Tro på Guds Son — hur bör den påverka dig?
”Uppför er ... på ett sätt som är värdigt de goda nyheterna om den smorde, ... [i det] ni står fasta i en ande och med en själ kämpar sida vid sida för tron på de goda nyheterna.” — Fil. 1:27.
1. a) Vilket verk närmar sig nu sin höjdpunkt? b) Vad vittnar om att tro verkligen står att finna på jorden i denna tid?
UPPFYLLDA profetior vittnar om att vi har kommit långt fram i den tid som kallas ”avslutningen på tingens ordning”. (Matt. 28:20) Det är nu mer än 64 år sedan ”Människosonen”, Jesus Kristus, kom med alla änglarna för att ”sätta sig på sin härliga [himmelska] tron”. Dömandet och åtskiljandet av människorna i de båda grupperna, trofasta ”får” och trolösa ”getter”, skall snart nå höjdpunkten. (Matt. 25:31—33) Därför frågar vi: Har ”Människosonen” verkligen funnit tro på jorden? Hopsamlandet av Jehovas vittnens internationella församling — mer än 2 millioner stark — vittnar klart och tydligt om att han har gjort det.
2. Varför beskrivs möten där Guds folk kommer tillsammans såsom ”inte av denna världen”?
2 Nyhetsmedia har beskrivit möten där Jehovas vittnen kommit tillsammans såsom ”inte av denna världen”. Och något ovanligt bör de vara! Guds folk vinnlägger sig ju om framstående, utmärkta egenskaper. Ja, denna väldiga församling är stadd på vandring — från den nuvarande ofullkomliga världen till en strålande ”ny ordning”, där sjukdom, död och sorg inte skall vara mer. Jehovas ord försäkrar oss om detta! (Upp. 21:1—4) Om vi skall kunna nå detta mål, måste vi hålla fast vid vår erövring, vår seger genom tro. Hur kan vi göra detta?
DOM ÖVER VÄRLDEN BÖRJAR
3. Vilka förändringar har ägt rum från år 1914? Vad betecknar de?
3 När ”avslutningen på tingens ordning” inleddes år 1914, började hemska förändringar ske här på jorden. Detta stämde helt överens med vad Jesus själv hade talat om — krig nationerna emellan, jordbävningar, farsoter, hungersnöd, tilltagande laglöshet och kärlekslöshet. (Matt. 24:3—12; Luk. 21:10, 11) En tid av dom över världen hade börjat.
4, 5. a) Hur har kristenhetens religioner visat brist på tro? b) Hur står dessa i kontrast till Jehovas vittnen när det gäller samhörighet med världen? c) Hur visas vår oövervinnliga tro?
4 Hur skulle nu kristenhetens religionssamfund påverkas av situationen? Skulle de visa sig vara segervinnare genom tro? Långt därifrån! I stället för att erkänna ”tecknet” att Guds rike är nära gav kristenhetens prästerskap sitt stöd åt den ”tingens ordning” som nu är döende. I och med att världskriget fick allt större omfattning i Europa uppmanade kyrkoorganisationerna på ömse sidor kristna att nedgöra kristna och drog på så sätt oerhörd blodskuld över sig. Och när kriget var över, uttalade sig kristenhetens religionssamfund inte till förmån för den nu regerande kungen, Jesus Kristus, utan till förmån för en av människor skapad politisk sammanslutning, som de hädiskt kallade det ”politiska uttrycket för Guds rike på jorden”. Detta var Nationernas förbund, som bildades år 1919 för det tillkännagivna syftet att slå vakt om freden och tryggheten i världen. Uppenbarelseboken i bibeln beskriver det som ”ett scharlakansrött vilddjur, . . . fullt av hädiska namn”. — Upp. 17:3.
5 Kristenhetens kyrkoorganisationer har, genom sitt stöd åt total krigföring och sedan åt detta av människor skapade surrogat, klart och tydligt visat var de står — som en del av denna världen. Å andra sidan har Jehovas vittnen, genom att de intagit en neutral hållning till internationellt våld och till politik, otvetydigt visat att de ”inte är någon del av världen”. (Joh. 15:19) Vår tro vilar inte på en arm av kött eller på dödliga människors krigsmaskinerier. Vår oövervinnliga tro erkänner i stället ”Gud såsom härskare mer än människor”. Och eftersom vi lyder ”Gud såsom härskare” genom att vittna om syftet med hans rike, visar vi att vi har Guds ande. (Apg. 5:29—32) På detta sätt har vi blivit stärkta till att utföra de gärningar som Jesus talade om: ”Den som utövar tro på mig, också denne skall göra de gärningar som jag gör; och gärningar större än dessa skall han göra” — genom att predika om det upprättade riket jorden utöver. — Joh. 14:12.
6. Hur har helig ande varit uppenbar sedan år 1919?
6 Denna heliga ande, Jehovas ande, var mycket uppenbar vid Jehovas vittnens internationella sammankomster som hölls i Cedar Point i Ohio i Förenta staterna år 1919 och år 1922. Den stärkte deras tro som utgjorde den lilla kvarlevan av smorda kristna och stimulerade dem till att besvara uppmaningen: ”Annonsera, annonsera, annonsera Konungen och hans rike.” Kraftfullt tog de itu med att kungöra de ”goda nyheterna” vitt och brett. Vid tiden för det våldsamma andra världskrigets utbrott hade deras antal vuxit från några tusen till mer än 67.000 personer, som predikade i skilda länder på jorden.
TRON SEGRAR ÖVER FÖRFÖLJELSE
7. Vilka exempel visar att tron triumferar över förföljelse?
7 Denna utvidgning skedde inte utan svår förföljelse. Så till exempel blev Jehovas vittnen, som bevarade sin ostrafflighet, på grund av sin vägran att dyrka nazistiskt styre, infångade och förda till otäcka koncentrationsläger. Det var också 635 av dem som dog i fängelse. Deras tro kunde man emellertid inte bryta ner. En kommentator har beskrivit varje enskilt vittne som ”en fästning som kan jämnas med marken men aldrig intagas”. Och ett ögonvittne har sagt följande om sin egen bror, som blev brutalt skjuten av SS-män vid en offentlig avrättning: ”Alla imponerades av hans lugn och fattning, som påminde om en som redan vunnit slaget.”
8. a) Hur hade kristen tro framgång under de prövosamma åren under andra världskriget? b) Men vad var det de religiösa ledarna välsignade och prisade?
8 Som redan sagts var Jehovas vittnens antal, när andra världskrigets svåra år inleddes, något över 67.000, men när kriget var över visade det sig att de var mer än 141.000 man starka. Förbud, fängelse och andra ostrafflighetsprov hade inte fått dem att svikta i sin tro. Kristenhetens religionssamfund däremot gav förföljandet och massmördandet sin välsignelse. Och trots att det ”scharlakansröda vilddjuret” hade svikit dem i egenskap av Nationernas förbund, var religiösa ledare snara att hylla det på nytt, när det åter framträdde som Förenta nationerna. De fäste sina förhoppningar vid det. (Upp. 17:3—8) Då den nu avlidne påven Paul VI besökte Förenta nationernas högkvarter i New York år 1965, prisade han denna sammanslutning som den ”största av alla internationella organisationer” och ”det sista hoppet om endräkt och fred”.
DEN FORTSATTA SEGERN GENOM TRO
9. a) Vilka upplysningar i rätt tid tillkännagav Jehovas vittnen år 1942? b) Hur trängde Guds folk då framåt i sin kampanj för att vinna seger?
9 När man första gången väckte förslag om Förenta nationerna bland de allierade år 1942, tillkännagav Jehovas vittnen, vid sitt internationella konvent det året, att detta bara skulle bli ett försök att lappa ihop Nationernas förbund. De påvisade från Guds ord att FN till sist måste gå i fördärvet, tillsammans med alla andra politiska organisationer, i den slutliga striden, Harmageddon. Omgivna av de många vittnesbörden om ”ändens tid” trängde Jehovas folk kraftfullt framåt i sin strävan att vinna seger genom tro. (Dan. 11:35) Vakttornets Bibelskola Gilead organiserades år 1943, och missionärer sändes ut till jordens mest avlägsna delar. Och vad blev resultatet? År 1945 fanns det 141.606 förkunnare av Guds rike, som var verksamma i 66 länder, men år 1978 rapporterade 2.182.341 att de utfört tjänst i 205 länder. Segern genom tro har varit mycket skönjbar, och detta gäller i synnerhet de mer än 40 länder, där Jehovas vittnen nu utför tjänst under förbud eller andra restriktioner.
10. Hur har den prövade äktheten hos tron ådagalagts i Malawi och andra länder under restriktioner?
10 Bland de länder där tron satts på särskilt svåra prov kan vi nämna den lilla afrikanska nationen Malawi. Fram till år 1962 kunde Jehovas vittnen glädjas åt snabb tillväxt i detta land. Men år 1964 bröt våldsam förföljelse ut. Eftersom Jehovas vittnen inte ville tillbedja den malawiska delen av det ”vilddjur [som sågs] stiga upp ur havet” (Upp. 13:1, 4) genom att köpa politiska medlemskort, jagades de bort från sina hem och många blev våldtagna och dödade. Till sist drevs flertalet av dem ut ur sitt hemland. Men den prövade äktheten hos deras tro, vilken prövats såsom genom eld, har varit en orsak till glädje, inte bara för dem själva utan också för deras kristna bröder överallt på jorden. (1 Petr. 1:7) I alla länder där Jehovas vittnen tvingas tjäna under jorden kan man iaktta samma äkthet, fullödighet, när det gäller tron. Alla dessa vittnen, och det finns mer än 200.000 av dem i sådana länder, har en häpnadsväckande framgång i sin strävan att vinna seger genom tro.
11. Vad visar att vi måste hålla ut i vår strävan att vinna seger genom tro?
11 Men hur förhåller det sig med Jehovas vittnen i de länder där det är lättare att verka, där vi inte tvingas leva i ständig fara för att bli gripna, fängslade eller för att förlora livet? Tyvärr måste vi säga att man på några av dessa håll inte har lyckats så väl. Detta inbegriper många välmående länder, där lockelserna till att föra ett vällustigt och omoraliskt liv finns i överflöd. Men ingen bör någonsin glömma detta faktum: Vi måste hålla ut i vår strävan att vinna seger genom tro, till dess vi blir befriade från denna onda tingens ordning, vare sig detta sker genom att vi dör eller genom att vi får överleva den ”stora vedermödan”.
12. Vilka ord i Jesu profetia bör få vår ivriga uppmärksamhet i denna tid? Varför det?
12 Hur angeläget är det inte att alla har klar uppfattning om detta! Vittnesbördet anger tydligt — i alla avseenden — att världen vacklar på förintelsens rand. De ”yttersta dagarna” är nära nog till ända. Därför bör de avslutande orden i Jesu profetia om avslutningen på tingens ordning ljuda med uppseendeväckande klarhet för allt Jehovas folk i dag: ”Ge akt på er själva, att aldrig era hjärtan blir nertyngda av frosseri och dryckenskap och livets bekymmer och den dagen oförmodat i ett nu kommer över er som en snara. Den skall nämligen komma över alla som bor på hela jordens yta. Håll er då vakna och frambär hela tiden ödmjuk bön, för att ni må lyckas i att undfly alla dessa ting, som är bestämda att inträffa, och i att bestå inför Människosonen.” — Luk. 21:34—36.
DEN ”FASTSTÄLLDA TIDEN” NÄRMAR SIG
13. Varför är det absolut nödvändigt att vi håller oss i förväntan på Jehovas dom?
13 Även om den ”stora vedermödan” kanske inte har kommit så snart som många av oss hade väntat, är inte detta någon orsak till missmod. Gud förändras inte. (Mal. 3:6) Inte heller har hans storslagna uppsåt förändrats. Om de ”goda nyheterna” säger Jehova: ”Så skall det ock vara med ordet som utgår ur min mun: det skall icke vända tillbaka till mig fåfängt utan att hava verkat, vad jag vill, och utfört det, vartill jag hade sänt ut det.” (Jes. 55:11) Tiden för Gud att verkställa dom har inte ändrats. Den kommer närmare för varje dag. Låt oss därför påminna oss orden i Jesaja 30:18 (NW): ”Jehova är en domens Gud. Lyckliga är alla som håller sig i förväntan på honom.”
14. a) Att vi håller fast vid vilken tillförsikt kommer att göra det möjligt för oss att till sist göra Josuas ord till våra egna? b) Vilken uppmuntran kan vi finna i Habackuks profetia?
14 Det är inte vår tillit till någon tidsperiod som gör det möjligt för oss att vinna trons seger, utan den helhjärtade tillförsikt vi har till Jehova såsom den Gud som ”inte kan ljuga”. (Tit. 1:2) Denna tillförsikt kommer slutligen att föra oss till den punkt, där vi, i likhet med forntidens Josua, kan säga till våra kamrater i strävandena att vinna trons seger: ”Ni vet väl av hela ert hjärta och av hela er själ att inte ett enda ord av alla de goda ord som Jehova, er Gud, har talat till er har uteblivit. De har alla gått i fullbordan för er. Inte ett enda ord av dem har uteblivit.” (Jos. 23:14, NW; 21:45) Vi kan fullständigt lita på Habackuks ord att ”ännu måste synen vänta på sin [fastställda] tid, men [att] den längtar efter fullbordan”. Måtte vi fortsätta att ivrigt längta tillsammans med denna syn, tills vår seger är fullständig! Profetian försäkrar oss: ”Den ... skall icke slå fel. Om den dröjer, så förbida den, ty den kommer förvisso, den skall ej utebliva.” — Hab. 2:3.
”JEHOVA ÄR INTE LÅNGSAM”
15. a) Varför kan det sägas: ”Jehova är inte långsam”? b) Hur kommer till sist hans dag?
15 Nitton hundra år har gått sedan apostlarnas dagar. Men i Guds ögon är detta mindre än två dagar. Det är alldeles som aposteln Petrus formulerade det: ”Låt inte detta ena undgå er uppmärksamhet, ni älskade, att en dag för Jehova är såsom tusen år och tusen år såsom en dag. Jehova är inte långsam med avseende på sitt löfte, såsom några betraktar långsamhet, utan han är tålmodig mot er, eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring. Likväl skall Jehovas dag komma som en tjuv.” — 2 Petr. 3:8—10.
16. Varför har Jehovas dag ännu inte brutit in? Hur bör vi därför reagera på situationen?
16 Vad betyder det väl då, om Jehovas dag är bestämd att komma efter ytterligare några få tickningar av hans tidmätare? Gläder vi oss inte över att detta har gett möjlighet åt ytterligare hundratusental av hans ”får” att församlas? Medan denna tidmätare tickar vidare, strömmar före detta katoliker i sydeuropeiska länder i tiotusental till Guds rike, hundratals människor på isolerade öar i världshaven överger sin avgudadyrkan, och tusentals asiater frigör sig från österländsk vidskepelse och omfattar de ”goda nyheterna”. Orsaken till att Jehovas dag, som kommer som en tjuv, ännu inte har brutit in är att Jehova fortfarande har arbete åt oss att utföra med att samla in de ”andra fåren”. Jehova är inte långsam. Låt oss inte vara långsamma att gripa varje tillfälle att helt och fullt ta del i hans verk.
17. a) Vilket lämpligt råd ger Petrus för denna tid? b) Vad är utmärkande för Jehovas folk? Hur lägger de sin tro i dagen?
17 Aposteln Petrus ger oss rådet: ”Slutet på allt har närmat sig. Var därför sunda i sinnet, och var vaksamma med tanke på böner. Framför allt, ha intensiv kärlek till varandra.” (1 Petr. 4:7, 8) Medan denna onda ”tingens ordning” bereder sig för ett sista, desperat försök att förinta Guds folk, har vi sannerligen behov av att förbli lugna, vaksamma och bedjande, tillitsfulla i vår strävan att vinna seger genom tro. Vi har behov av att vara förenade i den innerliga kärlek, som är ett så utmärkande drag för Jehovas eget folk jorden utöver. Var någonstans, under hela den mänskliga historien, har det funnits ett folk likt Jehovas vittnen i dag? De utgör det enda brödraskap som har trängt ut till den bebodda jordens avlägsnaste hörn. Vilken kraft, förutom Jehovas ande, skulle ha kunnat förena två millioner ”ur alla nationer och stammar och folk och tungomål” till en så förunderlig enhet i fråga om tro, uppsåt och verksamhet? Tillsammans har vi vunnit segern genom tro, och tillsammans lägger vi denna tro i dagen genom att vi vittnar för Jehovas rike styrt av hans Son. — Upp. 7:9.
MEDAN SLUTET NÄRMAR SIG
18, 19. a) Hur utvecklades händelserna på apostlarnas tid i uppfyllelse av bibelns profetior? b) Vilket bedrövligt misstag kan somliga ha begått?
18 Jehovas folk i dag påminner om de trogna kristna som ivrigt väntade på den första uppfyllelsen av ”tecknet” där borta i Jerusalem på apostlarnas tid. De spanade efter att få se ”vämjeligheten” framträda, den som skulle stå på ”helig plats”. Till sist inträffade detta! Den romerska hären anföll och trängde fram ända till tempelområdets västra mur. Vad hade de kristna nu att göra? Jesus hade sagt: ”Börja fly till bergen.” När den där hären oväntat drog sig tillbaka, grep dessa kristna tillfället. Ja, de flydde! Bort till Pereens berg begav de sig. Men var de nu räddade? Var deras seger genom tro fullständig? Nej, inte ännu! — Matt. 24:15, 16.
19 Ivrigt väntade dessa kristna på nästa fas i händelseutvecklingen — att Jehova skulle låta domen över Jerusalem verkställas. De väntade ett år. Inget hände. Två år, och inget hände. Tre år, och fortfarande: inget hände. Några av dessa kristna kan ha tröttnat på att vänta. De kan ha sagt: Låt oss vända åter till staden och börja göra affärer och föra ett behagligt liv. Vilket bedrövligt misstag det skulle ha varit!
20. Hur medverkade tron då till frälsning?
20 Ty plötsligt, under fjärde året, kom de romerska trupperna tillbaka. Staden och dess tempel blev fullständigt förstörda, inte ens sten på sten lämnades kvar. Det var precis som Jesus hade profeterat. (Luk. 19:41—44; 21:20—24) Men Guds folk, som lämnat Judeen, hade förblivit verksamma och vaksamma. De hade väntat på Jehova. Deras tro hade medverkat till deras frälsning.
21. Vilken beaktansvärd uppfyllelse av bibelns profetior har ägt rum från år 1945?
21 I dag befinner vi oss i en liknande situation. Kristenheten är den nutida motsvarigheten till det forntida otrogna Jerusalem. ”Vämjeligheten” i Jesu profetia identifieras klart och tydligt av Skriften såsom Förenta nationerna av i dag. Det svarar mot det ”scharlakansröda vilddjuret” i Uppenbarelseboken, kapitel 17. När detta ”vilddjur” kom upp ur avgrunden år 1945, lyckades den falska religionens världsvälde, ”det stora Babylon”, där kristenheten utgör den främsta delen, sitta upp på det och utöva en viss myndighet.
22. Vilken förändrad situation kan nu ses inom FN? Vad innebär den?
22 Men i dag är det annorlunda. Nationer som anser att religion är ”opium för folket” är på väg att vinna stor makt i FN. De utgör ett verkligt hot mot kristenhetens religionssamfunds verksamhetsfält, ja, i själva verket mot allt vad religion heter. Mycket snart kan vi förvänta att få se ”vilddjurets” ”tio horn” vända sig mot världsreligionen och ödelägga till och med kristenhetens religiösa område. I och med detta har den ”stora vedermödan” börjat, och den skall snabbt nå höjdpunkten, Harmageddon. — Upp. 17:12—18; 19:19—21.
23. a) Vad måste vi nu göra med tanke på den kritiska situationen på jorden? b) Hur kan du få framgång som en som vinner seger över världen genom tro?
23 När nu vi Jehovas vittnen ser att denna kritiska situation har uppstått på jorden, vad måste vi då göra? Vi måste försäkra oss om att vår flykt till de skyddande ”berg”, som Guds rike utgör, är fullständig. Vi måste vara orubbliga i vår ivriga strävan att segra genom vår tro. Vi måste vara fast beslutna att vara segervinnare genom vår Gud som älskar oss. Medan det ännu finns tid måste vi fortsätta att nitiskt ta del i att predika dessa goda nyheter om Guds rike på hela jorden och göra lärjungar. Önskar du, tillsammans med alla Jehovas vittnen världen över, fortsätta att stå fast ”i en ande och med en själ” kämpa ”sida vid sida för tron på de goda nyheterna”? (Fil. 1:27) Vill du på det sättet göra Jehovas namn stort — och hans Sons, Jesu Kristi, rike? Genom att du gör detta kan du också få utomordentlig framgång såsom världserövrare, segervinnare genom tro.
[Bild på sidan 24]
Var på din vakt, så att du inte blir nertyngd av frosseri och dryckenskap