Ugarit – en forntida stad i skuggan av Baal

ÅR 1928 råkade en syrisk jordbrukare som plöjde slå i en gravsten. I graven fanns lergods från forntiden, och föga anade jordbrukaren vilken betydelse hans upptäckt skulle komma att få. Efter att ha hört om den här oväntade upptäckten begav sig en grupp franska arkeologer under ledning av Claude Schaeffer till platsen följande år.

Snart kunde gruppen, med hjälp av en inskrift som man grävt fram, identifiera de fornlämningar som framträdde under deras verktyg. Det var Ugarit, ”en av de viktigaste forntida städerna i Främre Orienten”. Barry Hoberman konstaterar till och med: ”Ingen annan arkeologisk upptäckt, inte ens upptäckten av Dödahavsrullarna, har haft större betydelse när det gäller vår förståelse av Bibeln.” (The Atlantic Monthly)

Där vägarna korsades

Ugarit, som grävts fram ur en kulle som heter Ras Shamra vid Medelhavskusten i det som nu är norra Syrien, var en blomstrande kosmopolitisk stad under det andra årtusendet f.v.t. Dess område täckte en yta som sträckte sig cirka 60 kilometer från berget Casius i norr till Tell Sukas i söder och 30–45 kilometer från Medelhavet i väster till Orontesdalen i öster.

Boskap trivdes och frodades i Ugarits milda klimat. I området producerades spannmål, olivolja, vin och dessutom timmer – en vara som det rådde stor brist på i Mesopotamien och Egypten. Stadens läge, där strategiska handelsvägar korsade varandra, gjorde den till en av de första stora internationella hamnstäderna. Till Ugarit kom handelsmän från Anatolien, Babylon, Egeiska havet, Egypten och andra delar av Mellanöstern. Här handlade man med metaller, jordbruksprodukter och en mängd olika varor från trakten.

Även om Ugarit var välmående, förblev det ett lydrike. Staden var den nordligaste utposten i det egyptiska väldet tills dess att den på 1300-talet f.v.t införlivades med det som i världshistorien kallas det hettitiska riket. Ugarit tvingades att betala skatt och förse sina herrar med soldater. När de invaderande ”sjöfolken”a började ödelägga Anatolien (centrala Turkiet) och norra Syrien, kallade hettiterna in ugaritiska trupper och flottstyrkor. Resultatet blev att Ugarit självt blev försvarslöst och fullständigt ödelagt omkring 1200 f.v.t.

Ljus över historien

Det som blev kvar efter ödeläggandet av Ugarit var en enorm kulle som var 20 meter hög och täckte mer än 25 hektar. Bara en sjättedel av det här området har grävts ut. Bland ruinerna har arkeologer funnit lämningar av ett enormt palatskomplex med nästan hundra rum och ett antal gårdar, ett komplex som är 10 000 kvadratmeter stort. Komplexet hade rinnande vatten, badrum och ett avloppsnät. Möblerna hade inläggningar av guld, lapis lazuli och elfenben. Man har också funnit fint snidade paneler i elfenben. En muromgärdad trädgård och en nedsänkt bassäng gjorde palatset än mer tilltalande.

Staden och den omgivande slätten dominerades av Baal- och Dagantempel.b Dessa tempeltorn, som kan ha varit 20 meter höga, bestod av en liten hall som ledde till ett inre rum där det fanns en bild av guden. En trappa ledde upp till en terrass där kungen presiderade vid olika ceremonier. På natten eller när det var storm kan man ha tänt signaleldar högst uppe på templen för att leda fartyg säkert in i hamnen. Det var utan tvivel sjömän som tackade stormguden Baal-Hadad för att de tryggt kommit hem som offrade de 17 ankare av sten som man funnit i hans helgedom.

En guldgruva av inskrifter

Flera tusen lertavlor upptäcktes bland Ugarits ruiner. Man har funnit ekonomiska, juridiska, diplomatiska och administrativa texter på åtta språk, skrivna med fem olika slags kilskrift och hieroglyfer. Schaeffers grupp fann inskrifter på ett dittills okänt språk som fick namnet ugaritiska och som hade 30 kilskriftstecken. Det utgör ett av de äldsta alfabet som någonsin upptäckts.

Förutom att de ugaritiska dokumenten behandlar vardagliga saker, innehåller de också litterära texter som ökade förståelsen av den tidens religiösa uppfattningar och sedvänjor. Religionen i Ugarit tycks ha haft stora likheter med den som utövades av kanaanéerna som bodde i närheten. Enligt Roland de Vaux återspeglar dessa texter ”ganska exakt kulturen i Kanaans land strax före israeliternas erövring”.

Religionen i Baals stad

Över 200 gudar och gudinnor omnämns i Ras Shamra-texterna. Den högste guden var El, som kallades gudarnas och människornas fader. Stormguden Baal-Hadad var ”molnens ryttare” och ”jordens herre”. El framställs som en vis, vitskäggig gammal man fjärmad från mänskligheten. Baal däremot är en stark och ärelysten gud som söker härska över gudarna och mänskligheten.

De texter man har upptäckt lästes förmodligen upp i samband med religiösa högtider, som nyårsfirande eller skördehögtider. Den exakta tolkningen är dock oklar. I en dikt som handlar om en konflikt om makten besegrar Baal Els favoritson, havsguden Yamm. Den här segern gav kanske Ugarits sjömän tillförsikten att Baal skulle beskydda dem på havet. I en duell med Mot besegras Baal och far ner till dödsriket. Följden blir torka, och mänsklig aktivitet upphör. Baals hustru och syster Anat – kärlekens och krigets gudinna – dödar Mot och återför Baal till livet. Baal slaktar sönerna till Els hustru, Athirat (Ashera), och återtar tronen. Men Mot återvänder sju år senare.

En del tolkar den här dikten som en symbol av årstidsväxlingarna då livgivande regn besegras av den torra sommarhettan och återkommer på hösten. Andra tror att sjuårscykeln syftar på att man fruktade för hungersnöd och torka. I båda fallen ansågs Baals överlägsenhet nödvändig för att människorna skulle lyckas i sina strävanden. Forskaren Peter Craigie säger: ”Målet med Baalsdyrkan var att befästa hans överhöghet. Hans tillbedjare trodde att bara så länge han förblev suverän skulle skördar och boskap, som var så viktiga för människors överlevnad, bestå.”

Ett skydd mot hedendom

Något som tydligt framkommer av de texter man grävt fram är hur depraverad den ugaritiska religionen var. I The Illustrated Bible Dictionary heter det: ”Texterna visar de förnedrande konsekvenserna av att tillbe dessa gudar; med deras inriktning på krig, helig prostitution, erotisk kärlek och det sociala förfall som blev följden.” De Vaux säger: ”När man läser dessa dikter, förstår man den avsky som rättrogna inom jahvismen och de stora profeterna kände för denna gudsdyrkan.” Den lag Gud gav den forntida nationen Israel var ett skydd mot sådan falsk religion.

Spådom, astrologi och magi var mycket vanligt i Ugarit. Man sökte inte bara tecken och omen i himlakropparna, utan även i missbildade foster och inälvorna på slaktade djur. ”Man trodde att guden, som man offrade till i sina ritualer, och djuroffret blev ett och att gudens ande sammansmälte med djurets ande”, säger historikern Jacqueline Gachet. ”Det här gjorde att man, genom att läsa de tecken som man kunde se på dessa organ, kunde få fritt tillträde till gudarnas ande som antingen kunde ge ett positivt eller ett negativt svar på en fråga om framtida händelser eller om vilket handlingssätt man skulle välja i en viss situation.” (Le pays d’Ougarit autour de 1200 av.J.C.) I motsats till detta skulle israeliterna sky sådana sedvänjor. (5 Moseboken 18:9–14)

Den mosaiska lagen förbjöd klart och tydligt tidelag. (3 Moseboken 18:23) Hur betraktades den här sedvänjan i Ugarit? I de texter man har hittat talas det om hur Baal har samlag med en kviga. Arkeologen Cyrus Gordon säger: ”Om man påstår att Baal ikläder sig en tjurs gestalt inför akten, kan inte samma sak sägas om hans präster som spelade upp myterna om honom.”

Israeliterna fick befallningen: ”Ni skall inte göra skåror i ert kött för en avliden själ.” (3 Moseboken 19:28) Men efter Baals död ”ristade sig ... [El] med en kniv, han skar sig med en rakkniv; han skar sig i kinderna och hakan”. Rituell ristning var tydligtvis en sedvänja bland Baalsdyrkare. (1 Kungaboken 18:28)

Enligt en ugaritisk dikt tycks det i en vanlig kanaaneisk fruktbarhetsrit ha ingått att koka en killing i mjölk. Men i den mosaiska lagen fick israeliterna befallningen: ”Du skall inte koka en killing i dess mors mjölk.” (2 Moseboken 23:19)

Jämförelser med bibeltexter

Ugaritiska texter blev ursprungligen översatta huvudsakligen med hjälp av biblisk hebreiska. Peter Craigie konstaterar: ”Det finns många ord som används i den hebreiska texten vars innebörd är oklar och, ibland, okänd; översättare före 1900-talet gjorde olika gissningar om deras betydelse. Men när samma ord finns med i den ugaritiska texten, kan man lyckas bättre.”

Så till exempel brukar ett hebreiskt ord som används i Jesaja 3:18 översättas ”huvudband”. Ett liknande ugaritiskt rotord betecknar både solen och solgudinnan. Alltså kan Jerusalems kvinnor som nämns i Jesajas profetia ha smyckat sig med små solörhängen och ”månformade smycken” till ära för kanaaneiska gudar.

I Ordspråken 26:23 i den masoretiska texten liknas ”brinnande läppar och ett ont hjärta” vid ett lerkärl täckt med ”silverslagg”. Ett ugaritiskt rotord gör det möjligt att återge den här jämförelsen med ”som glasyr på en lerskärva”. I Nya Världens översättning återges det här ordspråket lämpligt: ”Som en silverglasyr överdragen på en lerskärva är glödande läppar tillsammans med ett uselt hjärta.”

Bibliskt substrat?

Efter att ha granskat Ras Shamra-texterna hävdar en del forskare att vissa avsnitt i Bibeln är en omarbetning av ugaritisk poesi. André Caquot, medlem av Franska institutet, talar om det ”kanaaneiska kultursubstratet i hjärtat av den israelitiska religionen”.

Angående Psalm 29 säger Mitchell Dahood vid påvliga bibelinstitutet i Rom: ”Den här psalmen är en jahvistisk omarbetning av en äldre kanaaneisk hymn till stormguden Baal. ... Praktiskt taget varje ord i psalmen finns i äldre kanaaneiska texter.” Är det här en korrekt slutsats? Verkligen inte!

Mer försiktiga forskare medger att likheterna har överdrivits. Andra har kritiserat vad de kallar panugaritism. ”Det finns inte en enda ugaritisk text som helt och fullt kan jämföras med Psalm 29”, konstaterar teologen Garry Brantley. ”Att påstå att Psalm 29 (eller någon annan bibeltext) är en omarbetning av en hednisk myt har ingen grund.”

Är detta att det finns likheter när det gäller bildliga uttryck, poetiska paralleller och stilmässiga drag bevis på omarbetning? Tvärtom bör man kunna förvänta sådana paralleller. I The Encyclopedia of Religion heter det: ”Orsaken till den här likheten när det gäller form och innehåll är kulturell: trots de tydliga geografiska och temporala skillnaderna mellan Ugarit och Israel, var de en del av en större kulturell enhet som hade en gemensam poetisk och religiös vokabulär.” Garry Brantley konstaterar därför: ”Det är en oriktig exeges att försöka lägga in hedniska trosuppfattningar i bibeltexten bara därför att det finns språkliga likheter.”

Slutligen bör det nämnas att om det finns några paralleller mellan Ras Shamra-texterna och Bibeln, är de rent litterära, inte andliga. ”De etiska och moraliska nivåer som nås i Bibeln går inte att finna i Ugarit”, säger arkeologen Cyrus Gordon. Ja, skillnaderna är långt fler än eventuella likheter.

Ugaritiska studier kommer förmodligen att fortsätta att hjälpa bibelforskare att förstå den kulturella, historiska och religiösa miljö som bibelskribenterna och den hebreiska nationen i allmänhet levde i. Ytterligare granskning av Ras Shamra-texterna kan också kasta nytt ljus över förståelsen av gammalhebreiska. Men framför allt belyser fynden i Ugarit på ett tydligt sätt kontrasten mellan den förnedrande Baalsdyrkan och den rena tillbedjan av Jehova.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 25]

Arkeologiska fynd vid Ugarit har ökat vår förståelse av Bibeln

[Karta/Bilder på sidorna 24, 25]

(För formaterad text, se publikationen)

Hettitiska riket på 1300-talet f.v.t.

MEDELHAVET

BERGET CASIUS (JEBEL EL-AGRA)

Ugarit (Ras Shamra)

Tell Sukas

Orontes

SYRIEN

EGYPTEN

Eufrat

[Bildkällor]

Baalstatyett och rhyton i form av ett djurhuvud: Louvren, Paris; målning av det kungliga palatset: © D. Héron-Hugé pour “Le Monde de la Bible”

[Bild på sidan 25]

Ruiner av palatsets ingång

[Bild på sidan 26]

En mytologisk ugaritisk dikt kan ge en bakgrund till 2 Moseboken 23:19

[Bildkälla]

Louvren, Paris

[Bilder på sidan 27]

Baalstele

Guldfat med jaktmotiv

Elfenbenslock till sminkdosa som föreställer en fruktbarhetsgudinna

[Bildkälla]

Alla bilder: Louvren, Paris