Inblick i nyheterna

Förespråkade Paulus våld?

● Enligt den västtyska tidningen ”Saarbrückener Zeitung” förklarade den 84 år gamle prästen ”Fader” Bertoni, ett vittne i rättegången mot korsikanska terrorister: ”Jag är för våld, om det är nödvändigt.” I ett försök att ge stöd åt sin ståndpunkt för terrorism sade prästen om aposteln Paulus: ”Paulus sade: ’Utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse.’” Men åklagaren sade: ”Jag är förbluffad över att höra att Paulus gav råd om terrorism.”

Det blod som Paulus talade om var Jesu blod, och det hade ingenting att göra med understöd av våld. (Hebr. 9:22, 1917) Paulus kunde inte heller ha understött våld, eftersom han sade: ”Jag är ren från allas blod.” (Apg. 20:26) Han var också en trogen efterföljare till Jesus, som sade till Petrus: ”För tillbaka ditt svärd till dess plats, ty alla som tar till svärd skall gå under genom svärd.” (Matt. 26:52) Och Paulus gav rådet: ”Återgälda ingen med ont för ont. ... Håll frid med alla människor. Hämnas inte er själva, ni älskade, utan lämna rum för vreden; det är ju skrivet: ’Hämnden är min; jag skall vedergälla, säger Jehova.’” (Rom. 12:17—19) Paulus var således helt neutral i politiska konflikter i det första århundradet. — Joh. 17:16; Jak. 1:27.

Varning om helveteselden

● Vatikanen gav nyligen på nytt uttryck åt trosuppfattningen att obotfärdiga syndare vid sin död kommer till ett brinnande helvete. I ett brev till biskoparna på påven Johannes Paulus II:s vägnar sade Vatikanen att tron på helvetet var en nyckellära i katolicismen, och man varnade för att sprida tvivel om den.

Men ändå säger Guds eget inspirerade ord följande om människor som en gång i tiden offrade sina egna barn i flammande lågor åt falska gudar: ”Och Tofethöjderna i Hinnoms sons dal hava de byggt upp för att där uppbränna sina söner och döttrar i eld, fastän jag aldrig har bjudit eller ens tänkt mig något sådant.” (Jer. 7:31) Gud säger att han inte ens hade tänkt sig något sådant. Skulle han då anklagas för att plåga människor för evigt?

Guds ord visar att döden (icke-tillvaro), inte evig plåga, är straffet för synd. ”Den själ som syndar — den själv skall dö.” (Hes. 18:4, NW) Bibeln säger klart och tydligt: ”Väl veta de som leva, att de måste dö, men de döda veta alls intet. ... Ty i dödsriket [”graven”, Eng. aukt. övers.; ”helvetet”, katolska Douayöversättningen], dit du går, kan man icke verka eller tänka, där finnes ingen insikt eller vishet.” (Pred. 9:5, 10) Bibeln uppmuntrar oss också att ha ”ett hopp till Gud ... att det skall komma att bli en uppståndelse för både de rättfärdiga och de orättfärdiga”. — Apg. 24:15.

Bedragare som kan gå i kyrkan

● Myndigheterna i Förenta staterna har nyligen inskridit för att slå ner på brottsligheten bland så kallade ”manschettarbetare” och inom affärslivet. Tidskriften ”U.S. News & World Report” säger att federala undersökare ”har blivit övertygade om att brottsligheten inom affärslivet är mer omfattande än man förut trodde. Det beräknas att de sammanlagda förlusterna har mer än fördubblats sedan början av 1970-talet och nu är uppe i omkring 44 milliarder dollar [omkring 180 milliarder kronor] per år.” De stölder som anses ha den största andelen — 10 milliarder dollar (mer än 40 milliarder kronor) — sägs vara stölder från arbetsgivare, dvs. att anställda stjäl från sina arbetsgivare. Detta inbegriper också mutor, förskingringar, butiksstölder och arbetsgivare som undanhåller en del av den anställdes lön.

Vilka begår då brott inom ”manschettarbeten”? En expert på ämnet, professor W. S. Albrecht, svarar att bland annat är ”han förmodligen gift [det är oftare så bland dem än bland andra tjuvar]; det är mindre troligt att han är skild och att han använder narkotika eller alkohol. Han är troligtvis en aktiv kyrkomedlem.”

Den begränsade undervisning om moral, som sådana människor får i egenskap av kyrkomedlemmar, hjälper dem tydligtvis inte att bli förvandlade genom att de gör om sitt sinne och prövar vad Guds fullkomliga vilja är, så som aposteln Paulus sade att den sanna kristna undervisningen skulle göra. Ett sådant misslyckande från religionens sida att påverka sina anhängares moral sades utmärka ”de yttersta dagarna” för denna världsordning. Många människor skulle då ha ”en yttre form av gudaktig hängivenhet [form av religion, The New English Bible], men ... visa sig falska när det gäller dess kraft”. — Rom. 12:2; 2 Tim. 3:1, 5.

Förnuftig syn på blodet

● En artikel betitlad ”Syntetiska blodersättningsmedel” vann pris i en uppsatstävlan i Västtyskland. Artikeln beskrev den utveckling som nyligen skett inom de syntetiska blodersättningsmedlens område. Den förklarade att experiment hade visat att djur, vilkas blod hade blivit delvis eller helt ersatt av syntetiska blodersättningsmedel, inte bara överlevde, utan fortsatte att utvecklas normalt. Artikeln slutade med att säga: ”Trots många olösta problem har man gett bevis för att under en viss tidsperiod kan syntetiska ersättningsmedel ta över något av blodets funktioner. Detta betyder att bruket av syntetiska blodersättningsmedel för människor som har haft svår blodförlust ... nu har kommit inom möjligheternas område.”

Ett sådant nyligen utvecklat blodersättningsmedel har använts på människor i Japan, och det anses ha räddat livet på en patient. Den mest framträdande egenskapen hos dessa ersättningsmedel är att de har en syrebärande förmåga som liknar blodets.

Dessa fakta bekräftar att Jehovas vittnen inte handlar oansvarigt eller oförnuftigt när de av religiösa skäl vägrar att acceptera blodtransfusioner och begär ersättningsmedel. — Apg. 15:29; 21:25.

Skall en kristen tvivla?

● Författaren till en nyligen utgiven teologisk bestseller med titeln ”Predigten für Zweifler” (Predikningar för tvivlare) dryftade några av sina synpunkter under högtidligheter som hölls i en luthersk akademi i Västtyskland. Han förfäktade att ”tron behöver tvivel” och fortsatte sedan med att framhålla att det förblir en fråga om osäkerhet att sätta sin tillit till Jesus Kristus. ”Det finns inga garantier.” Han sade också att tvivel hade vissa ”gynnsamma verkningar”; bland annat hindrade det en person från att bli fanatisk och från att komma in i en ”slentrian av fromhet”.

Men bibeln menar inte att tro och tvivel är förbundna med varandra. Den definierar sann tro som ”den säkra förväntan om ting man hoppas på”. (Hebr. 11:1) Gud har i själva verket ”försett alla med en garanti” för deras tro genom att uppresa Jesus Kristus från de döda. (Apg. 17:31) Bibeln framhåller dessutom klart och tydligt att det inte finns några ”gynnsamma verkningar” av att en kristen tvivlar på sin tro. När Jakob dryftade ämnet bön, skrev han: ”Han må fortsätta att be i tro, och inte alls tvivla, ty den som tvivlar är lik en havets våg, som drivs av vinden och blåses omkring. Ja, låt inte den människan inbilla sig att hon skall få något från Jehova; en obeslutsam man är han, ostadig på alla sina vägar.” — Jak. 1:6—8.