Frågor från läsekretsen
● I Ripleys Believe It or Not påstås det att om inte en munk hade begått ett misstag, skulle år 1961 ha varit år 1967. Vilken inverkan har detta på årtalet 1914 såsom slutet på nationernas fastställda tider? — G. B., USA.
King Features Syndicate, som är utgivare av Believe It or Not, har på vår förfrågan givit följande svar:
”Dionysius Exiguus, en lärd romersk abbot på 500-talet och en rutinerad matematiker, är ansvarig för att vi nu bara har nått 1961 och inte 1967. Han är upphovsmannen till den almanacka som har början till den kristna eran som utgångspunkt. ... Enligt bibeln föddes Kristus under kung Herodes’ regering, och Herodes dog år 4 f. Kr. Kungen gav befallning om barnamorden två år tidigare, och därför måste Kristi födelse ha inträffat den 25 december år 7 f. Kr.”
Detta uttalande har absolut ingen verkan på bibelns profetior beträffande slutet på nationernas fastställda tider. Hur kan man påstå det? Därför att antalet år från störtandet av kung Sidkia till början av uppfyllelsen av de händelser som uppräknas i Jesu stora profetia, som är upptecknad i Matteus 24, skall vara 2.520, oberoende av när övergången sker från tidsangivningen ”f. Kr.” till ”e. Kr.” Daniels profetia förutsade de sju tiderna eller 2.520 åren, och just så många år förgick verkligen från det att förstöring kom över Juda rike, varigenom landet blev lagt öde, och till dess Guds rike upprättades i himmelen.
Vi kan illustrera detta genom att låta en lång linje svara mot de 2.520 åren. ——— Någonstans utmed denna linje sker det en övergång i angivandet av tiden från f. Kr. till e. Kr. Men oberoende av var denna övergång sker, kommer likväl antalet år att uppgå till 2.520. Om alltså, såsom denna populärt hållna artikel påpekade, år 1961 borde vara 1967, då skulle också år 1914 ha kallats för 1920. Detta innebär också att 607 f. Kr. skulle heta 601. Och från 601 f. Kr. till 1920 e. Kr. blir det inalles 2.520 år.
År 4 f. Kr. uppges av många vara det år då Herodes dog, ty de räknar med att han började sin regering vid den tid då han blev utnämnd av romerska senaten och inte vid den tid då han verkligen började regera, nämligen mer än tre år senare, när han intog Jerusalem. Om man räknar hans regering från detta senare datum, kan han alltjämt ha varit vid liv år 1 f. Kr. eller år 1 e. Kr., och det var vid den tiden som barnamorden ägde rum. — Matt. 2:16.
Denna tidsberäkning stämmer med Skriftens tidsangivning beträffande Messias’ framträdande, såsom detta förutsagts i profetian om de sjuttio veckorna i Daniel 9:24—27 och med Lukas’ redogörelse i Lukas 3:1—3, 23 beträffande den tid då Johannes döparen började sin förkunnartjänst, nämligen i det femtonde året av kejsar Tiberius’ regering, vilket började i augusti år 28 e. Kr. och räckte till augusti år 29 e. Kr. Jesu dop inträffade sex månader efter det att Johannes hade börjat sin förkunnartjänst och kan alltså rimligen ha skett medan det alltjämt var år 29 e. Kr. Eftersom Jesus hade nått trettio års ålder vid den tiden, måste han ha blivit född under år 2 f. Kr. Andra skriftställen fastslår att han föddes omkring 1 oktober, eftersom han dog ”mitt i veckan” (My) eller i den årsvecka (år 29 e. Kr. till år 36 e. Kr.) som Daniel hade talat om, dvs. den 1 april år 33 e. Kr.
● Vad kan man svara dem som påpekar att vissa tidsuppgifter som egyptologer har givit inte stämmer överens med de kronologiska uppgifter som Vakttornet ger? — C. V., USA.
Det är helt enkelt så, att egyptologerna har ett större mått av självsäkerhet än av bevis för de tidsuppgifter de ger beträffande olika egyptiska dynastier. Detta framgår av följande citat ur boken Palestinas arkeologi, sidorna 213 och 214, vilken skrivits av W. F. Albright, som är USA:s ledande palestinske arkeolog:
”Det har ofta sagts att den palestinska arkeologins vetenskapliga halt har blivit allvarligt försvagad av religiösa förhandsinställningar hos forskare som bedrivit utgrävningar i det Heliga landet. Onekligen har också en del arkeologer dragits till Palestina av sitt bibelintresse och några av dem har fått sin föregående utbildning huvudsakligen som bibelstuderande. Jag har känt många sådana men kan knappast erinra mig ett enda fall där religiös åskådning i högre grad påverkat deras resultat. Några av dessa forskare var radikala, andra mera konservativa kritiker, ... åter andra var benhårt konservativa. Men deras arkeologiska slutsatser var nästan genomgående oberoende av deras kritiska åsikter.
Det har funnits några få fall ... [men] den våldföring av den vetenskapliga objektiviteten som skett genom några av dessa utgrävare i Palestina är verkligen mycket ringa i jämförelse med den skada som egyptologin led genom Belzonis och Passalacquas renodlade röveri eller Mariettes vattentäta monopol på forskningsområdet eller Amélineaus hänsynslösa utplundring av kungagravarna. Vi skall heller inte glömma att några av de främsta vetenskapliga utgrävarna, sådana som Petrie och Reisner, skar sina vackraste lagrar i Palestina. Som en illustration av den varsamhet som ledande palestinska arkeologer lade i dagen är det av intresse att erinra sig att Petrie och Bliss, Macalister och Watzinger, följda av praktiskt taget alla andra, nästan alltid gjorde sina dateringar för sena, under det att data i Egypten i allmänhet blev för tidiga. Här står vi inför det märkliga förhållandet att en arkeologisk kronologi i Palestina flyttades allt längre tillbaka medan den i Egypten efter hand måste revideras åt andra hållet.”
Av det här citerade kan den kristne dra flera slutsatser. Den första och viktigaste av dem är att det förhållandet att egyptologernas kronologi inte stämmer överens med bibelns inte är någon orsak till bekymmer eller oro; dessa skiljaktigheter behöver man inte ta allvarligt. För det andra framgår det att egyptologerna troligen var mindre samvetsgranna om man jämför med de palestinska arkeologerna. Å andra sidan var de palestinska arkeologerna så samvetsgranna, att de gick till den andra ytterligheten genom att inte ange ett äldre datum än som var absolut nödvändigt.