TARTAN

[Tạrtan]

Assyriska skrifter visar att ”tartan” var en titel som användes om en högt uppsatt ämbetsman, förmodligen den som var näst efter kungen i rang. James B. Pritchard skriver angående ordningen i vilken de olika titlarna nämns i de assyriska eponymlistorna: ”Senare blev den enskilde ämbetsmannens ställning inom hierarkin avgörande för ordningsföljden. Den högste ämbetsmannen (tartanu) nämndes omedelbart efter kungen, medan betydelsefulla ämbetsmän vid palatset ... och ståthållarna i de viktigaste provinserna nämndes i sin fastställda ordning.” (Ancient Near Eastern Texts, 1974, sid. 274; se KRONOLOGI [Eponymlistor (limmulistor)].) I en inskrift som avfattats av den assyriske kungen Assurbanipal och som nu finns på British Museum sägs det bland annat: ”Jag blev mycket vred på grund av dessa händelser, min själ stod i brand. Jag tillkallade turtan-ämbetsmannen, ståthållarna och deras medhjälpare och utfärdade omedelbart befallningen.” (Ancient Near Eastern Texts, sid. 296)

Kung Sanherib sände ”Tartan [el.: ”befälhavaren”, not]” tillsammans med andra ämbetsmän – däribland Rabsake, kungens överste munskänk som fungerade som talesman – för att kräva att Jerusalem skulle kapitulera. Tartan nämns först, förmodligen för att han hade högst rang. (2Ku 18:17, 28–35) På profeten Jesajas tid sände den assyriske kungen Sargon II en sådan befälhavare för att belägra staden Ashdod. (Jes 20:1)