Vägen till tillväxt öppnas i Gibraltar

STADIONANLÄGGNINGEN ligger inom synhåll från Gibraltar — endast omkring en och en halv kilometer längre bort. Men i drygt 13 år var Gibraltarborna tvungna att företa en resa på minst tio timmar för att komma dit. Detta inbegrep en sjöresa först till Nordafrika, sedan tillbaka till Spanien och slutligen en bussfärd. Varför en så lång resa för att komma till en punkt som ligger så nära?

År 1969 stängde Francoregimen i Spanien gränsen vid det smala näs som förbinder Gibraltar med Spanien. Detta var följden av en tvist mellan Spanien och England över den territoriella överhögheten beträffande Klippan, som Gibraltar ofta kallas. En sådan olägenhet var emellertid inte någonting nytt för Gibraltarborna. På grund av sin unika strategiska betydelse har Gibraltar utgjort en fästning som ofta varit isolerad från grannländerna.

I början av 700-talet erövrade moriska inkräktare under Ṭārik denna landremsa och kallade den ”Djabal Ṭārik” (Ṭāriks berg), som därefter har blivit förvrängt till ”Gibraltar”. Morerna anlade kraftiga befästningar på klippan, som höjer sig omkring 430 meter över havsnivån. Under århundradenas lopp har den varit skådeplatsen för talrika belägringar av morerna och spanjorerna. Spanjorerna erövrade slutligen Gibraltar år 1462 och höll denna landremsa ända fram till år 1704, då engelsmännen intog den och byggde en flottbas där.

Förutom att det finns en garnison här har människor kommit från många länder och bosatt sig i den stad som ligger vid foten av klippan, vilket gett upphov till en blandad befolkning, som till stor del härstammar från moriska, spanska, engelska och hebreiska invandrare och invandrare från Genua i Italien. Huvuddelen av befolkningen talar nu spanska och engelska.

Bibelns sanning når Gibraltar

I vår tid såddes några frön av biblisk sanning i Gibraltar på sommaren år 1958. Några Jehovas vittnen som var stadda på resa för att vara med vid ett konvent i London passade på att predika de goda nyheterna om Riket under ett uppehåll i Gibraltars hamn. Några av invånarna där prenumererade på Vakttornet.

Ett missionärspar anlände till Gibraltar följande år för att vattna dessa ”frön”. Men myndigheterna gav efter för påtryckningarna från religiösa ledare och utvisade paret efter två år. En liten grupp på 25 vittnen hade dock bildats, och deras trogna arbete under årens lopp har gett utdelning i form av en stadig ökning, och i mars 1987 hade man nått 132 förkunnare av Riket. Denna tillväxt vittnar om församlingens uthållighet inför de problem som är speciella för Gibraltar.

Isolering — ett unikt problem

Förutom de ekonomiska och sociala problem som blev en följd av att gränsen var stängd var detta ett mycket besvärligt hinder för Jehovas vittnen när det gällde umgänget med andra trosfränder i grannförsamlingar i Spanien. Under de 13 åren av landblockad gick de emellertid inte miste om den andliga mat som tillhandahölls vid kretssammankomster såväl som områdeskonvent. Programmet upprepades alltid senare i den Rikets sal som finns i Gibraltar.

Den påtvingade isoleringen utgjorde en speciell prövning för de yngre i församlingen. Eftersom de endast kunde röra sig inom det område på 5,8 kvadratkilometer som Gibraltar bestod av, var det nödvändigt för dem att handla vist när det gällde sådana avgörande frågor som nationalism, materialism och äktenskap.

Äktenskap? Ja, eftersom de var begränsade enbart till sin lilla församling, inskränkte detta deras möjligheter att finna en lämplig äktenskapspartner. Kvinnliga församlingsmedlemmar ansattes av erbjudanden från ungdomar i världen, som ville stämma träff med dem. Det var nödvändigt för de unga vittnena i Gibraltar att ta till hjärtat det visa rådet i bibeln att gifta sig ”bara det sker i Herren”. — 1 Korintierna 7:39; jämför 1 Moseboken 24:1—4.

I ett fall ignorerade ett ungt vittne rådet från äktenskapets upphovsman och började stämma träff med en flicka i Gibraltar som inte tillhörde församlingen. Men den tålmodiga hjälpen från församlingens äldste fick honom att allvarligt överväga de faror detta förde med sig. Slutligen tog han upp frågan med sin flickvän och talade om för henne att hans bibliska kunskap förpliktade honom att avbryta deras förhållande, trots att han hyste starka känslor för henne. ”Jag vill gifta mig med en flicka som jag kan leva tillsammans med för evigt och inte bara några år”, förklarade han.

Även om hon blev förvånad och upprörd, blev hon nyfiken på att få veta exakt vad det var som kunde intressera honom mer än sällskapandet med henne. Så småningom började hon studera bibeln. Det som började som nyfikenhet blommade ut i ett äkta intresse, och hon gjorde snabba framsteg i sanningen och blev döpt. Efter detta tydliga bevis på hennes önskan att tjäna Jehova började brodern uppvakta henne på nytt. Någon tid senare fick de uppleva lyckan att gifta sig och skördade välsignelsen av att följa Jehovas visa råd om äktenskap.

Gränsöppning leder till teokratisk tillväxt

Den 14 december 1982 öppnades vid gränsen en grind för fotgängare. Därefter återupprättade man fri passage den 6 februari 1985. Det inträdde nu en mer avspänd atmosfär bland befolkningen. Församlingen där på platsen drog nytta av denna utveckling genom att intensifiera arbetet med att vittna och utnyttjade tillfällena att delta i större sammankomster. Personer som var gynnsamt inställda hade nu större möjligheter att lära känna den kärlek och harmoni som finns bland Jehovas församlade skaror.

Som exempel kan nämnas att en man vars hustru hade varit ett vittne i omkring tjugo år bestämde sig för att ta emot en inbjudan att följa med sin hustru och sina barn, när de var närvarande vid en kretssammankomst i Spanien. Han tyckte så mycket om programmet och samvaron att han bestämde sig för att stanna kvar och vara med även den andra dagen. När sammankomsten var slut, blev han erbjuden ett bibelstudium i sitt hem. ”Varför inte?” svarade han och tillade: ”Vad säger ni om att börja den här veckan?” Hans hustru, som i många långa år hade bett om att något sådant skulle ske, var utom sig av glädje.

Att de utökade möjligheterna till predikande utnyttjades visas av att antalet vittnen som tjänade som hjälppionjärer (sådana som ägnar 60 timmar i månaden åt offentligt förkunnande) steg. Denna nitiska aktivitet har medfört en 35-procentig ökning i församlingen sedan år 1982.

Informellt vittnande har också spelat en stor roll i fråga om församlingens tillväxt. Två vittnen som gjorde en kontrollinspektion i hamnen under sitt förvärvsarbete lade märke till ett exemplar av Nya Världens översättning av bibeln som nätt och jämnt syntes genom hyttventilen på en segelbåt. De sökte omedelbart upp ägaren. Det visade sig vara hamnmästaren, och han hade studerat tillsammans med Jehovas vittnen i England, innan han helt nyligen hade bosatt sig i Gibraltar. Han tog beredvilligt upp sitt studium på nytt och gjorde snabba framsteg tillsammans med den kvinna han levde ihop med. Snart legaliserade de sin förbindelse och lät döpa sig. Detta engelska par avsätter nu mycket av den tid de ägnar åt tjänsten till arbete bland de engelsktalande i samhället och har bidragit till bildandet av en studiegrupp där.

Ett bibelstudium som de påbörjade hölls med Tim och Tracy, ett ungt gift par som bodde i en militärbarack. Trots att Tim spelade trombon i regementets orkester, blev han fast besluten att helt och hållet ägna sig åt Jehovas intressen i förbindelse med det fredsinriktade Riket. Släktingar utsatte paret för påtryckningar och försökte övertala dem att sluta upp att umgås med vittnena. De fortsatte emellertid sitt bibelstudium och blev fastare i sin tro.

Tim begärde avsked, trots att han ursprungligen hade tagit värvning för en sexårsperiod. När handläggningen av hans fall tycktes dröja onödigt länge, tog Tim initiativet och talade med militärläkaren och förklarade att ovissheten när det gällde deras framtid menligt påverkade hans hustru. Läkaren ställde sig på deras sida och använde sitt inflytande till att påskynda handläggningen. Snart förflyttades Tim tillbaka till England tillsammans med sitt regemente, där han slutligen beviljades avsked. Nu tjänar båda som överlämnade vittnen.

Framtidsutsikterna

I och med att gränsen är öppnad har vittnena i Gibraltar också kunnat ge en hjälpande hand åt spanska grannförsamlingar. De predikar längs den berömda Costa del Sol (Solkusten), där det finns många engelsktalande.

Även om ”Gibraltarfrågan” ännu är olöst ur politisk synpunkt, är Jehovas vittnen i Gibraltar och Spanien fullständigt förenade i andligt avseende, vilket också är fallet över hela jorden. De sätter sin tillit till den ”Klippa” vars styrka är evig och låter psalmistens ord genljuda: ”Kom, låt oss höja glädjerop till Herren [Jehova], jubel till vår frälsnings klippa.” — Psalm 95:1.