Låt din tro växa ymnigt

”Vi är pliktiga att alltid tacka Gud för er, bröder, vilket är passande, eftersom er tro växer ymnigt och kärleken hos alla och envar av er tillväxer från den ene till den andre.” — 2 Tess. 1:3, NW.

1. Hur framgår det av den bibliska skildringen att vi måste ägna uppmärksamhet åt vår tro?

TIO år efter det att Paulus skrev till tessalonikerna skrev han till församlingen i Kolosse (omkr. 60—61 v.t.). Det återstod då bara tio år till Jerusalems förstöring. Det var en allvarlig tid, en tid då man sannerligen borde ägna uppmärksamhet åt sin tro på Gud. I Kolosserna 4:14 nämner Paulus Demas såsom en medtjänare som sänder hälsningar till församlingen i Kolosse. Men bara fem år senare skriver Paulus till Timoteus och säger: ”Demas har övergett mig, eftersom han älskade den närvarande tingens ordning, och han har begett sig till Tessalonika.” (2 Tim. 4:10, NW) Demas var inte den förste, ty Paulus skriver: ”Det vet du, att alla i provinsen Asien hava vänt sig ifrån mig.” (2 Tim. 1:15) Hur kom det sig? Vad var det som fick dem att vända sig ifrån Paulus? Hur gick det till att deras tro blev overksam? Jesus Kristus talade om att det i framtiden, i våra dagar, skulle komma en tid då ”kärleken hos de flesta” skulle ”kallna”. (Matt. 24:12) Också i 1 Timoteus 4:1 (NW) läser vi om att ”i senare tidsskeden några kommer att avfalla från tron, i det att de ägnar uppmärksamhet åt vilseledande inspirerade uttalanden och demoners läror”.

2. a) Varför kallnar somliga och upphör med att tjäna Gud? b) Varifrån kommer tron?

² När en människa undersöker bibeln genom att studera den eller lyssna till utläggningar av den och får bevisat för sig att Gud finns till och är pålitlig och att hans ord är sant, utan att något tvivel kvarstår hos henne, vad kan det då vara som får henne att sluta upp att tjäna Gud? Många anser att materialismen är den magnet som drar bort människor. Men man kan njuta av livets många bekvämligheter och ändå vara kristen. Andra säger att jakten efter nöjen försvagar tron, men de kristna bör vara lyckliga människor, och de kan tillbringa många uppbyggande, trivsamma stunder tillsammans. Somliga påstår att det är fruktan som får dem att höra upp med tjänsten för Gud. Även om det kan ha varit ytterligheter av något av detta eller något annat som ytligt sett kan förefalla ha hindrat dem, så låt oss undersöka saken litet närmare. Tron vilar på en fast grundval, Guds ord: ”Så följer tron det som man hör. Och det som man hör kommer i sin tur genom ordet om Kristus.” (Rom. 10:17, NW) Det är som att hålla sig frisk genom närande mat som bygger upp kroppen. Sluta upp med att äta, så försvinner kraften och styrkan undan för undan. Man får då en i fysiskt avseende dålig hälsa och faller lätt offer för någon sjukdom, men orsaken är bristen på mat. Tron försvagas av brist på mat från Guds ord och kommer snabbt att svikta, och den som har en sådan tro blir offer för fiender av alla slag. Alltså bör man mycket ingående granska sitt ”matförråd”. Paulus kallade Timoteus ”en förträfflig tjänare åt Kristus Jesus, en som har blivit närd genom trons och den förträffliga undervisningens ord, vilka du noggrant har efterföljt”. (1 Tim. 4:6, NW) I brevet till hebréerna, där Paulus talar om hur nödvändigt det är att bygga upp tron, sade Paulus också att några hade blivit ”tröga till att höra”. (Hebr. 5:11) De hade alltså stängt av näringstillförseln. I kapitel 2, vers 1, säger han till en varning: ”Det är därför som det är nödvändigt för oss att ägna mer än den vanliga uppmärksamheten åt det som vi har hört, för att vi aldrig må glida bort.” — NW.

3. Hur kan man illustrera nyttan av personligt studium?

³ Det är alltså mycket viktigt för en kristen att äta regelbundet, att forska på egen hand såväl som att studera tillsammans med andra vid församlingens möten. Han vinner Guds godkännande genom att studera. (2 Tim. 2:15) En vis man har sagt, såsom det återges i Ordspråksboken 4:7 (NW): ”Visheten är det främsta. Förvärva vishet; och för allt som du förvärvar förvärva förstånd.” Studium kan jämföras med att företa en resa. Du kanske intresserat hör på när någon annan talar om sina resor, men det är inte detsamma som att resa själv, då du kan se och känna genom att vara mitt uppe i det som händer. En beskrivning av mat kan inte alls jämföras med en smaklig måltid som man själv äter.

4. a) Beskriv några hinder för tron att växa. b) Hur berör detta Jehovas vittnen?

⁴ Tron kanske inte har utvecklats så långt hos vissa människor att den kunnat frambringa förträffliga Ordets förkunnare. Den som undervisade dem hade kanske mycket bråttom att gå igenom en mängd stoff i den tryckta publikationen och såg kanske inte till att tillräckligt med tid blev använd till att undersöka bibeln, så att felaktiga uppfattningar eller handlingssätt kunde bytas ut och ersättas av klart och tydligt förstådda bibliska sanningar och skriftenliga egenskaper. Kom personen ut i tjänsten innan en önskan att predika de goda nyheterna hade utvecklats hos honom? Det kan också finnas ett annat stort hinder, ett mycket ensligt svalg att ta sig över. När man börjar förstå att man måste lämna det stora Babylon (Upp. 18:4), betyder detta att man överger dem som man betraktat som vänner och kamrater för livet. Kommer man snart att finna vänner bland Jehovas folk? Kommer de att vara förstående och tålmodiga och inte förvänta att man snabbt skall göra stora framsteg? Kommer de att hjälpa en, eller kommer de att stå på avstånd och säga: Låt oss först se om han klarar upp det? Räck i stället ut en hjälpande hand, ge den nye tillförsikt genom att visa verkligt intresse, ja, ge honom tålmodigt bistånd, i det du ständigt hänvisar till Guds ords höga måttstock utan att fördenskull ideligen strängt säga: Gör inte si; gör inte så! Tron kommer att växa i en sådan varm, skyddad atmosfär; det tar bara tid.

Hur man bygger upp tron

5. Redogör för den inställning till studieprogrammet i familjen som bör råda i familjen såväl som bland de ansvariga tjänarna i församlingen.

⁵ Men alla som har del i byggandet måste ha klart för sig hur viktigt det är att höra, om man skall kunna bygga upp tron. Varje Guds tjänare måste lägga vikt vid den andliga maten, vilket leder till att man följer ett regelbundet program för tillförandet av mat och inte ruckar på det hit och dit för att bereda rum för alla möjliga andra saker. Familjen måste tänka på detta, om studieprogrammet i familjen skall kunna hållas i gång. Tillsyningsmännen i undervisningsorganisationens alla delar måste tänka på hur viktigt detta är och inte söka komma undan sina skriftenliga förpliktelser i förbindelse med ett program som är uppgjort för att tillföra familjen den näring som bygger upp tron, även om han har andra uppgifter att sköta. Sådana störningar i programmet kan undvikas, om de som lämnar ut tjänsteuppgifter också tänker på den tid som kommer att behöva användas för att fullgöra dem. Uppgifter i Guds organisation är tjänsteprivilegier, men när tiden är begränsad kan sådana privilegier bli en stor påfrestning för familjeöverhuvudets program för familjens andliga näringstillförsel. Den största omtanke om denna viktiga, regelbundna andliga måltid kommer att förmå tillsyningsmännen och brodern i fråga att först tala ut om saken. — Ords. 15:22.

6, 7. a) När vi nu får råd av så många människor, vad är det då tryggt för oss att göra? b) Hur undviker mogna människor att hindra andra från att tillväxa i tro?

⁶ En annan sak gäller att ge och ta emot råd. Det är så många fördelar förbundna med att veta vad som är rätt att göra, då man tjänar Jehova. Alla har råd att komma med, och vanligen ger de dem mycket villigt. Också de råd som den allra uppriktigaste människa ger grundar sig vanligen på hennes förkärlek för eller aversion mot det ena eller det andra. En människa kan leva ett helt liv och fatta det ena beslutet efter det andra, men hela tiden följa ett och samma hjulspår, därför att hon låter sig ledas av sin förkärlek för eller aversion mot en eller annan sak, då hon fattar beslut eller ger råd. Om du vet vad som är rätt och gör det, då finner du tillfredsställelse i att tjäna Jehova, därför att du äger hans välsignelse, och det är det främsta att sträva hänemot. Vi har ingen anledning att bli dogmatiska eller pockande i vår inställning, bara därför att vi har lärt känna sanningen och därför att vi alla tillhör en och samma organisation. Inom måttlighetens ram ges det stort utrymme för en människa att ägna sig åt en mängd olika ting. (Tit. 2:2; 1 Tim. 3:2, 11) Ingen bör protestera. Om bibelns principer inte överträds, varför skulle man då bekymra sig om sådant som klädmoder, färgen på vissa plagg, hemmen, maten, nöjena och arbetet? Är det något fel på att det finns omväxling, variation? Anser du kanske att alla borde vara likadana? Se dig omkring på jorden och betrakta all färgrikedomen på den och den oändliga omväxlingen. Är inte detta intressant och upplivande? Även om andra kan tycka att en person skulle kunna förkovra sig i det ena eller det andra, finns det mångt och mycket som är den enskildes ensak, t. ex. det slag av arbete han ägnar sig åt, det hem han bor i, hans sätt att uppfostra barnen och de vänner han har. Om vi låter oss oroas av sådana saker eller om vi uppväcker irritation hos andra genom att ständigt lägga oss i vad de gör, då kan vi förstöra livet för dem och hindra dem i deras ansträngningar att bygga upp tron. Paulus manar oss att sätta det som är verkligt viktigt, Riket, främst. — Rom. 14:17—23.

⁷ Genom att man tar reda på vad som är rätt och sedan inte är rädd att göra det rätta eller att stå fast för sanningen, hindras man att råka i sådana situationer att trons tillväxt hämmas. Om man är obeslutsam eller vankelmodig kan tvivel uppstå. De steg man då tar blir osäkra, och öronen blir lyhörda för vägledning av vilket slag som helst. Var klok och förståndig, tänk igenom saken och begrunda de nyttiga råd bibeln ger. — Fil. 4:5.

8. Redogör för skillnaden mellan att ge föreskrifter och att ge andlig mat och för vad följden blir i vartdera fallet.

⁸ När man skall hjälpa andra att åter bygga upp tron, är det nödvändigt att man ger dem mat och inte förhållningsorder. De mogna bröderna i församlingen som hjälper sina bröder kommer verkligen att bygga upp deras tro, om de ger dem andlig mat och inte bara föreskrifter, som de skall följa. Visst behöver de svagare komma till mötena; men allvarliga förmaningar gör kanske verkan bara en veckas tid, så att de kommer till mötena den veckan, men hur går det följande veckor? Den andliga födan kommer att ge kraft och styrka, mera mat vid senare tillfällen kommer att ge större kraft, och snart kommer deras gensvar från ett hjärta som blivit stimulerat, och hungriga ”får” blir angelägna att gå till mötena för att få mer mat. Som mogna förkunnare har vi förberett oss att hålla predikningar som ger mat åt dem vi träffar på i förkunnartjänsten; varför skulle vi då inte förbereda oss att hålla en predikan när vi skall hjälpa våra bröder? En sådan predikan måste naturligtvis vara rörlig, anpassbar, men en väl genomtänkt framställning från Guds ord kommer helt visst att stärka den tro som redan finns. Inte heller får en sådan predikan framläggas så att den på något sätt slår ned på någon svaghet som är förknippad med broderns fel och brister eller framhäver att han är svag när han får Guds ords starka ljus riktat mot sig.

9. Vilken trosstärkande metod använde Jesus?

⁹ Tänk på vad Jesus sade till lärjungarna på vägen mellan Jerusalem och Emmaus. Vad var det han sade dessa män som fick dem att utbrista: ”Var inte våra hjärtan brinnande, när han talade till oss på vägen”? (Luk. 24:32, NW) Samma skildring i bibeln ger oss svaret: ”Och han [Jesus] begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem, vad som i alla skrifterna var sagt om honom.” (Luk. 24:27) Några av de ställen i Skriften som Jesus förklarade kan ha varit 5 Moseboken 18:15; 4 Moseboken 21:9; 1 Moseboken 49:10; 22:18; 3:15; Jesaja 7:14; 9:6; Jeremia 23:5; Hesekiel 34:23; 37:25; Daniel 9:24; Malaki 3:1. Filippus sade till Natanael: ”Den som Moses har skrivit om i lagen och som profeterna hava skrivit om, honom hava vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.” — Joh. 1:45.

10. Vilket slags människor arbetade Jesus med, och vad har detta med stärkandet av tron att göra?

¹⁰ Kristus Jesus är det bästa föredömet i att bygga upp tro; och därför måste vi göra såsom han gjorde, förklara på det sätt som han förklarade, uppträda mot andra människor såsom han uppträdde mot dem. Tänk efter vilka människor Jesus bistod: de hjälplöst lama (Matt. 9:2), de famlande blinda (Matt. 9:27), de missräknade döva (Matt. 9:32), de fruktade spetälska (Matt. 8:2), de skräckinjagande demonbesatta (Matt. 8:28), föraktade skatteindrivare (Luk. 5:30) och ringaktade kvinnor med dåligt rykte (Luk. 7:37—50). Dag efter dag talade Jesus till sådana slags människor under det att de förbittrade, hatiska religiösa ledarna noggrant gav akt på vad han gjorde. (Matt. 22:15; 27:1; 26:3, 4) Han blev känd för sin gemenskap med sådana syndiga människor (Matt. 8:16, 17), och därtill uppfyllde han en profetia som hade avseende på detta och var nedskriven i Jesaja 53:3, 4. Jesus var ständigt sysselsatt med att bygga upp, men på ett tålmodigt, förstående sätt.

11. Hur hjälpte Jesus på påskkvällen sina lärjungar att tillväxa i tron, och vad lär vi av Jesu sätt att bygga?

¹¹ Samma kväll som Jesus åt den sista påskmåltiden tillsammans med sina apostlar kom frågan om tron upp. Jesus sade till dem: ”Låt inte edra hjärtan vara oroliga. Utöva tro på Gud, utöva också tro på mig.” (Joh. 14:1, NW) Lägg nu märke till hur Jesus bygger upp deras tro, då han förklarar att han skall gå bort till himmelen (1 Petr. 3:22) för att bereda en plats åt dem, åt sina trogna apostlar (1 Petr. 1:3, 4; Upp. 20:6), och att han sedan skulle komma igen för att ta dem till sig (Matt. 24:31). Han framhåller vilken nära gemenskap som råder mellan honom och hans Fader, Jehova, och att de, hans apostlar, åtnjöt samma nära gemenskap då de lydde Jesu befallningar och tillväxte i sin kärlek till Jehova, Kristus Jesus och sina bröder. Han lovade dem ytterligare hjälp — ”sanningens ande” (NW), som skulle hjälpa dem att förbli trogna. (Joh. 14:17) Det var en sak som Jesus framhöll klart och tydligt för dem med orden: ”Det som jag säger er har inte sitt ursprung hos mig själv; utan Fadern, som förblir i förening med mig, utför sitt verk.” (Joh. 14:10, NW; se även Johannes 7:16; 8:28) Om Jesus tillämpade denna metod, dvs. använde Guds ord för att bygga upp människors tro, kan vi inte tänka ut något bättre i denna tid. Jesus hade mycket större vishet än vi har, men han gick inte sina egna vägar utan delade med sig av den andliga maten för att bygga upp tron.

12. Redogör för vad du finner i Jesu bergspredikan, i hans liknelser och profetior som är till verklig nytta i fråga om att bygga upp tron.

¹² Titta litet närmare på bergspredikan som Jesus höll (Matt. 5:1—7:29) och lägg märke till vilken andlig mat det var som kunde få tron att spira upp och dessutom stärka tron hos de mogna. En rik måltid är omsorgsfullt beredd i de många liknelser som Jesus framställde och som är återgivna i Matteus, kapitel 13, 21 och 22. Jesus uttalade profetior som skulle bygga upp tusentals människors tro då de läste dem, t. ex. de som är nedtecknade i Matteus 24:1—25:46. I alla dessa fall var Jesus kortfattad, gick rakt på sak och slog med kraft fast vad han ville ha sagt.

13. Definiera den tro som de i Hebréerna 11 namngivna personerna lade i dagen.

¹³ I det brev som aposteln Paulus skrev för att bygga upp hebréernas tro nämner han sexton män och kvinnor vid namn, vilka hade en sak gemensam: tro. De levde vid skilda tider, hade olika förhållanden och problem att brottas med, men det var deras tro som tillförsäkrade dem Jehovas välsignelse. I Hebréerna 11:1 (NW) definieras detta slag av tro: ”Tron är den säkra [bevisade, på logik och fakta grundade] förväntan om [traktan efter] ting som man hoppas på, det tydliga [för ens inre syn och uppfattning klara, otvetydiga] framträdandet [ett utåtriktat uttryck] av verkligheter [något verkligt, verklighetstroget eller överensstämmande med fakta], fastän osedda [av de bokstavliga ögonen].” I Vakttornet för 15 augusti 1962 gavs denna definition av tro: ”äga fast övertygelse, säker förvissning, fullständig tillförsikt”.

Hur tron underhålls i och med att den växer

14. Varför liknas trosstärkande verksamhet vid uppförandet av ett hus?

¹⁴ En människas tro befinner sig alltså ofta i samma skick som en byggnad kan göra. Somliga hus förfaller, därför att de är av dålig kvalitet eller av oprövat material, och sådana hus måste repareras om de skall kunna stå kvar. Man kanske rentav behöver förstärka grunden på ett eller annat sätt. Vanligen måste man lägga ned mer arbete på ett sådant hus än man gör när man bygger ett nytt. Det går åt en hel del tid för att ta reda på husets olika svagheter, innan man kan fastställa hur det bör bättras på och vilka reparationer som skall göras.

15. När måste man börja underhålla tron? Ge skäl för svaret.

¹⁵ Omvårdnaden om ett hus börjar när den som har byggt det överlämnar nycklarna till den nye ägaren. Allt är nytt, här finns de senaste materialen som gör ett hem bekvämt och hållbart. Men underhållsarbetet måste omedelbart börja. Genom påverkan av väder och vind, hetta och köld, genom sättningar i husgrunden och själva nyttjandet av huset blir det snart sprickor, avslagna hörn, sönderslagna glasrutor, och en hel del andra brister kan också komma i dagen. På samma sätt är det med en människas tro. Hur mycket tid använder du på att underhålla tron? Guds ord ger detta råd: ”Håll på med att pröva om ni är i tron, håll på med att utröna vad ni själva är.” — 2 Kor. 13:5, NW.

16. Hur kan en människa ge akt på svagheter i sin tro och avgöra hur väl hon underhåller den?

¹⁶ Tron liknas vid något som växer. Brist på tro ger sig till känna i de fall då växandet har upphört eller hejdats. I Hebréerna 10:38 (NW) finner vi Jehovas ord: ”’Men min rättfärdige skall leva på grund av tro’, och ’om han ryggar tillbaka, har min själ inte behag i honom’.” Det finns ett utmärkt sätt att avgöra om underhållsarbetet pågår — man behöver bara ge akt på tecken till att man vill rygga tillbaka. Studerar du eller din familj mindre, hoppar ni över familjestudiet? Märker du att dina förklaringar av bibliska ämnen antyder att ditt grepp om saken är vagt? Utför du din tjänst på fältet på ett forcerat sätt för att få den undanstökad så snart som möjligt? Har du blivit trög till att höra, vilket leder till att du börjat klaga över dåligt minne? Har sanningen blivit alldaglig för dig därför att den är så lättåtkomlig? Vi kan inte resonera som den man som köper ett hus i avsikt att bara bo där en kort tid och som menar att han kan undvika underhållskostnader och låta nästa, intet ont anande köpare ta hand om problemen. Vi har hoppet om evigt liv framför oss, och vi måste hålla vår tro levande och se till att den växer.

17. a) Finns det några belöningar i beredskap åt den som är trogen? b) Nämn några vanliga kännetecken på den som är trogen.

¹⁷ Det är så mycket större lycka förbunden med tillväxt. Du lever, om din tro är levande. Om du har ett pålitligt program för att underhålla tron, kommer omätlig tillfredsställelse att bli följden. Du får också sinnesfrid och behöver inte befara att tron bryts ned. Tänk också på vilken stor uppmuntran du kan vara för de nya, för de svagare och för dem som inte gör så snabba framsteg, då du troget, i jämn, stadig takt, fortsätter med att tjäna Jehova. Genom en trogen tjänare sände Jehova dessa mycket uppmuntrande upplysningar till tessalonikerna: ”Vi tackar alltid Gud när vi omnämner er alla i våra böner, ty vi kommer oavlåtligen ihåg ert trogna arbete och er kärleksfulla möda och ert uthärdande, som beror på ert hopp till vår Herre Jesus Kristus inför vår Gud och Fader.” (1 Tess. 1:2, 3, NW) Vi kan vända oss till samma instans för att få hjälp, och ”medan vi oavvänt betraktar vår tros förnämste förmedlare och fullkomnare, Jesus”, kan vi hysa den tillförsikten att framtiden kommer att föra med sig sådant som inte nu går att beskriva. — Hebr. 12:2, NW.