Biskop talar sådant som kliar i öronen men undviker sanningen

Av en av Vakttornets missionärer i Finland

DEN framstående biskopen Eelis Gulin i Finland blev för någon tid sedan tillfrågad av studenter vid en handelshögskola om människan är ett resultat av utveckling, av en evolution, eller har skapats av Gud. Eftersom biskop Gulin naturligtvis inte ville misshaga evolutionslärans anhängare och inte heller ville verka alltför modern i deras ögon, som förfäktar en skapelse, och helt visst inte ville sätta sin popularitet i fara för denna frågas skull, formulerade han svaret så att det skulle klia hans åhörare i öronen och framförde sin egen åsikt, varvid han fullständigt ignorerade vad Jehovas ord, bibeln, säger om saken. Han yttrade följande:

”Skapelseberättelsen är en del av Guds heliga ord, och vad mig beträffar, så antar jag den såsom sanningen. Men om en hängiven kristen försöker ta skildringen bokstavligt, måste han förneka den sanna vetenskapens upptäckter och gör sig själv till åtlöje, då däremot den rätta tolkningen måste stämma överens med de rön som människor har gjort och förtjänar därför alla ärliga människors aktning. När nu bibeln säger att Gud danade Adam ’av stoft från jorden’, avser inte detta uttryck bokstavlig jord utan anspelar på urmänniskan, som Gud brukade såsom råmaterialet, då han danade homo sapiens. När denna urmänniska kunde förstå och lyssna till Gud och var i stånd till att ge svar, då ’blev människan en levande själ’, med andra ord: ’stoft från jorden’ blev den nutida människan. Vetenskapen stöder helt och fullt denna förklaring, som medger möjligheten att det förflutit millioner år med sakta skeende evolution under Guds ledning. En liknande allegorisk tolkning av skildringen av hur Eva skapades (1 Moseboken 2:20—23) kan få till och med denna framställning att te sig förnuftig för nutidens läsare. Jag förmodar att det inte finns någon enda här som i all uppriktighet tror att Gud verkligen tog ett av Adams revben för att av det bygga en kvinna. Nej, så var det inte. Vad den symboliska skildringen säger här, det är att mannen, Adam, har ont i revbenen, innan han upptäcker sin älskliga följeslagerska. Inte förrän han trycker Eva till sitt bröst, har han en känsla av att vara fullständig, helt och fullt tillfredsställd.”

Med tanke på dem som kanske inte skulle gå med på hans tolkning av bibelns skapelseberättelse kände sig emellertid biskopen föranledd att tillägga några ord. ”Det är ingenting som man behöver beklaga”, sade han, ”om vi har olika uppfattningar om denna heliga berättelse. Bibeln är mycket tolerant i detta avseende och förkunnar Andens frihet.”

Det är emellertid verkligen att beklaga att en biskop, som ger sig ut för att representera Gud, öppet förnekar det som Gud så tydligt och klart säger i sitt ord om Adam och Eva: ”Till man och kvinna skapade han dem.” När de båda syndade, säger bibeln, återvände de ”till stoft”, inte till ett ”urmännisko”-tillstånd, utan till stoft. ”Ty du är stoft, och till stoft skall du åter varda.” Denne biskop är uppenbarligen en man som talar sådant som kliar hans åhörare i öronen. Aposteln säger att folk skulle samla ”lärare åt sig för att få sina öron kliade” och att de skulle ”vända sina öron bort från sanningen och i stället ledas vilse till fabler”, i det att trolöst ”folk vill så hava det”. — 1 Mos. 1:27; 3:19; 2 Tim. 4:3, 4, NW; Jer. 5:31.