Singapore trampar på religionsfriheten

PÅ KVÄLLEN den 24 februari 1995 slog polisen till mot fyra hem i Singapore. Sammanlagt arresterades 69 personer, bland dem en 71-årig kvinna och två 15-åriga flickor.a Av vilken anledning? Var det på grund av kriminell eller omstörtande verksamhet? Nej. Inte en enda av dem var engagerad i något som ens tillnärmelsevis skulle kunna betraktas som farligt, omoraliskt eller samhällsfientligt. De utgjorde inget hot mot sina singaporianska medmänniskors moraliska värderingar, säkerhet eller välbefinnande. Ändå tog polisen, efter att ha gjort en grundlig undersökning av de fyra hemmen, med sig de 69 personer som hade kommit tillsammans för att studera Bibeln och njuta av sällskaplig samvaro till polisstationen. Där höll man dem kvar över natten, förhörde dem, tog deras fingeravtryck och fotograferade dem — ja, man behandlade dem som om de vore brottslingar! Under den här tiden — 18 långa timmar under undermåliga förhållanden — förvägrades de rätten till juridisk rådgivning och förbjöds till och med att ringa hem för att tala om för sina familjemedlemmar var de befann sig. Man kan bara föreställa sig hur en sådan summarisk åtgärd påverkade dessa fridsamma, laglydiga medborgare!

Denna händelse påminner om vad som hände under den mörka tiden i Nazityskland och under kommunisteran i Sovjetunionen och Östeuropa. Det är inte vad en tillfällig besökare i Singapore skulle vänta sig att finna i denna mycket rena, moderna och rika stadsstat. Singapore har byggt upp ett anseende som ett under av ekonomisk och social utveckling på 1900-talet. Nationen är en uttalad demokrati med en författning som garanterar medborgarna grundläggande mänskliga rättigheter, vilka inbegriper yttrandefrihet, religionsfrihet och mötesfrihet.

Trots detta blev de som arresterades i februari måltavla helt enkelt därför att de var Jehovas vittnen som träffades för att studera Bibeln och njuta av kristen gemenskap. Anklagelsen mot dem rubricerades som ”närvaro vid möten anordnade av ett olagligt sällskap”.

Jehovas vittnen har faktiskt förvägrats lagligt erkännande sedan år 1972, då Singaporeförsamlingen avregistrerades och litteraturen, inklusive biblar som utgetts av Sällskapet Vakttornet, förbjöds. Man fick inget tillfälle att bemöta de föregivna skäl myndigheterna hade till att dessa åtgärder vidtagits. Det lagliga i denna diskriminering från myndigheterna prövades nyligen i domstolar i Singapore i ett fall som gällde fyra vittnen som i februari 1994 hade dömts för innehav av förbjuden biblisk litteratur. En begäran om överklagande av deras domar behandlades i augusti samma år, men den avslogs summariskt. Högsta domstolens ordförande, Yong Pung How, tillkännagav sin uppfattning månaden därpå. Han menade att religionsfriheten inte hade kränkts och att domarna var rättvisa mot bakgrund av att Jehovas vittnen är ett hot mot den nationella säkerheten, eftersom deras medlemmar inte skulle delta i militärtjänstgöring. Den 17 februari 1995 begärde de fyra vittnena att få denna fällande dom prövad i Singapores appellationsdomstol. Begäran avslogs.

Detta senare beslut fick stor uppmärksamhet i Singapores regeringskontrollerade massmedier. Utan tvivel var detta domstolsutslag och den efterföljande publiciteten en föraning om de händelser som sedan följde. Inom en vecka hade de 69 vittnena arresterats. Åtalet emot fyra av dessa — som var utländska medborgare från Storbritannien, Frankrike och Luxemburg — lades senare ner. Inte desto mindre var det en uppskakande upplevelse också för dem. En man hade bott och arbetat i Singapore tillsammans med sin hustru sedan många år. De förlorade sina arbeten och sin hyrda bostad, och de tvingades ta farväl av många nära personliga vänner.

De 63 vuxna som återstod anklagades för att tillhöra ett förbjudet sällskap, och några blev också anklagade för att inneha förbjuden litteratur. De kan dömas till ett maximistraff på tre års fängelse eller till böter på motsvarande omkring 15.000 svenska kronor eller till bådadera. De två 15-åriga flickornas ärenden behandlades separat i en ungdomsdomstol.

Inget hot mot nationalitetskänslan och enheten

Över hela världen är Jehovas vittnen, i de mer än 200 länder som de finns i, kända för att vara anständiga, ärliga och laglydiga människor. De känns igen på sin ståndaktiga vägran att ta del i något slag av omstörtande, regeringsfientlig verksamhet — det skulle vara ett okristet uppförande som kan leda till att de blir uteslutna ur församlingen. Singapores regering har helt visst inget att frukta från dem. De är inte på något sätt ett hot mot Singapores nationella säkerhet eller nationalitetskänslan och enheten. (Romarna 13:1—7) Detta framhölls klart och tydligt i ett brev som Milton G. Henschel, Sällskapet Vakttornets president, skrev den 21 mars 1995 till premiärminister Goh Chok Tong i Singapore. Brevet återges här till nytta för våra läsare.

Frihetsälskande människor i affärsvärlden, på regeringsnivå och inom den privata sektorn av samhället kommer med intresse att hålla ögonen på hur situationen i Singapore utvecklar sig. Kommer Singapores regering att handla i enlighet med de grundläggande mänskliga rättigheter och den frihet som landets egen författning och världssamfundet omfattar och hyllar? En sak är säker: Jehovas vittnen världen över är djupt intresserade av sina medtillbedjare i Singapore. De kommer ihåg dem i sina böner och påminner sig den försäkran Bibeln ger: ”Jehova är en som älskar rättvisa, och han kommer inte att överge sina lojala.” — Psalm 37:28.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 30]

Den 21 mars 1995

Premiärminister

Goh Chok Tong

Istana Annexe

SINGAPORE 0923

Republiken Singapore

Senior Minister

Lee Kuan Yew

Prime Minister’s Office

460 Alexandra Road

37-00 PSA Bldg

SINGAPORE 0511

Republiken Singapore

Ärade regeringsmedlemmar!

Ett nyhetsmeddelande från Reuters, sänt från Singapore den 25 februari 1995, var i högsta grad oroande. Enligt det hade Jehovas vittnens möten för bibelstudium upplösts av polisen och 69 personer arresterats. Den här rapporten riktar världens uppmärksamhet på Jehovas vittnens situation i Singapore, där deras verksamhet och litteratur har varit förbjuden i mer än 20 år.

Det är svårt att förstå varför en religiös organisation som är öppet verksam med fullt lagligt skydd i mer än 200 länder och områden skulle vara förbjuden i Singapore, ett land som hyllar de demokratiska principerna. Det blir ännu mer oroväckande när man tar i betraktande att Singapores författning garanterar landets medborgare religionsfrihet.

Jehovas vittnen har aldrig varit något hot mot den nationella säkerheten i något land. Över hela världen har de i själva verket ord om sig att vara fridsamma, hårt arbetande, moraliskt rättrådiga och laglydiga — egenskaper som jag är övertygad om att ni är positivt inställda till i ert land.

Det är sant att Jehovas vittnen i sin strikta lydnad för Bibelns principer för de kristna ibland har blivit missförstådda eller framställda i en oriktig dager. Men var det inte på samma sätt med kristendomens grundare, som även han felaktigt framställdes som en motståndare till ”kejsaren”, dvs. myndigheterna på den tiden? Jehovas vittnen följer helt enkelt Jesu och de första kristnas exempel. De respekterar regeringen i det land där de bor, betalar sin skatt och främjar en god moral. De är samvetsgranna och hederliga medborgare. Jehovas vittnen har aldrig deltagit i någon form av samhällsomstörtande verksamhet i något land, och jag kan försäkra er om att deras närvaro i Singapore inte utgör något hot mot ert lands nationella intressen.

På grund av den senaste tidens rapporter i massmedierna är de förtryckande åtgärder som vidtagits mot Jehovas vittnen i Singapore nu allmänt kända. Saken är av särskilt intresse för deras 12 miljoner medförbundna över hela världen. Jag ber er att använda er goda ämbetsställning för att rätta till situationen och ge Jehovas vittnen i ert land den frihet att utöva sin religion och den samvetsfrihet som författningen garanterar.

Jag tror att ett öppenhjärtigt samtal med representanter för Jehovas vittnen skulle vara till hjälp för att skingra alla missförstånd kring vår organisation och vår verksamhet, och det skulle på nytt försäkra er om att Singapores regering inte har något att frukta från Jehovas vittnen. Jag ordnar gärna ett sådant sammanträffande.

Jag ser fram mot ert svar.

Vördsamt

Milton G. Henschel

President

[Bildkälla på sidan 31]

Nik Wheeler/H. Armstrong Roberts