Inblick i nyheterna

Öm punkt träffad

Den 22 december 1984 inträffade på en tunnelbanevagn i New York en dramatisk händelse som skapade rubriker. Fyra ungdomar närmade sig den 37-årige passageraren Bernhard Hugo Goetz och, förklarade han, hotade att råna honom. Goetz, som tidigare blivit rånad, drog ett vapen och sköt alla fyra, varvid en av dem förlamades för livet.

Skottlossningen utlöste en landsomfattande debatt om brottslighet och offentlig säkerhet. ”Detta fall träffade en verkligt öm punkt”, sades det i ett nyhetsprogram på TV. ”Det förekommer en utbredd känsla av frustrering och vrede över tillståndet inom det brottsbekämpande systemet.” En ledare i The New York Times utvecklade det vidare: ”Regeringen har svikit [allmänheten] i sitt mest grundläggande ansvar: den offentliga säkerheten. Att någon tar lagen i egna händer betyder att den tas bort från det offentligas händer. Men i den där tunnelbanevagnen den 22 december var lagen inte i någons händer.”

Allmänhetens överväldigande intresse för fallet uppenbarade känslor som delas av många: skräck över hotet att bli rånad och frustrering och vrede över att det inte görs mer för att tillförsäkra offentlig säkerhet. Problem på grund av tjuvar är naturligtvis inte något nytt. (Jämför 2 Korintierna 11:26.) Vad som är nytt är den utsträckning i vilken brottslighet och andra besvärliga förhållanden har gjort att människor är ”vanmäktiga av fruktan och väntan”. (Lukas 21:26) Men under Guds rikes styre skall sådan fruktan snart upphöra. I denna utlovade nya ordning skall alla jordens invånare leva i frid och harmoni, och ”ingen skall förskräcka” dem. — Mika 4:4.

Idrottsvåld

”Europas fotbollsarenor liknar alltmer gladiatorscener.” Så hette det i tidskriften Time i en rapport om det tragiska våld som inbegrep brittiska och italienska fotbollsåskådare och som ledde till 38 dödsfall vid finalmatchen i Europacupen i Bryssel i maj. Våldshandlingar från åskådares sida är ett växande problem också i andra delar av världen. I maj ställde åskådare i Peking till med upplopp — slog sönder bussar, välte bilar och hotade utlänningar — när deras fotbollslag blev utslaget ur Världscupen av Hongkong.

Varför förlorar idrottsentusiaster behärskningen? Bedömare säger att det beror på att många av dem är fattiga, uttråkade och illa rustade att ta itu med misslyckanden eller förödmjukelser. ”Men social klasstillhörighet eller ekonomi är inte huvudorsakerna”, säger dr Jeffrey H. Goldstein, expert på idrottsrelaterat våld. ”Det är helt enkelt nationalism. I en tidsålder av snabba kommunikationer gör människor i allt högre grad nationalistiska stridsfrågor av internationella idrottsevenemang, och människor uppviglas genom det som görs av pressen, officiella företrädare för idrotten, politiker och idrottsmännen själva.” Goldstein tillfogar att för många åskådare ”har internationella idrottshändelser blivit tester på det rätta eller orätta i en ideologi”.

Även om nationalism kan egga många idrottsentusiaster till våld, är sanna kristna neutrala, fredsälskande förespråkare för Guds rike. Dessutom undviker de att bli insnärjda i den världsliga tävlingsandan. — Johannes 17:16; Romarna 12:18; Galaterna 5:26.

De håller sig inte till sin uppgift

”Ett av de märkliga förhållandena i fråga om våra mycket talföra politiska biskopar är att de förefaller vara absolut utan känsla för kristna prioriteter”, skriver kolumnisten Paul Johnson i The Daily Telegraph i London. Kyrkans biskopar använder alltför mycket tid till politiska angelägenheter, säger han, och ignorerar ett mycket mera betydelsefullt problem. Johnson förklarar: ”I både Förenta staterna och Storbritannien är den största enskilda orsaken till fattigdom enföräldersfamiljen”, som ofta är följden av omoraliskhet under tonåren. ”Men besynnerligt nog är det länge sedan jag hörde någon prästman, och mycket mindre en biskop, i en predikan säga något om det onda i otukt.” Om biskoparna ”bara ville hålla sig till sin fundamentala och traditionella uppgift som moralens väktare”, är den slutsats han drar, skulle de ”ha en viktig roll att spela i att minska de ekonomiska svårigheterna”.

Johnsons kommentarer får en att tänka på en situation i det forntida Israel. Religiösa ledare under den tiden underlät också att förkunna Guds ord för att folket skulle kunna ”vända om från sin onda väg”. Om sådana män sade Gud: ”Jag [skall] komma över profeterna, ... dessa som stjäl mina ord, den ene från den andre.” (Jeremia 23:22, 30) Likaså kan nutida präster, som underlåter att lära ut tillbörlig kristen moral och kanske också, av politiska eller andra skäl, tillämpar bibelställen oriktigt, förvänta att få känna på Guds misshag. — Jämför Lukas 11:52.