De som strider mot Gud kommer inte att få övertaget!
”De kommer helt visst att strida mot dig, men de kommer inte att få övertaget över dig.” — JEREMIA 1:19.
1. Vilket uppdrag fick Jeremia, och hur länge pågick hans arbete?
DEN unge Jeremia fick av Jehova i uppdrag att vara en profet för nationerna. (Jeremia 1:5) Detta skedde under den gode kung Josias dagar, och Jeremia tjänade som profet under hela den stormiga perioden fram till dess Babylon erövrade Jerusalem och Guds folk fördes i landsflykt. — Jeremia 1:1–3.
2. Hur styrkte Jehova profeten Jeremia, och vad innebar det att strida mot Jeremia?
2 Gud styrkte Jeremia för det motstånd som han ofrånkomligen skulle komma att möta, då han framförde sina domsbudskap. (Jeremia 1:8–10) Profetens ande styrktes av ord som dessa: ”De kommer helt visst att strida mot dig, men de kommer inte att få övertaget över dig, för ’jag är med dig’, är Jehovas uttalande, ’för att befria dig’.” (Jeremia 1:19) Att strida mot Jeremia var detsamma som att strida mot Jehova Gud. Jehova har nu en profetliknande grupp av tjänare som utför ett liknande verk som det som Jeremia utförde. I likhet med Jeremia förkunnar de modigt Guds profetiska ord. Och beroende på hur individer och nationer reagerar för det här budskapet påverkas de i positiv eller i negativ riktning. Precis som på Jeremias tid finns det de som strider mot Gud genom att motstå hans tjänare och det verk som han har gett dessa i uppdrag att utföra.
Jehovas tjänare utsätts för angrepp
3. Varför har Jehovas tjänare utsatts för angrepp?
3 Ända sedan början av 1900-talet har Jehovas folk utsatts för angrepp. I många länder har människor i ont syfte sökt hindra, ja, tysta, förkunnandet av de goda nyheterna om Guds kungarike. De har varit pådrivna av vår störste motståndare, Djävulen, som ”går omkring som ett rytande lejon och söker någon att uppsluka”. (1 Petrus 5:8) När ”nationernas fastställda tider” utlöpte 1914, insatte Gud sin Son som jordens nye kung och befallde honom: ”Dra kuvande fram mitt ibland dina fiender.” (Lukas 21:24; Psalm 110:2) Kristus utövade sin makt och drev ut Satan, Djävulen, ur himlen och begränsade hans verksamhet till jordens närhet. Eftersom Djävulen vet att hans tid är kort, ger han utlopp åt sin vrede över smorda kristna och deras följeslagare. (Uppenbarelseboken 12:9, 17) Vad har dessa som strider mot Gud åstadkommit genom sina upprepade angrepp?
4. Vilka prövningar fick Jehovas folk uppleva under tiden för första världskriget, men vad hände 1919 och 1922?
4 Under första världskriget fick Jehovas smorda tjänare utstå många trosprov. De blev hånade och förtalade, jagade av pöbelhopar och misshandlade. De blev som Jesus hade förutsagt ”föremål för hat från alla nationerna”. (Matteus 24:9) Under krigshysterin gjorde fiender till Guds kungarike bruk av samma metod som hade använts mot Jesus Kristus och anklagade på falska grunder Jehovas folk för uppvigling. I maj 1918 slog de så till mot själva hjärtat av Guds synliga organisation genom att utfärda federala häktningsorder för Sällskapet Vakttornets president, J. F. Rutherford, och sju av hans närmaste medarbetare. Dessa åtta män dömdes till långa fängelsestraff och sändes till det federala fängelset i Atlanta i Georgia i USA. De frigavs nio månader senare, och i maj 1919 fastslog den federala appellationsdomstolen att de åtalade inte hade fått en opartisk prövning, och därför upphävdes domen. Målet återförvisades för ny prövning, men längre fram lades åtalet ner, och broder Rutherford och hans medarbetare blev fullständigt frikända. De återupptog sin verksamhet, och genom de konvent som hölls i Cedar Point i Ohio 1919 och 1922 fick predikoarbetet ny fart.
5. Hur gick det för Jehovas vittnen i Nazityskland?
5 Under 1930-talet uppstod det diktaturer, och Tyskland, Italien och Japan bildade tillsammans axelmakterna. I början av det årtiondet satte man i gång en barbarisk förföljelse mot Guds folk, särskilt i Nazityskland. Förbud infördes. Efter husrannsakan arresterades många, och tusentals sändes till koncentrationsläger för att de vägrade att avsäga sig sin tro. Den här striden mot Gud och hans folk syftade till att utplåna Jehovas vittnen i den här diktaturen.a När vittnena gick till domstol i Tyskland för att kämpa för sina rättigheter, utarbetade det tyska rikets justitiedepartement ett mycket utförligt utlåtande för att förvissa sig om att Jehovas vittnen inte skulle lyckas. Det löd: ”Domstolarna får inte misslyckas på grund av enbart skenbara juridiska hinder, utan måste söka och finna utvägar att trots formella svårigheter fullgöra sina höga plikter.” Detta innebar att rättvisa inte kunde skipas. Nazisterna vidhöll att Jehovas vittnens verksamhet var fientlig och störde uppbyggandet av nationalsocialismen.
6. Hur försökte man sätta stopp för vårt arbete under andra världskriget och tiden därefter?
6 Under andra världskriget infördes förbud och restriktioner mot Guds folk i Australien och Canada och i andra länder inom Brittiska samväldet — i Afrika, Asien och Karibien och på öar i Stilla havet. I USA skedde det att inflytelserika fiender och felunderrättade individer ”övade våld i lagens namn”. (Psalm 94:20, 1917) Men frågor som gällde flagghälsning och lokala förbud mot att predika från hus till hus drogs inför domstol, och gynnsamma domstolsbeslut i USA byggdes upp till ett bålverk till försvar för religionsfriheten. Tack vare Jehovas hjälp blev det så att fienden inte fick övertaget. Efter krigsslutet i Europa upphävdes förbuden. De tusentals vittnen som suttit i koncentrationsläger frigavs, men striden var inte fördenskull över. Omedelbart efter andra världskriget började det kalla kriget, och Jehovas folk i östeuropeiska länder utsattes för ytterligare svårigheter. Myndigheterna försökte hindra och sätta stopp för vår predikoverksamhet samt för tillförseln av biblisk litteratur och den offentliga mötesverksamheten. Många vittnen fängslades eller sändes till arbetsläger.
Predikoverket fortsätter!
7. Vad har Jehovas vittnen under senare år fått uppleva i Polen, Ryssland och andra länder?
7 Under årtiondenas gång har friheten att predika om Guds kungarike ökat. I Polen kunde man 1982 hålla endagssammankomster, och det trots att landet fortfarande var under kommunistiskt styre. År 1985 hölls internationella sammankomster där, och 1989 hölls sedan stora internationella sammankomster, med tusentals närvarande från Ryssland och Ukraina. Samma år fick Jehovas vittnen lagligt erkännande i Ungern och Polen. Och på hösten 1989 föll Berlinmuren. Några månader senare fick vi lagligt erkännande i Östtyskland, och kort därefter hölls en internationell sammankomst i Berlin. I början av 1990-talet försökte man upprätta kontakt med bröderna i Ryssland. Vissa myndighetspersoner i Moskva kontaktades, och 1991 blev Jehovas vittnen lagligen inregistrerade. Sedan dess har arbetet vuxit enormt i Ryssland och i de republiker som ingick i det forna Sovjetunionen.
8. Vad hände med Jehovas folk under de 45 åren efter andra världskrigets slut?
8 Men även om förföljelsen upphörde på vissa håll, ökade den på andra. Många länder vägrade under de 45 närmaste åren efter andra världskriget att ge Jehovas vittnen lagligt erkännande. Förbud mot oss eller vår verksamhet utfärdades också i 23 länder i Afrika, 9 i Asien, 8 i Europa och 3 i Latinamerika samt i 4 östater.
9. Vad har Jehovas tjänare i Malawi fått utstå?
9 År 1967 började en hänsynslös förföljelse av Jehovas vittnen i Malawi. Då våra medtroende som sanna kristna ville vara neutrala, vägrade de att köpa ett politiskt partikort. (Johannes 17:16) Efter ett möte som hölls av Malawis kongressparti 1972 följde en ny våg av brutal förföljelse. Bröderna drevs från sina hem och vägrades anställning. Tusentals fick fly ur landet för att inte bli dödade. Men fick dessa som stred mot Gud och hans folk övertaget? Ingalunda! Nu, då förhållandena i Malawi har förändrats, rapporterade under 1999 som mest 43.767 förkunnare av Guds kungarike, och över 120.000 var med vid områdessammankomsterna där. Ett nytt avdelningskontor har byggts i huvudstaden.
De söker en förevändning
10. Vad, som liknar det som Daniel fick vara med om, har nutida motståndare till Guds folk gjort?
10 Avfällingar, präster och andra tål inte vårt budskap från Guds ord, och under påtryckningar från religiöst håll i kristenheten söker motståndare ett som man menar lagligt sätt att rättfärdiga sin strid mot oss. Bland annat vilken metod använder man? Vad gjorde de som hade sammansvurit sig mot profeten Daniel för att angripa honom? I Daniel 6:4, 5 läser vi: ”De höga ämbetsmännen och satraperna [sökte] ständigt finna någon förevändning för en anklagelse mot Daniel med avseende på kungariket; men de kunde inte finna någon som helst förevändning för en anklagelse eller något som helst fördärvligt, eftersom han var pålitlig och det inte fanns någon som helst försumlighet eller något som helst fördärvligt i honom. Följaktligen sade dessa kraftfulla män: ’Vi kommer inte att mot denne Daniel finna någon som helst förevändning för en anklagelse, såvida vi inte skall finna en sådan mot honom i hans Guds lag.’” Också nu söker motståndare efter en förevändning att angripa oss. De beklagar sig över ”farliga sekter” och försöker rubricera Jehovas vittnen som en sådan. Genom att förvränga fakta, komma med förtäckta antydningar och sprida rena lögner angriper de vår tillbedjan och vår lydnad för Guds ords principer.
11. Vilka felaktiga påståenden om Jehovas vittnen har vissa motståndare kommit med?
11 I vissa länder vägrar religiösa och politiska element att erkänna att vi utövar ”den form av gudsdyrkan som är ren och obesudlad från vår Guds och Faders ståndpunkt”. (Jakob 1:27) Trots att vår kristna verksamhet bedrivs i 234 länder och områden, påstår motståndare att vi inte är någon ”känd religion”. Strax före en internationell sammankomst i Athen 1998 citerade en dagstidning grekisk-ortodoxa präster som hävdade att Jehovas vittnen inte var någon ”känd religion”, och det trots att Europadomstolen har slagit fast motsatsen. Några dagar senare citerade en annan tidning i samma stad en talesman för kyrkan som sade: ”[Jehovas vittnen] kan inte vara en ’kristen församling’, eftersom de inte delar den kristna tron på Jesus Kristus.” Detta är häpnadsväckande, då det inte finns någon annan religiös grupp som betonar behovet av att efterlikna Jesus mer än vad Jehovas vittnen gör!
12. Vad måste vi göra i vår andliga krigföring?
12 Vi söker med lagliga medel försvara och stadfästa de goda nyheterna. (Filipperna 1:7) Vi vill inte heller rucka på Guds rättfärdiga normer, utan söker troget och utan att kompromissa följa dem. (Titus 2:10, 12) I likhet med Jeremia ”binder” vi om våra ”höfter” och talar ”allt” som Jehova ”befaller” oss, och vi låter inte de som strider mot Gud slå oss med förfäran. (Jeremia 1:17, 18) Jehovas heliga ord visar oss tydligt vad som är den rätta vägen. Vi vill aldrig stödja oss på någon bräcklig ”arm av kött” eller söka vår ”tillflykt under Egyptens skugga”, dvs. söka vår tillflykt i den här världen. (2 Krönikeboken 32:8; Jesaja 30:3; 31:1–3) Vi får i vår andliga krigföring inte stödja oss på vårt eget förstånd, utan måste fortsätta att förtrösta på Jehova av allt vårt hjärta och låta honom vägleda våra steg. (Ordspråken 3:5–7) Om vi inte har Jehovas stöd och om han inte skyddar och bevarar oss, då är allt vårt arbete ”förgäves”. — Psalm 127:1.
Förföljda men orubbliga
13. Varför kan det sägas att det sataniska angreppet på Jesus misslyckades?
13 Jesus, det främsta exemplet i fråga om att vara Jehova orubbligt hängiven, blev falskeligen anklagad för uppvigling och för att störa den allmänna ordningen. Efter att ha undersökt saken ville Pilatus frige Jesus. Men eggade av de religiösa ledarna krävde folkmassan att Jesus skulle hängas på pålen, och det trots att han var oskyldig. De begärde i stället att Barabbas skulle friges, en man som var fängslad för uppvigling och mord! Pilatus försökte än en gång förmå de oresonliga motståndarna att avstå från sina krav, men till slut föll han till föga för den allmänna opinionen, och Jesus blev hängd på en påle för att dö. (Lukas 23:2, 5, 14, 18–25) Detta avskyvärda sataniska angrepp på Jesus, Guds oskyldige Son, misslyckades emellertid fullständigt, eftersom Jehova uppväckte honom och upphöjde honom till sin egen högra sida. Och på pingstdagen år 33 v.t. utgöts genom den förhärligade Jesus helig ande, och den kristna församlingen, ”en ny skapelse”, bildades. — 2 Korinthierna 5:17; Apostlagärningarna 2:1–4.
14. Hur gick det när de judiska religiösa ledarna ingrep mot Jesu efterföljare?
14 Kort därefter hotade de religiösa ledarna Jesu Kristi apostlar, men dessa Jesu efterföljare slutade inte upp med att tala om de ting som de hade sett och hört. Jesu lärjungar bad: ”Jehova, vänd din uppmärksamhet till deras hotelser och förunna dina slavar att fortsätta med att tala ditt ord med all dristighet.” (Apostlagärningarna 4:29) Jehova besvarade deras bön genom att uppfylla dem med helig ande och ge dem styrka att fortsätta sitt oförskräckta predikande. Snart blev apostlarna återigen befallda att sluta upp att predika, men Petrus och de andra apostlarna svarade: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apostlagärningarna 5:29) Hot, arresteringar och prygel kunde inte hindra dem från att fortsätta att predika om Guds kungarike.
15. Vem var Gamaliel, och vilket råd gav han de religiösa motståndarna till Jesu efterföljare?
15 Hur reagerade de religiösa ledarna? ”De [kände] sig djupt sårade och ville gärna göra av med [apostlarna].” Men en av de närvarande, en av allt folket aktad lärare i Lagen, en farisé vid namn Gamaliel, gav befallning om att man under en liten stund skulle låta föra ut apostlarna ur Sanhedrin. Sedan sade han till dessa religiösa motståndare: ”Ni män av Israel, ta er i akt för vad ni ämnar göra i fråga om dessa män. ... Jag [säger] er: Befatta er inte med de här människorna, utan låt dem hållas (därför att om detta projekt eller detta verk är av människor, skall det bli kullkastat; men om det är av Gud, skall ni inte förmå kullkasta dem); annars kanske ni befinns vara sådana som faktiskt strider mot Gud.” — Apostlagärningarna 5:33–39.
Inget vapen som formas mot oss kommer att ha någon framgång
16. Hur skulle du med egna ord vilja uttrycka den försäkran som Jehova ger sitt folk?
16 Det var ett klokt råd som Gamaliel gav. Vi uppskattar också när andra tar oss i försvar, och vi erkänner att religionsfriheten har upprätthållits genom domar som avkunnats av opartiska domare. Kristenhetens prästerskap och andra ledare i det stora Babylon, dvs. världsväldet av falsk religion, tycker naturligtvis inte om att vi vill följa Guds ord. (Uppenbarelseboken 18:1–3) Men även om de och andra, som är påverkade av dem, strider mot oss, har vi denna försäkran: ”’Inget som helst vapen som formas mot dig kommer att ha någon framgång, och vilken tunga det vara må som reser sig upp mot dig i domen kommer du att domfälla. Detta är Jehovas tjänares arvsbesittning, och deras rättfärdighet är från mig’, är Jehovas uttalande.” — Jesaja 54:17.
17. Varför är vi modiga, trots att motståndare strider mot oss?
17 Våra fiender strider mot oss utan orsak, men vi förlorar dock inte modet. (Psalm 109:1–3) Vi kommer aldrig att låta dem som hatar vårt bibliska budskap skrämma oss till att kompromissa i fråga om vår tro. Vi räknar med att vår andliga kamp kommer att bli allt intensivare, men vi vet vad slutresultatet kommer att bli. Likt Jeremia kommer vi att få uppleva uppfyllelsen av de profetiska orden: ”De kommer helt visst att strida mot dig, men de kommer inte att få övertaget över dig, för ’jag är med dig’, är Jehovas uttalande, ’för att befria dig’.” (Jeremia 1:19) Ja, vi vet att de som strider mot Gud inte kommer att få övertaget!
[Fotnoter]
a Se artikeln ”Trogna och oförskräckta trots nazistiskt förtryck”, sidorna 24–28.
Hur skulle du vilja svara?
• Varför har Jehovas tjänare utsatts för angrepp?
• Hur har motståndare stridit mot Jehovas folk?
• Varför kan vi vara övertygade om att de som strider mot Gud inte kommer att få övertaget?
[Bild på sidan 17]
Jehova försäkrade Jeremia att han skulle vara med honom
[Bild på sidan 18]
Överlevande från koncentrationsläger
[Bild på sidan 18]
En pöbelhop angriper Jehovas vittnen
[Bild på sidan 18]
J. F. Rutherford och hans medarbetare
[Bild på sidan 21]
De som stred mot Gud fick inte övertaget i Jesu fall