Är det egentligen någon som bryr sig om vad som händer?

”De förtrycktas tårar” har blivit en strid ström. De fälls av offer för oräkneliga ”handlingar av förtryck” runt om i världen. Dessa offer känner ofta att de inte har ”någon tröstare” — att det inte finns någon som bryr sig om dem. — Predikaren 4:1.

TROTS denna flod av tårar förblir somliga oberörda av sina medmänniskors lidande. De blundar för andra människors lidande, precis som prästen och leviten i Jesu liknelse om en man som överfölls, rånades och lämnades halvdöd vid vägen. (Lukas 10:30–32) Så länge det går relativt bra för dem själva och deras familjer, intresserar de sig inte för andra och deras situation. I själva verket säger de: ”Jag bryr mig inte om dem.”

Vi bör inte bli förvånade över detta. Aposteln Paulus förutsade att ”i de sista dagarna” skulle många människor sakna ”naturlig tillgivenhet”. (2 Timoteus 3:1, 3) En iakttagare klagade över hur vanligt det har blivit med en likgiltig inställning. ”Den gamla irländska livsfilosofin och traditionen att visa omsorg och dela med sig har ersatts av en egoistisk inställning”, sade han. Världen över lever människor bara för sig själva, med en nästan total likgiltighet för hur andra har det.

Det behövs någon som bryr sig om andra

Det finns sannerligen ett behov av någon som bryr sig om det som händer. Tänk till exempel på den ensamme man i Tyskland som man ”fann sittande framför TV-n — han hade dött i jultid för fem år sedan”. Denne ”enstöring, som var frånskild och handikappad”, hade blivit bitter på grund av sina tråkiga erfarenheter i livet och hade inte saknats förrän bankkontot från vilket hans hyra betalades var uttömt. Det var ingen som brydde sig om honom.

Tänk också på alla som blir hjälplösa offer för mäktiga och giriga pampar. I ett område var det omkring 200.000 människor (en fjärdedel av befolkningen) som ”dog på grund av förtryck och svält” sedan deras jord med våld hade tagits ifrån dem. Eller tänk på de barn som utsattes för nästan ofattbara grymheter. En rapport lyder: ”Andelen barn i ... [ett land] som har bevittnat åtskilliga ohyggligheter — mord, misshandel, våldtäkter, ibland utförda av andra unga, är svindlande.” Du kan säkert förstå varför ett offer för sådana orättvisor, med tårar i ögonen, frågar: ”Finns det någon som bryr sig om mig?”

Enligt en FN-rapport är det 1,3 miljarder människor i u-länderna som måste klara sig på mindre än motsvarande en dollar om dagen. Dessa frågar sig nog om det finns någon som bryr sig om dem. Tusentals flyktingar ställer sig också den frågan, vilket framgår av en rapport publicerad i tidningen The Irish Times där det heter att de ”ställs inför det obehagliga valet att stanna kvar i ett läger som är i miserabelt skick eller i ett ogästvänligt land eller att försöka återvända till sitt hemland som fortfarande är sargat av krig och etnisk söndring”. Samma rapport gav följande tankeställare: ”Blunda, räkna till tre — ett barn har just dött. Det var ett av de 35.000 barn som kommer att dö i dag, antingen av undernäring eller av någon sjukdom som skulle kunna förebyggas.” Det är inte underligt att många ropar högt i sin ångest och bitterhet! — Jämför Job 7:11.

Är det helt enkelt meningen att det skall vara så här? Realistiskt sett — finns det någon som inte bara bryr sig om det som händer, utan också har makt att sätta stopp för lidandet och bota människor från all smärta som de har fått uppleva?

[Bildkälla på sidan 2]

Framsidan och sidan 32: Reuters/Nikola Solic/Archive Photos

[Bildkälla på sidan 3]

A. Boulat/Sipa Press