Text med kommentar för varje dag

Lördag, 15 april

Jag ålägger dig i Guds åsyn och i Kristi åsyn ... vid hans framträdande och hans rike. — 2 Tim. 4:1, Amer. stand. övers.

Detta åläggande att predika har särskild kraft och tyngd nu, ty aposteln gav detta uppdrag i Kristi åsyn, ”vid hans framträdande och hans rike”. Dessa är nu verkligheter. Genom de synliga tecken som han förutsade har han trätt fram inför vår tros och vårt förstånds ögon. Genom Guds ords uppenbarande makt ser vi nu, att hans rike föddes år 1914 och att han då insatte sin Son på den konungsliga tronen. I ljuset v ”hans framträdande och hans rike” bör vi ta vårt uppdrag så mycket allvarligare. Vi predikar inte längre i hopp om dessa ting. De är nutida verkligheter, som gör vårt budskap mer levande och uppfordrande. De bevisar att förintelsen är nära för alla dem som strider mot det verk vi utför i lydnad för Gud, och vi bör därför vara frimodiga och får aldrig frukta dem, vilkas dom och undergång är förestående. Själva vår frimodighet kommer att bli ett bevis på detta för dem. VT 15/1 50

Söndag, 16 april

Därför vill jag prisa dig bland nationerna och lovsjunga ditt namn. — Rom 15:9, Amer. stand. övers, i marginalen.

Jehovas vittnen har tagit på sig detta åliggande att kungöra Jehovas överhöghet, och var och en av dem förklarar: ”Jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.” (Ps. 57:10) De menar inte därmed, att de helt enkelt skall ansluta sig till någon kyrka eller församling och också någon gång då och då bevista dess ”gudstjänster”, utan de menar att de skall vara verkliga, aktiva förkunnare av Guds rike, det enda hoppet för världen. De har samma ande eller inställning med avseende på detta predikoverk, som David hade, när han sade: ”Jag skall ... än mer föröka allt ditt lov.” (Ps. 71:14) De menar just detta, allt detta, ingenting mindre. De har förkastat denna gamla värld och vill inte representera den, kungöra och understödja dess planer, utan de har valt att vara Jehovas vittnen, Guds förordnade tjänare. Därför kungör de frimodigt och med glädje rättfärdighetens annalkande nya värld, om vilken de kristna har blivit lärda att bedja till Gud. Detta kommer de orubbligt att göra. VT 1/2 49

Måndag, 17 april

Jag skall sluta ett nytt förbund. — Hebr. 8:8.

Genom den gamla laganordningen avskilde Gud sin utvalda nation, Israel, från de övriga nationerna. Denna laganordning gjordes med en speciell, avskild nation genom en medlare. Men där det gamla förbundet misslyckades, där lyckas det nya. Det nya förbundets ändamål eller syftet därmed svarar mot det som var syftet med den gamla anordningen, nämligen att ett speciellt folk skulle tas ut till Guds särskilda egendom, till att på ett framträdande, markerat sätt vara en helig nation åt honom och till att utgöra ett konungsligt prästerskap i hans särskilda tjänst. Det är med denna nya nation som det nya förbundet ingås, nämligen med det andliga Israel. Nej, det nya förbundet frambringar inte Abrahams ursprungliga säd, som skall välsigna hela människosläktet. Varför inte? Därför att innan det nya förbundet blev till, hade det abrahamitiska förbundet redan frambragt dess medlare, nämligen Kristus Jesus, den sanna oc’h ursprungliga Abrahams säd. VT 15/3 49

Tisdag, 18 april

Men om I bitens inbördes och äten på varandra, så mån I se till, att I icke bliven uppätna av varandra. — Gal. 5:15.

Hur lätt är det inte för en grupp kristna att låta någon självisk sak vålla söndring och komma dem att bita och hugga efter varandra, glömska av faran att till sist äta upp och förgöra varandra! Orsaken till söndringen blir en riktig anfäktelse för dem. De kan helt enkelt inte släppa den med sina tankar. Den kommer deras lynne att bli dystert, den färgar och förrycker varje tanke, den stör deras personliga lugn och friden i gruppen. Genom att hålla på på det sättet gör dessa kristna bröder varandra allt större och större andlig skada, medan djävulen triumferar. Det är fara å färde! De åvägabringar varandras andliga tillintetgörelse. Likheten med Gud börjar försvinna. Likheten med Kristus börjar förblekna. Slutligen blir de som en gång varit kristna inte olika själviska världsliga människor i sina tankar, handlingar och metoder. VT 15/7 49

Onsdag, 19 april

På ett högt berg må du bege dig upp, o Sions budbärarinna, ... frukta icke, säg till Juda städer: Se, eder Gud! — Jes. 40:9, Roth, i marginalen.

Nu är tiden inne dör oss att med glädje kungöra, att den fria och oförskräckta tillbedjan av den sanne Guden åter blir upprättad på jorden; och alltså är det nu tid att säga till alla dem som hoppas på Jehovas löfte om riket: ”Se, eder Gud!” Nu är det inte tid till att med försagdhet hålla sig tillbaka eller krypa ned och gömma sig i någon underjordisk tillflykt. Ni medlemmar av hans trogna kvarleva, som är utrustade med budskapet om återställelse och återupprättelse från Babylon, visa er öppet såsom en organisation på en bergstopp. Stig upp högre än hustaken, upp till en punkt varifrån er röst, er förkunnelse, kan nå ut vida omkring. Höj upp er röst med makt och frimodighet. Låt hela människosläktet, alla nationer, veta, att Jehova Gud lever och har återställt er till den rena tillbedjan av honom i hans teokratiska organisation. Uppmuntra andra till att begagna sig av den banade väg till frihet, som Gud genom sin Konung, Kristus Jesus, har låtit bereda. Han kommer att välkomna dem. VT 1/7 49

Torsdag, 20 april

En behaglig kvinna vinner aktning. — Ords. 11:16, En amer. övers.

Genom att visa tillbörlig blygsamhet och undergivenhet kommer våra invigda kristna systrar att visa verklig teokratisk behagfullhet och kommer att vinna hela församlingens aktning och Guds välsignelse och godkännande. Såsom mödrar undervisar de sina egna barn i hans ord. De är verksamma såsom missionärer i länder som behöver andlig hjälp. De frambär lovets andliga offer åt Gud överallt tillsammans med sina kristna bröder. Fler kvinnor än män tar del i denna tjänst. Fastän dessa kvinnor är underdåniga enligt Guds vilja, är de dock till den största hjälp för sina bröder och kämpar skuldra vid skuldra med dem för tron på evangeliet om Riket. Vi fröjdas med dem i deras privilegier. Vi beundrar dem för deras tåliga undergivenhet och lojalitet. Vi är glada åt att de har lika del med oss i att hävda och förhärliga Jehovas namn. Vi tackar Gud för att de är medarvingar med oss i den gåva som består i liv i den nya världen. I all renhet hjälper vi dem att vinna den. VT 1/9 49

Fredag, 21 april

Då skull han sätta sig pä sin härlighets tron. Och inför honom skola församlas alla folk [eng. övers.: nationer] — Matt. 25:31, 32.

Alla de levande folken eller nationerna församlas inför honom i den meningen, att han nu riktar sina blickar mot dem för att ägna dem sin uppmärksamhet. På vilket sätt? Efter det att Guds rike blivit upprättat år 1914, och i synnerhet sedan det första världskriget hade upphört 1918, sände Kristus Jesus såsom Konung ut Jehovas vittnen till alla nationer med tillkännagivandet om detta rike. På det sättet började den del av tecknet på hans närvaro eller parous ia att gå i uppfyllelse, som är beskriven i Matteus 24:14: ”Detta evangelium . om riket skall bliva predikat i hela världen till ett vittnesbörd för alla folk.” Jehovas Konung har nu nationerna framför sig såsom nationer, vilkas ”kontrakt” om oavbruten makt utlöpte 1914. Alltifrån den tiden ger han dem alla ett vittnesbörd genom att evangelium om det upprättade Riket blir predikat. På det sättet åstadkommer den på tronen uppsatte Konungen ett åtskiljande. VT 15/9 49

Lördag, 22 april

Jag skall icke bryta mitt förbund. — Ps. 89:35.

I en framtid som ingalunda är avlägsen kommer Kristus Jesus att uppväcka också sin frejdade förfader, med vilken förbundet om Riket ingicks för tre tusen år sedan. Då kommer David att veta, att Gud, den. Högste, är trofast och att han inte har brutit sitt förbund, utan har uppfyllt det på ett storslaget sätt, i det att den rättmätige arvingen till detta förbund nu regerar. Då kommer David tillsammans med andra trogna män från forntiden att med glädje tjäna Jehovas Konung såsom en av hans synliga furstar på hela jorden. I Harmageddonslaget kommer Davids store Son att strida för den nya världens frid. Sedan alla hans fiender blivit tillintetgjorda i denna universella strid, kommer det inte att bli någon ände på tillväxten av den frid som råder under ”Fridsfursten”. Hell Jehova, vilkens nitälskan och trofasthet fullgör hans kungliga förbund! Hell Kristus Jesus, som regerar för att hävda detta förbund och bevisa dess tillförlitlighet! ”Ära i höjden åt Gud! Och på jorden frid, bland människor av en god vilja.” VT 15/2 50

Söndag, 23 april

Låt icke denna lagbok vara skild från din mun; tänk på den både dag och natt, så att du i alla stycken häller det som är skrivet i den och gör därefter; ty då skola dina vägar vara lyckosamma, och då skall du hava framgång. — Jos. 1:8.

Vis i sina egna ögon, som världen är, kanske den säger till dig, att bibelstudium inte har någon praktisk nytta med sig. Men om någon studerar det gudomliga ordet och låter det vara hans vägvisare både i fråga om vad han hör sträva efter och hur han skall uppnå detta, så kommer han att få ett framgångsrikt liv och lyckas i att få sina rättfärdiga önskningar förverkligade. Detta är ett praktiskt råd, ty det som lyckas är praktiskt. Ingen kunde vara mera praktisk än Mose efterträdare, Josua, som var militärbefälhavare, organisatör, regent och familjefader. Att Josua skulle tänka på lagboken både dag och natt betydde att han skulle studera den. Att han inte skulle låta den vara skild från sin mun betydde att han inte skulle sluta upp med att predika den för andra. Josua lydde. Den som håller sitt sinne inriktat på Guds ord med det målet för ögonen att få kunskap och vägledning kommer förvisso att bli välsignad. VT 15/6 49

Måndag, 24 april

I ären ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, en helig nation, ett folk för Guds egen besittning. — 1 Petr. 2:9, eng. övers.

Det naturliga Israel blev avskuret från att vara Jehovas teokratiska nation. Tillsammans med Kristus Jesus har skaran av genom anden pånyttfödda kristna av alla nationer tagit det naturliga Israels plats såsom Jehovas teokratiska nation. De är en andlig nation, för vilken Gud har gjort Kristus Jesus till Konung och Huvud. Givetvis blir då deras jordiska nationalitet någonting underordnat i förhållande till deras kristna medborgarskap i himmelen. Ingen politisk nation i kristenheten, nej, inte ens kristenheten i sin helhet, kan göra anspråk på att vara en ”kristen nation”. Det finns bara en sådan nation, inte många, och den är andlig, himmelsk, icke politisk och alltså inte söndrad inom sig själv med avseende på denna världens nationers politik eller politiska ideologier. Ingen politisk härskare och inte ens den högsta juridiska myndigheten inom en nation i denna världen kan förklara den vara eller ge den namn av ”kristen nation”. VT 1/8 49

Tisdag, 25 april

Guds godhet vill föra dig till bättring. — Rom. 2:4.

Vi önskar hävda och förhärliga Gud för att han utövar barmhärtighet. Vi kan göra det genom att visa att det inte har förfelat sitt kärleksrika rättfärdiga syfte. Guds förnämste fiende, djävulen, vill inte att människosläktet skall få åtnjuta evigt liv i harmoni med Skaparen. Det är därför han inte vill, att Guds barmhärtighet skall komma det till del. Han kan inte ge evigt liv åt någon. Han vill härska över vårt släkte, tills det dör ut; bättre att det förgås än att mänskligheten föres in i Guds ynnest och får leva i evighet under hans rike med Kristus som regent. Därför vill inte djävulen, att mänskligheten skall komma i beröring med Guds barmhärtighet. Han vet att den är mäktigare än han är och att den för många av människorna till Gud. Liksom Farao i Egypten kan några förhärda sina hjärtan och på det sättet gå miste om det som är syftet med Guds barmhärtighet. Men det förde Paulus till bättring, som kallade sig själv den ”främste av syndare”. Den gör det alltjämt med många andra. VT 1/10 49