Inblick i nyheterna
Inblick i påvens deklaration
● Den nye påven, Johannes Paulus II, har sagt: ”Det begås undertryckande och diskriminerande handlingar mot ett stort antal medborgare. De måste utstå allt slags förföljelse och betryck — de kan till och med bli dödade — helt enkelt för att bevara sina andliga värderingar, men trots denna grymma behandling har de aldrig underlåtit att samarbeta i allt som främjar verkliga civila och sociala framsteg i deras land.”
En ledarartikel i den argentinska tidningen ”Buenos Aires Herald” kommenterade påvens deklaration och sade: ”Påven syftade uppenbarligen i första hand på religionsförföljelse i kommunistländerna Men sorgligt nog stämmer nästan alla ord han yttrade in på våra dagars Argentina. ... Religionsfrihet förnekas flera tusen [över 30.000] Jehovas vittnen i det här landet.”
Ledarartikeln framhåller att vittnena blir arresterade och slagna och att deras barn relegeras från skolorna men att de ändå är ”människor som arbetar hårt och är ärliga och fruktar Gud. ... Och deras religion är grundad på bibelns läror. Om alla andra moderna, stabila och pluralistiska demokratier i världen kan tolerera Jehovas vittnen, finns det ingen orsak till att den argentinska regeringen inte kan göra det.”
”Hela stridsfrågan kunde avlägsnas genom några få förståndiga åtgärder eller lagändringar, som skulle ge Jehovas vittnen den religionsfrihet som påven talade om. Det finns goda argentinska medborgare som bara önskar att få tjäna sin Gud och sitt land på detta sätt. Patriotismen i Argentina skulle sannolikt stärkas om man lade större vikt vid från hjärtat kommande hängivenhet för landet och dess styrelse än vid ett yttre uppvisande av respekt för symboler.”
Är Guds namn ”dumt”?
● Joseph Summers, medlem av St. Paul — Minneapolis Archdiocesan Ecumenical Commission (Saint Paul — Minneapolis’ ärkestifts ekumeniska kommission), skriver i ”National Catholic Reporter” angående Guds namn, som förekommer i bibeln: ”Namnet stöter mitt sinne för vördnad och höviskhet. ... Det är ett teologiskt misstag. ... Värre ändå, det låter helt enkelt dumt.”
I bibeln förekommer Guds namn tusentals gånger, och det består av de hebreiska konsonanterna JHVH. Detta tetragrammaton översätts på svenska med ”Jahvé” eller ”Jehová”. (Åkeson; se även under ordet ”Herren” i ”Ordförklaringar och sakupplysningar” i 1917 års översättning.) Är detta Guds namn ”dumt”? Det anser inte Gud, för hans eget inspirerade ord förklarar: ”Jag är Jehová, det är mitt namn.” (Jes. 42:8, Åkeson) Guds Son ansåg inte att namnet var ”dumt”, för i bön till sin himmelske Fader sade Jesus Kristus angående sina efterföljare: ”Jag har gjort ditt namn känt för dem och skall göra det känt.” (Joh. 17:26) Aposteln Paulus visade hur nödvändigt Guds namn är, då han förklarade: ”Var och en som anropar Jehovas namn skall bli frälst.” — Rom. 10:13.
De som försöker förnedra Guds namn faller i den fälla som ”lögnens fader”, Satan, djävulen, har gillrat. (Joh. 8:44) Såsom varande Guds motståndare arbetar Satan för att vända människor bort ifrån sann gudsdyrkan, och han försöker avskaffa användandet av Guds namn.
Psalmisten frågade: ”Huru länge, o Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?” (Ps. 74:10) Inte hur länge som helst. Bibelns profetior visar nämligen att Jehova snart skall göra följande: ”Jag skall sannerligen helga mitt stora namn, som vanhelgades bland nationerna, ... och nationerna skall få lära känna att jag är Jehova.” — Hes. 36:23, NW.
Blinda för bevisen
● Har våra dagars geologer sedan Darwins tid lyckats finna några bevis för hans teori om en utveckling genom naturligt urval? ”I stället för att finna att livet gradvis har framträtt”, skriver David M. Raup, intendent för geologiska avdelningen vid Chicago’s Field Museum of Natural History, i museets ”Bulletin”, ”så är vad geologer på Darwins tid fann och vad geologer av i dag finner faktiskt en ojämn eller ryckig uppteckning; det vill säga arter framträder mycket plötsligt i ordningsföljden, uppvisar ringa om ens någon förändring under sin tillvaro i berglagren och försvinner sedan helt plötsligt ur dessa.”
Raup framhåller att Darwins svar på detta gick ut på ”att om de fossila avlagringarna var fullständiga och om vi hade bättre kunskap om dem, så skulle vi se den noggrant graderade kedja som han förutsade. Och detta var hans huvudargument i nedvärderandet av de fossila vittnesbörden.”
Raup fortsätter: ”Vi lever nu omkring 120 år efter Darwin, och kännedomen om de fossila lämningarna har ökat mycket. Vi har nu en kvarts million fossila arter, men situationen har inte förändrats nämnvärt. Evolutionens vittnesbörd är fortfarande överraskande ryckiga, och vi har, ironiskt nog, till och med färre exempel på evolutionistiska förändringar nu än på Darwins tid ... som ett resultat av mer detaljerade upplysningar. ... Darwins problem har således inte minskat under de senaste 120 åren.” Hur många fler bevis behövs för att förmå en opartisk person att erkänna att evolutionens ”noggrant graderade kedja” inte existerar? — Januari 1979, sid. 23—25.
Överflöd i Armstrongs kyrka
● När oliktänkande kyrkomedlemmar nyligen anklagade Herbert W. Armstrongs Worldwide Church of God för att ha missbrukat kyrkans penningmedel, satte Kaliforniens högsta domstol tillfälligtvis kyrkans tillgångar under förvaltarskap. Klagomålen gällde de mycket stora summor pengar som man använt för att bjuda ut framträdande politiker och den slösaktiga livsstil som kännetecknade högt uppsatta män inom kyrkan och deras mycket höga löner.
Armstrongs närmaste man, Stanley R. Rader, försvarade utgifterna för hyra av jetplan, mycket dyrbara hotell, restauranger och gåvor till främmande dignitärer och sade: ”Vi hade ett uppdrag att sprida evangeliet.” Och Raders advokat, Allan Browne, tillstår att ”för att förkunna Jesu ord” använder kyrkans män ”stora summor pengar”. Varför det? ”När man träffar samman med premiärministrar och andra ledande män i världen, ger man dem kanske något från Guccis. Betydelsefulla personer bor i Stan Raders hem. Man bjuder inte ut dem på McDonalds, utan på restaurangen Perinos.”
För att klarlägga saker och ting kan det vara av intresse att lägga märke till det verkliga evangelieuppdrag som Jesus gav sina lärjungar. Helt i kontrast till det överflöd som återspeglades i det ovan angivna visade Jesus att de skulle behöva endast mycket begränsade penningmedel: ”Skaffa er inte guld eller silver eller koppar till era gördelbörsar.” Skulle de underhålla världsliga politiker med dyrbara måltider och gåvor? Jesus sade visserligen att de skulle ”bli dragna inför landshövdingar och kungar för min skull”, men detta var inte för att underhålla dessa härskare. Det var i stället för att svara på anklagelser som riktats mot dem som ”föremål för hat från alla” på grund av deras förkunnelse. Skildringen om Jesus själv och de första kristna visar att så var fallet. — Matt. 10:9, 10, 18, 22.