Nioårig son räddar ett äktenskap
ÄR DET så att en äkta mans äktenskapsbrott, begånget vid ett enda tillfälle, ovillkorligen kräver att hustrun skiljer sig från honom, även om han visat sann ånger och sinnesändring? En hustru menade att det förhöll sig så, men hennes nioårige son var av en annan åsikt.
En viss döpt man med en överlämnad hustru och tre mindre barn begick för en tid sedan äktenskapsbrott. Det var en engångsföreteelse, och han gick omedelbart till församlingens förordnade äldste och informerade dem om saken. De uppmanade honom att söka få sin hustrus förlåtelse genom att bekänna sin synd även för henne. Hustrun blev mycket upprörd och beslöt att upplösa äktenskapet. Hon framhöll för äldstebröderna som behandlade fallet att hon hade beslutat sig och att hon redan konsulterat en advokat. De äldste talade med henne och framhöll att de tre barnen fortfarande var i en mycket känslig ålder — det äldsta var bara nio år gammalt. Men trots detta stod hon fast vid sitt beslut. Detta ledde till att mannen blev så djupt förtvivlad att han knappt kunde äta. Han grät mest hela tiden.
Så småningom fick barnen reda på vad som var på gång, och den äldste sonen beslöt att göra någonting åt saken. Han satte sig ner och arbetade ut ett tal eller rättare sagt vad han skulle säga till sin mor. Han påminde sig några skriftställen som han hade lärt sig vid mötena i Rikets sal, och han hämtade också upplysningar från boken Gör ditt familjeliv lyckligt! Nu var han väl förberedd för att tala ut med sin mamma. Han bad henne komma in i rummet och satte sig ner tillsammans med henne. Han framhöll till att börja med att han var mycket upprörd och att han inte ville att familjen skulle upplösas. Sedan sade han: ”Se, mamma, vad bibeln säger i Nehemja 9:17.” När modern sedan läst denna bibeltext, sade han: ”Du ser hur Jehova är en Gud som handlar på ett förlåtande sätt. Mamma, tror du inte att även du skulle kunna förlåta pappa?” ”Kanske”, svarade hans mor. Han var verkligen helt inriktad på att hjälpa sin mor att inse hur viktigt det är att vara förlåtande.
Pojken citerade också Efesierna 5:22, 33 och framhöll att eftersom pappa är huvudet i familjen, bör mamma lyssna på honom. Därefter hänvisade pojken till Matteus 6:11, 12. När han sedan läst dessa två verser, frågade han sin mor vad ordet ”skulder” betyder. Hon svarade honom på det, och han uppmanade henne då att förlåta ”pappa hans skulder”. Han använde sig av många fler skriftställen, och som en avslutning ställde han följande fråga till sin mor: ”Tror du inte att du skulle kunna förlåta pappa?” Lyckligtvis blev svaret: ”Jo, och jag skall göra det.”
Nu är familjen lyckligt förenad igen. Kvinnan sade senare att hon var glad att det gick som det gick, och hon framhöll att hon kunde se att hennes man verkligen ångrat sig och att han nu försöker göra allt han kan för att rätta till förhållandet i familjen. Så vad ingen annan kunde göra, det kunde en nioårig pojke göra med hjälp av Guds ord. Det är verkligen sant att ”av barns ... mun har du [Jehova] upprättat en makt”. — Psalm 8:3.