Kan man vara optimist i nödens tid?
SOMLIGA människor lever hela sitt liv utan att låta sinnet tyngas av oro och tar dagen som den kommer. Vanligen sluter de förhoppningsfullt ögonen för tillståndet i världen. Men de som är verkligt vakna för tillståndet i världen är mycket oroliga för framtiden.
På ledarsidan i New York Times den 12 juni 1955 hette det: ”Vi har nu länge levat i ett slags vinter i vår moderna värld. Fruktan har isat blodet i våra ådror, och underligt nog har det inte funnits tillräckligt med hat för att värma upp det. Vi lever egentligen inte i en ytterligt kampfylld tid utan i en tid av spänning och oro. Detta beror på, måhända till mänsklighetens slutliga lycka, att världen inte längre har råd att ge uttryck åt sitt hat — ty rent ut sagt är hat nu självmord, hatet har blivit dödens kalla hand.” I betraktande av människomas missgrepp i gången tid finns det dock föga tröst i hoppet att de skall undvika en viss kurs, därför att den leder till självmord.
Dr Krumm, som är kaplan vid Columbia University, yttrade sig i denna sak inför en grupp studenter. Han sade, att han tvivlade på att någon människa, som kände till det förflutna, på allvar kunde vara optimist nu, och påstod dessutom, att bibeln försäkrar att framtiden är ”höljd i dunkel”. ”Vi kan göra jorden obeboelig. Allt som står emellan oss och detta öde är det sorgligt ringa förråd av vishet, tålamod och god vilja som människorna och deras ledare kunnat skapa.” Enligt dr Krumm är det allvarligaste dödsfallet i vår tid optimismens död. — New York Times, 30 maj 1955.
Men är optimismen död? Inte så länge det finns minst 600.000 som förtröstar på Jehovas löften om en ljus framtid som väntar jorden och människan. Skall människan få göra jorden obeboelig? Nej, ty Gud försäkrar oss att han har ”danat den till att bebos” och säger vidare: ”Vad jag har bestämt, det sätter jag ock i verket.” Är framtiden höljd i dunkel? Inte när Guds ord tydligt säger att vid den tid han har bestämt skall jorden ”vara full av Jehovas kunskap, liksom vattnet täcker havet” och att han ”skall avtorka alla tårar från deras ögon, och döden skall icke vara mer; icke heller skall sorg eller rop eller smärta vara mer”. — Jes. 45:18; 46:11; 11:9, AS; Upp. 21:4, NW.
Trots tillståndet i världen kan man vara optimist utan att behöva sluta ögonen för verkligheten och utan att blint förtrösta på människors vishet, tålamod och goda vilja, om man blott förstår Skaparens syften och litar på dem. Förverkligandet av Hans syften med jorden och människan hör inte heller den fjärran framtiden till. Nej, tvärtom. Jesus förutsade de förhållanden vi nu upplever, och därpå sade han: ”Men när dessa ting börja inträffa, så räta upp eder och lyft upp edra huvuden, ty eder befrielse nalkas.” — Luk. 21:28, NW.