De sätter högt värde på privilegier av helig tjänst
UPPDRAG i helig tjänst är något man inte får ta lätt på. När prästerna i det forntida Juda visade en likgiltig inställning till sina privilegier i förbindelse med templet, tillrättavisade Jehova dem strängt. (Malaki 1:6–14) Och när några i Israel uppmanade nasirerna att ta lätt på de ansvarsuppgifter som de tagit emot i samband med sin heliga tjänst, tillrättavisade Jehova dessa syndiga israeliter. (Amos 2:11–16) Sanna kristna är också upptagna i helig tjänst, och de tar allvarligt på den. (Romarna 12:1) Denna heliga tjänst har många olika sidor, och alla är viktiga.
Medan Jesus fortfarande var på jorden tillsammans med sina efterföljare, övade han dem att förkunna om Guds kungarike. Med tiden skulle deras budskap nå ut till jordens yttersta ändar. (Matteus 28:19, 20; Apostlagärningarna 1:8) Detta predikande har blivit ännu mer brådskande under de sista dagarna för den nuvarande tingens ordning.
Alla Jehovas vittnen tar del i det här arbetet. Hundratusentals finner glädje i att kunna göra det som pionjärer. För att fylla viktiga behov i det världsvida predikoarbetet har tusentals ställt sig till förfogande för heltidstjänst vid Betel, i resetjänsten som krets- och områdestillsyningsmän eller som missionärer. Vad kan det medföra för dem som vill fortsätta i sådan särskild tjänst?
När det råder trängande behov i familjen
Innan man börjar i heltidstjänsten, måste man vanligtvis göra vissa förändringar i sina personliga omständigheter. Alla kan inte göra det. Kanske har man redan skriftenliga förpliktelser som gör detta omöjligt. Men vad händer om de som redan är i särskild heltidstjänst ställs inför trängande behov i familjen, kanske att de måste ta hand om sina till åren komna föräldrar? Sådana bibliska principer och råd som här följer ger den vägledning som behövs.
Hela vårt liv bör kretsa kring vårt förhållande till Jehova. (Predikaren 12:13; Markus 12:28–30) Heliga ting som vi har blivit anförtrodda är något vi bör sätta högt värde på. (Lukas 1:74, 75; Hebréerna 12:16) Vid ett tillfälle sade Jesus till en man som behövde ändra sina prioriteringar i livet att han borde vara fullt upptagen med att förkunna Guds kungarike. Tydligtvis ville mannen vänta med sådan verksamhet till efter faderns död. (Lukas 9:59, 60) Jesus avslöjade emellertid det felaktiga tänkesättet hos alla som påstod sig ha överlämnat allting åt Gud men sedan inte ville ”göra något alls för sin far eller sin mor”. (Markus 7:9–13) Aposteln Paulus visade också vilket stort ansvar det är att sörja för ”sina egna”, däribland föräldrar och deras föräldrar. — 1 Timoteus 5:3–8.
Om trängande behov uppstår, betyder då detta att de som är i särskild tjänst bör lämna sitt förordnande för att i stället ta vård om sina anhöriga? Svaret beror på en rad faktorer. Det beslut man fattar är personligt. (Galaterna 6:5) Många har, även om de värderar sitt förordnande högt, känt att det vore vist att vara tillsammans med sina föräldrar för att ge dem den hjälp de behöver. Varför det? Det kan ha uppstått ett akut behov, det finns kanske ingen annan i familjen som kan hjälpa till, och inte heller kan församlingen tillgodose behovet i tillräcklig grad. En del har kunnat vara pionjärer och samtidigt ge den hjälp som behövs. Andra har på nytt kunnat börja i sin särskilda heltidstjänst efter att ha gett nödvändig hjälp åt sina anhöriga. Men i många fall går det att hantera situationen på andra sätt.
De axlar sitt ansvar
När det uppstått trängande behov, har en del som är i särskild heltidstjänst kunnat ägna uppmärksamhet åt detta utan att fördenskull lämna sitt förordnande. Här följer några exempel:
Ett gift par som tjänar vid Jehovas vittnens världshögkvarter började på Betel 1978 efter att ha rest i krets- och områdestjänsten. Brodern har ett stort ansvar i den teokratiska organisationen, men samtidigt var hans föräldrar i behov av hjälp. Det här paret har besökt mannens föräldrar tre eller fyra gånger om året för att ta hand om dem — en resa på cirka 350 mil tur och retur. De har byggt ett hus för att tillgodose föräldrarnas behov, och ibland har de fått resa dit på grund av medicinska nödsituationer. Under 20 års tid har de ägnat så gott som all sin semester åt denna ansvarsförpliktelse. De älskar och ärar mannens föräldrar, men de sätter också högt värde på sina privilegier av helig tjänst.
En annan broder hade varit i resetjänsten i 36 år, när han ställdes inför vad han beskriver som en av de mest prövande situationerna i sitt liv. Hans 85-åriga svärmor, en trogen Jehovas tjänare, var i behov av att bo ihop med någon som kunde hjälpa henne. De flesta av hennes barn tyckte inte att det passade att ha henne boende hemma hos sig just då. En släkting till den resande tillsyningsmannen sade åt honom att han och hans hustru borde lämna sitt uppdrag och ta hand om modern för familjens skull. Men de övergav inte sin dyrbara tjänst, och inte heller försummade de moderns behov. Under de följande nio åren var hon tillsammans med dem nästan hela tiden. Först bodde de i husvagn och därefter i olika lägenheter som kretsarna försåg dem med. Längre fram, när mannen hade blivit områdestillsyningsman, fortsatte han att under långa perioder resa för att fullgöra sina uppgifter, medan hustrun stannade hemma hos sin mor för att kärleksfullt ta hand om henne. Varje vecka efter mötet på söndagen reste maken långa sträckor för att hjälpa dem. Många som kände till parets situation uttryckte djup uppskattning av det de gjorde. Med tiden kände några av de andra i släkten att de också ville hjälpa till. Tusentals bland Jehovas folk fortsätter att dra nytta av den tjänst som detta självuppoffrande par utför, därför att de håller fast vid sitt privilegium av särskild heltidstjänst.
Samarbete i familjen
När det är flera i familjen som sätter värde på den särskilda heltidstjänsten, kanske de är villiga att samarbeta så att åtminstone någon eller några av dem kan ta del i den.
En sådan anda av familjesamarbete har varit till hjälp för ett kanadensiskt par som tjänar som missionärer i Västafrika. De väntade inte tills en akut situation uppstod, i förhoppning om att ingenting skulle hända. Innan de for i väg till Vakttornets Bibelskola Gilead för att förbereda sin tjänst i utlandet, talade mannen med sin yngre bror om vem som skulle ta hand om deras mor ifall hon blev sjuk eller fick svårt att gå. Den yngre brodern visade sin kärlek till modern men också uppskattning av missionärstjänsten, när han sade: ”Jag har fru och barn nu. Jag har inte samma möjligheter att ge mig av och göra allt det du kan, så om någonting händer mamma, lovar jag att ta hand om henne.”
Ett gift par som tjänar som missionärer i Sydamerika hade ett gott samarbete med hustruns släkt, när det gällde att ta hand om hennes gamla mor. En av hustruns systrar tog tillsammans med sin man hand om modern, och hon gjorde det ända tills hon själv blev sjuk och dog. Vad hände då? För att avlägsna eventuella farhågor skrev svågern: ”Så länge jag och mina barn lever, skall ni aldrig behöva lämna er missionärstjänst.” Ytterligare hjälp kom när en annan syster och hennes man flyttade dit där modern bodde för att ta hand om henne, och det gjorde de ända till hennes död. Vilken fin samarbetsanda! Alla hjälpte till för att stödja dem i missionärstjänsten.
Föräldrar som frikostigt ger åt Jehova
Föräldrar visar ofta en enastående uppskattning av helig tjänst. Bland det värdefullaste som de äger och som de kan ära Jehova med är deras egna barn. (Ordspråken 3:9) Många kristna föräldrar uppmuntrar sina barn att börja i heltidstjänsten. Och en del har liknande känslor som Hanna, som gav sin son Samuel åt Jehova för tjänst ”till obestämd tid”, dvs. under ”alla de dagar, som han ... [var] till”. — 1 Samuelsboken 1:22, 28.
En förälder med samma inställning som Hanna skrev till sin dotter i Afrika: ”Vi tackar Jehova för det underbara privilegium du har. Vi kunde inte ha hoppats på något bättre.” Och vid ett annat tillfälle sade hon: ”Det är sant att vi måste göra uppoffringen att leva åtskilda, men vilken glädje det är att se hur Jehova sörjer för dig!”
En missionär i Ecuador gjorde en återblick på sådant som hade inträffat när hans gamla föräldrar hade behövt hjälp och skrev sedan: ”Den största hjälp som min hustru och jag har fått var min fars böner. Efter hans död berättade min mor: ’Det gick inte en dag utan att din far bad till Jehova om att han skulle låta er båda få vara kvar på ert tilldelade distrikt.’”
Ett äldre par i Kalifornien var glada över att ha en av sina söner i heltidstjänsten. Sonen och hans hustru var i Spanien när hans mor dog. De övriga i familjen tyckte att något måste göras för att ta hand om fadern. Eftersom de var upptagna med förvärvsarbete och med att fostra sina barn, ansåg de sig inte ha möjlighet att ta på sig det ansvaret. I stället försökte de övertala paret som var i särskild heltidstjänst att komma hem och ta hand om fadern. Men denne var, trots sina 79 år, fortfarande vid god hälsa, och han hade också en god andlig synförmåga. Familjen träffades, och efter det att flera hade uttryckt sin uppfattning reste sig fadern upp och sade bestämt: ”Jag vill att de skall åka tillbaka till Spanien och fortsätta i sin tjänst.” Så blev det, men de hjälpte också fadern. För närvarande reser de i kretstjänsten i Spanien. Sedan familjen träffades, har de andra familjemedlemmarna visat uppskattning av det här parets tjänst utomlands. Efter ett antal år tog en av de andra sönerna hem sin far till sig, och han tog hand om honom ända tills han dog.
En smord broder i Pennsylvania, som hade varit pionjär i omkring 40 år, var över 90 år när hans hustru blev allvarligt sjuk och dog. Han hade en son och tre döttrar och därtill ett stort antal andliga barn. En av döttrarna hade varit i heltidstjänsten i över 40 år och tillsammans med sin man tjänat i missionärstjänsten, i resetjänsten och vid Betel. Hon hjälpte sin far att få lämplig omvårdnad. Han fick också hjälp av bröderna i församlingen att komma till mötena i Rikets sal. När dotterns man sedan dog, frågade hon sin far om han ville att hon skulle lämna Betel för att ta hand om honom. Eftersom han sätter högt värde på heliga ting, ansåg han att han kunde få hjälp på annat sätt. Svaret blev därför: ”Det skulle vara det sämsta du skulle kunna göra, och ännu sämre skulle det vara om jag tillät dig att göra så.”
Församlingar som ger stöd
En del församlingar har varit till stor hjälp när det gäller att ta hand om åldrande föräldrar vars barn är i särskild heltidstjänst. I dessa församlingar hyser man särskilt stor uppskattning av dem som ägnat många år åt sådan tjänst. Även om en församling inte kan frita barnen från deras skriftenliga förpliktelser, kan den göra mycket för att minska bördan, så att de inte behöver lämna sin särskilda tjänst.
Ett gift par från Tyskland hade tjänat i ett annat land i omkring 17 år, mestadels i resetjänsten, när mannens gamla mor kom att behöva alltmer hjälp. Varje år använde de sin semester till att hjälpa henne. Andra Jehovas vittnen som bodde i närheten ställde också kärleksfullt upp. Vid ett tillfälle, då läget var kritiskt och paret besökte modern, beslöt äldstebröderna i församlingen att tala med dem. De var väl medvetna om vad det här paret regelbundet gjorde för henne. De uppskattade också värdet av parets särskilda tjänsteprivilegier. Äldstebröderna gav ett förslag till hur man skulle kunna ta hand om modern och sade sedan: ”Ni kan inte ta hand om henne mer än vad ni gör nu; vi skall hjälpa er så att ni kan fortsätta er tjänst i Spanien.” Under de senaste sju åren har dessa äldstebröder fortsatt att ge sådan hjälp.
På liknande sätt har en broder, som tjänat i Senegal sedan 1967, fått mycket kärleksfullt stöd från den församling som hans far tillhörde. Då ett krisläge uppstod, for denne broder, med sin kärleksfulla hustrus villiga stöd, ensam till USA för att hjälpa sina föräldrar. Han fann det nödvändigt att stanna kvar där i flera månader. Det var en svår situation, men när han hade gjort vad han kunde tog församlingen initiativet och hjälpte till så att han skulle kunna fortsätta sin missionärstjänst. I ungefär 18 år gav församlingen kärleksfull hjälp på många olika sätt, först åt fadern (trots att han inte längre kände igen så många av dem) och sedan åt modern. Befriade detta sonen från ansvar? Nej, han lämnade ofta Senegal för att på sin semester hjälpa till så mycket han kunde. Men många i församlingen kunde glädjas åt att de hjälpte ett hårt arbetande missionärspar i Senegal.
Jesus sade att de som lämnat allt för de goda nyheternas skull kommer att få bröder, systrar, mödrar och barn — hundrafalt. (Markus 10:29, 30) Det är verkligen så bland Jehovas tjänare. Ett gift par som nu tjänar i Benin i Afrika fick tydligt erfara detta när två Jehovas vittnen i deras föräldrars församling sade att de inte behövde oroa sig för föräldrarna. De sade: ”Era föräldrar är också våra föräldrar.”
Ja, det finns många sätt varpå vi kan visa att vi sätter högt värde på den heliga tjänstens privilegier. Finns det något område där du kan göra det i ännu större utsträckning?
[Bilder på sidan 26]
De har ställt sig till förfogande för särskild heltidstjänst