Hur vi skall kunna hålla i med det

1. Hur har affärer och världsliga ägodelar en viss benägenhet för att få oss att sakta farten i arbetet?

FÖR att kunna uppehålla livet måste vi ha ett visst mått av denna världens goda. Kommer världsliga ägodelar att bli ett hinder för oss i vårt kristna arbete? Kommer vi att råka i fiendens snara, därför att vi blir rädda för att förlora en fast inkomst av vårt världsliga arbete? Det övas ofta press på dem som har börjat ägna sig åt Guds tjänst. De blir bojkottade i sin rörelse, i synnerhet på sådana platser som Quebec, där den falska religionen för spiran. Å andra sidan kommer man kanske endast med hotelser om ekonomiska förluster eller affärsförluster. Vi vet, att om det finns någon själviskhet eller något högmod inom oss, kommer vår motståndare att bearbeta oss på den punkten för att få oss att sakta av i vårt arbete. Här ställes den kristnes tro återigen på ett stort prov. Herren har lovat att förse sina tjänare med allt vad de behöver. (Matt. 6:33) Kommer deras tro att vara stark nog? Kommer de att ta Herren på orden? Med sin kunskap och tro som grundval gjorde aposteln Paulus klart vad som är den förnuftiga kristna inställningen: ”Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed. Men de som vilja bliva rika, de råka in i frestelser och snaror och hemfalla åt många dåraktiga och skadliga begärelser, som sänka människorna ned i fördärv och undergång. Ty penningbegäret är en rot till allt ont; och som liga hava låtit sig så drivas därav, att de hava villats bort ifrån tron och därigenom tillskyndat sig själva många kval.” — 1 Tim. 6:8—10.

2. Vilken roll tenderar världsliga lockelser och våra egna lustar till att spela?

2. Satan försöker komma de ting som hör denna världen till att te sig lockande för dem som är sysselsatta i Guds verk. Det finns många köttsliga begärelser som för krig mot de andliga tingen. (1 Kor. 10:6—11; 1 Petr. 2:11; Jak. 1:14, 15) Så har vi detta livets nöjen och förströelser, som kan tillåtas att uppta all vår invigda tid. Om vi har fullt upp av denna världens goda, kanske vi blir rädda för att för arbetets skull nödgas avstå från en lätt och bekväm livsföring. Den gamla världens lockelser kan bli en orsak till att man ser sig tillbaka. Det hände i den första kristna tiden, och det händer alltjämt i vår tid. Såsom aposteln Paulus vittnade om i sitt brev (2 Tim. 4:9, 10): ”Vinnlägg dig att komma snarligen till mig. Ty Demas har övergivit mig, emedan han har fattat kärlek till denna världen, och han har rest till Tessalonika.” (1878 års övers.) Demas hade rika tillfällen att tjäna Gud i sällskap med aposteln Paulus, men han misslyckades, därför att han inte höll i med sitt arbete. Genom att följa den kurs i livet som han valde, kunde han endast förlora sina möjligheter att vinna evigt liv, vilket han tydligtvis gjorde.

3. Vilken verkan blir det lätt av oenighet och förtal?

3. Vår listige fiende brukar andra metoder att få Guds tjänare att slappna. Han sår ut oenighet bland bröderna. Det händer ofta att världen talar illa om oss, men när sådant kommer från deras mun som är med i verket är det inte lätt att smälta. Det sårar djupt. Om vår tro inte är stark, kan vi ta anstöt och isolera oss från andra kristna. Detta är ett misstag. Det kan komma oss att sluta upp med arbetet. Det är därför som vi inte får tillåta oenighet att smyga sig in i våra led. Vi måste snabbt göra upp alla tvister som kan uppstå och fortfara att gå framåt i arbetet. — Ords. 6:14, 16, 19; Ef. 4:3, 12, 13, 31, 32; Kol. 3:12,13.

4. Varför måste vi vara vaksamma och ha en positiv inställning, när det gäller vårt arbete?

4. Eftersom vi blir angripna av den onde från så många sidor, måste vi vara vaksamma och kämpa hårt för att kunna gå framåt. Vi har inte råd att ta några risker när det gäller våra liv, och därför måste vi alltid ha en positiv inställning. Det är farligt att vara obeslutsam, att göra halt på vägen till livet. Vi är visa om vi inser, att när vi väl har invigt oss till att tjäna Gud, kan det aldrig råda någon tvekan om hur vi bör avgöra saker och ting. Och vi är på den säkra sidan, om vi alltid fattar våra beslut till förmån för Herrens verk och i harmoni med hans ord. Jesus gav oss ett gott exempel i fråga om hur vi skall gå till väga, när djävulen frestade honom i öknen. Jesus visste vad Skriften sade, så han lånade dess ord för sitt svar. Djävulen kunde inte förmå honom att frångå sin positiva inställning. (Matt. 4:1—11) Vi måste likaså vara på vår vakt, så att våra egna köttsliga begärelser eller andra människor inte får lov att påverka oss i oförnuftig riktning och hålla oss borta från vår teokratiska verksamhet. Det är nödvändigt att hålla sig tätt intill Herren och hans organisation för att vara trygg.

5. Varför måste våra sinnen övas? Genom att vi drar fördel av vad för något?

5. Våra sinnen måste övas genom studium av Skriften, om vi skall kunna hålla i med vårt arbete. Att tänka på och tala om Gud och hans uppsåt är nyttigt för dig. Tänk på din begränsning. Du har ett begränsat mått av tid att ägna åt ätt öva ditt sinne. Om du använder all den tiden till världslig läsning, till att lyssna på radion, se på televisionen osv. och tänka på jordiska ting, så slösar du bort tid som kan brukas till att bygga upp en skyddsmur mot fiendens pilar. Dina tankar kan bli fyllda med betydelsefulla idéer och begrepp. Var dag finns det en text att begrunda, som står återgiven i Vakttornet. Du kommer att finna lämpliga tillfällen att samtala om teokratiska ting, när du är tillsammans med andra i arbetet med att frambära vittnesbördet till allmänheten eller med vänner på resa eller hemma. Den vise kristne avsätter vissa bestämda tider för att uppbygga sitt sinne och stärka sig för det arbete som skall utföras. — Fil. 4:8, 9.

6. Hur kan vi hjälpa bröder till tro och rätta vanor?

6. Detta handlingssätt kommer att bli till hjälp för andra också. Du får privilegiet att uppbygga andra i tron. Ofta händer det att du träffar på en person som inte är positiv i sitt sätt och väsen, som visar sig slapp och obestämd i sitt sätt att arbeta. Du gör denne tveksamme individ en direkt tjänst, när du uppmanar honom till att vara med vid bibelstudiemöten tillsammans med andra av samma dyrbara tro och när du föreslår honom att ta del i Guds tjänst. Han kanske inte inser den fara som han ledes in i, när han kommer med små förevändningar för att inte göra vad Gud fordrar av sina invigda tjänare. Såsom kristen har du privilegiet att hjälpa en annan att lägga sig till med de goda vanor som du har gjort till dina och att bekämpa de dåliga vanor som för oss bakåt. Odla vanan att regelbundet komma tillsammans med Herrens folk. Gör dessa ting till en integrerande del av din livsföring.

7. Hur får vi hjälp att hålla i med arbetet genom att sätta tillbörligt värde på det?

7. Det blir lättare för dig att hålla i med ditt arbete, om du sätter tillbörligt värde på det utomordentliga arbete som är en kristens lott. Förvisso finns det ingenting av högre värde i denna förgängliga värld. Det är inte vanligt eller vardagligt. En stolt individ kanske anser sig vara alltför betydande eller alltför duglig för att gå från hus till hus i Guds tjänst. Men Jesus och hans lärjungar kände det inte så. De valde inte att tjäna Gud därför att de inte kunde finna någon annan sysselsättning eller därför att de inte dög till något annat arbete. De såg i Guds tjänst den högsta ära som kunde komma någon människa här på jorden till del. I våra dagar finns det många bland Jehovas vittnen som, efter världens sätt att se, har ovanliga naturliga förmågor eller talanger. De kanske har långt mer än medelmåttig intelligens. De kanske är mycket skickliga. Om de skulle rikta sina strävanden åt det hållet, skulle de kunna vinna höga ställningar i denna världen tillika med den rikedom och alla de liknande ting som världen eftertraktar. Men väljer de timliga ting med risk att förlora Guds högt skattade verk och välsignelser? Visst inte. Tvärtom använder de alla sina naturliga förmågor för att befrämja Herrens verk. Vi bör betrakta våra naturliga förmågor som gåvor från Jehova och odla dem i hans tjänst. (1 Kor. 12:31; 13:8; 14:1, 39; Ef. 4:7—13) Vilka förmågor vi än har och vare sig de är många eller få, bör de därför användas i Guds verk och till att hjälpa oss att hålla i med detta arbete.

8, 9. Vilken kvalitet bör vi eftersträva för vårt arbete i detta verk? Varför?

8. Det är inte nog med att vi tar del i Guds verk. Nej, vi måste ge vårt allra bästa, om vi skall behaga honom. Vi bör hålla arbetets kvalitet så hög som möjligt. Såsom Paulus uttryckte det: ”Likt en förfaren byggmästare lade jag en grund, såsom Gud gav mig i uppdrag att göra, och nu håller någon annan på med att bygga därpå. Men må var och en vara noga med hur han gör detta. Ty ingen kan lägga någon annan grund än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus själv. Och vare sig någon använder guld eller silver eller dyrbar sten, när han bygger på grunden, eller trä eller hö eller strå, så kommer kvaliteten hos vars och ens arbete att ge sig till känna, ty Dagen kommer att visa den. Ty Dagen skall bryta in i eld, och elden skall pröva kvaliteten hos vars och ens arbete. Om det som en man har byggt på grunden består provet, kommer han att få sin lön.” — 1 Kor. 3:10—14, En amer. övers.

9. Det är fel att undervärdera Guds underbara tjänst. Denna tjänst är en skatt, vars värde inte kan sättas nog högt. ”Men denna skatt hava vi i lerkärl [våra köttsliga kroppar], för att den översvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och icke något som kommer från oss.” (2 Kor. 4:7) Vi får våra förmågor i arbetet från Gud, och vi bör använda dem i skapande verksamhet, samvetsgrant och med flit. Vi kommer att njuta av att utföra Guds verk, om vi gör det på rätt sätt, om vi gör vårt bästa. Ett gott byggnadsarbete kommer att utföras; vårt verk kommer att bära frukt. Det är på grund av vårt arbetes kvalitet som Gud kommer att ge oss vår lön. Jehova betalar oss väl för vår tjänst i rättfärdighet; han ger oss evigt liv. ”Den ogudaktige förtjänar en bedräglig lön, men den som utsår rättfärdighet får en sann belöning.” — Ords. 11:18, En amer. övers.

10. Vilka belöningar får vi nu för att vi gör detta?

10. Redan nu får vi ta emot belöningar. Vi äger den tillfredsställelse och förnöjsamhet i sinnet, som följer endast med Herrens välsignelse. Vi äger Herrens glädje, hjärtan fulla av hopp och förväntan. Allt detta får vi att bruka som ett bålverk mot djävulens motstånd. Vi ser att vi nu har privilegiet att utvecklas genom de många erfarenheter och prov som kommer över oss. Vi håller på, skulle man kunna säga, med att fullkomna vårt verk, hyvla av ojämnheter och felaktigheter. När vi ser vårt arbete förbättras, skänker det oss mycken glädje. Vi fröjdar oss över att göra Herrens vilja, såsom det är skrivet: ”Ni måste finna den största glädje, mina bröder, i att råka i olika prövningar, ty ni veta att om eder tro håller provet, så verkar detta ståndaktighet. Och ståndaktigheten måste få råda till fullo, så att ni kunna bli till fullo och fullkomligt utvecklade utan några brister.” — Jak. 1:2, 3, En amer. övers.

Ett rent samvetes frihet

11. Vilken frihet ger oss ett rent samvete?

11. I och med att vår tjänst på detta sätt blir fullkomnad får vi vetskap om att vi gör vad som är rätt. På det sättet lönar Herren oss med den frihet som kommer endast därav att man har ett rent samvete. Som kristna har vi invigt oss till att tjäna vår Fader, och han hjälper oss att bevara vår ostrafflighet. Genom att välja rättfärdighetens väg får vi många välsignelser, och vi har den förmånen att genom vårt oförvitliga uppförande visa att skammen med rätta kommer över dem som skymfar oss. ”Och vem finnes väl som kan skada eder, om ni äro ivriga att göra vad som är rätt. Även om ni skulle få lida för oförvitlighets skull, äro ni välsignade. Men var icke rädda för dem och bliv icke oroliga, utan vörda Kristus i edra hjärtan såsom Herre, och var alltid redo att frambära edert försvar till var och en som ställer eder till räkenskap för det hopp som ni ha. Men gör det milt och med aktning, och håll edert samvete rent, så att de som smäda edert oförvitliga kristliga uppförande må bringas att blygas över sitt förtal.” Vilken underbar känsla det är att vara fri från fruktan, att vara tillfredsställd, att förlita sig på tryggheten under den Högstes överskyggande hand. Det ligger en särskild glädje i att lida för att man gör rätt i Guds verk, men hur stor är inte å andra sidan deras själsångest som gör orätt. ”Ty det är bättre att lida för att man gör rätt, om detta skulle vara Guds vilja, än för att man gör orätt.” — 1 Petr. 3:13—17, En amer. övers.

12. Vilket sorgligt tillstånd råkar man i, om man underlåter att hålla i med arbetet?

12. När vi håller i med arbetet att tjäna Gud och när vi håller oss tätt intill hans organisation, kan vi visserligen komma att lida förföljelse, men Gud ger oss kraft och förmåga att bära den. Det är när vi vårdslöst driver tillbaka till den gamla världens sätt och väsen och blir fångade i någon av Satans många fallgropar eller snaror som vi får lida de oräkneliga bedrövelser som vi själva ådrar oss. Sällskapet Vakttornet får ofta sin uppmärksamhet fäst vid sådana förhållanden, därför att människor söker hjälp i sin nöd. Ett nyligen inträffat, mycket olyckligt fall omtalas i följande brev:

Kära Bröder!

Jag skriver för att få råd av Er angående skilsmässa. Min man och jag är vittnen för Jehova, men under de två senaste åren har vi slappnat i vårt nit för tjänsten. Jag inser det fel vi har begått och har försökt få min man att komma i gång i tjänsten igen. Sedan början av detta år har jag inte kunnat få honom att vara med på mötena. Han menar, att eftersom han en gång har varit grupptjänare och har låtit sina bänder sjunka, har han förlorat sin rätt till Rikets välsignelser. Naturligtvis tror jag att djävulen har fått honom i sin snara, och han försöker nu rättfärdiga sina handlingar.

Han har blivit betagen i en kvinna och vill ha skilsmässa för att kunna gifta sig med henne. Jag har sagt honom, att han säkert kommer att avskära sig från allt hopp, om han fullföljer detta. Vi har två barn, och jag tycker att var och en som har någon kunskap om Guds lagar skulle kunna räkna ut, att man måste hålla sig på avstånd från sådana frestelser, även om man inte kan komma överens, vilket jag tror att vi kunde, om han ville avstå från den andra kvinnan. Var snälla och skriv till oss så snart som möjligt om hur vår sak står. Jag inser att vi har gått miste om en mängd välsignelser genom vår försumlighet, men är allt hopp ute? Jag vet att han älskar Herren och Herrens folk. Men jag vet mig ingen råd angående vad jag bör företa mig.

Eder för Teokratien

Detta är det mycket olyckliga tillstånd som några individer har råkat i, därför att de har underlåtit att hålla i med arbetet och hålla sig till Herrens organisation. Detta är vad Satan låter komma över dem som ger honom tillfälle genom att stanna av i arbetet för att åter ha gemenskap med den gamla världen: psykiskt lidande, elände, olycka.

13. Hur kan det att vi begagnar oss av Guds barmhärtighet hjälpa oss att hålla i med vårt arbete?

13. Det är en tröst för oss att veta, att vår Gud i himmelen är barmhärtig och att han är en alltid närvarande källa till hjälp och hugsvalelse. När vi bringas att snava under de ständiga angreppen från vår motståndare och vi ger honom övertag, får vi lida oräkneliga bedrövelser på grund därav. Men om vi i sanning älskar Gud, vänder vi oss till honom och söker hans hjälp, såsom ett barn går till sin far. Denna hjälp kan vi få genom hans oförtjänta godhet, om vi uppriktigt anstränger oss att hädanefter gå den rätta vägen. Vi vet, att vi inte kan fortsätta med att uppsåtligt begå våra synder om igen och så komma tillbaka varje gång för att bedja om förlåtelse, som somliga i nutida religiösa kretsar har för sed, ty Skriften medger inte detta. (Hebr. 10:26—30) Men när vi uppriktigt ångrar oss och strävar efter att gå den rätta vägen, i det vi kommer tillbaka till Herrens verk och beslutar oss för att hålla i med det, så träder Herren till och hjälper oss att ”tillfriskna”. Vad som allra minst kan sägas är att lidandesperioden förvisso är en synnerligen svår tid — det finns många som aldrig repar sig —, och därför kommer Jehovas vise tjänare att bevara sin syn på stridsfrågan klar och hålla i med sitt arbete och inte ta några risker med avseende på sitt liv.

14. Genom vilket handlingssätt kan vi gå miste om all vår lön för våra tidigare gärningar?

14. Vid det slutliga avgörandet är det våra gärningar som kommer att tagas i betraktande av vår Fader. Och då kommer det att bestämmas, om vi skall eller inte skall få evigt liv. Varför skulle vi dåraktigt riskera att gå miste om denna utomordentliga lön från Jehova genom att gå tillbaka och jaga efter den bedrägliga lön som denna döende gamla värld bjuder? Det är bättre att betänka och rätta sig efter aposteln Petrus’ ord: ”Och om ni tilltala honom såsom Fader, vilken opartiskt dömer var och en efter vad han gör, måste ni leva på ett sätt som präglas av vördnad hela den tid ni dväljas här. Ni veta ju, att ni icke ha blivit återlösta med någonting förgängligt, likt silver eller guld, från det meningslösa levnadssätt vari ni ha blivit uppfostrade, utan med dyrbart blod.” (1 Petr. 1:17—19, En amer. övers.) Det fordras av de kristna, att de skall leva på ett vördnadsfyllt sätt hela den tid, som de dväljes i denna gamla värld, och noggrant följa Guds ord, om de skall vinna slutligt godkännande av Livgivaren i himmelen. Återlösningen genom Kristus Jesus får inte betraktas som ett vardagligt ting, utan den är en dyrbar skatt, långt mera värdefull än silver och guld. Vi kan förlora alla Herrens välsignelser, om vi återvänder till det meningslösa levnadssätt som vi har blivit uppfostrade i, innan vi kände sanningen och invigde oss.

15, 16. Var och hur får vi kraft till vårt arbete?

15. Tillika med den lön vi nu erhåller från Jehova finner vi också Guds beskydd. Vi lever i en ond värld, som söker förgöra allt som ärar Jehovas namn. Vore det inte för den oöverträffade skyddstjänst som utövas från ovan, skulle våra utsikter att överleva i denna gamla värld vara lika med noll. Vi får också all rimlig hjälp. Herren har givit sin ande i överflödande mått åt sina tjänare; och med den har kommit ett förråd av andlig föda och kunskap om hans uppsåt, som vi inte förmår rymma. Födan är riklig. När vi arbetar strängt, använder vi mera av födan, och vi uppskattar den mer. Den ger oss ökad kraft att hålla i med vårt arbete.

16. Den kraft som Gud ger oss att uthärda i denna gamla värld är ofattbar för denna världen. Världen ser, att som organisation betraktade håller Jehovas vittnen i med sitt arbete under vilka förhållanden som helst, mitt under de våldsgärningar som förföljelse och krig för med sig. De ansträngningar som göres för att sätta stopp för arbetet skulle i vanliga fall göra slut på varje sammanslutnings verksamhet. Vi vet att det endast är Jehovas hjälp som gör det möjligt för oss att uthärda, och därför berömmer vi oss inte i oss själva. ”Vi berömma oss i hoppet om Guds härlighet. Och icke det allenast, utan vi triumfera också i hemsökelserna, vetande, att hemsökelsen verkar uthärdande och uthärdandet godkännande och godkännandet hopp; och detta hopp kommer icke på skam, emedan Guds kärlek har blivit utgjuten i våra hjärtan genom den heliga anden, som har blivit oss given.” — Rom. 5:1—5, Diaglott.

17. Vad är det enda visa att göra nu med avseende på vårt arbete? Hur kan vi göra det?

17. Med hjälp av Guds ande och det underbara hoppet kan vi uthärda, finner vi det möjligt för oss att vara ståndaktiga, kan vi fortsätta, kan vi hålla i med vårt arbete. Det är det enda som är vist att göra nu. Vi har utsikter till liv, och tiden är så nära. Paulus sade: ”Ni få icke förlora modet, ty det kommer att bli rikligen belönat. Men ni komma att behöva uthärdande, om ni skola kunna utföra Guds vilja och få den välsignelse som han har lovat.” — Hebr. 10:35, 36, En amer. övers.

En klok energiplacering

18. På vad bör vi inte inrikta alla våra krafter? Varför inte?

18. Det är i de bestående tingen som vi bör sätta in vår krafts kapital. Dit hör endast de ting och angelägenheter som har med Teokratien att göra, Guds verk. Vi tillrådes att inte sätta in alla våra krafter i de världsliga företagen, därför att dessa är dömda till förintelse i den snart stundande striden vid Harmageddon. Om vi ägnar all vår tid åt dessa ting, är det förspilld tid, eftersom de tingen skall gå till spillo. Och vad värre är, vi kan komma att bli krossade tillsammans med dem i Harmageddonstriden, därför att vi inte har hållit i med Guds verk och satt det främst i vårt liv. ”Ni böra icke arbeta för den mat som förgås, utan för den som varar och har med sig evigt liv, vilket Människosonen skall giva eder, ty Gud, Fadern, har bemyndigat honom att göra detta.” (Joh. 6:27, En amer. övers.) Vi måste komma ihåg, att om vi skall vinna frälsning måste vi arbeta, hålla i med det i alla väder. ”Därför, mina älskade, likasom I alltid haven varit lydiga, arbeten — icke allenast såsom i min närvaro, utan nu mycket mer i min frånvaro — med fruktan och bävan på eder frälsning.” — Fil. 2:12, 1878 års övers.

19. På vilka gagneliga sätt kan vårt personliga arbete försiggå?

19. Och allt det arbete vi utför är gagneligt. Några ord uttalade i rätt tid kommer att hjälpa mången människa att förstå mera av Guds uppsåt och hans stora barmhärtighet. Vi har tillfälle att tala med andra människor i telefon. Vi skriver brev om evangelium. Vi kan per post skicka litteratur om Riket till vänner och människor av en god vilja. När folk kommer på besök till våra hem, kan vi tala med dem om Jehova Gud. Allt detta är en del av det goda verket, ofta som tillägg till det viktiga arbetet att besöka människor i deras hem och på deras arbetsplatser. Vare sig vi gör mycket i verket eller endast något litet, på grund av begränsad kraft eller förmåga, är det gott att hålla i med arbetet. Då ju ditt arbete betyder frälsning, är det inte förspillt eller bortkastat. ”Alltså, mina kära bröder, var fasta och orubbliga och ägna eder alltid åt Herrens verk, ty ni veta att genom Herren är eder möda icke bortkastad.” — 1 Kor. 15:58, En amer. övers.

20. Varför är citatet från 1 Timoteus 4:16 av ännu större kraft och betydelse nu?

20. Det har alltid förhållit sig så, att arbete har fordrats av de kristna, ty detta är i överensstämmelse med Guds, den Högstes, principer. Det råd som Paulus har nedskrivit i 1 Timoteus 4:16 ägde en djup innebörd för de invigda i den första kristna tiden. Men i våra dagar är tiden farligare, dagarna är mera onda. Den tid har kommit då den stora stridsfrågan om herraväldet över universum skall slutgiltigt avgöras, och de ondas vrede har nått höjdpunkten. Detta betyder att angreppen mot dem som söker utföra Guds verk är intensivare och häftigare än vid någon annan tidpunkt i historien. Under allt detta måste vi själva stå fasta i vår ostrafflighet och aldrig ge djävulen ens det ringaste tillfälle att träffa oss med ett sårande hugg för att göra oss odugliga för den kristna tjänsten. Vi får aldrig låta oss fångas av hans styrkor och släpas tillbaka till denna världens mörker och dess undergång.

21. Hur är vårt arbete en välsignelse nu, som hjälper oss att vinna kampen?

21. Det arbete som har blivit oss givet är en stor välsignelse. Det håller oss borta från den gamla världens farliga ting och verkar alltså som ett skydd. Det arbete vi har att utföra nu består i att undervisa och predika. All den tid och kraft som vi möjligtvis kan uppbringa bör gå till arbetet. Vi har trätt in i detta arbete med det beslutet att genomföra det till dess fullbordan. Jehovas namn är förknippat med detta verk, och det är också vår eviga frälsning. Vi önskar vinna, och vi kan vinna genom att göra goda gärningar. Ja, vi måste i sanning hålla i med vårt arbete och troget se fram mot den tid då det som Herren säger i Uppenbarelseboken 22:12 (En amer. övers.) går i uppfyllelse: ”Se, jag kommer mycket snart och har med mig min lön för att vedergälla var och en för vad han har gjort.” Nu är den tiden. Emedan det slutliga avgörandet av den stora stridsfrågan skall falla i denna generations tid, är vår frälsning mycket närmare än då de kristna först började tjäna Gud. Den är till och med mycket närmare än då vi själva först började utföra Guds verk. Vi får inte ta några risker genom att se oss tillbaka efter någonting i den gamla världen. Vi kan nu inte riskera ens att sakta farten en smula. Det är därför som förmaningen i 1 Timoteus 4:16 (Moffatt) betyder så mycket för oss i de yttersta dagarna: ”Giv akt på dig själv och giv akt på din undervisning; håll i med ditt arbete.”