Rapport från förkunnare av Riket

På Nya Zeeland — en dag att minnas

”VI ÄR helt hänförda över att vara här hos er. Vi skall aldrig glömma det!”

”Aldrig under allt mitt teokratiska umgänge med vänner har jag upplevt något som detta.”

”Det var som om vi fick uppleva en dag i den nya tingens ordning.”

Detta var några av de kommentarer som hördes från delegater som var med vid programmet för överlämnandet av Sällskapet Vakttornets avdelningskontor på Nya Zeeland den 29 november 1986. Varför var dessa människor så rörda? Därför att det i sanning var en minnesvärd dag. Låt oss få berätta för dig några av anledningarna till att det var så.

Framför allt var det den vackra anläggningen som överlämnades som gjorde dagen minnesvärd. John E. Barr, medlem av Jehovas vittnens styrande krets, beskrev nybyggnationen med Rikets sal och de intilliggande utrymmena för avdelningskontoret som ”smakfull, stilfull och tjusig. ... Slutresultatet återspeglar mycket noggrann uppmärksamhet i fråga om detaljer och i fråga om skönhet. Allt förefaller vara väl avvägt.”

Ett kristet brödraskap

Något som dessutom fäste sig i vårt minne var att se så många äldre vänner tillsammans, vittnen som har tjänat Jehova troget i många, många år. I själva verket utgjorde dessa flertalet av de 658 inbjudna gästerna. När de träffade gamla vänner, av vilka det var många som de inte hade sett på årtionden, kände de sig som Paulus, som, när han ”fick syn på dem [sina bröder], tackade ... Gud och fattade mod”. (Apostlagärningarna 28:15) Att få bevittna sådana exempel på obruten lojalitet — somliga hade infunnit sig trots dålig hälsa — var en källa till uppmuntran och tacksamhet.

Dagen blev också minnesvärd tack vare det varma internationella brödraskapet som vi upplevde. Jehovas vittnen tillhör ett världsvitt brödraskap, och detta framgick av de gäster som kom så långt bortifrån som Australien, Förenta staterna, Canada, Storbritannien och Taiwan såväl som från Papua Nya Guinea, Samoa och andra öar i Stilla havet. Det kom telegram från många som inte kunde vara närvarande personligen, däribland hälsningar från den styrande kretsen, medlemmar av Betelfamiljen i Brooklyn och från den 82:a klassen i Gileadskolan för missionärer. Det var verkligen trosstärkande att få se bevisen för det intresse som så många bröder i så många länder hyste för överlämnandet av avdelningskontorets anläggning på Nya Zeeland.

De grundvalar som lagts av lojala vittnen

Att få lyssna till den tillbakablick över predikoverkets långa historia på Nya Zeeland som så småningom ledde till byggandet av detta nya avdelningskontor var spännande och gjorde också dagen minnesvärd. (Jämför Hebréerna 10:32.) Som en talare sade: ”Även om de bokstavliga grundvalarna till det fina, nya Betelkomplexet är viktiga, är de bildliga grundvalarna av större betydelse, de grundvalar som lagts av lojala, självuppoffrande bröder och systrar och som lades redan i början av vårt århundrade.”

Detta åtföljdes av intervjuer med 11 trogna män och kvinnor, som tillsammans hade totalt 680 års hängiven tjänst bakom sig. De berättade om ett av de tidigaste konventen på Nya Zeeland, år 1913. De drog sig till minnes strapatserna i samband med pionjärarbetet på Sydön på 1930-talet, påfrestningarna under andra världskrigets år, när organisationen var förbjuden, upprättandet av avdelningskontoret på Nya Zeeland år 1947, de första Gileadmissionärernas ankomst och byggandet av landets första Rikets sal år 1950. En vanlig känsla bland de intervjuade var: ”Tänk vad vi är tacksamma över att få vara här och se bevisen på en tillväxt som vi längre tillbaka i tiden aldrig i våra drömmar skulle ha föreställt oss vara möjlig!”

Jehovas välsignelse

Det som kanske framför allt gjorde dagen oförglömlig var medvetandet om att Jehovas välsignelse hade väglett byggnadsarbetet och fört det till fullbordan. Därför var det tillbörligt att en programdel under denna dag bar temat: ”Vår Guds goda hand är över oss.” — Nehemja 2:8.

Jehovas goda hand kom till uttryck genom den hjälpsamhet och det samarbete som ortens affärsmän och myndigheter visade såväl som i de kristna egenskaper som ådagalades av arbetarna själva på byggplatsen. En affärsman som besökte byggplatsen yttrade: ”Jag har aldrig på någon annan plats upplevt den känsla av frid och ro som jag känner, när jag är här.”

Jehovas välsignelse var uppenbar genom den frikostighet som visades av de andra vittnena över hela landet, vilka ekonomiskt gav sitt stöd åt projektet. Man kunde också iaktta detta i den villighet som kom till uttryck hos dem som hade ställt sig till förfogande för själva arbetet. Allt som allt var det 1.237 som hade fyllt i en ansökan om att frivilligt erbjuda sina tjänster, och somliga hade rest till byggplatsen från avlägsna länder och på egen bekostnad för att ägna några veckor eller månader åt att hjälpa till med byggnadsarbetet. En broder sade: ”Att hjälpa till på byggplatsen var en vändpunkt i mitt liv.”

Som broder Barr nämnde i talet vid överlämnandet bör den nya anläggningen för avdelningskontoret betraktas som ”ett yttre, konkret bevis på att Guds messianska rike nu är upprättat”. Ja, det var sannerligen en minnesvärd dag för Nya Zeeland. Avslutningsvis gav alla som var närvarande sitt uppriktiga gensvar till en resolution som förpliktade till ”fullt stöd för Jehovas organisation representerad av vårt avdelningskontor”.