonans skapar skarpa ljud. Men visste du att dessa element kompletterar varandra i viss musik? Ett musikstycke som låter melodiskt har sannolikt mer dissonans än du tror. Det ständiga växelspelet mellan harmoni och dissonans skapar en vacklande men högst omärklig spänningsökning, som frigörs i våra känslor. Detta milda, känslomässiga gungande är lugnande, medan musik som är övervägande disharmonisk kan vara irriterande och väcka obehagliga känslor — ungefär som när man skrapar fingernaglarna mot en griffeltavla eller en svart tavla. Å andra sidan kan musik som är helt och hållet harmonisk vara tråkig.

Melodi är ett välljudande arrangemang av enskilda toner i en följd. Enligt vissa språkkännare härrör ordet från det grekiska ordet melos, som betyder ”sång”. Och melodi är, enligt vissa ordböcker, ljuv musik, ja, allt som låter vackert.

Men det är inte toner i vilken ordning som helst som skapar en vacker melodi. Återkommande stora intervaller eller tonhöjdsskillnader skapar en melodi som är dramatisk men inte melodisk. Å andra sidan kan en tonföljd med mindre intervaller skapa en behaglig melodi. De olika tonföljderna och intervallerna ger en melodi antingen en vemodig eller en glad karaktär. Liksom harmonin skapar melodin sin egen spänning och frigörelse, och känslorna påverkas av hur tonhöjden varierar — dvs. hur högt eller hur lågt tonerna ligger.

När dessa olika delar av musiken sätts samman, skapar de mäktiga krafter som kan egga eller lugna våra känslor. Detta är möjligt därför att hjärnan på olika sätt kan ta emot och bearbeta musiken.

Musik och hjärnan

En del menar att språk och logik är dominerande funktioner i hjärnans vänstra del, medan musik behandlas i den högra delen av hjärnan, den del som har mycket att göra med känslor. Hur det än förhåller sig med detta, är det utan tvivel så att musik framkallar spontana reaktioner hos lyssnarna. I tidskriften Perceptual and Motor Skills uttrycks det på det här sättet: ”Musik har förmåga att snabbt och effektivt väcka känslor. Vad som i en bok kräver flera meningar att beskriva ... kan i musiken ofta uttryckas med bara en takt eller ett ackord.”

När det gäller växelspelet mellan att se och att höra och hur man reagerar på detta, kan man läsa följande intressanta iakttagelse i boken Music and the Mind: ”Känslor väcks lättare i samband med hörselintryck än med synintryck. ... Att se ett skadat djur eller en lidande människa som är tyst kanske inte väcker några känslor hos iakttagaren. Men att höra ett djur kvida eller en människa skrika ut sin smärta gör ofta att den som iakttar det hela blir mycket berörd.”

Hur man påverkas av musiken och sångtexterna

En meningsriktning håller fast vid att lyssnarna påverkas på samma sätt av ett musikstycke. Men enligt en annan är detta hur en person reagerar på en melodi eller en sång en återspegling av dennes nuvarande sinnestillstånd eller tidigare erfarenheter. Ett exempel kan vara när någon som har mist en kär vän eller släkting hör en viss sång, kanske i en gudstjänstlokal. Sången kanske väcker gamla minnen och får den sörjande att känna sorg; ja, han eller hon kanske börjar gråta. Andra, som inte är i en sådan situation, kanske sjunger samma sång med glatt hjärta.

Tänk också på hur valthornet och trumpeten beskrevs. Du kanske inte håller med om att ett valthorn låter pompöst. I dina öron kanske det låter uppsluppet och lekfullt, medan trumpeten tycks vara mer själfull. Det finns hos var och en av oss en unik källa till känslor som musiken kan få att välla fram — och det är därför vi reagerar på vårt eget sätt.

Musik hjälper oss att koppla samman ord och tankar med känslor. Det är därför nästan alla reklaminslag i radio och på TV innehåller musik, och det är sällan orden har någon verklig mening. Men när man använder den rätta bakgrundsmusiken, kommer reklamen att påverka lyssnarnas känslor. Målet med den mesta reklamen är naturligtvis inte att vädja till förnuftet, utan snarare att väcka en önskan att köpa!

Ja, reklamen kan få oönskad effekt på folks plånböcker, men det finns en allvarligare sida av den makt musiken och sångtexterna har på människor. I tidskriften Journal of Youth and Adolescence heter det att genom sångtexter som upprepas om och om igen lär textförfattarna ungdomar att inte bry sig om vad andra tycker och att ”stå på sig”. Enligt en annan källa är de budskap som förmedlas genom ”kontroversiella raptexter ... tydligare än heavy metal-texterna”; de kan nå lyssnarens innersta känslor och leda till ett asocialt beteende.

Skulle man kunna undvika sådana negativa reaktioner genom att bara lyssna till musiken och inte bry sig om texterna? Det måste erkännas att orden i heavy metal- och rapmusiken ofta är mycket svåra att uppfatta. På grund av musikens extremt höga volym blir orden i själva verket nästan obegripliga. Men oavsett om orden kan uppfattas eller inte, finns budskapet där — i den pulserande rytmen och i melodin som ständigt upprepas!

Varför är det så? Redan vissa låttitlar kan skapa bilder i sinnet. Och musikstilen i sig själv sänder ofta ut ett budskap. Vad är det då för budskap som förmedlas? En ungdomstidskrift säger: ”Det tycks handla om makt, styrka och sexuella erövringar.” En annan tidskrift säger: ”Ofta är temat ... våld, drogmissbruk, promiskuitet, perversiteter, satanism och extrema former av uppror.”

Somliga ungdomar menar att även om detta är sant påverkas de inte negativt. De menar att sådan musik är till nytta för dem därför att den hjälper dem att ”lära känna sig själva”. Men är det så? Journal of Youth and Adolescence konstaterar: ”Den vrede, det fientliga innehåll och den kraft som finns i musiken och som somliga pojkar identifierar sig med i heavy metal kan kännas särskilt välkomna vid slutet av dagen för lågpresterande pojkar som har fått utstå en dag i skolan, där de fått höra att de inte håller måttet.” Det heter vidare: ”Det ironiska eller märkliga är att de ungas önskan att få en starkare självkänsla och att finna sitt rätta jag driver dem att söka sig till ett offentligt, kollektivt medium. I stället för att skaffa sig erfarenhet på egen hand sträcker sig ungdomarna efter redan färdiga tankar och begrepp som musikindustrin producerar.” Med andra ord är det någon annan som talar om för dessa unga människor hur de skall tänka och hur de skall känna.

Låt oss se hur det förhåller sig med rockkonserter. Vilken verkan har de på publiken? Boken Music and the Mind ger svaret: ”Det kan inte råda några tvivel om att när musiken underblåser massans känslor och gör så att dessa känslor likriktas och inte tvärtom, kan den på ett kraftfullt sätt bidra till att man mister sitt kritiska omdöme, att man blint ger efter för det man känner för stunden, och detta är farligt likt det typiska ’gruppbeteendet’.” Den okontrollerade lössläppthet som ibland förekommer på rockkonserter bevisar hur sant detta uttalande är.

För att undvika att vårt sinne och hjärta blir förorenade, måste vi därför vara mycket selektiva i vårt val av musik. Hur kan vi vara det? Den avslutande artikeln kommer att ge svar på den frågan.

[Bild på sidan 7]

Musik får ofta den som lyssnar att vilja dansa