Inblick i nyheterna

Kyrkjättar strider

● Den kände romersk-katolske teologen Hans Küng har, enligt National Catholic Reporter, på grundval av villkoren i ”Vatikanens konkordat med Hitler av år 1933” fråntagits rätten att undervisa i teologi vid universitetet i Tübingen i Västtyskland. Orsaken till påven Johannes Paulus II:s aktion mot Küng är bland annat några böcker som Küng författat och som tycks ifrågasätta den katolska troslärans själva grundvalar — treenigheten och påvens ofelbarhet. Küng hävdar att hans uppfattningar inte är irrläriga, utan att det snarare är så att ”om den katolska kyrkan inte är grundad på bibeln, är den inte Jesu kyrka”.

Till stöd för sin skriftenliga ståndpunkt i frågan om påvens ofelbarhet förklarade Küng i en intervju i Stuttgarttidningen Sonntag Aktuel att ”det finns klara prejudikat i Skriften och i katolsk tradition som försvarar motstånd mot påven. Sankt Paulus motstod sankt Petrus inför hela menigheten (Galaterna 2:11—14).” I den text som Küng åberopade säger aposteln Paulus om Petrus: ”Jag [motstod] honom öppet, eftersom han uppenbarligen hade orätt.” — The Jerusalem Bible, en katolsk bibelöversättning.

”Kriget är över”

● En brasiliansk affärskedja satte nyligen in en annons i Rio de Janeiros största dagstidning. I annonsen ingick en bild av olika krigsleksaker i plast, och över dem vajade en vit flagga. ”Kriget är över” löd rubriken. Firman lät meddela att man inte längre skulle sälja leksaker som förde tanken till våld. ”Må var och en, som vill göra det, följa vårt exempel”, sade firmans direktör.

En psykologs reaktion återspeglar det sorgliga tillståndet i det moderna krigsorienterade samhället: ”Medan barnet hanterar sådana leksaker, utvecklas i dess fantasi den aggressivitet som är nödvändig i barnets socialisationsprocess. Om vi tar bort leksaksvapnen, våldsfilmerna och striderna från barnets värld, gör vi inget annat än fjärmar det från den realitet som utgörs av hunger, sociala orättvisor och ekonomisk otrygghet, de främsta orsakerna till våld.” Men är inte sedan ”aggressivitet” i ett barns ”socialisationsprocess” i sig själv en framträdande orsak till våld? En brasiliansk skolchef hävdade: ”När ett barn hanterar vapen, vänjer det sig vid tanken på att döda och blir likgiltigt för andras lidande.”

Tusentals barn och vuxna i många nationer är emellertid levande uppfyllelser av Jesajas profetia: ”Nation skall inte lyfta svärd mot nation, inte heller skall de mer lära sig att kriga.” I stället för att gripa till leksaksvapen eller riktiga vapen odlar Jehovas vittnen över hela världen en kärlek som övervinner militaristisk nationalism. — Jes. 2:4, NW; Joh. 13:35.

”Mänsklighetens enda hopp”?

● Ezra Taft Benson, f. d. jordbruksminister i Förenta staterna, talade för en tid sedan till den internationella frihetskonferensen i Philadelphia i Pennsylvania. Han föreläste om vad han anser vara ”den västerländska civilisationens” uraktlåtenhet att hejda den kommunistiska ideologins flodvåg över världen. Benson, som talade i egenskap av president för de tolv apostlarnas quorum i Jesu Kristi kyrka av sista dagars heliga (mormonerna), förklarade: ”Vi befinner oss i dag i en världsomfattande strid om människors kroppar och själar.” Denne kyrkans man anser uppenbarligen att den viktigaste striden om ”människors kroppar och själar” står mellan mänskliga politiska block.

”Jag tror fullt och fast att vi kan vända utvecklingen”, sade Benson, ”om tillräckligt många män och kvinnor i den fria världen har den beslutsamhet, den moraliska styrka och den tro som behövs för att göra det.” Mormonledaren avslutade sitt tal med följande försäkran: ”Här i Väst håller vi i vår hand mänsklighetens enda hopp, och det blir till skam och vanära för oss inför Gud och människor om vi låter detta hopp vissna och dö.”

Blir det det? Har västvärlden verkligen ”mänsklighetens enda hopp”? Bibeln visar att det finns ett annat val — ett val som en kristen bör ansluta sig till. Eftersom hela världen med dess regeringar i både Öst och Väst ”befinner sig i den ondes våld”, är ”Guds rike” det enda som Kristi sanna efterföljare hoppas på och förkunnar för andra. De försöker inte desperat stötta upp sjuka styrelsesystem som redan är dömda till tillintetgörelse av Gud. — 1 Joh. 5:19; Luk. 4:43; Matt. 24:14; Dan. 2:44.