Text med kommentar för varje dag

Tisdag, 24 oktober

Och om någon icke fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön. — Upp. 20:15.

Eftersom eldsjön symboliserar den andra döden, betyder det att kasta dem där, att dessa icke uppskrivna blir tillintetgjorda, med kropp och själ, i Gehenna, i evig förintelse. Deras död är den ”andra döden” och inte den död som de har ärvt från Adam. Den adamitiska döden kommer inte längre att fylla Hades eller scheol, utan kommer att ha blivit utplånad, därför att Konungen kommer att ha upphävt eller undanröjt all arvsynd. Han kommer att ha lyft upp alla dem som vinner evigt liv ur det syndiga, döende tillstånd som de ärvt från Adam. På det sättet kommer också döden att bli ”kastad i eldsjön” och upphöra att existera. ”Ty han måste regera, till dess han lägger alla sina fiender under sina fötter. Den siste fiende som blir utplånad är döden.” ”Och döden skall icke vara mera, icke heller skall sorg eller jämmer eller pina vara mera, ty det som förr var är förgånget.” — Spencer. VT 1/1 50

Onsdag, 25 oktober

Given kejsaren, vad kejsaren tillhör, och Gud, vad Gud tillhör. — Mark. 12:17.

Genom dessa ord försökte inte Jesus säga, att kejsaren och Gud var i överensstämmelse med varandra och att kejsaren handlade å Gud Jehovas vägnar i bästa samarbete. Så var inte fallet. Kejsaren var en motståndare till den sanne Guden. Detta var anledningen till att herodianerna prövade Jesus på den punkten. Några dagar efter detta prov fungerade kejsarens ställföreträdare, Pontius Pilatus, såsom det redskap som åvägabragte Guds Sons död. Alltså kan Jesu ord inte på något sätt uttolkas till att betyda, att vi i allt kan rätta oss efter kejsarens krav, och ändå undgå att komma i konflikt med Jehova Gud, och att kejsaren aldrig kommer att kräva någonting som är i strid med Gud, utan att lydnad för honom i allt behagar Gud. Att visa obetingad lydnad mot kejsaren innebär tvärtom, att sätta denne mänsklige politiske härskare över Gud, och det leder till att man strider mot Gud. VT 1/8 49

Torsdag 26 Oktober

I två hela år bodde [Paulus] sedan kvar i en bostad, som han själv hade hyrt. Och alla som kommo till honom tog han emot; och han predikade om Guds rike... med all frimodighet. — Apg. 28:30, 31.

Vad som i fysiskt avseende är otid för Guds tjänare kan således vändas till fördel, genom att de troget håller fast vid sin ämbetsutövning. Paulus var själv inspärrad i två hela år. Under hela den tid som förhållandena fortfor att till synes utgöra ”otid” för honom, gjorde han vad han senare uppmanade Timoteus att göra: ”predika ordet”. I stället för att tyna bort som fånge under bevakning i det hus där han bodde och sysslolöst vänta på att hans sak skulle komma före och att han skulle vinna befrielse från sin inspärrning, lät han människor komma till honom, om han inte kunde gå till dem. Han förvandlade sitt fängelserum och sin inspärrning till en effektiv situation i fråga om att vittna. Att det var för Kristus han var inspärrad blev känt för många. Gud välsignade alltså Paulus’ ansträngningar, för att denne höll på med att predika också ”i otid”. Gud välsignar dem i våra dagar som söker efterlikna Paulus. VT 15/1 50

Fredag, 27 oktober

Den natten skola två ligga i samma säng; den ene skall bliva upptagen, den andre skall lämnas kvar. — Luk. 17:34.

Vi lever nu i den tid då det skall vara söndring och splittring med anledning av frågan om Jehovas universella suveränitet, som tar sig uttryck genom hans rike. Ni kan vara medlemmar av samma familj eller mänskliga släktkrets, sova tillsammans i samma bädd eller mala tillsammans på hushållskvarnen, och likväl kan en söndring eller delning ske beträffande denna mest betydelsefulla fråga, både bland män och bland kvinnor. Ni kan vara arbetskamrater och knoga på samma verksamhetsfält såsom familjemedlemmar eller i egenskap av arbetsgivare och anställd och vara i stånd till att i övrigt dra jämnt. Men när det gäller denna fråga, som i vikt övergår allt annat, blir det en uppdelning, och respektive parter väljer olika öden eller bestämmelser. I denna tid, då Konungens närvaro uppenbaras likt glansen hos en ljungeld som lyser på alla från öster till väster, gläder sig några över detta ljus och församlas på Konungens sida för att bli bevarade genom Harmageddon och ta del i ett gästabud av glädje över hans seger där. VT 1/12 49

Lördag, 28 oktober

Låt oss icke i vår fåfänga utmana varandra eller avundas varandra. i— Gal. 5:26, En amer. övers.

Vi bör aldrig försätta vår kristne broder i ett läge där han inte har handlingsfrihet utan känner sig brydd och förlägen, under det att vi begagnar oss av tillfället att visa vår överlägsenhet och skratta åt hans belägenhet. Vi bör undvika allt som skapar partisinne, klickväsen och inre söndring med avund, missundsamhet och konkurrens som följd. Vi har inte råd att bli söndrade. Vi befinner oss inte i den teokratiska organisationen såsom självständiga medlemmar, som var och en försöker tillvarataga sina egna intressen utan hänsyn till de andras. Vi försöker inte tränga oss framför våra bröder. Vi bör vara glada över de välsignelser som Gud har förlänat någon annan individ och inte avundas honom den. Om andra bröder visar förmåga och kvalificerar sig för att tala offentligt eller undervisa eller leda bibelstudier på möteslokaler eller i privata hem och visar sig i dessa ting vara oss överlägsna, så bör vi tacka Gud och önska att lära av dem. VT 15/7 49

Söndag, 29 oktober

Förbiden och påskynden Guds dags tillkommelse. — 2 Petr. 3:12.

Jehovas vittnen tar sig friheten att motsäga det populära önsketänkandet, att denna dag inte är nära. De fortsätter med att förkunna, att den dag, då Han skall förinta hela världen, är nära, närmare än de anar. På detta sätt följer vittnena aposteln Petrus’ förmaning med avseende på denna världens ände att ”förbida och påskynda Guds dags tillkommelse, varigenom himlar skola upplösas av eld och himlakroppar smälta av hetta”. (3:12) Det är inte tid att nu lura människorna genom att låta dem uppskjuta denna händelse i sina tankar. Nu som aldrig förr är det tid att försöka förmå människor av en god vilja till att rädda livet genom sitt handlingssätt. Vi måste göra detta genom att med stöd av bibeln och av förhållandena i världen visa dem, hur överhängande nära Gud Jehovas dag är. Det är inte något opitimistiskt budskap för denna världen, detta budskap om ”hämndens dag från vår Gud”. VT 1/3 50

Måndag, 30 oktober

Denna skall söndertrampa ditt huvud. — 1 Mos. 3:15.

Att ormens huvud krossas får bland annat det resultatet, att hela jorden efter striden vid Harmageddon förvandlas till en skön park. Om Gud skulle förstöra denna jord på grund av människans synd, så skulle han omintetgöra sitt eget ursprungliga uppsåt. Vad han kommer att förinta i Harmageddonslaget, det blir alla dem som ”fördärva jorden”. Därpå kommer han att genom sin säds konungadöme göra hela jorden till det härliga fullkomliggjorda hemmet för människor av en god vilja som tar emot det eviga livets gåva. Paradiset kommer att bli planterat på nytt och kommer att bli en underbar och ljuvlig del av den ”nya jorden”. En tallös skara av människor av en god vilja förkunnar i denna tid Guds rike med hans säd, Jesus Kristus, som Konung. På grund av sin tro och rättfärdiga tjänst kommer dessa att föras levande igenom slutet på denna ”närvarande onda värld” i striden vid Harmageddon och kommer att därefter få del i att göra hela jorden till Edens lustgård, en park, vars skönhet och behag är fullkomliga. — Upp. 7:9—17. VT 15/1049

Tisdag, 31 oktober

Vår kunskap är ett styckverk, och vårt profeterande är ett styckverk; men när det kommer, som är fullkomligt, då skall det försvinna, som är ett styckverk. — 1 Kor. 13:9, 10.

Andens mirakulösa gåvor måste därför med nödvändighet försvinna på grund av sin partiella eller ofullständiga natur. De profetior som gavs gick inte in på alla detaljer, och inte heller gavs alla profetior genom en enda profet. Alltså utförde varje profet ett partiellt verk, ett styckverk, i fråga om att uppenbara framtiden och visste inte ens fullkomligt, vad han profeterade om. Men nu är det inte tid för profetiska gåvor, utan nu är det den tid då profetiorna uppfylles. Småningom utfylles den fullständiga insikten om profetiorna genom alla detaljer i den verkliga uppfyllelsen. Av uppfyllda profetior vet vi, att vi lever i ”ändens tid”, den tid då, som Gud lovade, ”kunskapen skall förökas”. (Dan. 12:4, eng. övers.) Kunskapen står aldrig stilla, eftersom profetior fortfar att uppfyllas. Vi håller därför på att komma till fullkomlig kunskap. VT 1/5 50

Onsdag, 1 november

Genom ett evigt förbunds blod ... fullkomne han eder i allt vad gott är. — Hebr. 13:20, 21.

Gud lyckas från denna världen få ut ett ”folk för sitt namn”. Han kommer att få ut de sista av dem, som representeras av våra dagars kvarleva, så att de alla kan utgöra ett troget ”folk för Guds egen besittning”. Jämte denna kvarleva håller Jehova nu genom sin större Mose också på med att hämta ut en ”stor tallös skara” av människor av en god vilja. Dessa senare blev framställda i en bild genom den ”blandade hop” som tågade ut ur Egypten med Israel. (2 Mos. 12:38) Men Jehovas nya förbund genom hans medlare, Kristus Jesus, kommer att uppnå sin strålande slutgiltiga framgång, i det att det frambringar en fullständig, andlig ”helig nation” åt Gud, den Högste. Den andliga kvarlevan av denna nation i våra dagar kommer att förbli trogen i att bruka den härliga skatt som hans tjänst utgör. Och när tiden är inne, kommer dess medlemmar att avsluta sitt jordiska lopp och att få uppstå till sitt himmelska privilegium i gemenskap med alla dem som kommer att vara Guds och Kristi präster. Det nya förbundet kommer sålunda att nå sitt slut, därför att det med framgång har uppfyllt sitt ändamål. VT 15/3 49

Torsdag, 2 november

Såsom visa, köpande tiden. — Ef. 5:15, 16, 1878 års övers.

Må vi ha klart för oss, att vi lever i ”ändens tid”. Vi har redan lagt mer än trettiosex år av den bakom oss. Det slut på djävulens system eller ordning, som betecknas med telos, kommer ständigt närmare. Må vi inte låta oss invaggas i säkerhet, därför att vedermödans dagar har blivit förkortade genom ett uppehåll och därför att vi inte för närvarande vet dagen eller stunden för detta förintande slut, som skall komma över tingens ordning. Änden kommer. Den är inte fördröjd. Den kommer alldeles säkert på den dag och i den stund som Gud definitivt har fastställt. När detta evangelium om Riket har blivit predikat på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd, då kommer denna ”ändens tid”, som började med smärtor, att gå till ända med ett fullständigt slut på den tingens ordning som fienden åstadkommit. Må det nu vara vår lott att göra vår del i denna undervisningskampanj av vittnande om Riket. Om vi gör det, kommer vi att bevisa oss värdiga att träda in i den rättfärdiga nya världen med Kristus som styresman. VT 1 /4 50

Fredag, 3 november

Likväl skall du föras ned till scheol, djupt ned i gropen. De som se dig, de skola stirra på dig. — Jes. 14:15, 16, Amer. stand. övers.

Det forntida Babylons konung lösgav inte sina israelitiska fångar, så att de fick återvända hem; det var erövraren, konung Cyrus, som lät dem vända åter till Jerusalem. Det var inte Satan, det större Babylons konung, utan Kristus Jesus, den större Cyrus, som lät den lojala kvarlevan av det andliga Israel bli fri år 1919, men först sedan Kristus hade störtat Satan och dennes babyloniska organisation ned från himmelen. Men smädesångens egentliga ändamål i Jesaja 14:12—20 är att visa, att Satans fall från hans himmelshöga plats inte kommer att bli fullständigt, förrän han har nått djupast ned i det tillstånd som svarar mot scheol, nämligen dödstillståndet, svag, hjälplös vanmakt och overksamhet. Detta motsvarar ”avgrunden” i Uppenbarelseboken 20:3. Vilken vanära kommer inte att hopas över honom i detta tillstånd för hans handlingssätt i hela den gångna tidens historia! VT 15/3 50

Lördag, 4 november

Om någon är sjuk, bör han kalla till sig församlingens äldste och låta dem bedja över honom och gjuta olja över honom i Herrens namn. — Jak. 5:14, En amer. övers.

En överträdare kan komma till insikt om att han har blivit överrumplad och behöver andras uppmuntran och ledning för att kunna nalkas Gud och få förlåtelse och bli återinsatt i Guds ynnest genom Kristus. Då behöver han inte vänta på att hans bröder skall komma underfund med att hans andliga hälsa befinner sig i en vågdal. Han kan inse, att han är andligen sjuk och i trängande behov av hjälp. Och då kan han skicka bud på sina trogna, andligen kvalificerade bröder, för att de skall komma och hjälpa honom. Bekänn din synd för dem som du kallar till hjälp, för att de må kunna förstå vad som fattas dig och hur du skall kunna bli hjälpt. Låt dem ingjuta den smärtstillande olja, som Guds andliga ord utgör, för att trösta dig och styrka ditt sinne och bygga upp ditt mod och din sinnesstämning. Låt dem hjälpa dig att på nytt tro Gud, att han är rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder, om vi bekänner dem genom Kristus Jesus, församlingens förespråkare. VT 15/7 49

Söndag, 5 november

Alla nationer komma att församlas inför honom, och där skall han skilja människorna åt, den ene från den andre, såsom herden skiljer fåren från getterna. — Matt. 25:32, Knox.

Hur människor behandlar Konungens bröder är ett uttryck för hur de väljer att ställa sig, antingen för eller emot den Konung, vilkens sändebud och bröder dessa är. När Människosonen för nitton hundra år sedan var här på jorden vid sin ankomst i förnedring i köttet, förenade han inte människorna och upprättade frid ibland dem. Nej, han åstadkom söndring eller en uppdelning av människorna angående frågan om hans konungadöme såsom den utlovade Messias. (Luk. 12:51; Matt. 10:34) I ännu mycket högre grad förhåller det sig så nu, när han kommer, inte i köttslig förnedring, utan i himmelsk härlighet, såsom den regerande Konungen på sin tron. Vi måste vänta en söndring eller uppdelning av människorna med avseende på frågan om Jehovas genom Kristus Jesus utövade suveränitet över den nya världen. Och så är det också, denna delning av människorna har pågått sedan år 1914. VT 15/9 49

Måndag, 6 november

Vid vem viljen I då likna Gud, och vad finnes honom likt att ställa vid hans sida? — Jes. 40:18.

Jehova Gud kan göra saker och ting som det är omöjligt för hans skapelse människan att göra. Ingen människa kan se honom och leva. I själva verket har inga människor, varken israeliterna vid det tillfälle då de fick de tio budorden vid Sinai berg eller Jesu Kristi personliga lärjungar, någonsin sett Gud Jehovas gestalt. Varför skulle då någon människa, rik eller fattig, göra en avgudabild och säga att den är Gud eller föreställer Gud? Gud, den Allsmäktige, tillbeder inte någon människa eller något djur, som han har skapat. Varför skulle då människan tillbedja något djur eller ens någon medmänniska eller någonting som människor kan förfärdiga? För att vända den förnuftsbegåvade människan bort från att tillbedja den sanne Guden förmår Satan, djävulen, människan att tillbedja de ting som Gud har skapat eller till och med de ting som människan själv tillverkar. I det andra av de tio buden befallde Jehova Gud sitt folk att inte göra någon bild av något skapat och sedan tillbedja den. Låt oss därför inte tillbedja några synliga ting. VT 1 /7 49

Tisdag, 7 november

Då nu barnen är delaktiga av kött och blod, blev också han desslikes delaktig därav. — Hebr. 2:14, eng. övers.

Det förnämsta skälet till att Jesus Kristus kom i köttet var att bevisa sin ostrafflighet och hävda och fastslå sin Faders universella suveränitet och på det sättet ådagalägga sin rätt till konungadömet. Det fanns ett annat och underordnat skäl till att han en tid blev kött och blod. Detta skäl var att han skulle åvägabringa lösenoffret för att befria människorna från verkningarna av den synd som de hade ärvt från Adam. Det innebar en förödmjukelse för Jesus att bli en människa av kött och blod, ty detta gjorde honom lägre än änglarna. Men att han ödmjukade sig bevisade hans lydnad. Det är genom honom som hans efterföljare blir Guds barn, och han befriar dem från djävulens välde. Hans efterföljare är de första som får röna gagnet av hans död i köttet som ett syndoffer. Det var inte Guds vilja, att denne trogne Son för alltid skulle lida förödmjukelse i köttet, utan Gud lovade honom evigt förhärligande för hans trohets skull. VT 1/11 49

Onsdag, 8 november

Andens frukt åter är kärlek. — Gal. 5:22.

Då ju det sätt, varpå kärleken tar sig uttryck, svarar mot andens frukter, så följer därav, att vi måste ha Guds ande för att kunna älska. Hans osynliga aktiva kraft måste verka på oss och ge sig till känna genom oss. (Rom. 5:5) Men denna egenskap är inte någon mirakulös gåva av anden, såsom tungomålstalande, profetia, uttydningar, helbrägdagörelser osv. är. Vi kan därför inte bedja Gud om att plötsligt uppfylla oss med den och förvänta att den på ett ögonblick skall uppfylla oss i sin absoluta fullkomlighet. Den är en ”frukt” av anden, vilket betyder att om vi har hans ande kommer vi också att ha denna gudalika egenskap. Men vi kan förlora den, om vi inte är på vår vakt mot vår medfödda själviskhet, som Satan gärna vill väcka till nytt liv inom oss. Därför måste vi odla kärleken för att få den att förbliva i oss och växa till fullkomlighet. Utan att behöva bli besvikna kan vi förvisso förvänta att få mera av den, om vi beder om att få mera av Guds ande, därför att vi önskar att dess frukter skall visa sig i vårt liv. VT 1/5 50