”Den undersökande domen” — En biblisk lära?

DEN 22 oktober 1844 rådde stor förväntan bland cirka 50.000 personer på USA:s östkust. Deras andlige ledare, William Miller, hade sagt att Jesus Kristus skulle komma tillbaka just den dagen. ”Milleriterna”, som de kallades, väntade i sina möteslokaler till långt in på natten. När morgonen grydde, hade Herren ännu inte kommit. Frustrerade återvände de till sina hem och kallade i fortsättningen den dagen för ”den stora besvikelsen”.

Men besvikelsen förbyttes snart i hopp. En ung kvinna vid namn Ellen Harmon övertygade en liten grupp milleriter om att Gud i en syn hade uppenbarat för henne att deras tidsberäkning var korrekt. Hon hävdade att en mycket viktig händelse hade ägt rum den dagen — Kristus hade trätt in i ”det allraheligaste i den himmelska helgedomen”.

Mer än ett årtionde senare myntade adventistpredikanten James White (som då hade gift sig med Ellen Harmon) ett uttryck för att beskriva Kristi uppgift sedan oktober 1844. I tidskriften Review and Herald för 29 januari 1857 skrev White att Jesus hade påbörjat en ”undersökande dom”. Detta är fortfarande en av grundlärorna bland de omkring sju miljoner som i dag tillhör adventistsamfundet eller sjundedagsadventisterna (SDA).

En del respekterade ledare inom adventistsamfundet har emellertid börjat undra om läran om ”den undersökande domen” verkligen har stöd i Bibeln. Varför har de börjat betvivla den saken? Om du själv var sjundedagsadventist, skulle den frågan säkert intressera dig. Men först och främst kanske du undrar: Vad menas egentligen med ”den undersökande domen”?

Vad läran går ut på

Det bibelställe som läran om ”den undersökande domen” grundar sig på är Daniel 8:14, enligt den gamla engelska bibelöversättningen King James Version. Vi läser där: ”Han sade till mig: Intill två tusen tre hundra dagar; därefter skall helgedomen bli renad.” På grund av att det sägs ”därefter skall helgedomen bli renad”, kopplar många adventister ihop den här versen med Tredje Moseboken, kapitel 16, som beskriver hur den judiske översteprästen renar helgedomen på försoningsdagen. De förbinder också Daniels ord med Hebréerna, kapitel 9, som beskriver Jesu roll som den större översteprästen i himlen. En SDA-ledare säger att ett sådant resonemang grundar sig på ”analogimetoden”. Han förklarar: ”En person finner ett visst ord, till exempel ordet helgedom, i Dan. 8:14, samma ord i 3 Mos. 16 och samma ord i Hebr. 7, 8, 9 och ... drar slutsatsen att de alla handlar om samma sak.”

Adventisterna resonerar så här: Prästerna i det forntida Israel utförde dagligen tjänst i den avdelning av templet som kallades det Heliga för att åstadkomma förlåtelse för synder. En gång om året, på försoningsdagen, utförde översteprästen tjänst i det Allraheligaste (det innersta rummet i templet), vilket resulterade i ett utplånande av synder. De drar därför slutsatsen att Kristi prästerliga tjänst i det himmelska omfattar två faser. Den första fasen började vid hans himmelsfärd i det första århundradet, slutade år 1844 och resulterade i syndernas förlåtelse. Den andra fasen, eller ”domsfasen”, började den 22 oktober 1844, pågår fortfarande och kommer att resultera i ett utplånande av synder. Hur skall detta ske?

Sedan år 1844 sägs Jesus ha varit upptagen med att granska alla troendes meritlista (först de dödas och sedan de levandes) för att se om de är förtjänta av evigt liv. Det är denna granskning som kallas ”den undersökande domen”. Efter denna dom kommer de som består provet att få sina syndaregister utplånade. Men de som inte består provet kommer att få ”sina namn utplånade ur livets bok”, förklarade Ellen White och tillade: ”Alla kommer då att ha blivit dömda till antingen liv eller död.” Då har den himmelska helgedomen blivit renad, och Daniel 8:14 har gått i uppfyllelse. Detta är vad sjundedagsadventisterna lär. Publikationen Adventist Review medger emellertid: ”Termen undersökande dom förekommer inte i Bibeln.”

En felande språklig länk

Den här läran har oroat en del adventister. En observatör förklarar: ”Historien visar att lojala ledare inom våra led har våndats i sin själ när de begrundat vår hävdvunna lära om den undersökande domen.” På senare år, tillägger han, har våndan förbytts i tvivel när ledare har börjat ”ifrågasätta många av hörnpelarna i vår traditionella helgedomslära”. Låt oss nu undersöka två av dessa.

Den första hörnpelaren: Daniel, kapitel 8, kopplas ihop med Tredje Moseboken, kapitel 16. Denna koppling är betänklig på två viktiga punkter — språket och sammanhanget. Låt oss först ta upp det språkliga problemet. Adventisterna tror att den ”renade helgedom” som omtalas i Daniel, kapitel 8, är en motbild till den ”renade helgedom” som beskrivs i Tredje Moseboken, kapitel 16. Den parallellen föreföll acceptabel tills översättare kom underfund med att ordet ”renad” i Daniel 8:14 i King James Version är en felöversättning av en form av det hebreiska verbet tsa·dhạq (som betyder ”vara rättfärdig”). En professor i teologi, Anthony A. Hoekema, säger: ”Det är olyckligt att ordet har kommit att översättas med bli renad, eftersom det hebreiska verb som vanligtvis återges med rena [ta·hẹr] inte alls används här.”a Det förekommer däremot i Tredje Moseboken, kapitel 16, där King James Version återger olika former av ta·hẹr med ”rena” och ”vara ren”. (3 Moseboken 16:19, 30) Professor Hoekema drar därför helt korrekt slutsatsen: ”Om Daniel hade åsyftat den rening som utfördes på försoningsdagen, skulle han ha använt taheer [ta·hẹr] i stället för tsadaq [tsa·dhạq].” Men ordet tsa·dhạq förekommer inte i Tredje Moseboken, och ordet ta·hẹr förekommer inte i Daniels bok. Den språkliga länken saknas.

Vad visar sammanhanget?

Låt oss nu se lite närmare på sammanhanget. Adventister hävdar att den 14:e versen i Daniel, kapitel 8, är ”isolerad från sitt sammanhang” och inte har något med de föregående verserna att göra. Men får du det intrycket när du läser Daniel 8:9–14 i rutan med rubriken ”Daniel 8:14 i sitt sammanhang”? I vers 9 beskrivs en angripare, ett litet horn. Verserna 10–12 visar att angriparen kommer att gå till attack mot helgedomen. I vers 13 ställs frågan: Hur länge kommer angreppet att vara? Och i vers 14 får vi svaret: ”Intill två tusen tre hundra kvällar och morgnar; och den heliga platsen kommer sannerligen att föras in i sitt rätta tillstånd.” Det är tydligt att vers 13 ställer en fråga som besvaras i vers 14. Som teologen Desmond Ford uttrycker det: ”Att avskilja Dan. 8:14 från detta utrop [”Hur länge ...?” i vers 13] har ingen som helst exegetisk förankring.”b

Varför vill adventisterna avskilja vers 14 från sammanhanget? För att undvika ett kinkigt problem. Sammanhanget visar att vanhelgandet av den helgedom eller heliga plats som nämns i vers 14 är det lilla hornets verk, men enligt läran om ”den undersökande domen” är det Kristus som skall orena den genom att överföra de troendes synder till den himmelska helgedomen. Hur blir det då om adventisterna skulle godta både helgedomsläran och sammanhanget? Doktor Raymond F. Cottrell, sjundedagsadventist och f.d. redaktör för SDA Bible Commentary, skriver: ”Att låtsas tro att SDA:s tolkning tar upp Daniel 8:14 i dess sammanhang är detsamma som att påstå att det lilla hornet är Kristus.” Doktor Cottrell erkänner öppet: ”Vi kan inte godta både sammanhanget och adventisternas tolkning.” Adventistsamfundet måste därför välja — att godta läran om ”den undersökande domen” eller Daniel 8:14 i dess sammanhang. Tyvärr gjorde man det förstnämnda. Doktor Cottrell säger att det därför inte är så underligt att välinformerade bibelforskare kritiserar adventisterna för att de ”läser in sådant i Skrifterna som inte ... kan härledas från Skrifterna”.

År 1967 gjorde dr Cottrell i ordning material till en sabbatsskolelektion om Daniels bok, och det skickades ut till adventistförsamlingarna i hela världen. Där sades det att Daniel 8:14 skall läsas i sitt sammanhang och att ”renandet” inte har med de troende att göra. Betecknande nog sades det inte ett ord i lektionsmaterialet om någon ”undersökande dom”.

Avslöjande svar

Hur medvetna är adventisterna om att den här hörnpelaren är alltför svag för att kunna bära upp läran om ”den undersökande domen”? Doktor Cottrell ställde följande fråga till 27 ledande teologer inom adventistsamfundet: ”Vilka språkliga eller sammanhangsmässiga skäl kan ni ange för kopplingen mellan Daniel, kapitel 8, och Tredje Moseboken, kapitel 16?” Vad svarade de?

”Alla tjugosju bekräftade att det inte fanns några språkliga eller sammanhangsmässiga skäl att tillämpa Dan. 8:14 på den motbildliga försoningsdagen och den undersökande domen.” Han frågade också: ”Har ni några andra skäl för att göra denna koppling?” De flesta av adventistledarna sade att de inte hade några andra skäl, fem svarade att de gjorde denna koppling därför att Ellen White hade gjort den, och två sade att läran grundade sig på en ”lycklig slump” i samband med översättningen. Teologen Desmond Ford skriver: ”Att sådana argument framförs av gräddan av våra teologer visar i själva verket att vår traditionella tolkning av Dan. 8:14 är omöjlig att försvara.”

Är Hebréerbrevet till någon hjälp?

Den andra hörnpelaren: Daniel 8:14 kopplas ihop med Hebréerna, kapitel 9. ”I alla våra tidiga verk stöder vi oss i stor utsträckning på Hebr. 9 när vi förklarar Dan. 8:14”, säger teologen Desmond Ford. Den kopplingen tillkom efter ”den stora besvikelsen” år 1844. I hopp om att få någon vägledning lät milleriten Hiram Edson sin bibel falla ner på ett bord så att den öppnades. Vilka sidor föll upp? Hebréerna, kapitel 8 och 9. Ford förklarar: ”Vad skulle kunna vara lämpligare och mer betecknande för adventisternas uppfattning att dessa kapitel är nyckeln till förståelsen av år 1844 och Dan. 8:14!”

”Detta är en central fråga för sjundedagsadventisterna”, tillägger dr Ford i sin bok Daniel 8:14, the Day of Atonement, and the Investigative Judgment. ”Det är bara i Hebr. 9 ... som vi kan finna en detaljerad förklaring av innebörden i ... den helgedomslära som är så viktig för oss.” Ja, Hebréerna, kapitel 9, är enligt adventisterna det kapitel i ”Nya testamentet” som förklarar den profetiska innebörden i Tredje Moseboken, kapitel 16. Men de hävdar också att Daniel 8:14 är den vers i ”Gamla testamentet” som gör detta. Om båda dessa uttalanden är sanna, måste det alltså finnas en koppling mellan Hebréerna, kapitel 9, och Daniel, kapitel 8.

Desmond Ford förklarar: ”Vissa ting slår en genast när man läser Hebr. 9. Det finns ingen direkt hänsyftning på Daniels bok, och definitivt inte på Dan. 8:14. ... Kapitlet som helhet är en tillämpning av 3 Mos. 16.” Han tillägger: ”Vår helgedomslära har inget stöd i den enda bok i Nya testamentet som dryftar innebörden i tempeltjänsten. Detta faktum erkänns av kända adventistskribenter världen över.” Den andra hörnpelaren är följaktligen också för svag för att bära upp den omstridda läran.

Detta är emellertid inte någon ny slutsats. I många år, säger dr Cottrell, ”har kyrkans teologer varit väl medvetna om de exegetiska problem som vår traditionella tolkning av Daniel 8:14 och Hebréerna, kapitel 9, för med sig”. För omkring 80 år sedan skrev den inflytelserike sjundedagsadventisten E. J. Waggoner: ”Adventisternas helgedomslära med dess ’undersökande dom’ ... innebär i realiteten ett förnekande av försoningsverket.” (Confession of Faith) För drygt 30 år sedan lades problemet fram inför SDA:s generalkonferens.

Ett olöst problem

Generalkonferensen tillsatte en kommitté för att reda ut saken. Den skulle avge ett utlåtande om hur de problem som hade med Daniel 8:14 att göra skulle lösas. De 14 kommittémedlemmarna studerade frågan i fem år men kunde inte enas om någon lösning. År 1980 förklarade Cottrell, som också ingick i kommittén, att de flesta kommittémedlemmar ansåg att adventisternas tolkning av Daniel 8:14 kunde ”fastslås på ett nöjaktigt sätt” genom en rad ”antaganden” och att man borde försöka få hela problemet ”ur världen”. Han tillade: ”De flesta i kommittén ansåg att vi borde glömma problemen och inte säga något om dem.” Det skulle ha varit detsamma som att ”erkänna att vi inte hade några svar”. Minoriteten vägrade följaktligen att stödja majoritetens uppfattning, och det blev ingen officiell rapport. Problemet förblev olöst.

Doktor Cottrell säger beträffande det uppkomna dödläget: ”Problemet med Daniel 8:14 kvarstår, eftersom vi hittills inte har varit villiga att se sanningen i vitögat och erkänna att det rör sig om ett mycket påtagligt exegetiskt problem. Problemet kommer inte att försvinna så länge vi fortsätter att låtsas att det inte existerar och så länge vi envisas med att — individuellt och kollektivt — stoppa huvudet i våra förutfattade meningars sand.” — Spectrum, en tidskrift som ges ut av Association of Adventist Forums.

Doktor Cottrell uppmanar adventisterna att ”på nytt noga granska de grundförutsättningar och exegetiska principer på vilka vi har grundat vår tolkning av detta för adventismen så oundgängliga skriftställe”. Vi för vår del uppmuntrar adventister att granska läran om ”den undersökande domen” och se om den grundar sig på Bibeln eller är byggd på traditionens lösa sand.c Aposteln Paulus gav det visa rådet: ”Förvissa er om allt; håll fast vid det goda.” — 1 Thessalonikerna 5:21.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 27]

Daniel 8:14 i sitt sammanhang

DANIEL 8:9 ”Och ur ett av dem kom det fram ett annat horn, ett litet, och det fortsatte att bli mycket större mot södern och mot soluppgången och mot Prydnaden. 10 Och det fortsatte att bli större ända till himlarnas här, så att det fick några av hären och några av stjärnorna att falla till jorden, och det började trampa ner dem. 11 Och ända till härens Furste uppträdde det stormodigt, och från honom togs det ständiga kännetecknet bort, och hans helgedoms fasta plats slogs ner. 12 Och det var en här som så småningom blev övergiven, jämte det ständiga kännetecknet, på grund av överträdelse; och det fortsatte att kasta sanningen till jorden, och det handlade och hade framgång.

13 Och jag fick höra en viss helig tala, och en annan helig började säga till just denne som talade: ’Hur länge varar synen om det ständiga kännetecknet och om överträdelsen som vållar ödeläggelse, för att göra både den heliga platsen och hären till något att trampa på?’ 14 Då sade han till mig: ’Intill två tusen tre hundra kvällar och morgnar; och den heliga platsen kommer sannerligen att föras in i sitt rätta tillstånd.’” — Nya Världens översättning av den Heliga skrift.