Frågor från läsekretsen

● Vad innebär orden i Johannes 7:39, där det heter: ”ty ännu var där ingen ande”? (NW) — A. A., USA.

De innebär i huvudsak att ingen av Kristi lärjungar ännu hade blivit smord med helig ande och kallats till himmelskt liv.

Omkring ett halvår före sin död sade Jesus: ”Om någon är törstig, må han komma till mig och dricka. Den som sätter tro till mig, ’från hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta’, såsom Skriften har sagt.” Därpå heter det vidare i den inspirerade skildringen: ”Emellertid sade han detta om anden, vilken de som satte tro till honom skulle få; ty ännu var där ingen ande, då ju Jesus ännu inte hade blivit förhärligad.” — Joh. 7:37—39, NW.

Det är uppenbart att Jesus inte menade att Guds verksamma kraft eller heliga ande inte hade existerat tidigare, före lövhyddohögtiden år 32 v.t. Han och hans åhörare visste att Gud under lång tid hade gjort bruk av sin heliga ande. (1 Mos. 1:2; 2 Sam. 23:2; Apg. 28:25) Guds ande vilade på sådana trogna tjänare som Otniel, Jefta och Simson. (Dom. 3:9, 10; 11:29; 15:14) Men det fanns ett användningssätt för anden som ännu inte hade utnyttjats i förbindelse med ofullkomliga människor. Ingen av dessa trogna tjänare hade — förmedelst anden — blivit kallad till himmelskt liv.

Under lövhyddohögtiden brukade en judisk präst bege sig till dammen Siloa i Jerusalem och hämta upp vatten i ett gyllene kärl till templet. Jesus anspelade tydligen på denna sed och framhöll att något mer uppfriskande och betydelsefullt skulle komma. Och detta framtida ”levande vatten” skulle på ett eller annat sätt vara förknippat med att hans efterföljare fick del av Guds ande.

Den sista kvällen innan Jesus dog talade han om för sina apostlar att han skulle sända dem sanningens heliga ande, som skulle påminna dem om allt vad han hade sagt dem. (Joh. 14:16, 17, 26) Innebär detta att de inte alls hade något av anden vid den tiden? Nej, ty förmedelst anden hade de kunnat utföra mirakulösa helbrägdagörelser i förbindelse med sin undervisning. (Matt. 10:5—8) Och tack vare denna ande förstod de många andliga ting som Jesus förkunnade om. Men eftersom de ännu inte hade blivit smorda med ande, vilket Jesus talade om enligt Johannes 7:39, var det ett stort område av hans undervisning som de ännu inte förmådde fatta. De förstod till exempel inte att Kristus skulle bli uppväckt från de döda till himmelskt liv på den tredje dagen eller att hans rike skulle vara himmelskt. (Joh. 20:9; Apg. 1:6) Detta är lätt att förstå, eftersom uppfattningen att människor skulle bli andevarelser och leva i himmelen var främmande för dem. Så snart de själva blivit smorda med ande och fått det himmelska hoppet, kunde de fatta innebörden i det som Kristus hade sagt om sådana ting.

Så sent som när Jesus visade sig för apostlarna efter sin uppståndelse ”var där ingen ande” (NW) enligt den betydelse som ligger i orden i Johannes 7:39. Den uppväckte Kristus gav dem detta löfte: ”Ni skall erhålla kraft, när den heliga anden kommer över er, och ni skall vara vittnen om mig.” (Apg. 1:8, NW) De hade redan varit vittnen om Jesus i hans egenskap av Messias, men de hade inte burit vittnesbörd om att han skulle härska i himmelen såsom en andevarelse tillsammans med andliga medregenter som tidigare varit människor.

På pingstdagen år 33 v.t. utgöt Jesus slutligen över sina efterföljare den heliga anden som han — såsom en förhärligad ande — hade fått av Jehova. (Apg. 2:4, 33) Detta var första gången som ofullkomliga människor hade erhållit hoppet om andligt liv i himmelen. Sedan de kristna blivit smorda på detta sätt, kunde de förstå innebörden i allt det som Jesus hade talat med dem om. Dessutom hade de ett verk att utföra.

Dessa smorda kristna skulle vara ”vittnen” om Jesus i en ny bemärkelse. De hade nu den ”heliga anden, som ... ett i förväg givet tecken på ... [sitt] arv” i himmelen. (Ef. 1:13, 14, NW) I och med att de predikade om himmelriket, kom det att från deras innersta flyta ”strömmar av levande vatten”, eftersom det livgivande sanningsvattnet som de delade med sig av kunde medföra evigt liv. Och en bekräftelse på detta lät inte vänta på sig; kallelsen till himmelskt liv gick ut omedelbart. Samma dag drog tre tusen själar nytta av detta ”levande vatten”, lät döpa sig och erhöll ”den heliga anden som en fri gåva”. — Apg. 2:38—42, NW.

Och Jehova har fortsatt med att använda sådana smorda kristna. Genom dem har han förmedlat insikt i sina uppsåt och syften, däribland också kunskap om att det är möjligt för människor i den här generationen som utövar tro på Kristus att få överleva slutet på denna onda tingens ordning och leva för evigt på en paradisisk jord. Hur sanna har inte de Jesu ord visat sig vara som är återgivna i Johannes 7:38, 39 och som talar om en smörjelse med helig ande och om ”levande vatten” som flyter genom de kristna som blivit kallade till liv i himmelen!