Är Gabon verkligen ”vänskapens land”?

”VÄNSKAPENS land” — så beskriver en del turistreklam Gabon, ett land vid ekvatorn i Afrika. Men sedan april 1970 har det uppstått tvivel om Gabon verkligen är ”vänskapens land”. Varför? Därför att Gabons regering i slutet av april 1970 vidtog åtgärder för att upphäva religionsfriheten för de fredligaste människorna i landet.

På kvällen onsdagen den 29 april 1970 tillkännagav radion i Libreville att man vid ett kabinettssammanträde, där president Bongo var ordförande, hade fattat beslutet att förbjuda Jehovas vittnens arbete i hela Gabon. Därefter utvisade regeringen alla vittnenas missionärer ur landet.

Förbudet betyder att alla Jehovas vittnens kristna möten är förbjudna och likaså allt predikande av bibeln från dörr till dörr. Vidare har bibliska tidskrifter som sänts till dem med posten beslagtagits vid ankomsten till postkontoret. De har till och med vägrats rätten att ta emot sändningar av biblar!

Som en följd av förbudet arresterades två infödda Jehovas vittnen som var heltidsförkunnare. Varför? Jo, en av dem hade en bibel på sig! Och det är samma bibel som kan köpas på många platser över hela Gabon. Vad anser du om en regering som arresterar fridsamma människor därför att de har en bibel på sig?

Hur folket reagerade

Tillkännagivandet att dessa kristna vittnen förvägrades religionsfrihet blev en chock för många, särskilt för dem som vet att dessa kristna lever enligt bibelns bud att ”söka friden och sträva efter den”. (1 Petr. 3:11, NW) En man sade så här: ”Min hustru grät högljutt, när hon hörde tillkännagivandet.” En man som inte är ett vittne uttryckte vad många känner, när han sade till en missionär: ”Sedan tillkännagivandet om utvisningen av missionärerna gjordes har jag inte kunnat äta eller sova i flera dagar, utan bara gråtit!”

Åtskilliga människor frågade: ”Varför respekterar inte regeringen författningen? Det bör vara religionsfrihet i Gabon.”

En annan man sade: ”Vi kör ut den goda religion som sköter sina egna angelägenheter, men vi behåller dem som hela tiden blandar sig i politiken och ger oss svårigheter.”

Det var alltså många i Gabon som var mycket besvikna över regeringens ovänliga åtgärder. En man som tackade missionärerna för att de hjälpt honom har varit en oduglig drinkare, men nu tar han del i den kristna förkunnartjänsten. En annan tackade i ett brev missionärerna för den hjälp de gett honom. Han hade tidigare varit polygamist och haft fyra hustrur, men nu är han lyckligt gift med en hustru, tack vare det inflytande bibelns sanningar har på hans liv. — 1 Tim. 3:2, 12.

Människorna i Gabon är i allmänhet vänliga. Många av invånarna uppskattar att vittnena predikar Guds ord och håller fast vid det. De fortsätter också att visa samma vänliga anda som de alltid haft. Det är deras regering som har vidtagit sådana ovänliga åtgärder mot religionsfriheten.

Vad är orsaken till förbudet och de ovänliga åtgärderna?

Var det bara de politiska styresmännen som stod bakom regeringens beslut? Det finns tecken som tyder på att också präster var med. Ett exempel på detta är att katolska präster kort efter det att förbudet tillkännagetts började besöka ägaren till det hus där Jehovas vittnens missionärer bodde. Kom prästerna för att visa sitt deltagande med husägaren och för att uttala sig till förmån för religionsfriheten? Nej, prästerna försökte förmå värden att köra ut missionärerna ur huset! Men husägaren vägrade att göra någonting så ovänligt, trots att de katolska prästerna gjorde många försök att egga honom till det.

En annan intressant sida av saken är att vittnena har fått veta — genom personer som på grund av sin ställning kunde känna till sådant — att det hade förekommit ett möte med många präster, både katolska och protestantiska, i en statstjänstemans hem och att de hade glatt sig över en sammansvärjning som gick ut på att upphäva religionsfriheten för dessa kristna vittnen. En minister som talade mot vittnena är protestantisk pastor. Och en framträdande politisk ledare är katolsk präst.

Vittnena i Gabon kände till att anklagelser höll på att fabriceras, och de menade att sanningen borde läggas fram, oavsett om anklagelserna i viss utsträckning inspirerats av präster eller inte. Redan under förmiddagen dagen efter det att förbudet tillkännagetts begav sig två missionärer som representanter för vittnena tillsammans med en infödd gabones, som är ett Jehovas vittne, i väg för att träffa inrikesministern. De dryftade saken i omkring fyrtiofem minuter. De frågade honom på vilka grunder deras kristna verksamhet hade förbjudits. Han sade till dem att deras religion blev förbjuden för några medlemmars skull som bodde i det inre av landet. Och hur understödde han denna anklagelse? Med fyra handskrivna brev från städer i det inre av Gabon — där det inte finns några vittnen! Han sade att vittnenas arbete hade undersökts och att dessa brev kom från regeringens representanter som ett resultat av undersökningen.

Senare anklagade myndigheterna vittnena för att inte respektera flaggan och inte betala skatter, för att uppmana människor att inte rösta och för att orsaka oordning bland befolkningen.

Anklagelserna ogrundade

Vittnena besvarade regeringens anklagelser genom att förklara att de som kristna hyser respekt för regeringen och visar den lydnad, såsom bibeln lär. (Rom. 13:1) De framhöll att inga vittnen i Gabon någonsin hade arresterats eller satts i fängelse på grund av att de stulit någonting, dödat någon eller bekämpat lagen eller regeringen. Ja, över hela världen är Jehovas vittnen kända som fridsamma och laglydiga medborgare. De visar respekt för flaggan, eftersom de vet att den representerar regeringen, och varje vittne i Gabon som varit närvarande vid en ceremoni där flaggan hälsats har stått där tyst och med tillbörlig respekt.

Vad det gäller anklagelserna att de inte betalar skatt, så vet var och en som är välunderrättad att en sådan anklagelse inte är sann. Vittnena har alltid betalat sina skatter, därför att Guds ord uppmanar dem att göra det, och de lever enligt bibeln. En bok till vägledning för döpta vittnen, ”Ditt ord är mina fötters lykta”, frågar på sidan 33: ”Måste en kristen betala alla skatter som lagen kräver?” Svaret ges genom ett citat ur bibeln: ”Så given åt alla, vad I ären dem skyldiga; skatt åt den som skatt tillkommer, tull åt den som tull tillkommer.” — Rom. 13:7.

I fråga om politik håller Jehovas vittnen fast vid en neutral ståndpunkt. Gabons regering kunde inte visa upp någon som sade att vittnena hade uppmanat honom att inte rösta. I förbigående sagt är valen i Gabon hemliga, och därför bör ingen kunna säga vem som har röstat och vem som inte har gjort det. Dessutom förekom inga val under tre år före detta förbud, och under fyra år efter det skall inga val hållas. Är således frågan om röstning ett problem som Gabon plötsligt har ställts inför? Knappast!

Hur är det med anklagelsen att de har orsakat oordning bland folket? Vittnena predikar de goda nyheterna om Guds rike. De tvingar aldrig andra att godta deras budskap och bli vittnen. De följer Jesu råd: ”När ni kommer in i ett hus, skall ni hälsa det. Om då det huset är värdigt, skall er frid komma över det, men om det icke är värdigt, skall er frid vända tillbaka till er. Om man på något ställe icke tar emot er och icke hör på edra ord, gå då ut ur det huset eller den staden och skaka dammet av edra fötter.” — Matt. 10:12—14, Hd.

Sedan 1958 har Jehovas vittnen predikat offentligt och obehindrat i Gabon. Hur kommer det sig att regeringen, efter tolv år, plötsligt anklagar dem för att orsaka oordning?

För att visa att anklagelserna är ogrundade sände vittnena en fyra sidor lång skrivelse till försvar och framhöll då för regeringen de här nämnda punkterna. Vad blev resultatet? Ett kort svar sade att deras lagliga sammanslutning hade ”upplösts”. Det tillades att när regeringen väl har fattat ett beslut, är det ”suveränt och kan aldrig ändras”.

Men borde det inte bli en förändring, eftersom anklagelserna är falska och eftersom det gäller religionsfrihet? Alldeles avgjort!

Vittnena försökte genom olika kanaler få till stånd ett sammanträffande med Gabons president för att förklara sin inställning och besvara de falska anklagelserna mot dem. Framställningarna ignorerades. Regeringen gav inte vittnena tillfälle att förklara sin inställning för de höga ämbetsmän som är ansvariga för förbudet.

Du kan ge hjälp

Fastän regeringen har vägrat att ta emot en förklaring från vittnena, kan du ge hjälp. Om du inte instämmer med upphävande av religionsfriheten, konfiskering av biblar och andra ovänliga åtgärder mot fridsamma kristna, varför då inte skriva till någon eller några av representanterna för Gabons regering och ge uttryck åt din uppfattning? Uppmana dem att respektera sin egen författning och människor som söker göra Guds vilja.

Om du gör det, kan det tänkas att Gabons regering förmås att ompröva saken och genom att ändra handlingssätt sträva efter att visa att Gabon är det ”vänskapens land” som man påstår att det är.

[Ruta på sidan 287]

REPRESENTANTER FÖR GABONS REGERING

His Excellency

President Albert B. Bongo

BP 546

Libreville, Gabon

The Honorable Leon Mebiame

Vice-president

BP 547

Libreville, Gabon

Mr. Jean-Stanislas Migolet

Minister of State

BP 549

Libreville, Gabon

Mr. Jean Remy Ayoune

Minister in Charge of Foreign Affairs

BP 389

Libreville, Gabon

Mr. Raphael Mamiaka

Minister of the Interior

BP 1110

Libreville, Gabon

His Excellency

866 United Nations Plaza

New York, N.Y. 10017, USA