Är framtiden dyster för de gamla?
”EN UNG man har jag varit, jag har också blivit gammal”, sade kung David. (Psalm 37:25, NW) På bibelns tid var gamla människor en aktad minoritet. Men om de nuvarande tendenserna håller i sig, kan det snart komma att bli så att de gamla är varken en minoritet eller aktade.
Enbart i Förenta staterna finns det uppskattningsvis 26 miljoner människor som är över 65 år. År 2040 kan detta antal nära nog ha tredubblats! Enligt tidskriften Asiaweek befarar vissa asiatiska nationer ”att antalet gamla kommer att fördubblas under det kommande decenniet”. Utsikten att de gamla i det närmaste skulle komma att överträffa de unga i antal bådar emellertid inte gott för de till åren komna. Det finns redan ett oroväckande stort antal gamla människor som är utblottade och hemlösa. Andra tynar bort på sjukhus eller vårdhem — ensamma, försummade och vanskötta. Upprörande fall av vanvård och missförhållanden rapporteras också i länder där man av hävd haft aktning för sina föräldrar.
Med tanke på detta skriver G. M. Ssenkoloto i tidskriften World Health: ”I de flesta afrikanska länder och faktiskt i större delen av tredje världen har varje familj av tradition sörjt för sina gamla kvinnor. En kvinna som inte hade några barn som kunde sköta om henne togs om hand av grannar eller av byn som helhet.” Han fortsätter emellertid: ”Dessa urgamla värderingar håller nu på att förändras. Ogynnsamma ekonomiska strömningar, orättvis fördelning av tillgängliga resurser, traktan efter materiella ting, kampen för självmedvetenhet och status — alla dessa faktorer har nu börjat överskugga de traditionella positiva värderingarna vad omsorgen om de gamla beträffar.”
Följande ord av bibelskribenten Agur visar sig således vara sanna i världsvid skala: ”Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man inte välsignar sin moder.” (Ordspråksboken 30:11) Ja, de äldre störtas nu ner från den upphöjda ställning som de hade förr i tiden. Många betraktar dem snarare som en social börda än som en tillgång. För de flesta av dem ser framtiden dyster ut.
Hur ser då sanna kristna på gamla människor? Håller de fast vid de ”traditionella positiva värderingarna” i detta avseende?