Examen för en ny klass av bibelstuderande

JEHOVAS VITTNEN har i likhet med de kristna under det första århundradet gjort sig kända för sitt predikande från dörr till dörr. Detta verk betonades i de inledande orden i examensprogrammet för den 102:a klassen i Vakttornets Bibelskola Gilead den 1 mars 1997.

Albert Schroeder, en medlem av Jehovas vittnens styrande krets, riktade uppmärksamheten på en artikel som nyligen publicerats i den franska tidskriften Le Point. Artikeln påpekade att romerska katoliker i Italien planerar att börja predika från hus till hus. I artikeln hette det: ”Vatikanen har för övrigt låtit trycka en miljon exemplar av Markusevangeliet för att Vatikanens utsända inte skall behöva komma tomhänta, när de ute på fältet skall möta den hårda konkurrensen från Jehovas vittnen, som är experter på att sprida de goda nyheterna i människornas hem.”

De 48 eleverna är bland dem som har efterliknat de expertmetoder som Jesus använde för att predika och sprida Guds ord. De hade kommit från åtta länder till Vakttornets undervisningscentrum i Patterson i staten New York. Under sin fem månader långa utbildning fick de studera Bibeln från pärm till pärm. I kursen ingick också Guds organisations historia, praktiska synpunkter på missionärslivet och Guds andes frukter. Allt detta var med det målet i sikte att förbereda dem för missionärstjänst i de 17 länder till vilka de skulle sändas. En internationell publik på 5.015 personer var med vid detta glädjefyllda tillfälle, då de utexaminerades. Vilka praktiska råd fick då Gileadeleverna som avslutning?

Aktuell uppmuntran för nya missionärer

Efter ordförandens inledande ord höll Ralph Walls, en medhjälpare till den styrande kretsens personalkommitté, det första korta talet med praktiska råd till de nya missionärerna. Hans tema var: ”Kom ihåg att visa kärlek”. Han påpekade att Bibeln i 2 Timoteus, kapitel 3, har förutsagt att världen skulle bli alltmer kärlekslös. Han gav de nya missionärerna följande aktuella påminnelse i linje med beskrivningen av kärlek i 1 Korinthierna 13:1–7: ”Som missionärer kan ni komma att överskrida er timkvot. Genom er Gileadutbildning kan ni ha stor kunskap. Eller vi kan nitiskt arbeta övertid i våra uppgifter vid ett avdelningskontor. Men alla våra ansträngningar och uppoffringar saknar värde, om vi glömmer att visa kärlek.”

Därnäst på programmet kom Carey Barber i den styrande kretsen, och han behandlade ämnet ”Jehova leder oss fram till seger”. Jehova Gud har alltsedan den ringa början med att förkunna de goda nyheterna om hans kungarike efter första världskriget lett sina trogna tjänare till seger i detta verk, och det trots förföljelse. År 1931 antog bibelforskarna, som de då kallades, till förargelse för kristenhetens prästerskap namnet Jehovas vittnen. ”Den 102:a klassen av Gileadutbildade missionärer har nu det storslagna privilegiet att få ha en stor andel i det underbara arbetet med att ge så många som möjligt tillfälle att lära känna det heliga namnet”, förklarade broder Barber. De fogas nu till den långa raden av 7.131 missionärer som har utbildats vid Gileadskolan och som har medverkat i att utbreda predikandet av Guds ord från 54 länder år 1943 till 233 länder nu.

Följande talare, Lloyd Barry, också i den styrande kretsen, gick i Gileads 11:e klass och har tjänat som missionär i Japan i över 25 år. Han gav uppmuntran med sitt tema: ”Förbli vid dessa ting”. ”Uthållighet kommer att bidra mycket till er glädje”, sade han till eleverna. Vilka belöningar kommer av att man håller ut i missionärsarbetet eller i något annat teokratiskt uppdrag? ”Först och främst gläder vår uthållighet och vårt uthärdande Jehovas hjärta. ... Det ligger en stor tillfredsställelse i att bevara sin ostrafflighet under prövning. ... Gör missionärstjänsten till din livsuppgift. ... Som belöning kommer du att få höra ett hjärtevärmande ’bra gjort’.” (Matteus 25:21; Ordspråken 27:11) I avslutningen på sin framställning rekommenderade broder Barry av hjärtat de nya missionärerna att ”förbli vid dessa ting” genom att vara beslutna att låta missionärstjänsten bli själva deras liv. — 1 Timoteus 4:16.

Karl Adams, som har varit med om att undervisa många Gileadklasser, ställde frågan: ”Vad kommer ni att få se?” Han påpekade att det de nya missionärerna kommer att få se på sina distrikt inte enbart beror på deras fysiska synförmåga, utan också på deras hjärtas ögon. (Efesierna 1:18) Detta belystes av det de israelitiska spejarna såg, när de utforskade det utlovade landet. Alla de 12 spejarna såg samma saker från rent fysisk ståndpunkt, men det var bara två av dem som såg det utlovade landet från Guds ståndpunkt. Missionärer kan också se saker och ting ur olika synvinklar. I vissa länder, där de kan komma att tjäna, kan de få se fattigdom, lidande och hopplöshet. Men de skall inte reagera negativt och överge landet. Broder Adams berättade om en missionär från en tidigare klass som hade sagt: ”De här erfarenheterna har fått mig att inse att jag måste stanna här. Dessa människor behöver ett hopp för framtiden. Jag vill medverka till att förbättra deras liv.” Broder Adams avslutade med att uppmuntra de nya missionärerna att se de länder till vilka de förordnas som områden som Jehova har bestämt att göra till en del av sitt världsomfattande paradis och att betrakta människorna där som eventuella medlemmar av den nya världens samhälle.

Det avslutande talet i den här delen av programmet hölls av Wallace Liverance, som hade tjänat ett antal år som missionär, innan han blev lärare vid Gilead. ”Handla med insikt i Guds underbara gärningar” var hans tema. Att handla med insikt innebär att handla klokt och omdömesgillt och med sunt förnuft. Detta var något som kung Saul i Israel inte lyckades med. — 1 Samuelsboken 13:9–13; 15:1–22.

Ett sätt att handla med insikt är att anta de utmaningar det innebär att anpassa sig till ett nytt levnadssätt, inbegripet detta att lära sig ett nytt språk och att lära känna människorna. De erfarenheter missionärer får när det gäller att möta utmaningar och övervinna hinder kan styrka dem andligen på samma sätt som Josua och Kaleb styrktes, när de erövrade det land som Gud hade tilldelat dem.

Intervjuer

Följande programpunkt innehöll en rad intervjuer. Harold Jackson intervjuade den nu 85-årige Ulysses Glass, rektor och mångårig lärare vid Gileadskolan. Många missionärer som fortfarande är ute på missionärsfältet kommer väl ihåg hans trogna undervisning och fostran. Därefter kom Mark Noumair, en Gileadlärare som varit missionär i Afrika ett antal år, innan han kom att tillhöra Gileadskolans personal. Han intervjuade eleverna om deras tjänst under deras fem månader långa utbildning. Deras erfarenheter visade tydligt att det på distriktet i närheten av skolan finns människor som är intresserade av Guds ord.

Robert Ciranko och Charles Molohan talade sedan med erfarna män som gick igenom en annan skola vid anläggningen, nämligen en skola för personal vid avdelningskontoren. Bland annat rådde de eleverna att vara ödmjuka och att bidra till församlingens endräkt. De uppmuntrade eleverna att de inte skulle ha förutfattade meningar om vad som skulle hända i missionärsarbetet, utan att i stället vara villiga att acceptera vad som än kom i deras väg. Tillämpning av de här råden kommer utan tvivel att hjälpa de nya missionärerna att utföra sina uppgifter som lärare av Guds ord.

Slutligen talade Theodore Jaracz, en medlem av den styrande kretsen, över ämnet ”Vad påverkar vilka?” Han förklarade att när vi som kristna ådagalägger andens frukt kan vi utöva ett gott inflytande på andra människor. ”De missionärer som har sänts ut av Jehovas organisation har fått namn om sig att påverka människor i sund andlig riktning”, konstaterade han. Han citerade sedan vad som hade sagts av några som hade fått hjälp att tjäna Gud som en följd av missionärers goda exempel. ”Må ni bevara det anseende som Jehovas folk har vunnit och fortsätta att söka genom att på ert främmande distrikt knacka på hos människor för att finna de förtjänta. ... Motstå också genom ert rättrådiga och rena uppträdande denna världens anda och bli ett gott inflytande till Jehovas ära och lovprisning”, avslutade han.

I avslutningen av programmet framförde ordföranden hälsningar från när och fjärran och delade sedan ut diplomen och meddelade till vilka länder missionärerna skulle sändas. Därefter läste en av eleverna upp en resolution från klassen, i vilken man tackade för den undervisning man fått. Det är uppenbart att den 102:a klassens examensprogram hade gjort alla de närvarande mer beslutna att gå framåt i att förkunna Guds ord.

[Bild på sidan 31]

Den 102:a klassen som utexaminerats från Vakttornets Bibelskola Gilead

Från vänster till höger.

Första raden: C. Duffy; D. Alexis; R. Harff; J. Lee; V. Corey; T. Nortum; N. Mora; F. Journet. Andra raden: L. Djupvik; K. Singh; B. Hart; M. Kirkoryan; S. Lee; S. Rastall; K. Zoulin; K. Kollat. Tredje raden: D. Singh; J. Pitteloud; F. Pitteloud; N. Bokoch; C. Torma; A. Muxlow; C. Richardson; D. Nortum. Fjärde raden: J. Harff; K. Journet; A. Barber; J. Loberto; R. Loberto; M. Muxlow; R. Mora; M. Hart. Femte raden: S. Torma; A. Rastall; R. Diaz; H. Diaz; M. Weiser; J. Weiser; G. Kirkoryan; A. Zoulin. Sjätte raden: R. Alexis; D. Barber; H. Djupvik; C. Duffy; T. Kollat; M. Richardson; S. Bokoch; G. Corey.