Grundvalen för en säker tro
SOMLIGA människor som menar att tron är opraktisk har aldrig närmare begrundat om det finns en fast grundval för tron. Har du gjort det?
Om du önskade företa en undersökning av denna fråga, var skulle du då börja och vilka bevis skulle vara relevanta? Jo, du skulle kunna undersöka många ting i världen omkring dig och urskilja betydelsefulla fakta.
DET MYCKET STORA — DET MYCKET LILLA
Det skulle vara rimligt att säga: Du kan studera det mycket stora — det till synes ändlösa universum. Eller du kunde skärskåda det mycket lilla — mikroskopiska delar av oss själva och av vår värld. I båda fallen skulle du kunna finna anledning till tro på Skaparen. — 1 Mos. 1:1; 2:1—4.
För ungefär 3.000 år sedan sade en man i Mellersta Östern vid namn Elihu: ”Skåda upp mot himmelen och se.” (Job 35:5) Han ansåg att bevisen för en Skapare var synliga i himlarymden ovanför honom. Med blotta ögat kunde Elihu naturligtvis urskilja färre än 5.000 av de mer än 100.000.000.000 stjärnorna i vår galax, Vintergatan. Han kunde inte ha känt till att det finns milliarder galaxer, som var och en består av milliarder stjärnor. Men om han hade haft kännedom om detta, vilket vi nu har, tror du att detta skulle ha försvagat hans tro på Gud? Eller skulle denna kunskap ha styrkt hans tro? Längre fram i tiden sade psalmisten David: ”Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk.” — Ps. 19:2.
Vetenskapsmän har nu utforskat solsystemet med rymdfarkoster, spanat ut i den yttre rymden med optiska teleskop och lyssnat till ljuden från avlägsna regioner i universum med radioteleskop. Denna ökade kunskap har gett ytterligare anledning till att tro på Gud.
Fysikern Wernher von Braun, den förutvarande chefen för ett rymdfartscentrum underställt NASA (Nationella luftfarts- och rymdstyrelsen) i USA, skrev: ”Materialisterna på 1800-talet och deras marxistiska arvingar på 1900-talet försökte tala om för oss att allteftersom vetenskapen ger oss mer kunskap om skapelsen, skulle vi kunna leva utan tro på en Skapare. Men hittills har vi för varje nytt svar upptäckt nya frågor. Ju bättre vi förstår ... den mästerliga planen för galaxerna, desto större anledning har vi fått att förundras över storslagenheten i Guds skapelse.”
Man kan komma fram till samma slutledning om man lämnar det ofantliga universum och undersöker de allra minsta detaljerna i vår kropp. David kände sig manad att yttra följande om Gud: ”Ty du har skapat mina njurar, du sammanvävde mig i min moders liv. ... Underbara äro dina verk.” (Ps. 139:13, 14) Under sina år som neurokirurg har professor Robert J. White haft möjligheter att undersöka den mänskliga hjärnan mycket ingående. Han berättar:
”Mina erfarenheter när det gäller mina patienter och mina forskningar i neurologi i syfte att utrannsaka hjärnans mysterier har mer än någonsin uppväckt vördnad hos mig för hjärnan. Och jag har inget annat val än att erkänna existensen av ett högre förnuft, som är ansvarigt för konstruktionen och utformningen av det fantastiska sambandet mellan hjärna och sinne — någonting som vida överstiger människans förmåga att förstå.”
Om du hade möjligheter att företa utforskningar ända ner till själva sammansättningen av en mänsklig cell, skulle du finna talrika skäl till att tro på en Skapare. Cellen är den grundläggande beståndsdelen i varje livsform på jorden. Du har ungefär 100.000.000.000.000 små celler i din kropp. Men var och en av dem är förvånansvärt komplicerad och välkonstruerad.
I var och en av dina kroppsceller har du till exempel tusentals gener med det mycket omskrivna DNA, som avgör cellens funktion och förnyelsesätt. Den bestämde färgen på ditt hår, din tillväxt och oräkneliga andra detaljer. Fråga dig själv: Hur kan det komma sig att all denna information kan förvaras i detta DNA i var och en av mina celler?
I sin bok Whence and Wherefore (Varifrån och vart, 1978) berättar dr Zev Zahavy om den diskussion som ägde rum i en biokemiklass inom medicinska fakulteten vid Cornell University i USA. Professorn höll på att undervisa om ”programmerade DNA-molekyler”. Vi läser:
”Klassen bestod av unga elever som växt upp i datateknologins tidsålder och som därför var ganska införstådda med den nödvändiga roll som programmeraren spelar, när det gäller att utarbeta ett datorprogram. Uttrycket ’programmerade molekyler’ framkallade en påpasslig fråga från en av eleverna.
’Om RNA- och DNA-strukturerna är programmerade till att utföra vissa funktioner och alstringsprocesser i överensstämmelse med uppgjorda mönster’, frågade han, ’varifrån kommer då själva programmen?’
Professorn svarade med ett mångtydigt leende: ’Jo, från mångfaldernas upphovsman, naturligtvis.’
Den förvirrade eleven frågade undrande: ’Mångfaldernas upphovsman? Vem är det?’”
Professorn menade naturligtvis Gud.
Ja, en undersökning av de mycket stora eller av de mycket små delarna i skapelsen ger en fast grundval för en säker tro på Gud. Ändå kanske du undrar: Är det praktiskt att ha en sådan tro i denna tid och i vår tidsålder?
[Bild på sidan 5]
Del av en DNA-molekyl