Text med kommentar för varje dag

Torsdag, 14 juni

Från din tidiga barndom har du känt de heliga skrifter som kunna göra dig vis till frälsning genom tron i förbindelse med Kristus Jesus. — 2 Tim. 3:15, NW.

Om du har barn, så hjälp dem att få och behålla önskan att tjäna sin Skapare. Gör det möjligt för dem att hörsamma kallelsen att bli förkunnare av Riket. Många kommer att hörsamma den, om de blir rätt undervisade hemma och om de regelbundet får följa med till gruppens studiemöten och gå ut i tjänsten på fältet tillsammans med er, föräldrar. När de gör detta, kommer de inte att bli en del av denna världens växande flodvåg av barnbrottslingar, utan kommer att lämna sitt bidrag till det ständigt växande Riket. För barnets unga sinne kommer skillnaden mellan denna världens mönster och normer och dem som hör den nya världen till att framstå klart och tydligt, också i vad de gäller barn av dess egen ålder. Kärlek till Gud och tro på hans löften kommer att vara den drivkraft som får gossen eller flickan att hörsamma kallelsen till att arbeta som Rikesförkunnare, ja, som feriepionjär. Under sommaren 1950 var det ensamt i Förenta staterna mer än 858 barn som slöt upp i pionjärernas led. VT 15/5 50

Fredag, 15 juni

Femtio dagar skolen I räkna intill dagen efter den sjunde sabbaten, då skolen I bära fram ett offer av den nya grödan åt HERREN. Från de orter, där I bon, skolen I bära fram viftoffersbröd, två kakor. — 3 Mos. 23:16, 17.

Herren Kristus blev upphängd på en påle, den fjortonde dagen i månaden Nisan (den dag då påskalammet slaktades), och blev upprest på tredje dagen eller den 16 Nisan, då översteprästen offrade förstlingen av kornskörden. Femtio dagar senare, vid pingsten, började Kristus Jesus som offer åt Gud frambära sin kropps lemmar, vilka har del med honom i att hävda och upphöja Gud. Tre och ett halvt år senare, när de första oomskurna hedningarna omvändes i Kornelius’ hem, utsträcktes andens utgjutande — som man hade fått bevittna vid pingsten, då den himmelska kallelsen öppnades för judarna — till hedningarna. Vi kommer ihåg, att viftoffersbröden var två till antalet och var gjorda av förstlingen av veteskörden och var bakade med surdeg. Detta visade, att de kallade skulle vara från judar och hedningar och inte var rättfärdiga i sig själva utan behövde Kristi rättfärdighet för att göras välbehagliga. VT 15/11 50

Lördag, 16 juni

Den form av tillbedjan som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt är denna: att vårda sig om fader- och moderlösa och änkor i deras bedrövelse och att bevara sig utan fläck från världen. — Jak. 1:27, NW.

I sitt privata liv såväl som i sina mellanhavanden med varandra inser och erkänner Jehovas vittnen, att det finns många fordringar uppställda i Guds lag, som de måste rätta sig efter för att bevisa, att de lever i överensstämmelse med namnet. De måste hålla sig obefläckade av världen. Det är inte nog med att de måste hålla sig helt och hållet fria från den ”gamla världens” politiska, kommersiella och religiösa element, utan de måste också avhålla sig från världens skändliga levnadsvanor. De måste undvika de normer för det personliga uppförandet, som råder i världen med avseende på moral och heder, om de skall kunna hålla sig obefläckade av världen. De håller sig rena moraliskt och fysiskt. Detta gör de. De vet att Gud kräver av alla som bär budskapet, såsom hans kärl, att de skall vara rena. — Jes. 52:11. VT 1/10 50

Söndag, 17 juni

När han har blivit uppsatt på sin konungatron, skall han hämta denna lag ... och taga en avskrift därav åt sig i en bok. Och den skall han hava hos sig och läsa i den i alla sina livsdagar, för att han må lära. — 5 Mos. 17:18, 19.

Jesus förvärvade förstånd genom studium av Guds ord. Som människobarn hade han det inte medfött, utan han måste studera Jehovas ord. Om studium var nödvändigt för att Konungen skulle vinna förstånd och lära att frukta Jehova, hur mycket mer nödvändigt är det inte för oss undersåtar att studera hans lag och flitigt vinnlägga oss om att förstå hans uppsåt. Detta måste vi göra, om vi skall kunna få den tillförsikt som sätter oss i stånd att i kraft av Jehovas löften gå åstad med frid i sinnet och absolut förvissning om att han kommer att uppfylla dem allesammans. Detta är förstånd, det innebär att ”äta upp bokrullen”. Vi måste flitigt ägna oss åt ett grundligt studium, så att denna kunskap som tillhandahålles av Gud blir en del av oss och gör oss redo och rustade att alltid ge ett svar för att motivera det hopp som bor i oss. VT 1/9 50

Måndag, 18 juni

Vårt medborgarskap är i himlarna, varifrån vi också ivrigt vänta en frälsare, Herren Jesus Kristus ... att underlägga sig allt. — Fil. 3:20, 21, NW.

De trogna förkunnarna av Guds rike med Kristus som regent ställes i våra dagar ansikte mot ansikte med politiska rörelser och organisationer, som omspänner halva eller rentav hela jordklotet. Till den dag i dag är har Förenta nationerna misslyckats i att kitta ihop den gamla världen. Den är splittrad i två block, med ”de tre stora” som företrädare för västblocket och det kommunistiska Ryssland som dikterar, hur östblocket måste uppträda. Mitt i denna världssituation står Jehovas vittnen och pekar, varken mot öster eller mot väster, utan mot himmelen, och utropar Hans rike med Kristus som konung såsom det av Gud bemyndigade herradömet, det enda herradöme som äger förmåga att införa en rättfärdig, fridfull, hälsobringande ny värld. För denna neutrala hållning gentemot denna gamla världs förbittrade strider och för sin kristna hängivenhet för Guds herradöme över den nya världen, där hans Son är regent, och för sin tro och lydnad mot detta herradöme blir Jehovas vittnen hatade av alla nationer och lider förföljelse från deras sida, som är den gamla världens religiösa vänner. Och dock måste deras sak, trots detta, med nödvändighet tillväxa och vinna seger. VT 15/12 50

Tisdag, 19 juni

På det att de må bliva harmoniskt förenade i kärlek och med tanke på hela rikedomen av den fulla vissheten i fråga om deras förståelse. — Kol. 2:2, NW.

Jehova Gud vill att hans folk skall förstå hans skrivna ord, bibeln. Genom att förstå vinner vi den fulla vissheten om vad vi tror. Det är endast när vi förstår som vi kan kungöra våra trossatser för andra människor och kan göra detta med fast övertygelse om att vi har sanningen, som är värd att godtagas av alla. Det är inte mycket bevänt med att höra något och ändå inte förstå det, ty då betyder det ingenting för oss. Vi kan aldrig handla rätt utan att förstå vad som är Guds vilja. I stället skulle vi säkert handla dåraktigt i hans ögon, och detta skulle inte vinna hans godkännande. Men när vi förstår hans vilja, som finns framställd i hans skrivna instruktioner, då kan vi göra den. Och när vi gör så, bygger den upp en hoppets fulla visshet i oss, och vi kan stadigt hålla fast vid detta hopp intill slutet. Låt oss därför inte underskatta rikedomen av den fulla vissheten i fråga om vår förståelse. VT 15/5 51

Onsdag, 20 juni

För att i den kommande tingens ordning hans oförtjänta godhets översvinnliga rikedom måtte ådagaläggas i hans nåd gentemot oss. — Ef. 2:7, NW.

Den tingens ordning varunder vi har levat enligt det nya förbundet har varit storslagen, men den som kommer att råda i den nya världen kommer att bli oändligt mycket mera storslagen för hela dess samhälle. Varför skulle inte den nya världen vara olika, ja, bättre? Ty den kommer att ha nya himlar och en ny jord. Tillintetgörelsen av denna gamla värld med dess av djävulen behärskade himlar och jord kommer därför inte att vara någon olycka. Vi väntar ivrigt på den och gör som 2 Petrus 3:12, 13 (NW) säger: ”I det ni vänta på Jehovas dags närvaro och ständigt hava denna i tankarna. ... Men det finnes nya himlar och en ny jord, som vi vänta enligt hans löfte, och i dessa skall rättfärdighet bo.” Det konungadöme som skall utövas av Jesus Kristus tillsammans med hans 144.000 trogna efterföljare kommer att utbreda sin makt över hela denna planet och kommer att utgöra de ”nya himlarna”. Den ”nya jorder.” blir det mänskliga samhället organiserat i överensstämmelse med en ny och rättfärdig tingens ordning. VT 1/5 51

Torsdag, 21 juni

Då skall jag giva åt folken ett rent språk, på det att de alla må åkalla Jehovas namn för att endräktigt tjäna honom. Från länderna bortom Etiopiens strömmar skola mina tillbedjare, ja, mina förskingrades dotter, bringa offer åt mig. — Sef. 3:9, 10, AS.

Till bevis för detta skulle vi kunna tala om Jehovas vittnens förenade strävanden i våra dagar i 106 nationer under avdelningsexpeditioner, som Sällskapet Vakttornet har upprättat, och med 357.889 aktiva rikesförkunnare som rapporterade i april månad 1950. Oavsett hur långt de har varit kringspridda över jorden har rikesbudskapets rena språk ljudit som en basunstöt vid en konungs kröning och har nått deras öron och kommit dessa kringspridda eller förskingrade att vända sig till Riket. Därför har de från alla platser församlat sig till det såsom ett folk genom att låta sina hjärtan förena sig kring Riket. De har kommit som ”tillbedjare” och bönfallit om Jehovas och hans regerande Konungs ynnest, och deras böner har uppstigit såsom en rökelse, som har en ljuv doft för Gud. VT 15/4 51

Fredag, 22 juni

Såningsmannen sår ordet. Dessa äro alltså de utmed vägen, där ordet blir sått; men så snart de hava hört det kommer Satan och tager bort det ord som såddes i dem. — Mark. 4:14, 15, NW.

Vi är inte sådana som handlar med böcker och biblar och sprider en mängd tryckalster för den pekuniära vinstens skull och som springer vår väg från det distrikt där vi har placerat litteratur, rädda att gå tillbaka och åter konfronteras med de människor vi har placerat litteraturen hos och angelägna att i stället få ett nytt distrikt, där vi bara kan placera böcker. Det är visserligen sant, att tryckta framställningar kan intaga den muntliga predikans plats. Men aposteln Paulus och Barnabas stannade ett helt år i Antiokia för att undervisa folket. Detta skedde inte därför att Paulus och Barnabas inte hade någon vidare litteratur (om de alls hade någon), tryckt eller avskriven för hand, att lämna ut mot ett bidrag för att därigenom uppehålla sig. Nej, utan det berodde på att det muntliga budskap som blivit utsått i hjärtat eller sinnet kan bli bortsnappat av Satans fåglar precis lika lätt som ett tryckt budskap, ja, kanske ännu snabbare. Därför var det nödvändigt för Paulus och Barnabas att stanna i distriktet för att hindra ”fåglarna” från att komma och vara verksamma. VT 1/6 51

Lördag, 23 juni

Jehova sitter såsom konung för evigt: han har berett sin tron till doms. — Ps. 9:7, AS.

Sedan 1914 är det i högsta grad otillbörligt för någon nation eller individ att göra vad som synes rätt endast för det mänskliga sinnet, såsom i de dagar då det inte fanns någon synlig mänsklig konung i Israels land, utan ”var och en gjorde det som var rätt i hans egna ögon”. (Dom. 21:25, KJ) Det sinne som inte ledes av Guds ord och ande kommer med säkerhet att röna inflytande från världen och dess gud, Satan, djävulen, och att alltså fara vilse. Ordspråksboken 14:12 säger: ”Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.” Okunnighetens tider har Gud en gång haft överseende med. Men nu kan inte okunnighet förebäras som ursäkt för att någon gör det som är orätt genom att handla efter sitt eget mänskliga omdöme, i synnerhet inte nu då han har upprest sina vittnen i alla delar av jorden och sänder ut dem med budskapet om sitt upprättade rike. (Apg. 17:30) Vi lever nu i tiden för nationernas dom. Denna världen kommer aldrig att återvända till de förhållanden som rådde före 1914. Ty Guds rike är här, det är här för att aldrig försvinna! VT 1/3 51

Söndag, 24 juni

Ty då skall jag giva åt folken ett rent språk, på det att de alla må åkalla Herrens namn, — Sef. 3:9, KJ.

Jehova Gud har givit oss den enda och ena ursprungliga bibeln. Bibeln är den lärobok som ger undervisning i detta den rättfärdiga nya världens språk. Med detta menar vi inte hebreiskan, arameiskan och grekiskan, de språk på vilka de inspirerade skrifterna ursprungligen nedskrevs, inte heller menar vi endast de skrivna orden i Skriften, vilka en människa kan lära sig utantill och citera utan att känna den rätta innebörden i det som hon citerar. Vi menar det rena budskapet i Guds skrivna ord, vilket han såsom dess upphovsman ensam kan klargöra genom sin ande. Detta budskap uppenbarar vem han är, vad hans namn är, vilket hans oföränderliga uppsåt är beträffande hans vänner och hans fiender, nu och i den nya världen. Det är budskapet om den nya världens herradöme, hans rike i händerna på hans smorde Konung, Jesus Kristus. Människor som kungör Jehovas uppsåt enligt den uppenbarade Skriften och som tillkännager hans nu upprättade rike, de talar detta rena språk, i det de kungör hans namn och tjänar honom endräktigt. VT 15/2 51

Måndag, 25 juni

Dessa ting fortforo att vederfaras dem såsom exempel, och de blevo nedskrivna till varning för oss, över vilka det fullständiga slutet på tingens ordning har kommit. — 1 Kor. 10:11, NW.

Det var slutet på en tingens ordning som Gud hade upprättat bland sitt utvalda folk till gagn för det, till dess Jesus Kristus skulle komma och bli offrad, bli upprest från de döda och bli förhärligad på Guds högra sida. För nitton hundra år sedan kom alltså slutet över detta mosaiska lagsystem med dess rätta djuroffer och spisoffer, som frambars av prästerna av Levi stam, när Jesus for upp till himmelen för att frambära värdet av sitt mänskliga offer till Gud. Och inte nog därmed, utan det nationella system, enligt vilket judarna hade en mänsklig konung som regerade på ”Jehovas tron” i Jerusalem upphörde slutgiltigt. De förkastade Jesus, Davids Son, såsom sin Konung, och efter sin uppståndelse från de döda vägrade Jesus att återupprätta det jordiska riket åt det naturliga Israel. Därjämte hade det funnits ett system av profetiska förebilder och skuggor, vilka dramatiskt skildrade underbara verkligheter som skulle komma, och sedan Jesus hade farit upp till himmelen, upphörde detta system. Nu hade uppfyllelsens tid för detta kommit. VT 1/5 51

Tisdag, 26 juni

Jag skall sända en eld över Magog;... och nationerna skola förnimma, att jag är Jehova. — Hes. 39:6, 7, AS.

Kristenheten ställer upp sig tillsammans med alla Gogs i Magog stridskrafter för det slutliga angreppet på den synliga organisationen av Jehovas folk. Inom kort, i en stund lika oväntad som den då en tjuv kommer, skall den främste förkämpen för sanning och rättfärdighet göra sig känd för alla sina motståndare på ett språk som de kommer att förstå, de kosmiska krafternas språk, som kommer att tala förintelse till dem. Detta är emellertid inte det sätt varpå vi vill lära känna Jehova Gud och hans Kristus. Vi vill lära känna dem på ett sätt som betyder evigt liv, inte förintelse. Vi väntar inte tillintetgörelse i striden vid Harmageddon, utan förväntar förtröstansfullt att få föras levande igenom denna eldsglödande tid in i den nya världen. För att bli bevarade på detta sätt vid denna världens ände, alldeles såsom Noa och de som var med honom i arken blev bevarade då den förutvarande världen förgicks i vatten, måste vi dock leva i enlighet med kunskapen. Vi måste växa till i kunskap för att vi skall bli starka att uthärda. VT 1/1 51

Onsdag, 27 juni

Gud är ljus, och det finnes icke något mörker i förening med honom. — 1 Joh. 1:5, NW.

Genom sin allmakt satte Jehova på himmelen den väldiga solen och den sköna månen till att ge människornas ögon ljus om dagen och om natten. De sänder ut sina strålar av ljus över hela jorden. Han tillämnade människan ljus, inte endast för hennes ögon, utan också för hennes sinne. Ljuset för människans sinne är Guds ord, bibeln, som han ensam är upphov eller författare till genom sin ande eller verksamma kraft. Genom Guds ord får människan kännedom om honom. Hans ord uppenbarar hans uppsåt. Hans uppsåt är att hela människosläktet skall ha vetskap om honom, lära känna hans egenskaper och förstå hans lag och uppsåt. Fördenskull beslöt han att uppresa ett folk för sitt namn: för att hans ljus för människans sinne skulle kunna lysa på jorden. Eftersom hans heliga namn antyder att han också skänker ljus, så måste hans folk på jorden, om det återkastar hans ljus, leva i överensstämmelse med Jehovas namn, hans som är uppsåtets Gud gentemot människan på jorden. VT 1/10 50

Torsdag, 28 juni

Vem är i verkligheten en trogen förvaltare, en omdömesgill man, som hans husbonde skall sätta över sin tjänareskara till att beständigt giva dem deras tillmätta mängd av livsmedel i rätt tid? Lycklig är den slaven... som gör så! — Luk. 12:42, 43, NW.

Det finns endast ett Jehovas bord. Ett rikligt förråd av förträfflig föda beredes och serveras där. Om ni vet att det förhåller sig så, varför då gå och knapra på det som bjuds vid deras bord, som är motståndare till denne kloke förvaltare av Husbondens förråd? Ni kan få andligt gift, ty deras mat har inte undergått teokratisk prövning. Det finns sådana som försöker servera måltider åt Jehovas folk på sina egna bord, oberoende av Jehovas, men det tjänar ingenting till, ty när de väl har lämnat Jehovas husfolk och sätter upp ett eget hushåll, blir deras mat unken och fadd, och det blir de själva också. Och betänk själv de ödesdigra följderna för dem som behandlar Jehovas bord med förakt. (Malaki 1, 2) Det tryggaste sättet är att vara nöjda med den föda som Husbonden tillhandahåller och som delas ut av hans ”trogne och omdömesgille slav”. Tugga maten väl, så kommer ni att fröjdas och bli starka. VT 1/12 50

Fredag, 29 juni

Jehova bevarar de trogna. — Ps. 31:23, AS.

Totalitära horder översvämmade Europa. Jehovas vittnen blev arresterade i stora skaror och i en handvändning kastade i fängelser eller koncentrationsläger. Sällskapets verksamhet avbröts, och våldsmännen lade beslag på några av avdelningsexpeditionerna. Men de trogna fortsatte med arbetet. Hur många gånger skulle vi inte kunna erinra oss, att då en skenbart omöjlig situation uppstod, ja, ofta en där Jehovas tjänst och brödernas intressen och välfärd stod på spel, en utväg likväl blev beredd. Och vid vetskapen om att det inte var någon annan än Jehova som hade handlat på detta sätt, fylldes hjärtat av tacksamhet, vår kärlek till honom blev djupare och starkare, och sann fruktan för Jehova förde med sig sin egen rika belöning. Därför fröjdas i denna tid alla den Högstes barn över det trogna, oförfärade handlingssättet hos dem som hade äran och förmånen att få dessa tillfällen till tjänst anvisade åt sig, vilka alla har bidragit till att befrämja och utvidga Jehovas tjänst. Tjänsteåliggandet utfördes. De brukades som redskap, och andra har rönt gagn därav. Oförskräckthet för med sig lön från Jehova. VT 1/8 50

Lördag, 30 juni

Sannerligen, jag säger eder: Om någon efterlever mitt ord, skall han aldrig någonsin se döden. — Joh. 8:51, NW.

Det finns förvisso ingenting att frukta för, när det gäller att gå framåt i predikandet av Guds ord. Inte med ett sådant löfte) Det kommer att bli vedermödor, svårigheter och problem att övervinna, kanske kommer några att bli dödade. Jesus sade att vi måste förvänta detta slags behandling. Men livet! Detta är gåvan till dem som älskar Jehova. Fastän somliga får se döden nu, finns det en belöning för dem som älskar rättfärdigheten och som har hållit på med att samla skatter i himmelen. Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som utövar tro på mig skall, även om han dör, komma till liv igen, och var och en som lever och utövar tro på mig skall aldrig någonsin dö.” (Joh. 11:25, 26, NW) Snart kommer den tiden, i den nya världen, då det inte mer kommer att finnas någon död. (Upp. 21:4) Naturligtvis tror de flesta människor i världen i våra dagar inte på Jesu Kristi uppståndelse och inte heller på hans offers förtjänst. Det är därför som Jehovas vittnen såsom Guds tjänare måste predika de goda nyheterna från Guds ord för dem, så att de kan få tillfälle att tro. VT 1/2 50