Att nå människor av alla slag i det nutida Athen
NÄR aposteln Paulus besökte Athen omkring år 50 v.t., var staden fortfarande ett betydande handels-centrum, även om den inte längre åtnjöt samma härlighet och prakt som under den klassiska tiden. I ett historiskt verk sägs det: ”[Athen] fortsatte att vara Greklands metropol för andlighet och konst och den avundsvärda plats som besöktes av de välutbildade och de mäktiga på den tiden.”
Medan Paulus var där, hade han förmodligen möjlighet att predika för judar, icke-judiska athenare och människor från många olika platser. Som den alerte och skicklige lärare han var sade han i ett tal att Gud ”åt alla ger liv och andedräkt”, att han ”från en enda människa [har] gjort varje nation av människor” och att ”de alla överallt bör ändra sinne”, eftersom han kommer att döma ”den bebodda jorden”. — Apostlagärningarna 17:25—31.
Ett variationsrikt distrikt
Under senare årtionden har Athen på nytt blivit en stad som drar till sig människor från hela världen. Diplomater och militär personal från andra länder har kommit dit i olika uppdrag. Ungdomar från Afrika och Mellersta Östern har bosatt sig där som universitetsstuderande. Arbetare som immigrerat från Afrika, Asien och östeuropeiska länder har kommit i stora skaror. Det har kommit många från Filippinerna och andra länder i Sydostasien för att söka arbete som hembiträden eller liknande. Det är en ständig ström av flyktingar från närliggande länder och från oroshärdar runt om på jorden.
Denna situation utgör en utmaning för stadens förkunnare av de goda nyheterna om Guds rike. De flesta av dem som är tillfälligt bosatta där talar engelska, men en del talar endast sitt modersmål. De har en mycket skiftande kulturell och religiös bakgrund. Bland besökarna kan man finna till bekännelsen kristna, muslimer, hinduer, buddhister, animister, agnostiker och ateister. Jehovas vittnen måste lära sig att anpassa framställningarna för att passa dessa människor med olika bakgrund.
Eftersom många av dem som nyligen kommit till Athen har gått igenom svårigheter av olika slag, har de ofta frågor angående meningen med livet och vilka framtidsutsikter som kan finnas. En del har stor aktning för Bibeln och har inga svårigheter att acceptera vad den säger. De flesta som bor på detta variationsrika distrikt är ödmjuka och hungrar efter sanningen. De känner sig friare att söka efter sanningen när de är borta från familjen och hemmiljön.
År 1986 bildades den första engelsktalande församlingen i Athen för att täcka detta distrikt. Tillväxten har varit fantastisk. Under de fem senaste åren har omkring 80 nya blivit döpta. Det har resulterat i att en arabisk och en polsk församling har bildats i Athen och att det under en tid även fanns en fransk grupp. Några från den engelsktalande församlingen i Athen har flyttat för att bistå andra sådana församlingar och grupper i Thessaloniki i norr, i Heraklion på Kreta och i Athens hamnstad Pireus. Vill du träffa några utlänningar som har lärt känna sanningen i Athen?
De åtråvärda från nationerna kommer in
Thomas föddes i Asmera i Eritrea och växte upp och blev en hängiven katolik. När han var 15 år gick han i kloster. Han frågade abboten: ”Hur är det möjligt att en Gud kan vara tre Gudar?” Abboten svarade: ”Därför att vi godtar det som påven säger om andliga ting. Men framför allt är detta ett mysterium, och du är för ung för att förstå det.” Efter fem år lämnade Thomas klostret, desillusionerad och frustrerad över kyrkans läror och dess uppförande. Ändå hade han inte gett upp sökandet efter den sanne Guden.
En dag, kort efter det att han hade flyttat till Athen, hittade han vid dörren ett exemplar av Vakttornet med den här texten på framsidan: ”Hälsa och lycka kan bli din lott”. Han läste tidskriften flera gånger. I samma nummer läste han att vi först bör söka Guds kungarike och hans rättfärdighet. (Matteus 6:33) Thomas lade sig på knä och bad Gud visa honom hur han skulle göra detta och lovade: ”Om du visar mig vad jag skall göra för att söka ditt rike, så skall jag ägna sex månader åt att lära mig att tjäna dig.” Fyra veckor senare knackade två Jehovas vittnen på hans dörr. Thomas tackade genast ja till ett bibelstudium, och tio månader senare blev han döpt. Han säger: ”Jehova besvarade verkligen min bön och gav mig möjlighet att bli ett av hans vittnen. Hans kärlek får mig nu att först söka hans kungarike och hans rättfärdighet i mitt liv.”
När två andra vittnen tog del i förkunnartjänsten från hus till hus, såg de ett utländskt namn vid en dörrklocka.
”Vad vill ni?” frågade en kvinna via porttelefonen.
Ett av vittnena sade att de letade efter engelsktalande människor som var intresserade av Bibeln.
”Vilken religion tillhör ni?” frågade kvinnan.
”Vi är Jehovas vittnen.”
”Bra! Kom upp till översta våningen.”
De gjorde så, men när hissdörren öppnades stod där en mycket kraftig man med en ganska negativ attityd. Kvinnan ropade emellertid inifrån lägenheten:
”Släpp in dem. Jag vill tala med dem.”
Det visade sig att kvinnan reste jorden runt tillsammans med sin mans idrottslag, och dagen innan hon fick detta besök hade hon bett om att finna Jehovas vittnen. Ett bibelstudium sattes genast i gång. Eftersom de var i Grekland bara under en viss tid, studerade man tre gånger i veckan, och på bara tio veckor hade man läst ut boken Leva för evigt.
Nästa idrottssäsong kom de tillbaka till Grekland. Hustrun återupptog bibelstudiet och gjorde utmärkta framsteg. Efter några månader förenade hon sig med vittnena i predikoarbetet som odöpt förkunnare och satte snart i gång sitt första bibelstudium. Med vem? Med sin man, som är mycket imponerad av vittnena och av de förändringar hustrun gjort.
Allan, son till en protestantisk präst, växte upp i Sydafrika. Från mycket unga år var han övertygad om att Bibeln är en inspirerad uppenbarelse från Gud. Eftersom han inte var nöjd med sin religion, började han syssla med filosofi och politik, men det fick honom att känna sig mer otillfredsställd än någonsin. När han hade flyttat till Grekland, växte hans känslor av otillfredsställelse. Han tyckte inte att det fanns någon mening med livet. Det var som om han vandrade på en väg som inte ledde någonstans.
En kväll hände något. ”Jag föll på knä och öppnade mitt hjärta i bön till Gud”, berättar Allan. ”Med tårar av sorg över min livskurs bad jag Gud att han skulle föra mig till sina sanna efterföljare. Jag lovade att vandra i ljuset av hans vägledning.” Samma vecka var han i en affär och kom i samtal med den kvinnliga ägaren som visade sig vara ett Jehovas vittne. Det samtalet blev en vändpunkt i Allans liv. ”Under de följande dagarna kullkastades mina falska trosuppfattningar: tron på treenigheten, ett brinnande helvete och själens odödlighet — de är definitivt inga bibliska läror.” I Rikets sal erbjöd sig ett par, som var vittnen, att studera med honom. Han tog emot erbjudandet och gjorde snabba framsteg. ”Sanningen fick mig att gråta av lycka”, berättar Allan, ”och den befriade mig.” Ett år senare blev han döpt. Han är nu lycklig över att få tjäna som biträdande tjänare i församlingen.
Elisabeth kommer från Nigeria, och där hade hon sökt efter Gud i olika kyrkosamfund men lämnats otillfredsställd. Det som gjorde henne mest skräckslagen var läran om evig pina i ett brinnande helvete. När hon kom till Athen tillsammans med sin familj, kom två vittnen till hennes dörr, och ett bibelstudium sattes i gång. Elisabeth var hänförd över att få veta att Gud inte plågar människor, utan ger dem hoppet om evigt liv på en paradisisk jord. Hon var gravid med sitt fjärde barn och ville göra abort. Från Bibeln fick hon lära sig Jehovas syn på livets helgd. Nu har hon en vacker dotter. Elisabeth gjorde mycket snabba framsteg och blev snart döpt. Fastän hon har fyra barn och ett heltidsarbete, kan hon ändå vara hjälppionjär nästan varje månad. Hon har välsignats med att se sin man börja studera Bibeln. Hon säger: ”Till sist fann jag den sanne Guden och den sanna tillbedjan tack vare Jehova och hans kärleksfulla organisation.”
På detta variationsrika distrikt kontaktas många människor i gatutjänsten, men det krävs uthållighet för att utveckla deras intresse. Så var det med den unga kvinnan Sallay från Sierra Leone. Ett vittne gav henne en traktat, fick hennes adress och ordnade med att någon skulle besöka henne. Sallay var intresserad och tackade ja till ett bibelstudium, men på grund av påfrestningar i arbetet och andra problem hölls det inte regelbundet. Så flyttade hon helt plötsligt utan att lämna någon ny adress. Förkunnaren fortsatte ihärdigt att gå till den gamla adressen, och till sist sände Sallay ett meddelande så att hon kunde komma till hennes nya adress.
Studiet hölls nu mer regelbundet, trots att Sallay var i nionde månaden. Efter barnets födelse blev Sallay odöpt förkunnare. Det kanske låter som om allt detta var lätt för henne, men så var det inte. Klockan 6.30 på morgonen måste hon vara klar att åka en halvtimme med buss till barndaghemmet med sitt barn och därefter åka ytterligare en timme med buss till arbetet. När hon var färdig med sitt städarbete åkte hon hem igen. På möteskvällar eller då hon gick ut i tjänsten på fältet åkte hon ytterligare en timme med buss i vardera riktningen — allt detta trots motstånd från mannen. Samtidigt som hon visade honom kärlek och tålamod gjorde hon framsteg mot överlämnande och dop. Hur gick det för hennes man? Han var med vid åminnelsen av Kristi död och gick med på att studera Bibeln.
Välsignade med goda resultat
För de flesta av dessa människor är vistelsen i Athen av tillfällig natur. Många återvänder till sitt hemland för att dela med sig av de goda nyheterna till släktingar och vänner. Andra flyttar till olika västländer och fortsätter att tjäna Jehova där. De som stannar kvar i Grekland gläder sig åt goda resultat när de vittnar för landsmän som också har flyttat dit. I andra fall har sanningens säd burit frukt först sedan besökarna har flyttat till andra länder och fått kontakt med Jehovas vittnen.
Allt detta visar att Jehova inte är partisk. Han godtar människor från varje nation som fruktar honom och som älskar rättfärdighet. (Apostlagärningarna 10:34, 35) För sådana fårlika människor som flyttat till andra länder för att få materiella fördelar har resultatet blivit mycket större välsignelser än de hade väntat sig — kunskap om den sanne Guden, Jehova, och hans löfte om evigt liv i en rättfärdig ny värld. Ja, Jehova har i sanning rikligen välsignat de ansträngningar som gjorts för att nå människor som talar ett främmande språk i det nutida Athen.
[Bild på sidan 16]
Människor från många länder får höra de goda nyheterna i Athen