Inblick i nyheterna

”En morgon år 1914”

● Storbritanniens tidigare premiärminister, Harold Macmillan, sade i ett tal vid Yale University i USA: ”En morgon år 1914 kom plötsligt och oväntat det hela till ett slut.” Han sade att det stora kriget som började år 1914 markerade slutet på ”100 år av fred och framsteg” och utgjorde tecknet till ”slutet på en era”. Den 86-årige statsmannen sade att dessförinnan tycktes världen vara i en tidsålder av ”automatiska framsteg”, där ”allting skulle bli bättre och bättre. Detta var den värld jag föddes i.”

Macmillan framhöll sedan att Nationernas förbund var ”ett försök att i den nya tidsåldern återuppliva något av den stabilitet som de stora nationerna frambringat” före 1914. Men som han sade misslyckades Nationernas förbund, därför att det inte längre fanns ”någon känsla av enhet som hade varit rådande under de föregående 100 åren av fred”.

Detta var ännu en respekterad auktoritet som ökade det antal statsmän och historiker som, när de sett tillbaka, erkänt betydelsen av året 1914. Men årtionden före detta år kunde människor som ivrigt forskade i bibelns profetior identifiera 1914 som en kulminerande vändpunkt. (Bible Examiner, oktober 1876, sidorna 27, 28) Dessa bibliska profetior uppenbarar att den ”generation” som såg de händelser som började år 1914 också skulle se ”avslutningen på tingens ordning”. — Matt. 24:3, 7—22, 32—35.

”Har religionen gått för långt?”

● I ett radioprogram talade Jim Branch, nyhetsdirektör för radiostationen WRFM i USA, över ämnet ”Har religionen gått för långt?” Branch framhöll religionens djupa inblandning i det föregående presidentvalet och säger: ”De önskar verkligen återvända till den gamla goda tiden, då kyrkan och staten inte var åtskilda och religionen ’skötte hela föreställningen’ både på lägre och högre nivåer.”

Branch säger att kyrkorna tycks rättfärdiga sin politiska inblandning ”genom att säga att Gud är överallt, men en dag kanske de ställs inför en domare som säger: ’Nej, han är inte överallt ... , inte från laglig synpunkt sett.’ Och sedan kommer domaren att definiera begreppen Gud och religion och deras begränsningar. Och religionen kommer då att finna att det är ett omvänt förhållande. Sedan den under så många år talat om för den profana världen vad den skall göra, kommer den profana världen att tala om för religionen vad den skall göra.”

I en målande beskrivning av en katastrofal förändring i kyrkornas ställning berättar aposteln Johannes om den falska religionen eller ”det stora Babylon”, som säger: ”Jag sitter som drottning, och jag är ingen änka, och sorg skall jag aldrig se.” Profetian fortsätter: ”Det är därför hennes hemsökelser skall komma på en enda dag: död och sorg och svält, och hon skall brännas upp med eld.” — Upp. 18:7, 8.

Ett dåligt råd från en prästman

● I en frågespalt med rubriken ”Ungdomskliniken” i ett nummer av tidningen Toronto Star frågade en 18 år gammal flicka om bibeln förbjuder sex före äktenskapet. Det svar som gavs av den anglikanske prästen Graham Cotter löd: ”Det finns inget särskilt ställe i bibeln som förbjuder sexuellt umgänge före äktenskapet under alla omständigheter.” I brev till redaktionen påpekades det emellertid att många speciella bibelställen verkligen fördömer föräktenskapligt sexuellt umgänge. Tidningen försökte förklara att prästmannen inte ”försvarade tillfälligt sexuellt umgänge”, men att problemet bestod i att avgöra ”vad som utgör äktenskap”.

Beträffande ”vad som utgör äktenskap” säger bibeln: ”Äktenskapet må hållas i ära bland alla och den äktenskapliga sängen skall vara obesudlad, ty Gud skall döma otuktsmän och äktenskapsbrytare.” (Hebr. 13:4) Om äktenskapet skall kunna ”hållas i ära”, måste det naturligtvis vara lagligt och moraliskt sunt. Därför är föräktenskapligt sexuellt umgänge inte en grundval som gör att äktenskapet kan ”hållas i ära”. Av den anledningen stämplar bibeln sexuella förbindelser utom äktenskapet som otukt och ger rådet: ”Fly undan otukten.” Guds ord ger också varningen: ”Varken otuktsmän ... eller äktenskapsbrytare ... skall ärva Guds rike.” — 1 Kor. 6:9, 10, 18.

När en prästman försöker rättfärdiga en lösaktig generation genom att överse med otukt eller genom att fördunkla vad otukt är, ger han dåliga råd. Den unga kvinnan behövde sunda råd, när det gällde det förståndiga i att utöva självbehärskning före äktenskapet, vilket också förväntas av henne efter giftermålet. Att underlåta att leda människor in på sådant anständigt uppförande är en stor otjänst både mot Gud och mot människor.