Välkommen till områdessammankomsten 1985: ”Vi bevarar vår ostrafflighet”!

JEHOVAS VITTNEN är väl kända inte bara för sin nitiska förkunnartjänst från hus till hus, utan också för sina stora kristna sammankomster. Sådana har hållits i mer än hundra år nu — ända sedan år 1879. Det finns goda skriftenliga mönster för dessa sammankomster.

Tre gånger om året var israeliterna ålagda att komma tillsammans till sina högtider. Jehova menade att de var så viktiga att han gång på gång lät Mose framhålla dem i Pentateuken. Se 2 Moseboken 23:14—17; 34:22—24; 3 Moseboken 23:4—22; 4 Moseboken 28:16—29:12; 5 Moseboken 16:1—16. Vi läser också att Jesu föräldrar regelbundet begav sig till Jerusalem för att fira påskhögtiden. — Lukas 2:41, 42.

I 38 år nu har Jehovas vittnens sammankomster följt ett mönster som liknar det som förekom i det forntida Israel. Två gånger varje år gläder vi oss över att komma tillsammans till våra kretssammankomster, som inbegriper mellan fem (i speciella fall färre, t. ex.de två församlingarna på Gotland) och tjugo församlingar. Dessutom ser vi ivrigt fram emot att få församlas en gång varje år till en områdessammankomst eller ett landskonvent eller ett internationellt konvent. Uppskattar vi dessa sammankomster så mycket som vi borde? Det är inte alla våra bröder runt om på jorden som har denna välsignelse. I en färsk rapport från ett land på Balkanhalvön, där arbetet länge har stått under restriktioner, heter det således att ”vi för första gången kunde hålla en områdessammankomst i en offentlig lokal. ... Vännerna var mycket lyckliga över detta.”

De hade skäl att vara lyckliga, för det förefaller som om lyckan blir större ju fler vittnen som kommer tillsammans. Från ett land rapporterades det år 1983 att ”områdessammankomsten ’Guds rikes endräkt’ i december sannerligen var en av de viktigaste händelserna under året”, och i en annan rapport framhölls det att sammankomsten var ”årets höjdpunkt”. Det är inte att undra på att de flesta av Jehovas vittnen gör upp planer, ofta med stor självuppoffring, för att vara med vid områdessammankomster hela tiden de pågår — tre och en halv dagar.

Förra året hade vi privilegiet att vara med vid områdessammankomsterna ”Guds rikes tillväxt”. Programmet visade hur passande detta tema var med tanke på den stora ökningen av antalet förkunnare av Riket över hela världen. Dessutom betonade det de förpliktelser som varje enskilt vittne har i förbindelse med denna ökning. Och tänk vilka fina redskap vi fick för vår förkunnartjänst — den engelska referensupplagan av Nya Världens översättning, bibelstudieboken Att få överleva in på en ny jord och broschyren Guds namn som skall bestå för evigt! Detta år finns det också någonting i beredskap! Vi gläder oss över att församlas till områdessammankomsten ”Vi bevarar vår ostrafflighet”. Detta tema riktar uppmärksamheten på vikten av att vi tar del i hävdandet av Jehovas namn genom att bevara ostraffligheten fram till slutet för Satans ordning.

Hur viktigt är inte detta tema! Det är nära förbundet med den viktigaste stridsfråga som alla förnuftsbegåvade skapelser ställs inför, nämligen det rättmätiga i Jehovas suveränitet, sådan den upprätthålls av skapelser som bevarar sin ostrafflighet trots allt vad Satan, djävulen, kan göra. Det är inte lätt att bevara ostraffligheten i dessa ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med”. (2 Timoteus 3:1—5) Det är själva motsatsen till att följa minsta motståndets lag. Det betyder att gå in genom den trånga porten och vandra på den smala väg som leder till liv. — Matteus 7:13, 14.

Att bevara ostraffligheten som Jehova Guds tjänare inbegriper två grundläggande krav. På den ena sidan har vi behovet av att frambringa andens frukt, så att vi ”i allting kan vara en prydnad för vår frälsares, Guds, lära”. (Titus 2:10) På den andra sidan har vi uppdraget att predika och att göra lärjungar, vilket betyder att vi har del i att uppfylla bibelns profetior. — Matteus 24:14; 28:19, 20.

För att fylla dessa två krav behöver vi fortsätta att först söka Riket och Guds rättfärdighet. Vi måste kämpa emot alla de onda anslag som kommer från Satan, djävulen, alla de frestelser som den här gamla världen lägger i vår väg i form av materialism och nöjesjakt, och vi måste göra som Paulus gjorde — vara hårdhänta mot vår kropp och leda den som en slav. (1 Korintierna 9:27; 1 Petrus 5:8; 1 Johannes 2:15—17) Att framgångsrikt övervinna hot mot vår ostrafflighet är inte lätt.

Om vi helt och fullt förstår den utmaning det innebär att bevara vår ostrafflighet, kommer vi att komma till områdessammankomsten medvetna om vårt andliga behov. (Matteus 5:3) Vi kommer att ägna noggrann uppmärksamhet åt vad som sägs från podiet, göra anteckningar, av hjärtat ta del i sången och komma in i den ande som ådagaläggs i de böner som frambärs. Vi kommer också att lyssna noggrant till de råd som ges i fråga om hur vi skall bevara vår ostrafflighet gentemot Jehova Gud, gentemot våra äktenskapspartner och gentemot våra medkristna. Genom tal, intervjuer, demonstrationer och dramer kommer vi att bli uppmuntrade och rustade till att mera beslutsamt än någonsin bevara ostraffligheten fram till slutet för den här gamla, onda tingens ordning.

Vi vill inte heller förbise det faktum att våra stora sammankomster tjänar som ett vittnesbörd för världen. I januari hölls sammankomsten ”Guds rikes tillväxt” på River Plate Stadium i Buenos Aires i Argentina under fyra dagar. Den utgjorde stora nyheter! Den lokala nyhetspublikationen Ahora innehöll en fin rapport från sammankomsten med färgbilder och en stor rubrik: ”Tron fyller stadion”.

Under en stor rubrik: ”Ett rike som växer — Jehovas vittnens rike” hette det bland annat i en tvåsidig artikel: ”Helt otroligt. Att se är att tro. Tro förflyttar berg. Det måste vara tro som motiverade genomsnittligt 42.000 människor att tyst och med beundransvärd ordning fylla fotbollsläktarna i River Plate Stadium under fyra dagar denna torra sommar. Det måste också vara tro som gjorde det möjligt att församla inte mindre än 46.000 trogna utan åtskillnad på grund av kön, ålder, kultur, ras eller nationalitet till den sista dagen av Jehovas vittnens områdessammankomst. ... Vare sig vi instämmer i deras tankar och läror eller inte, förtjänar hela denna stora skara vår största aktning. De visar sig vara ödmjuka och långt avlägsnade från trivialiteterna i det dagliga liv och den moderna värld som det är vår lott att dela; de gör en trossats av frid och kärlek bland bröderna.”

Det hette vidare i artikeln: ”Hur är det med deras organisation? Allt var perfekt. De poliser som var uttagna att tjänstgöra där hade tråkigt, eftersom de inte hade något att göra. ... Inte så mycket som en obetydlig incident, en provokation eller ett tumult inträffade under de fyra dagarna. ... Det djupaste intrycket gjorde en omätlig frid som vittnena förefaller äga. ... De må ha orätt eller inte, men de vinner vår respekt. Vad är det som driver dem? Denna tro. Denna tro som förflyttar berg.”

Det råder inget tvivel om att vi, genom vårt uppförande som kristna tjänare åt Jehova Gud, kan avge ett gott vittnesbörd för utomstående. Det är sant att det aldrig har varit lätt att vara kristen. Jesus sade att det betydde att lyfta upp en tortyrpåle. Att vi gör rättvisa åt vår områdessammankomst, ”Vi bevarar vår ostrafflighet”, kommer att hjälpa oss att vara goda efterföljare till Jesus Kristus. — Matteus 16:24.