Uppriktiga ansträngningar – När blir de välsignade av Jehova?

”LÅT mig gå, för morgonrodnaden har gått upp.”

”Jag ämnar inte låta dig gå, utan att du först välsignar mig.”

”Vad är ditt namn?”

”Jakob.”

”Du kommer inte längre att kallas med namnet Jakob, utan Israel, för du har kämpat med Gud och med människor, så att du till slut har fått övertaget.” (1 Moseboken 32:26–28)

Det här intressanta samtalet var resultatet av en enastående uppvisning i fysisk styrka av den 97-årige Jakob. Även om Bibeln inte beskriver honom som någon atletiskt byggd man, så brottades han med en ängel en hel natt. Varför det? Jo, därför att Jakob kände djup oro för Jehovas löfte till hans förfader – det som hade att göra med hans arv.

Många år tidigare hade Esau överlåtit sin förstfödslorätt till sin bror Jakob i utbyte mot en skål med en linsrätt. Nu får Jakob uppgifter om att Esau håller på att närma sig med 400 man. Naturligtvis blir Jakob mycket orolig och vill få en bekräftelse på Jehovas löfte om att det skulle gå bra för hans familj i landet på andra sidan floden Jordan. I enlighet med sina böner går Jakob beslutsamt till handling. Han skickar en generös gåva till Esau, som är i antågande. Han vidtar också försvarsåtgärder, när han delar upp sitt läger i två delar och låter sina hustrur och barn gå över Jabboks vadställe. Med uppbjudande av alla sina krafter och med många tårar anstränger han sig nu till det yttersta, när han brottas med en ängel hela natten ”för att han skulle utbe sig ynnest”. (Hosea 12:4; 1 Moseboken 32:1–32)

Tänk på ett tidigare exempel, Rakel, Jakobs andra och mest älskade hustru. Rakel är mycket väl medveten om Jehovas löfte att välsigna Jakob. Hennes syster Lea, Jakobs första hustru, är välsignad med fyra söner, medan Rakel fortsätter att vara barnlös. (1 Moseboken 29:31–35) Hellre än att ge efter för självömkan fortsätter hon att bönfalla Jehova och beslutsamt handla i enlighet med sina böner. Hon gör nu som sin stammoder Sara gjorde med Hagar och erbjuder sin tjänarinna Bilha till bihustru åt Jakob och säger: ”Så att jag, ja jag, kan få barn genom henne.”a Bilha föder två söner, Dan och Naftali, åt Jakob. Vid Naftalis födelse uttrycker Rakel omfattningen av sin känslomässiga ansträngning: ”I hårda brottningar har jag brottats med min syster. Jag har också utgått som segrare!” Rakel välsignas ytterligare med två egna söner, Josef och Benjamin. (1 Moseboken 30:1–8; 35:24)

Hur kom det sig att Jehova välsignade Jakobs och Rakels fysiska och känslomässiga ansträngningar? De hade Jehovas vilja i fokus, och de satte värde på sitt arv. De bad uppriktigt om Jehovas välsignelse i sitt liv och handlade i harmoni med Guds vilja och sina egna böner.

Många i vår tid kan i likhet med Jakob och Rakel intyga att det krävs ihärdiga ansträngningar för att få Jehovas välsignelse. Deras ansträngningar är ofta förenade med tårar, besvikelser och frustration. Elizabeth, en kristen mor, kommer ihåg vilka uppriktiga ansträngningar som behövdes för att hon skulle börja gå på kristna möten regelbundet efter en lång period av frånvaro. Med fem små pojkar och en man som inte var troende och med tre mil till närmaste Rikets sal var det en utmaning. ”För att försöka komma i väg till mötena regelbundet krävdes det en rejäl portion självdisciplin, vilket jag visste var bra för mig och mina pojkar. Det hjälpte dem att förstå att det här var något som var värt att fortsätta kämpa för.” Jehova välsignade hennes ansträngningar. Tre av hennes söner är aktiva i den kristna församlingen, och två av dem är i heltidstjänsten. Hon gläder sig åt deras andliga framsteg och säger: ”De har gått om mig i andlig tillväxt.” Vilken välsignelse hon fick för sina uppriktiga ansträngningar!

Uppriktiga ansträngningar som Jehova välsignar

Det ger verkligen lön för mödan att anstränga sig väl och att arbeta hårt. Ju mer vi anstränger oss med ett projekt eller med en uppgift, desto mer tillfredsställelse får vi i gengäld. Jehova har skapat oss på det sättet. ”Varje människa äter och dricker och ser vad gott är för allt sitt hårda arbete. Det är Guds gåva”, skrev kung Salomo. (Predikaren 3:13; 5:18, 19) Men för att bli välsignade av Gud måste vi vara säkra på att våra ansträngningar görs på rätt område i livet. Är det till exempel rimligt att förvänta sig att Jehova skall välsigna en livsstil som gör att andlig verksamhet kommer i andra hand? Kan en överlämnad kristen hoppas på Jehovas godkännande, om han accepterar en anställning eller en befordran som innebär att han går miste om trosstärkande gemenskap och undervisning vid kristna möten? (Hebréerna 10:23–25)

Ett helt liv av hårt arbete för att göra karriär eller för att få det bra ekonomiskt behöver inte innebära att man ”ser vad gott är”, om man gör det på bekostnad av sin andlighet. Jesus beskrev konsekvenserna av missriktade ansträngningar i sin illustration om såningsmannen. Beträffande säden som ”såddes bland törnena” förklarade Jesus att liknelsen gäller ”den som hör ordet, men denna tingens ordnings bekymmer och rikedomens bedrägliga makt kväver ordet, och han blir utan frukt”. (Matteus 13:22) Paulus varnade för samma fälla och tillade att de som låter sitt liv kretsa kring materiella ting ”faller i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begär, som snabbt drar ner människorna till undergång och tillintetgörelse”. Vilket botemedel finns mot en sådan andligt destruktiv livsstil? Paulus uppmanade de kristna att ”fly från dessa ting” och att ”inte sätta sitt hopp till en osäker rikedom, utan till Gud, som förser oss rikligt med alla ting för att vi skall njuta av dem”. (1 Timoteus 6:9, 11, 17)

Oavsett hur gamla vi är eller hur länge vi har tjänat Jehova kan vi alla dra nytta av att försöka göra lika uppriktiga ansträngningar som Jakob och Rakel gjorde. I sin strävan efter att få Guds godkännande släppte de aldrig sitt arv ur sikte, hur skrämmande eller frustrerande deras omständigheter än kan ha varit. De påfrestningar eller svårigheter som vi möter i dag kan vara lika skrämmande, frustrerande eller nedslående. Frestelsen ligger i att ge upp i kampen och så bli ytterligare ett offer för Satans angrepp. Han kan använda sig av alla möjligheter som står honom till buds, vare sig det är nöjen eller rekreation, sport eller fritidssysselsättningar, karriär eller materiellt välstånd, för att nå sina syften. Önskvärda resultat utlovas ofta men förverkligas sällan. De som blir lurade eller lockade att ge efter upptäcker ofta att sådana ambitioner till stor del slutar i besvikelse. Låt oss uppodla den anda som Jakob och Rakel visade för länge sedan, när de ansträngde sig uppriktigt och så segrade över Satans listiga angrepp.

Djävulen skulle helst vilja att vi slutar upp med att kämpa och att vi får känslan av att situationen är hopplös – att det inte går att göra något åt den och att det inte är någon idé att ens försöka. Det är livsnödvändigt för oss alla att akta oss för att utveckla en negativ sinnesinställning och tänka: ”Det är ingen som tycker om mig” och ”Jehova har glömt bort mig”. Att ge efter för sådana tankar är självdestruktivt. Kan det tyda på att vi har gett upp och inte längre kämpar tills vi får en välsignelse? Kom ihåg att Jehova välsignar våra uppriktiga ansträngningar.

Fortsätt kämpa för att få Jehovas välsignelse

Vår andliga välfärd beror till stor del på att vi inser två grundläggande fakta om vårt liv som tjänare åt Jehova. 1) Det finns ingen som är ensam om att ha problem, krämpor eller besvärliga situationer i livet, och 2) Jehova lyssnar på dem som uppriktigt ropar till honom om hjälp och välsignelse. (2 Moseboken 3:7–10; Jakob 4:8, 10; 1 Petrus 5:8, 9)

Ge inte efter för ”den synd som lätt snärjer in oss” – brist på tro – hur svåra dina omständigheter än kan vara eller hur begränsad du än känner dig. (Hebréerna 12:1) Fortsätt att kämpa till dess du blir välsignad. Var uthållig och kom ihåg den 97-årige Jakob som brottades en hel natt för att få en välsignelse. Likt jordbrukaren som sår på våren och sedan väntar på skörden kan du tålmodigt vänta på att få Jehovas välsignelse för din andliga verksamhet, oavsett hur begränsad du kanske känner dig i dina ansträngningar. (Jakob 5:7, 8) Och ha alltid psalmistens ord i tankarna: ”De som sår med tårar kommer att skörda med högt fröjderop.” (Psalm 126:5; Galaterna 6:9) Stå fast och håll dig kvar i kämparnas led!

[Fotnoter]