Har du talat med dina släktingar?
”VI HAR funnit Messias”! Vilken glädje kände inte Andreas från staden Betsaida, när han sade detta till sin bror, Simon Petrus. Andreas’ första tanke var att dela med sig av dessa underbara nyheter åt sin egen bror. Eftersom Andreas inte höll denna nyhet för sig själv, fick han erfara glädjen att se sin bror ta emot Guds sanning — och t. o. m. bli en Jesu Kristi apostel. — Joh. 1:41, 44, Hedegård.
Kornelius, en hednisk härhövitsman som bodde i Caesarea, erfor också glädje därför att han delade med sig av Guds ord till sina släktingar. Sedan Jehova hade gjort föranstaltningar för att aposteln Petrus skulle besöka Kornelius och förklara Guds väg för denne, inträffade det, enligt vad bibeln meddelar, att Kornelius kallade samman ”sina släktingar och nära vänner”. När Petrus förklarade sanningens väg för Kornelius, var dessa ”släktingar och nära vänner” tillstädes. Vad blev följden? De tog emot sanningen, och helig ande ”föll ... på alla dem som hörde ordet”. — Apg. 10:24, 44, NW.
Genom sitt handlingssätt var både Andreas och Kornelius förträffliga exempel för alla kristna. Det som du har lärt dig från bibeln har övertygat dig om att den är ”sanningen”. Att dela med sig av denna sanning åt nära vänner och släktingar är kärleksfullt. Dessutom har du kanske sådana möjligheter att vittna för dina släktingar som andra inte har. Begagnar du de tillfällen som erbjuder sig?
Förhjälp dem till en gynnsam inställning
Men hur skall man bära sig åt för att kunna tala med släktingarna? Det är vanligtvis förståndigt att inte försöka tala om allting för dem på en gång. Några få huvudpunkter, eller kanske bara en enda, kan vara nog de första gångerna, liksom det är det i tjänsten från dörr till dörr; det gäller bara att reta den andliga aptiten. Om du i stället skulle börja med att hålla en i deras tycke långrandig predikan, då kanske deras reaktion blir ogynnsam. Lägger du å andra sidan bara fram några få sanningar, kan du hjälpa dem att ådagalägga en gynnsam inställning, eftersom andliga småbarn ”behöva mjölk, icke fast föda”. Sök så småningom öka deras andliga aptit och insikt. — Hebr. 5:12—14, NW.
Vidare är det bäst att inte räkna med att de omedelbart kommer att omfatta sanningarna om Guds rike första gången du talar med dem. Många människor har fått oriktiga upplysningar om Jehovas folk och hyser en del fördomar som måste bort. Fördenskull måste man bedja om Jehovas vägledning och därpå spana efter ett gynnsamt tillfälle.
Framlägg Guds sanningar på ett taktfullt sätt och bemöda dig om att inte reta upp dem genom att rent ut säga dem att deras uppfattningar är felaktiga. Man måste ha en kärleksfull inställning för att kunna göra detta, man får inte komma med några hotelser och inte vara överlägsen, utan man måste resonera med dem. Jehova tvingar inte människor att ta emot hans sanning, så aposteln Paulus’ ord är mycket passande: ”Edert tal vare alltid välbehagligt, kryddat med salt.” ”En Herrens slav behöver icke strida, utan behöver vara mild mot alla, kvalificerad att undervisa, i stånd till att lägga band på sig under onda förhållanden; han bör med mildhet visa dem till rätta, som icke äro gynnsamt inställda.” — Kol. 4:6; 2 Tim. 2:24, 25, NW.
Om du på ett taktfullt sätt talar med dina släktingar och dessa inte är gynnsamt inställda, hur bör du då handla? Lägg band på dig. Även om du får mothugg, bör du söka lämna dina släktingar i bästa möjliga sinnesstämning, ty det kommer säkert att ges andra tillfällen att tala med dem. Och medan du väntar på ett nytt tillfälle, så tänk på att de kanske får besök av andra vittnen för Jehova som utför tjänst från dörr till dörr. Om dina släktingar, när ni skils åt, har en gynnsam inställning, kanske sanningens budskap kan vinna genklang hos dem. Även om de inte skulle hålla med om det du säger dem från bibeln med en gång, så gör vad du kan för att hjälpa dem att bli mera mottagliga.
Tänk efter vad det är som intresserar dem
När du söker dela med dig av Guds sanning åt dina släktingar, bör du vara vaken för vad det är som intresserar dem. Oroar de sig över förhållandena i världen? I så fall kan du få tillfälle att tala med dem om det som du har lärt om bibelns profetior och våra dagar. Ställer de frågor, kanske indirekt, som du kan besvara med hjälp av bibeln? Har de haft vissa upplevelser eller erfarenheter, som kan ge anledning till ett bibliskt samtal? Om du är aktpågiven, kan du få klart för dig vad det är som särskilt intresserar dem och som du kan bygga vidare på, då du framlägger sanningen.
Ett av Jehovas vittnen i Pennsylvanien i Förenta staterna hade en köttslig bror, som hade fördjupat sig i forntidens historia och arkeologien. Det här vittnet hade tidigare sökt väcka sin brors intresse, men utan framgång. En dag började de emellertid tala om forntidens historia och arkeologien, och vittnet insåg att här hade han ett utmärkt tillfälle att tala med sin bror om sanningen. Han tog fram boken ”Babylon the Great Has Fallen!” God’s Kingdom Rules!, och med dess hjälp påvisade han hur forntidens historia och arkeologien stämmer överens med bibelns profetior. Brodern tog gärna boken och tackade dessutom ja till en inbjudan till församlingens bokstudium. Efter studiet sade han: ”Jag är verkligen förvånad över att en bibelstudiegrupp undersöker historiska förhållanden så detaljerat.” Han började komma till mötena och ta del i tjänsten på fältet. Han läste alla de nyutkomna böckerna från Sällskapet Vakttornet och bad ett annat vittne studera med honom i boken ”Må din vilja ske på jorden”. Han överlämnade sitt liv åt Jehova och sade i det sammanhanget: ”Jag har sökt efter någonting likt detta.”
Vakttornet och Vakna! kan också hjälpa dig att dra fördel av särskilda intressen som en släkting har, ty i dessa tidskrifters spalter avhandlas en sådan mängd olika ämnen. När artiklar i Vakttornet och Vakna! behandlar ämnen som du vet att någon av dina släktingar är intresserad av, se då till att han får ett exemplar av det aktuella numret.
Skulle du själv eller någon annan kunna börja studera med dem?
Om dina släktingar visar intresse och de bor i närheten, hur vore det då om du försökte sätta i gång ett bibelstudium hos dem? Det är ett av de verkningsfullaste sätten att hjälpa gynnsamt inställda släktingar. Ett av Jehovas vittnen i Michigan meddelar följande: ”När jag först lärde känna sanningen var det min högsta önskan att kunna intressera hela min familj för den. Jag satte i gång bibelstudium med en av mina systrar. Därpå började jag studera med en annan syster, och av henne fick jag veta att min systerdotter, som bor vägg i vägg med henne, då och då brukade skaffa sig exemplar av Vakttornet och Vakna! Vi knackade på hos systerdottern, och hon visade ett visst intresse. Så fick min äldsta syster arbete hos en man som brukade vara med vid mötena i Rikets sal. Han väckte så stort intresse hos henne att hon, när hon fick höra att vi allesammans studerade bibeln, började komma över varje vecka för att vara med vid våra studier. Jag frågade henne om jag fick komma och studera enskilt med henne. Det ville hon gärna. Min mor är nu också med vid studiet. Min systerson, som är i tonåren, bad också om att få ett eget bibelstudium. Under de sex senast förflutna åren har säden såtts ut och blivit vattnad då och då, men först under det allra senaste året har Jehova verkligen kommit den att växa. Jag har tolv nära anhöriga: systerdöttrar, systersöner och systrar och min mor — vuxna och tonåringar — som alla håller på att inhämta sanningen.” Har du försökt sätta i gång studier med dina släktingar?
Om du inte har så stor framgång i att väcka intresse hos dina släktingar, kanske du har lust att be andra vittnen hjälpa dig. I Brasilien hade ett av vittnena vid flera tillfällen talat med en släkting om sanningen utan något resultat. ”Jag har min religion”, hade hennes bror sagt. När hon en dag var på besök hos sin bror, upptäckte hon att en familj, som bestod av vittnen, hade flyttat in i grannskapet. Hon bad denna familj hälsa på hennes bror då och då, eftersom de nu var grannar. En tid därefter besökte det här vittnet sin köttslige bror på nytt, och hur förundrad blev hon inte då! Hennes bror hade själv blivit en predikare av bibelns sanningar!
Utnyttja sammanträffandena på bästa sätt
Men dina släktingar kanske inte bor i närheten av dig. Skulle du i så fall kunna fara och hälsa på dem? Under ditt besök kan det uppstå tillfälle att tala om bibelns sanningar. Även om påhälsningen blir mycket kort, kan man så ut av sanningens säd. När ett manligt vittne i Texas kom på besök till sina släktingar, hade han bara en dag till sitt förfogande. Han tillbringade natten hos sin far och steg upp tidigt på morgonen och talade med sin far om Riket, innan han bröt upp från frukostbordet. ”Därifrån”, berättar han, ”begav jag mig hem till en farbror och faster. För flera år sedan hade denna faster givit mig en bibel, vilket fick mig att börja söka efter sanningen. Nu sade jag till henne: ’Eftersom du hjälpte mig en gång genom att ge mig en bibel, vill jag i min tur hjälpa dig nu.’ Sedan jag vittnat för henne, under det att både hon och hennes man uppmärksamt hörde på, begav jag mig till en kusin och fick lämna bibliska publikationer till honom. Sedan sökte jag upp en annan faster och farbror. Så vände jag tillbaka hem till min far, och där fick jag tillfälle att vittna för två av mina bröder, som hade kommit för att hälsa på. Sedan begav jag mig till min systers hem, och hon och hennes man visade också intresse. Genom att använda tiden på det bästa sättet lyckades jag teckna tretton nya prenumerationer på Vakttornet och Vakna!, och härigenom fick jag hjälpa mina släktingar att regelbundet få del av sanningens ord.”
Somliga av oss har släktingar som är bosatta i utlandet. I så fall kan vi kanske fara och hälsa på dem där. En kvinna bland Jehovas vittnen, som är bosatt i Förenta staterna, for till Rom för att hälsa på sina släktingar. När hon kom fram, välkomnades hon av tjugotvå släktingar och vänner. Vilka möjligheter hade hon inte att dela med sig av sanningen! Hon fick snart tillfälle att tala med många av dem om Guds rike; ja, första dagen hon var där tog hennes brorsdotter och hennes bror emot sanningen. Inom mindre än en månad började hennes 87 år gamla mor visa intresse. Det här vittnet kunde hjälpa nio släktingar att vinna kunskap om sanningen eller i varje fall att börja studera.
Att vittna brevledes
Men hur skall du bära dig åt, om dina släktingar bor mycket avlägset och det inte tycks vara möjligt för dig att hälsa på dem? Har du då försökt vittna för dem brevledes? Du skulle också kunna sända dem olika publikationer som särskilt kan passa var och en av dem. Om man sänder specialnummer av Vakttornet och Vakna! till släktingar, kan de väcka deras intresse. Uppmana dem att skriva och tala om vad de menar om det som du har skrivit till dem om eller sänt till dem. Ett vittne i Mississippi meddelar följande:
”Jag sände specialnumren av Vakttornet och Vakna! till flera släktingar och fick svar från en kusin, som jag inte hade sett på omkring tjugo år. Min kusin tyckte så mycket om tidskrifterna att hon klippte ut vissa stycken, klistrade fast dem i brevet och gjorde små utläggningar om innehållet och framställde därtill en del frågor. Hon har nu prenumeration på tidskrifterna, och hon har sänt mig frågor beträffande innehållet i många artiklar. Sedan hon läst ett specialnummer, sade hon: ’Det här klipper jag inte sönder — det är fantastiskt!’ Hon har gjort goda framsteg tack vare vår brevkontakt.”
Ge inte upp
När man vittnar per post, kan förhållandena bli alldeles desamma som när man vittnar personligen; resultaten kan låta vänta på sig. Men ge inte upp. Vad betyder väl det, om man avspisar dig några gånger? Det gör ju folk som vi träffar på i förkunnartjänsten från dörr till dörr också, men Jehovas vittnen ger inte tappt, utan de fortsätter kärleksfullt att göra förnyade besök i hemmen med några månaders mellanrum för att ge dem de besöker flera tillfällen att få höra. Vi bör visa våra släktingar samma kärleksfulla hänsyn.
Den flyende tiden och ändrade förhållanden kan dessutom göra släktingarna mera gynnsamt inställda; så ge inte tappt. Ett kvinnligt vittne, som bodde i Mississippi, hade en mormor som hon inte trodde skulle vilja lyssna till Guds rikes sanningar; och fördenskull gick det en tid innan hon talade med henne. Hon berättar här om vad som därpå hände: ”Min mor gav mormor en biblisk traktat, och i ett brev till mig nämnde mormor detta. Jag besvarade brevet och lät henne få del av månadens predikan. Det gick fyra månader. Så skrev jag på nytt. Det kom fortfarande inget svar. Men ungefär en månad senare kom mormor oväntat till oss på ett tredagarsbesök. Hon följde med till Rikets sal och bad att få ett exemplar av Babylonboken. Vi har brevväxlat regelbundet sedan dess, och hon är nu prenumerant på båda tidskrifterna. I sitt senaste brev meddelade hon att hon läst ut Babylonboken och nu vill studera den. Hon säger att hon inte längre bryr sig om annan läsning än bibeln och bibelförklarande litteratur.” Hos många människor har sanningen slutligen väckt genklang, därför att släktingar till dem, som varit vittnen, inte har givit tappt.
Gör klart för dig att antingen du vittnar muntligen eller brevledes för dina släktingar, så kan det ta tid. Ett vittne i New York skrev till sina anhöriga i Tjeckoslovakien i åtta års tid. Efter sju år började hans mor fatta sanningen och skrev att hon önskade att någon skulle hjälpa henne att studera bibeln. Ett vittne där på orten satte i gång ett bibelstudium med den här damen, och hon gjorde snabba framsteg. I ett brev för en tid sedan skrev hon så här: ”Min käre son! I tankarna är jag ständigt hos dig och din familj, och jag gläder mig mycket över att nu kunna meddela dig att jag också är din syster i sanningen. Förra söndagen blev jag döpt, och nu är jag mycket lycklig över att jag också kan få vara en tjänare åt Jehova Gud.” Ja, detta hände efter åtta års vittnande per brev!
Fortsätt fördenskull taktfullt och kärleksfullt med att vittna för dina släktingar. Hjälp dem på alla sätt som står dig till buds och ge inte upp. En kvinna i Kalifornien, som är ett Jehovas vittne, har meddelat att när hon och hennes man lärde känna sanningen, talade de, uppfyllda av entusiasm, med hennes anhöriga. ”Vi blev inte bemötta så som vi hade väntat. Men när jag blev pionjär började de komma med frågor. För att kunna besvara dem hade jag boken ’Skaffa eder visshet i fråga om alla ting’ liggande bredvid telefonen, och medan vi talades vid bläddrade jag i den och gav dem svar från Skriften på deras frågor. Detta fortsatte under någon tid, och det gick upp för dem att de fick veta mera vid våra telefonsamtal än i den kyrka de brukade besöka; och så bad de att jag skulle börja studera med dem. Det dröjde inte länge förrän min syster och hennes man och deras barn blev intresserade och började ta del i tjänsten på fältet. Min syster är nu döpt.” Detta tog nio år!
Hur man hjälper äktenskapspartnern
Till dem som en kristen allra främst önskar delge de bibliska sanningarna hör den kristnes egen äktenskapspartner. Om man höll sanningen för sig själv och inte delade med sig av den åt denne, skulle man inte visa kärlek. Likväl har en del hustrur behållit sanningen för sig själva. Kanske har det berott på fruktan för att mannen skulle motsätta sig budskapet om Riket. Men ibland finns ett sådant motstånd uteslutande i hustruns sinne. En kvinna i São Paulo i Brasilien visade sig intresserad av bibeln, och ett Jehovas vittne lovade att komma tillbaka till henne, men då sade hon såsom en varning: ”Kom inte när min man är hemma. Han gillar inte att jag talar om religionen med någon.” Medan de samtalade kom mannen plötsligt hem. Trots överrumplingen fortsatte vittnet det bibliska samtalet och fick mannen med i det. Hans intresse vaknade till liv, och han ställde många frågor. Slutligen sade han att han hade en religiös bok som han inte förstod. När han blev uppmanad att ta fram boken, visade det sig vara boken ”Låt Gud vara sannfärdig” som han var ägare till. Vittnet visade honom hur värdefull denna bok är och erbjöd sig att hjälpa honom att förstå den. Det gick han med på, och ett bibelstudium sattes i gång med honom och hans hustru. Han har nu helt och hållet ändrat uppfattning i vad det gäller religionen.
Gång på gång har det visat sig att den bästa tidpunkten att underrätta mannen i huset om bibelstudiet är när detta sätts i gång, så att mannen kan få ta del i studiet. Både det besökande vittnet och hustrun kan taktfullt uppmana mannen att vara med vid studiet. Även om mannen bara vill sitta och höra på, kan detta vara till stort gagn; det kan stimulera hans intresse och ge upphov till frågor.
Om en hustru finner att hennes man inte hör på eller gör häftiga invändningar, när hon försöker förklara bibliska sanningar, kan det vara tillrådligt att hon ber ett annat vittne om hjälp. På Nya Kaledonien satte man i gång ett bibelstudium med en kvinna från Tahiti, vars man var motståndare till sanningen. Varje gång hustrun berättade för honom om det som hon fått lära, sade han: ”Det är inte du som skall lära mig någonting.” Hustrun var då förståndig nog att be en av bröderna tala med mannen. Denne blev förvånad över att få svar från bibeln på alla sina frågor. Ett bibelstudium sattes i gång, och nu predikar han själv regelbundet Guds sanningar.
Men vad skall man göra, om mannen motstår budskapet om Riket och inte vill lyssna till någon? Aposteln Petrus tog upp det problemet, när han skrev: ”Ni hustrur [skola] vara undergivna edra äkta män, på det att om några icke hörsamma ordet de må bliva vunna utan ord, genom sina hustrurs uppförande, eftersom de hava varit ögonvittnen till edert kyska uppförande, förbundet med djup respekt.” (1 Petr. 3:1, 2, NW) Ditt utmärkta uppförande kan alltså åstadkomma en sinnesändring hos den icke troende som kanske inte något muntligt vittnande kan åstadkomma. Hur viktigt är det inte att alla, som vill hjälpa sina närmaste eller mera avlägsna släktingar att bli sanna kristna, vinnlägger sig om ett rätt uppförande!
Om man i likhet med Andreas och Kornelius söker dela med sig av sanningen åt sina anhöriga, bereder detta tillfälle åt hela familjen att bli förenad i Guds sanning. Och en sak, som är viktigare än allt annat: Eftersom den nu levande generationen står öga mot öga med Guds Harmageddonkrig, ligger deras möjlighet att vinna liv i vågskålen. Om de skall överleva Harmageddon och komma in i Guds paradisiska nya ordning under hans rikes styrelse, kan din hjälp vara ytterst betydelsefull.
Visa därför flit och uthållighet i att dela med dig av sanningen och gör detta kärleksfullt, taktfullt, med behagliga ord. Ge inte tappt, även om du får mothugg ideligen, liksom du aldrig ger tappt när det gäller människorna på ditt distrikt. Även om de inte vill lyssna, kan du bära vittnesbörd genom ditt kristna uppförande. Genom att du visar sådan kärleksfull hänsyn år efter år, kan du få uppleva lyckan att hjälpa dina egna anhöriga att bli dina andliga bröder och systrar. Vilket välsignat glädjeämne! Har du sökt vinna denna glädje genom att tala med dina släktingar?