Brev

”Bröllop och begravningar”

Den 15 september 1949

Kära Syster!

På ditt brev av den 31 augusti svarar vi följande: Frågan om huruvida man skall vara med vid vigselceremonier och begravningar eller inte är en privatsak, som var och en som den berör själv får avgöra. När Jesus tillsammans med sin moder och sina lärjungar blev inbjuden att vara med på bröllopsfesten i Kana i Galileen, gick de dit allesammans, och Jesus förhöjde festglädjen genom att förvandla vatten till vin. I sina tal hänsyftade han också flera gånger på bröllopsfestligheter för att belysa sanningar om Riket, och han skulle säkert inte ha gjort det, om han ogillade bröllopsfestligheter och ogillade att man tog emot inbjudningar till dem. Uppenbarelseboken 19:7—9 säger till exempel: ”Saliga äro de som äro bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Liknelsen om konungens bröllopsmåltid, i Matteus 22:1—14, visar att det står en individ fritt att vara med eller inte och att han gör sitt val med hänsyn till andra intressen, som han kan betrakta som viktigare eller mindre viktiga.

Detsamma gäller med avseende på begravningar. Jesus gick till Jairus’ hem, där begravningsceremonier just pågick för Jairus’ döda dotter. Han närmade sig också det begravningsfölje som förde änkans i Nain döde son till graven och uppreste ynglingen från de döda. Petrus gick till Dorkas’ begravning i Lydda, där han uppreste henne från de döda. Dessa begravningar erbjöd rika tillfällen att avge ett vittnesbörd om Riket och Messias; och det brukas begravningar till av många av Jehovas vittnen i denna tid, och omfattande vittnesbörd avges både av den som håller begravningstalet och av andra vänner som är med vid dessa begravningar. Detta är orsaken till att Sällskapet Vakttornet tillmötesgår anmodanden från vänner och från välvilligt sinnade människor överallt i landet om att få representanter för Sällskapet till att hålla begravningstal. Om en medlem av församlingen där på platsen bryr sig om eller har tid att vara med vid begravningen eller inte är naturligtvis en sak som denne individ själv får avgöra, och han måste handla i enlighet därmed. Men ingen bör kritiseras av sina bröder, om han anser det lämpligt att vara närvarande antingen vid en begravning eller vid ett bröllop, ty Skriften själv ger inte den som så gör någon ogynnsam kritik.

Dina bröder i Rikets tjänst Vakttornets Bibel- och Traktatsällskap