Var inte förbittrad

DET kan tyckas vara en större utmaning nu än någonsin tidigare att inte bli förbittrad när man utsätts för orättvisor. Bibeln ger oss praktiska råd när det gäller sådana situationer. ”Vredgas”, skrev aposteln Paulus, ”men synda ändå inte; låt inte solen gå ner medan ni är i ett uppretat tillstånd.” — Efesierna 4:26.

När man blir förfördelad, är det bara normalt att man känner ett visst mått av vrede. Att Paulus säger ”vredgas” antyder att vreden ibland kan vara berättigad — kanske som en reaktion på en orättvis behandling eller ett felaktigt domslut. (Jämför 2 Korinthierna 11:29.) Men även berättigad vrede kan få ödesdigra konsekvenser och leda till allvarlig synd om den inte bekämpas. (1 Moseboken 34:1—31; 49:5—7; Psalm 106:32, 33) Vad kan du då göra när du blir uppretad?

När det gäller mindre överträdelser kan du i de flesta fall antingen lösa problemet i ditt hjärta ”och vara tyst” eller gå till den som har försyndat sig mot dig och resonera igenom problemet. (Psalm 4:4; Matteus 5:23, 24) I båda fallen är det bäst att lösa problemet snabbt, så att förbittringen inte ligger och gror och får tragiska följder. — Efesierna 4:31.

Jehova förlåter oss villigt våra synder, också sådana synder som vi i vår okunnighet inte är medvetna om att vi begår. Kan vi inte på samma sätt förlåta de mindre överträdelser som våra medmänniskor gör sig skyldiga till? — Kolosserna 3:13; 1 Petrus 4:8.

Det är intressant att det grekiska ordet för ”förlåta” bokstavligen betyder ”sända bort”, ”släppa lös, låta gå”. Att man förlåter innebär inte att man bagatelliserar eller överser med det orätta. Ibland kan det innebära att man slår bort tanken på problemet, eftersom man inser att man bara ökar sin egen börda och stör enheten i den kristna församlingen, om man fortsätter att vara förbittrad. Det kan dessutom vara skadligt för hälsan! — Psalm 103:9.