Frågor från läsekretsen
■ Redan som spädbarn var Jesus fullkomlig; varför heter det då i Lukas 2:22—24 att Maria förde honom till Jerusalem ”när deras reningsdagar enligt Mose lag var fullbordade”?
Jesus behövde inte bli renad, eftersom han föddes som en fullkomlig mänsklig son till Gud. (Hebréerna 7:26; 1 Petrus 1:19; 2:22) Han kunde således inte vara inbegripen i ordet ”deras” i Lukas 2:22—24, som lyder: ”När deras reningsdagar enligt Mose lag var fullbordade, förde de honom [den unge Jesus] upp till Jerusalem för att bära fram honom åt Jehova alldeles som det är skrivet i Jehovas lag: ’Varje manlig avkomling som öppnar ett moderliv skall kallas helig åt Jehova’, och för att frambära ett slaktoffer enligt vad som är sagt i Jehovas lag: ’Ett par turturduvor eller två unga duvor.’”
Josef och Maria ville med rätta foga sig efter vad lagen krävde i förbindelse med ett barns födelse. Ett krav var att en förstfödd son skulle bäras fram åt Gud i templet och återlösas genom ett pris; Maria och Josef begav sig till Jerusalem för att göra detta. (4 Moseboken 18:15, 16) Ett annat krav, som framhävde att människorna var syndiga och förmedlade ofullkomlighet genom barnafödande, var att en kvinna renades sedan hon fött ett barn. Om det var ett gossebarn var hon oren i 40 dagar, och om det var en flicka var hon oren i 80 dagar. Reningsoffer frambars i slutet av perioden. (3 Moseboken 12:1—8) När Maria och Josef begav sig till Jerusalem, fogade de sig också efter detta krav.
Lukas 2:22 har emellertid väckt frågor, eftersom det där talas om ”deras reningsdagar”. Vilka åsyftas med ”deras”? Vissa handskrifter har här det grekiska ordet för ”hennes”, som om texten talade om en rening enbart för Maria. Det är uppenbart att denna textvariant införts av avskrivare som var förbryllade över ordet ”deras”. Nu är emellertid ”deras” godtaget som den riktiga lydelsen, eftersom ordet stöds av de bästa forntida handskrifterna. Vilka syftar då ordet ”deras” på?
Enligt vad som framhållits kunde det inte ha inbegripit Jesus, eftersom han inte behövde någon rening. Somliga bibelkännare hävdar emellertid att Jesus inbegreps på den grundvalen att det togs ”lösen” för honom vid samma resa till templet. Men detta argument är svagt, eftersom ”rening” och ”lösen” var två skilda krav i lagen. Det är mera sannolikt att Josef var inbegripen i ordet ”deras”.
Något som tyder på detta är de följande orden i versen: ”Förde de honom upp till Jerusalem.” Detta betydde Josef och Maria. Reningsceremonin i egentlig mening var tillämplig enbart på modern, men Josef ordnade med resan, och som familjeöverhuvud var han ansvarig för att se till att offret frambars. Av dessa skäl kan Lukas ha inbegripit Marias man (Jesu styvfar) i ordet ”deras”. Lukas 2:22 skulle således kunna förstås så här: Efter fullbordandet av reningsdagarna förde Maria och hennes man, som var förpliktad att se till att lagen fullgjordes, Jesus upp till Jerusalem för att bära fram honom åt Jehova.
■ Hur kan det som sägs i Uppenbarelseboken 7:17 vara tillämpligt på de kristna i dag med tanke på att vi fortfarande gråter då och då?
I Uppenbarelseboken 7:17 sägs det om den ”stora skaran” som har hoppet att få leva för evigt på jorden: ”Lammet, som är i tronens mitt, skall vara herde för dem och skall vägleda dem till källor med livets vatten. Och Gud skall torka bort varje tår från deras ögon.”
Aposteln Johannes fick veta att den stora skaran ”kommer ut ur den stora vedermödan”. (Uppenbarelseboken 7:9—14) Vi förstår därför att Uppenbarelseboken 7:14—17 gäller personer som nu tar ståndpunkt på Guds sida, godtar Kristi blod och får överleva när den nuvarande tingens ordning når sitt slut i den ”stora vedermödan”.
I Uppenbarelseboken sägs det att medlemmarna av den ”stora skaran” har tvättat sina dräkter i Lammets blod, att de inte hungrar eller törstar mer, att solen inte gassar ner på dem och att ”Gud skall torka bort varje tår från deras ögon”. Dessa ord skall inte förstås i bokstavlig, fysisk bemärkelse. Varför inte? Medlemmarna av den ”stora skaran” har ju inte bokstavligen tvättat sina kläder i Kristi blod. Och ibland är de också fysiskt hungriga och törstiga, precis som den fullkomliga människan Jesus var. (Lukas 4:2; Johannes 4:7, 8; 19:28, 29) Uppenbarelseboken 7:14—17 måste därför i första hand ha en symbolisk eller andlig tillämpning.
På sidorna 205 och 206 i boken ”Då är Guds hemlighet fullbordad” förklaras dessa verser. Det visas där att medlemmarna av den stora skaran nu inte hungrar eller törstar i andligt avseende; de livnär sig av Guds ord och tar del i hans tjänst, som kan vara som mat och dryck för dem, alldeles som den var för Jesus. (Johannes 4:32—34) De känner inte Guds misshags hetta, och de kommer inte heller att göra det under den stora vedermödan. Dessutom gråter de inte mer (som de kan ha gjort tidigare) över att de är okunniga om Gud eller att de har ett dåligt förhållande till honom. I det här avseendet har Gud redan torkat bort varje tår från deras ögon.
Men i Uppenbarelseboken 21:3, 4 får vi en försäkran om att efter den stora vedermödan och efter det att en rättfärdig ny tingens ordning upprättats kommer trogna människor att få erfara fysiska välsignelser, som bland annat inbegriper att det inte mer skall vara någon sorg eller något skrik eller någon smärta. Då kommer det inte mer att finnas några tårar till följd av smärta, besvikelse och sorg.