Håll ut i pionjärtjänsten
OMKRING 4.500.000 Jehovas vittnen förkunnar de goda nyheterna världen över. Bland dem finns över 600.000 pionjärer, dvs. heltidsförkunnare av Riket. De som tillhör denna väldiga här av pionjärer är i alla åldrar, från barn som inte har kommit upp i tonåren till pensionärer i 90-årsåldern. De kommer från varje tänkbar bakgrund och samhällsställning.
Utan tvekan vill alla dessa heltidsförkunnare ha framgång i pionjärtjänsten. Många vill göra den till sin livsuppgift. Av olika anledningar kan en del inte göra detta. Men andra har kunnat fortsätta som pionjärer trots ekonomiska svårigheter, svag hälsa, modfälldhet och andra problem. Så hur kan heltidsförkunnare klara av sådana problem och ändå hålla ut i pionjärtjänsten?
Att klara ekonomin
Pionjärer har vanligen ett förvärvsarbete för att täcka sina utgifter, i likhet med aposteln Paulus. (1 Thessalonikerna 2:9) I större delen av världen möter de våldsamt stigande priser på mat, kläder, husrum och transporter. Ofta är det svårt att få tag i ett sådant deltidsarbete som de behöver. Om sådana arbeten finns att få, erbjuder man ofta bara minimilöner, utan några sociala förmåner.
Om vi fortsätter att ”först söka kungariket och hans rättfärdighet”, kan vi lita på att Jehova kommer att sörja för våra materiella behov. Pionjärer behöver därför inte vara ”bekymrade för morgondagen”, när de har ekonomiska svårigheter. (Matteus 6:25—34) När de gör uppriktiga ansträngningar för att lösa sådana problem, kommer en stark tro på Jehova att bespara dem onödig oro.
När man ställs inför ekonomiska svårigheter, kanske det går att skära ner utgifterna. Om man planerar om sin budget lite, kan det gå att få utgifter och inkomster att gå ihop, även om det inte går att få alla materiella önskedrömmar uppfyllda. För att minska utgifterna delar somliga pionjärer lägenhet med andra kristna. En del föräldrar hjälper sina barn att vara pionjärer genom att låta dem bo gratis eller till en mycket ringa kostnad hemma. Andra hjälper pionjärer med kostnader för mat och resor. Men eftersom pionjärerna har den skriftenliga plikten att försörja sig själva, vill de inte bli till en börda för andra. — 2 Thessalonikerna 3:10—12.
Transportkostnaderna kan minskas genom att man delar på omkostnaderna. Om två pionjärer har var sin bil, kan de kanske samarbeta i predikoarbetet, använda en bil och på så sätt slippa kostnaden med att använda två bilar. Pionjärer som inte är bilburna kanske kan samarbeta med sådana som har bil och dela bilkostnaderna. Transportkostnaderna kan skäras ner ytterligare genom att man täcker närbelägna distrikt huvudsakligen till fots. I många länder använder pionjärer billiga allmänna transportmedel.
Bland dem som övervann ekonomiska problem och höll ut i heltidstjänsten var Newton Cantwell och hans hustru. De sålde sin gård och började som pionjärer tillsammans med sex av sina sju barn år 1932, under den stora depressionen. ”Det dröjde inte länge förrän vi hade gjort av med alla pengar vi hade fått för gården — huvudsakligen på läkarräkningar”, skrev broder Cantwell. ”Vi kommer ihåg att när vi flyttade till vårt andra förordnande, hade vi bara så att vi kunde betala två veckors hyra i förskott, med fem dollar över. Vi visste emellertid att Jehova skulle sörja för oss så länge vi utförde vår tjänst flitigt. ... Vi lärde oss att vara sparsamma på olika sätt. När vi flyttade till ett nytt distrikt, brukade jag till exempel tala med några av bensinstationsägarna och förklara att vi hade tre bilar ute på vägarna varje dag i vårt kristna arbete. Det här brukade leda till att vi fick köpa bensin till rabatterat pris. Våra söner lärde sig snart att ta hand om våra bilreparationer, vilket besparade oss mycket pengar i verkstadsräkningar.” På det här sättet kunde vännerna Cantwell framgångsrikt klara av ekonomiska utmaningar och hålla ut i heltidstjänsten. Broder Cantwell fanns fortfarande med i pionjärernas led när han dog vid 103 års ålder.
Att hitta ett deltidsarbete
Många pionjärer försörjer sig genom att arbeta deltid. När Paulus tjänade i Korinth, försörjde han sig genom att arbeta som tältmakare tillsammans med sina medtroende Aquila och Priscilla. (Apostlagärningarna 18:1—11) I dag är andliga bröder ofta glada över att kunna erbjuda deltidsarbeten åt pionjärer. Andra pionjärer får sådana arbeten genom arbetsförmedlingar som erbjuder tillfälliga arbeten. Tro på Gud är nödvändig, liksom uppriktig bön om hans vägledning när man fattar beslut i sådana angelägenheter. — Ordspråken 15:29.
”Efter att ha blivit mycket styrkt av att ha begrundat saken under bön”, sade en pionjär, ”underrättade jag min förman om att mitt förkunnararbete är en viktig personlig ansvarsuppgift och att jag inte skulle kunna acceptera en heltidsanställning. Följande onsdag blev jag tillfrågad om jag kunde överväga arbetet på nytt men denna gång på deltidsbasis. Jag tackade med glädje ja.” Underskatta inte bönens kraft, och följ upp dina böner med handlingar.
Pionjärer kan finna det tillrådligt att berätta för eventuella blivande arbetsgivare att deras syfte med att söka ett deltidsarbete är att kunna fortsätta i förkunnartjänsten. De kanske kan nämna vilka dagar de är disponibla och hur många timmar i veckan de kan ägna åt ett förvärvsarbete. Två köttsliga systrar hade möjlighet att dela på ett heltidsarbete på en advokatfirma, så att båda kunde arbeta två och en halv dag i veckan. Det gjorde det möjligt för dem att fortsätta som pionjärer tills de gick igenom Vakttornets Bibelskola Gilead och blev förordnade som missionärer.
Man kan finna olika slag av arbeten som inte står i strid med Bibeln genom att tala med medtroende och andra eller genom att läsa platsannonser i tidningarna. Ödmjukhet är till hjälp, eftersom det kan hindra pionjärerna från att vara alltför kräsna när det gäller vilken typ av arbete de kan utföra. (Jämför Jakob 4:10.) För att kunna fortsätta som pionjärer kanske de måste ta ett arbete som vissa människor betraktar som alltför simpelt eller anspråkslöst. Om man tackar ja till ett sådant arbete men önskar sig ett annat, kanske det med tiden kan bli möjligt att byta arbete.
Dålig hälsa och modfälldhet
Somliga måste avbryta sin pionjärtjänst på grund av allvarliga hälsoproblem. Men om pionjärerna inte är alltför snabba med att fatta sitt beslut, kanske de finner att sjukdomen går att bota eller att deras hälsa kan förbättras så mycket att de kan fortsätta som pionjärer. Många kan trots problem med hälsan vara pionjärer, tack vare att de får medicinsk behandling, äter mat som passar dem och får den vila och motion de behöver. En resande tillsyningsman lade märke till en pionjärsyster som hade så svår reumatism att hon behövde hjälp för att kunna gå från hus till hus i tjänsten. (Apostlagärningarna 20:20) Ändå ledde hon och hennes man 33 bibelstudier i hem och hade hjälpt 83 personer att ta emot Guds sanning. Med tiden förbättrades hennes hälsa, och 11 år senare var hon med vid Skolan i pionjärtjänst.
Modfälldhet kan få några att lämna pionjärtjänsten. (Ordspråken 24:10) En pionjär berättade för en resande tillsyningsman: ”Jag tänker sluta som pionjär. ... Jag har räkningar att betala.” Han behövde glasögon som kostade 20 dollar. ”Tänker du sluta som pionjär därför att du behöver 20 dollar?” frågade tillsyningsmannen. Pionjären fick förslaget att arbeta på traktens kaffeplantage en dag, tjäna ihop 20 dollar, köpa glasögonen och fortsätta som pionjär. Ytterligare samtal avslöjade att det grundläggande problemet var modfälldhet på grund av dyra bilreparationer. Pionjären rekommenderades att skära ner på utgifterna genom att varje dag köra inom en radie av några få kilometer i stället för över ett större område. Han fick också rådet att upprätthålla sin andlighet. Pionjären tillämpade rådet, och sex månader senare blev han kallad att närvara vid Gileadskolan. Efter att ha utexaminerats därifrån förordnades han till ett annat land och tjänade där troget många år till sin död. Ja, stora välsignelser blir ofta resultatet om vi inte ger efter för modfälldhet, utan kommer ihåg att Jehova är med oss.
Sätt värde på dina tjänsteprivilegier
Trots prövningar som nödsituationer och tider utan mat betraktade Paulus sin tjänst som en skatt. (2 Korinthierna 4:7; 6:3—6) Ställda inför svårigheter och förföljelser i dag har många av Jehovas tjänare i Afrika, Asien, Östeuropa och i andra områden hållit fast vid privilegiet att få tjäna som pionjärer. När prövningar kommer, gör därför varje ansträngning för att hålla ut i denna privilegierade tjänst, till Jehovas pris.
Många pionjärer kunde börja i förkunnartjänsten på heltid endast därför att de förenklade sitt levnadssätt. I likhet med Paulus motstod de materialistiska lockelser och uppodlade förnöjsamhet med ”vad som när och skyler”. För att kunna hålla ut i pionjärtjänsten måste de fortsätta att vara nöjda med de nödvändiga tingen. (1 Timoteus 6:8) Glädje blir resultatet av att vi uppskattar våra gudagivna privilegier och värderar dem högre än materiella ägodelar.
För att illustrera det hela: Anton Koerber fick privilegiet att representera Rikets intressen inför regeringsföreträdare i Förenta staternas huvudstad, Washington. Han tjänade under någon tid som pionjär och var kretstillsyningsman under 1950-talet. Några av hans tidigare affärskamrater kom vid ett tillfälle till honom med ett erbjudande som skulle göra det möjligt för honom att tjäna en miljon dollar netto. För att göra det skulle det emellertid ha varit nödvändigt för honom att ägna all sin tid åt affärsverksamhet i omkring ett års tid. Efter att ha bett om vägledning och ett sunt sinnes ande sade han: ”Det är otänkbart för mig att nu ge upp mina underbara privilegier av tjänst för Jehova ens ett enda år, nej, inte för alla pengar i världen. Att få tjäna mina bröder här i Washington är mer värdefullt för mig, och här vet jag att jag har Jehovas välsignelse. Jag skulle utan tvivel tjäna en miljon dollar, men efter ett år av det slaget av liv, i vilket tillstånd skulle jag vara i andligt för att inte tala om fysiskt avseende?” Han avböjde därför erbjudandet. Att pionjärerna på liknande sätt uppskattar sina privilegier hjälper många att hålla ut i pionjärtjänsten.
Vilka storslagna välsignelser pionjärerna kan glädja sig åt! Det är en välsignelse att få tillbringa många timmar med att tala om Jehovas härliga kungavälde. (Psalm 145:11—13) Eftersom pionjärerna ägnar så mycket tid åt tjänsten, har de välsignelsen att få ge andlig tröst till de fattiga och betryckta, de sjuka och sörjande och andra som är bedrövade och i behov av ett säkert hopp. Så om omständigheterna gör det möjligt för oss att ta del i predikoarbetet på heltid, kommer vi verkligen att få åtnjuta många välsignelser. ”Jehovas välsignelse — det är den som gör rik.” (Ordspråken 10:22) Och det är med hans hjälp och välsignelse som de många förkunnarna av Riket med glädje håller ut i pionjärtjänsten.