Budskapet når människor i New Yorks skyskrapor

DET var en kall februarimorgon i staden New York. Folk banade sig väg in och ut ur affärerna bland de jättehöga skyskraporna, av vilka de 110 våningar höga World Trade Center-tornen är de största. Bara några kvarter från dessa kolossala skyskrapor låg den kontorsbyggnad som jag skulle besöka.

När jag kom ut ur hissen på trettiosjunde våningen, kastade jag en blick längs den långa korridoren med dess ingångar till de olika kontoren. Det var min bön att de som arbetade i de stora kontorsbyggnaderna här i New York skulle nås av det viktiga budskap som vi ville delge dem.

Tidigare på morgonen, när vi förberedde oss för vårt uppdrag, hade några av oss undrat: ”Hur skall människor i detta affärs- och finanscentrum reagera, när de får höra de goda nyheterna om en kommande världsförändring förmedelst Guds rike?” Denna fråga for nu genom mitt sinne, när jag närmade mig ena änden av korridoren, som ledde till ett kontor för en forskningsinstitution.

Chefen som tog emot mig var mycket vänlig. Han hade just blivit serverad en kopp kaffe, och jag sade först några ord om morgonpausen. Sedan presenterade jag mig som representant för Sällskapet Vakttornet, som har sitt huvudkontor alldeles på andra sidan East River, mitt emot nedre Manhattan. Han bjöd mig stiga in i ett angränsande kontor och föreslog vänligt att jag skulle slå mig ner i en stol intill hans skrivbord.

Jag förklarade syftet med mitt besök och ställde en fråga om livskvaliteten och vad som skulle kunna göras för att höja den. Hans intresse tycktes vara väckt. Han tänkte en stund innan han besvarade frågan. Det stod snart klart att den här mannen var oroad över det allmänna förfallet i samhället och särskilt över det som händer i New York. Men han visste inte vad man skulle kunna göra för att förbättra situationen, om inte, som han sade, ”religionen är lösningen på problemet”. Den kommentaren antydde något om hans inställning.

Jag tog fasta på det han sade för att framhålla syftet med mitt besök och det arbete Jehovas vittnen utför. Jag visade honom vad bibeln säger om dessa kritiska tider och om grundvalen för en välkommen förändring. Sedan erbjöd jag honom bibelstudieboken ”Sanningen som leder till evigt liv”, som ger utförliga svar på många frågor och framhåller hoppet om en bättre livsföring för hela mänskligheten. Han skaffade sig gärna den publikationen och insisterade på att jag skulle ta emot ett extra bidrag, för vilket han fick ytterligare några böcker i fickformat. Vi hade nu haft ett tjugo minuters samtal om betydelsefulla frågor och andliga ting. När jag gick tackade han mig för besöket.

Det besöket gav mig ökat mod. Det gjorde mig mera medveten om att vilken yrkeskategori det än gäller, finns det människor som inser att de måste ta några minuter av sin strängt upptagna tid till att dryfta viktiga frågor som påverkar dem personligen. Under förmiddagens lopp stärktes jag i denna min uppfattning av de erfarenheter jag och mina medarbetare hade, när vi sökte nå människor som arbetar i kontor högt ovanför gatunivån.

Vi fann att affärsmän, med några få undantag, är mycket artiga, tillmötesgående och vänliga mot sådana besökare som vi. Genom att sätta oss in i deras situation kunde vi förstå vad de måste stå ut med. Liksom de flesta andra människor får de känna på det dagliga livets påfrestningar och är oroliga och bekymrade. De undrar vad framtiden skall föra med sig och behöver därför höra bibelns trösterika budskap.

Våra skiftande erfarenheter

Hur går man till väga för att kunna avgöra vilka man skall träffa och hur man skall nå dem? Namnen på de olika personerna eller företagen fanns i allmänhet angivna på en tavla nere i hallen och på de olika våningarna. Men i många fall var det inte möjligt att direkt nå den person vars namn stod angivet. Om jag träffade en receptionist eller sekreterare, brukade jag fråga efter en särskild person eller efter firmachefen, sedan jag först talat om vem jag var och vilken organisation jag representerade. Om jag märkte någon tvekan, försäkrade jag dem att mitt besök skulle bli kort.

Receptionisterna var i de flesta fall mycket vänliga och hjälpsamma. Men ibland var det uppenbart att de blivit anvisade att gallra bort alla som inte hade avtalat tid för sammanträffande. Då fann jag det vara bäst att beställa tid.

När jag kom på utsatt tid för att tala med chefen för en personalbyrå, riktade jag hans uppmärksamhet på en artikel i Vakttornet, som talade om de dåliga följderna av narkotikamissbruk och om hur man kan skydda ungdomar mot att bli fångade i denna snara. Han hade själv barn i tonåren och uttryckte genast oro över narkotikaproblemet. Som förälder önskade han skydda sina barn mot denna fara, och han engagerade sig därför helt och fullt i samtalet. Det märktes tydligt att han var oroad av det som nu händer med ungdomen; han var bekymrad för sin egen familj.

Trots flera avbrott på grund av telefonsamtal och förfrågningar från hans sekreterare visade han inte vid något tillfälle någon ansats att vilja avkorta vårt samtal. Jag hänvisade till de synpunkter som framhölls i artikeln och uppmuntrade honom att regelbundet läsa Vakttornet och Vakna! Utan att tveka samtyckte han till att få båda tidskrifterna hemskickade till sig. När han gav mig sitt visitkort, hälsade han mig välkommen tillbaka. Det var tydligt att vårt samtal, som varat i trettio minuter, hade uträttat mycket gott.

Vid flera tillfällen var det receptionisten eller sekreteraren som visade särskilt intresse för det som vi hade att säga från bibeln.

En av oss träffade en läkare, som bodde i en våning som var svåråtkomlig för utomstående. Därför hade han haft små möjligheter att bli bekant med Jehovas vittnens arbete. Men när vittnena besökte hans mottagning, tog han vara på tillfället och lyssnade noga. Fastän det ringde i telefonen flera gånger, svarade han inte. ”De ringer igen”, sade han och uppmanade vittnet att fortsätta samtalet. Han skaffade sig fyra bibelstudieböcker och önskade undersöka dem noga.

Två av vittnena, som besökte en affärsman på hans kontor, fick ett oväntat mottagande. Innan de ens hade hunnit tala om vilka de var, frågade han: ”Jehovas vittnen? Jag har letat efter er!” Det visade sig att hans syster, som bodde i en av sydstaterna, hade fått stort gagn av ett bibelstudium som leddes i hennes hem av ett av Jehovas kristna vittnen, och hon hade berättat detta för sin bror. Han skaffade sig gärna flera bibliska publikationer.

Säkerhetsåtgärderna ökar

I en del kontorsbyggnader var det svårare att nå människor på grund av alla de säkerhetsåtgärder man nu har vidtagit till följd av den ökande brottsligheten. I somliga byggnader fanns det säkerhetsvakter; man måste ha identifikationskort eller passersedlar för att komma längre än till hallen. Ibland måste vi skaffa oss tillstånd i förväg eller anmäla oss hos en personalchef, en PR-man eller någon annan funktionär.

I en byggnad med sådana säkerhetsföreskrifter fick jag tala med chefen för en mäklarfirma. Han sade att något höll på att hända med familjelivet. ”Folk kommer bort ifrån bibeln”, framhöll han. Under det samtal som följde visade det sig att han hade respekt för Guds ord och förordade en sammansvetsad familjeenhet. Jag berömde honom för hans inställning. För att understryka att Jehovas vittnen vill hjälpa människor inom detta betydelsefulla område visade jag honom en av Sällskapets publikationer med kapitlet ”Hur familjelivet kan bli lyckligt”. Han var glad att få skaffa sig ett exemplar av boken.

Det som gjorde att detta samtal blev så upplivande var hans villiga gensvar och uppmärksamhet och hans behagliga sätt. Det var mycket tillfredsställande att ha fått nå en sådan person med de goda nyheterna.

När jag besökte en byggnad några kvarter ovanför Wall Street, lade jag märke till att flera kontorsdörrar var stängda. Man måste ringa på klockor utanför för att få tillträde. Det fanns också titthål i de massiva ståldörrarna. Jag talade med en receptionist i det här området om orsakerna till den tilltagande laglösheten. En advokat, som befann sig i ett kontor längre in, råkade höra vårt samtal och bjöd mig in på sitt kontor. Han hade just återvänt från en domstol, där man hade behandlat ett fall som gällde några ungdomar. Han uttryckte farhågor för att fostran i hemmet höll på att bryta samman. Vi fick ett fint samtal, och han skaffade sig en inbunden bok som redogjorde för vad bibeln har att säga om denna och andra viktiga frågor.

Det som intresserade dem

Det är tydligt att affärsfolk och de som arbetar med samhälleliga problem är mycket intresserade av landets problem och internationella frågor. De visar genom sina uttalanden att de ofta är missnöjda med förhållandena i världen. Det var få som hade någon tilltro till mänskliga planer och ansträngningar att lägga en säker grundval för förbättringar inom en överskådlig framtid.

Detta var deras inställning till de ökande svårigheterna överallt i världen, men det var de mera närliggande problemen som oroade dem mest. Energikrisen, den ökande inflationen, den tilltagande laglösheten, ungdoms- och narkotikaproblemen, sammanbrottet inom familjelivet och försämringen av livskvaliteten — det är detta som de ser runt omkring sig dag efter dag.

Men genom att ge gensvar till det budskap som Jehovas kristna vittnen bär fram och som grundar sig på bibeln har några av dem som arbetar i New Yorks skyskrapor blivit hänvisade till den gudomliga källan till verklig fred och säkerhet. — Insänt.