Rapport från förkunnare av Riket
Deras tro blev belönad
APOSTELN Paulus var en man med enastående tro, och han uppmanade medtroende att likaledes uppodla tro. Han sade: ”Den som närmar sig Gud måste tro att han är till och att han blir deras belönare som uppriktigt söker honom.” (Hebréerna 11:6) Följande erfarenheter från Moçambique visar hur Jehova belönar stark tro och besvarar uppriktiga böner.
• En syster från den nordliga provinsen Niassa som var änka var bekymrad för hur hon och hennes sex barn skulle kunna vara med vid områdessammankomsten ”Guds väg — ett levnadssätt”. Hennes enda inkomstkälla var att sälja varor på torget där på orten, men när sammankomsttiden kom, räckte hennes pengar bara till en enkel biljett med tåget för henne och hennes familj. Men hon bestämde sig i alla fall för att förtrösta på Jehovas föranstaltningar och gick vidare med sina planer på att vara med vid sammankomsten.
Hon steg på tåget med sina sex barn. Under färden kom konduktören för att ordna med biljetten. Då han lade märke till hennes sammankomstmärke, frågade han vad det var för slags identifikation hon bar. Systern talade om för honom att det var hennes identifikation som deltagare i Jehovas vittnens områdessammankomst. ”Var skall den sammankomsten hållas?” frågade konduktören. När han fått veta att sammankomsten skulle hållas i grannprovinsen Nampula, på omkring 300 kilometers avstånd, begärde han oväntat bara halva det vanliga biljettpriset av henne! Sedan gav han henne och hennes familj returbiljetter för den andra hälften av hennes reskassa. Hur glad var hon inte för att hon hade satt sin förtröstan till Jehova! — Psalm 121:1, 2.
• I omkring 25 år bad en mycket religiös kvinna till Gud att han skulle visa henne det rätta sättet att tillbe honom. Den kyrka hon hörde till kombinerade religiösa ceremonier med traditionella ritualer, och hon tvivlade på att denna form av tillbedjan behagade Gud.
Hon berättar: ”Jag hade alltid kommit ihåg Jesu ord i Matteus 7:7: ’Fortsätt med att be, så skall det ges åt er; fortsätt med att söka, så skall ni finna; fortsätt med att bulta på, så skall det öppnas för er.’ Med detta skriftställe i minnet bad jag regelbundet till Gud att han skulle leda mig till sanningen. En dag uppmanade pastorn i vår kyrka alla som arbetade på torget där på orten att ta med sig en viss penningsumma tillsammans med några av sina varor, så att han kunde uttala en välsignelse över dem. Jag ansåg att denna begäran var oskriftenlig, så jag tog inte med mig något. Då pastorn såg att jag inte hade fört med mig en ’offergåva’, började han förolämpa mig inför alla kyrkomedlemmarna. Den dagen insåg jag att det här inte var det sätt på vilket Gud vill bli tillbedd, så jag lämnade kyrkan. Under tiden fortsatte jag ihärdigt att be om hjälp att finna sanningen.
Till sist tog jag mod till mig och kontaktade en släkting som var ett Jehovas vittne. Han gav mig en traktat, och sedan jag hade läst den insåg jag att Gud hade besvarat mina böner. Med tiden började också min sambo uppskatta Bibelns sanningar, och vi gifte oss. Senare blev min man emellertid mycket sjuk. Men ända till sin död uppmuntrade han mig att hålla ut på sanningens väg, så att vi skulle kunna träffas igen i paradiset.
Jag är för alltid tacksam mot Jehova för att han besvarade mina böner och visade mig det rätta sättet att tillbe honom. Mina böner har också blivit besvarade genom att jag har fått se alla mina åtta barn bli överlämnade tjänare åt Jehova.”