Metéoras gigantiska klippformationer
DE GIGANTISKA klippformationerna i Metéora, i provinsen Thessalien i centrala Grekland, är sannerligen ett underverk! Thessaliens stora slätt är också i sig själv ett museum fyllt av naturens mästerverk. Dess skönhet och bördighet är vida berömda. När man närmar sig slätten från öster, passerar man igenom det hissnande, portliknande Tempepasset i skuggan av det enorma berget Olympus, enligt mytologin sätet för de grekiska gudarna. Vid dess fot flyter floden Peneios fram, och längst bort i västra änden av slätten står Metéora.
Denna gigantiska formation av klippor framkallar häpnad, beundran, fruktan, glädje och yrsel. En del av dessa klippor når en höjd av 600 meter. De reser sig som obelisker, och de ger oss sannerligen en enorm mängd vittnesbörd om vår mäktige Skapare.
Enligt somliga geologer daterar sig bildandet av Metéora till mycket avlägsna geologiska perioder, när hela Thessaliens slätt var havsbotten som pressades från sidorna så att vågformationer och oregelbundna ytor bildades. Andra forskare antar att tiden för Metéoras bildande bara ligger några årtusenden bakåt i tiden och att det åstadkommits genom jordbävningar och vattenerosion. Samtliga medger dock att det är vatten som med enorm kraft skulpterat dessa jättemonument. Man kan förstås undra var allt detta vatten kom ifrån.
Floden i sägnerna
Forntida grekisk mytologi omnämner denna trakt. Enligt Pindaros’ diktverk och Apollodoros’ skrifter var det medan den mytiske Deukalion var kung i Phthia i Thessalien som Zeus, de olympiska gudarnas kung, bestämde sig för att tillintetgöra den ogudaktiga och ondskefulla mänskligheten genom en översvämning. I syfte att undkomma gudarnas vrede byggde sig Deukalion en ark, i vilken han tog med sig erforderliga förnödenheter. Strax efter det att han gått in i arken med sin hustru Pyrrha svepte en stor flodvåg fram, översvämmade större delen av Grekland och dränkte ”nästan alla människor”. Vid denna översvämning bildades, enligt sägnen, Thessaliens berg. I nio dygn rörde sig Deukalions ark fram och tillbaka över vågorna tills den gick på grund på toppen av berget Parnassos i Thessalien.
Efter att ha gått ut ur arken frambar Deukalion ett offer till guden Zeus. Zeus uppmanade Deukalion och Pyrrha att kasta stenar bakom sig. De som kastades av Deukalion blev män, och de som kastades av Pyrrha blev kvinnor. Sannerligen en förvrängd återgivning av bibelns sakliga redogörelse för floden i Noas dagar! — 1 Moseboken 6:1—8:22.
Metéoras kloster
Den högsta av Metéoras klippor reser sig 613 meter över Peneios’ flodbädd. På dess plana topp ligger klostret Metamorphosis, det största av de sex som ännu är i bruk. Att ta sig upp dit på den belagda stigen och de uthuggna stentrapporna är inte lätt.
I Metéoras kloster finns i dag bibliotek som innehåller en ansenlig mängd handskrifter. Många har hittats på sådana gömställen som i murar och tak eller i madrasser.
Handskrifterna innehåller mest religiöst och kyrkligt material. Men det finns också handskrifter med historiskt, litterärt, filosofiskt och vetenskapligt innehåll. Arken består av pergament eller papper och härrör från tiden mellan 800-talet och 1800-talet. Bland dem finns pergamentkodexen 591 från år 861 eller 862 v.t. Detta är den äldsta handskriften i Grekland. Den består av 423 ark och innehåller förklarande kommentarer till Matteusevangeliet.
Det finns också arkiv som innehåller sådana dokument som guldornamenterade skrifter av bysantinska härskare och patriarker. Sammanlagt finns det cirka 3.000 dokument. Det finns däremot inte många bibelhandskrifter, eftersom Metéoras avskrivare inte engagerade sig speciellt mycket i den sortens arbete.
Klostren är fulla av religiösa bilder (ikoner) som föreställer både mytiska och verkliga personer, såväl som händelser som bär vittnesbörd om munkarnas religiösa övertygelser. Så visar till exempel en bild, som återger Jesu andra ankomst, hur syndare kastas in i käftarna på fasansfulla monster. På en annan plats i Johannes döparens tempel finns det en relief som föreställer en ryttare med Venus stående framför sig.
Därmed avslutar vi vårt besök i Metéora. Vad vi än må tycka om de människogjorda ting som man har funnit där i våra dagar, känner vi oss gripna av storslagenheten hos dessa gigantiska klippformationer där borta i Thessalien.