Andlig tillväxt där den tidiga kristendomen en gång blomstrade

ITALIEN, den stövelformade halvö som sträcker sig ut i Medelhavet, har varit en plats där religiösa och kulturella händelser påverkat världshistorien. Den vackra, skiftande naturen, de berömda konstverken och den underbara kokkonsten lockar till sig miljoner turister. Men det är också ett land där den bibliska undervisningen blomstrar.

Den sanna kristendomen kan först ha nått Rom – den dåtida världsmaktens huvudstad – när judar och proselyter som blev kristna vid pingsten år 33 v.t. återvände hem från Jerusalem. Omkring år 59 v.t. besökte aposteln Paulus Italien för första gången, och i kuststaden Puteoli fann han ”bröder” i tron. (Apostlagärningarna 2:5–11; 28:11–16)

Innan första århundradet var slut hade avfälliga kristna successivt dragit sig bort från den sanna kristendomen, precis som Jesus och apostlarna hade förutsagt. Men i vår tid, före slutet på denna onda världsordning, har Jesu sanna lärjungar gått i spetsen för predikandet av de goda nyheterna på hela jorden – också i Italien. (Matteus 13:36–43; Apostlagärningarna 20:29, 30; 2 Thessalonikerna 2:3–8; 2 Petrus 2:1–3)

En allt annat än lovande början

År 1891 besökte Charles Taze Russell, som tog ledningen i det världsvida predikoarbete som utfördes av bibelforskarna (som Jehovas vittnen då kallades), några italienska städer för första gången. Han medgav att resultatet av hans tjänst inte såg speciellt lovande ut: ”Vi såg ingenting som kunde ge oss hopp om någon skörd i Italien.” På våren 1910 återvände broder Russell till Italien och höll ett bibliskt föredrag i en stor lokal i centrala Rom. Med vilket resultat? Han rapporterade: ”I det hela var dock mötet en missräkning.”

Ja, under några tiotal år var den andliga tillväxten långsam i Italien, delvis beroende på den förföljelse som Jehovas vittnen utsattes för under fascistdiktaturen. Under den perioden fanns det inte mer än 150 Jehovas vittnen i landet, och de flesta av dem hade lärt känna Bibelns sanning av släktingar eller vänner som bodde i utlandet.

Fantastisk tillväxt

Efter andra världskriget sändes ett antal missionärer till Italien. Men regeringen beslöt att utvisa missionärerna, och enligt vad som framgår av dokument som hittats i statliga arkiv var det högt uppsatta präster inom Vatikanens hierarki som låg bakom detta. Med några få undantag tvingades missionärerna lämna landet.

Trots alla hinder började stora skaror i Italien strömma till Jehovas tillbedjans ”berg”. (Jesaja 2:2–4) Och ökningen av antalet vittnen har varit anmärkningsvärd. År 2004 nådde man ett högsta antal om 233 527 förkunnare av de goda nyheterna, vilket betydde att det fanns en förkunnare per 248 invånare, och 433 242 var med vid åminnelsen av Kristi död. Det fanns 3 049 församlingar av Jehovas vittnen som samlades i fina Rikets salar. Och på senare tid har det i synnerhet inom vissa delar av befolkningen skett en stor tillväxt.

Jehovas vittnen predikar på många språk

Till Italien kommer många invandrare från Afrika, Asien och Östeuropa för att få tag i arbete eller uppnå bättre levnadsstandard eller, i vissa fall, slippa undan tragiska situationer. Hur kan dessa miljoner få andlig hjälp?

Många Jehovas vittnen i Italien har villigt antagit utmaningen att lära sig så svåra språk som albanska, amhariska, arabiska, bengali, kinesiska, punjabi, singalesiska och tagalog. Med början år 2001 anordnade man språkkurser för att lära dessa vittnen att förkunna på andra språk. Under de senaste tre åren har 3 711 vittnen deltagit i 79 kurser på 17 språk. Det har lett till att man har kunnat bilda och stärka 146 församlingar och 274 grupper, vilka håller möten på 25 språk. Många uppriktiga personer har därmed fått höra de goda nyheterna och börjat studera Bibeln, och resultaten är ofta enastående.

Ett vittne talade om Bibeln med George, en indier som talar malayalam. Trots att hans arbetssituation var mycket besvärlig, ville han gärna ha ett bibelstudium. Några dagar senare kom hans vän Gil, en punjabitalande indier, till Rikets sal, och ett bibelstudium sattes i gång med honom. Gil presenterade David, en indier som talar telugu, för vittnena, och snart studerade även han Bibeln. Två andra indier, Sonny och Shubash, som bodde i samma hus som David, började också vara med vid bibelstudiet.

Efter några veckor fick vittnena ett telefonsamtal från en man som heter Dalip och som talar marathi. Han sade: ”Jag är vän till George. Kan ni undervisa mig i Bibeln?” En tamiltalande man, Sumit, hörde sedan av sig, och slutligen ringde ytterligare en vän till George och bad om ett bibelstudium. Därefter tog George med sig en annan ung man, Max, till Rikets sal, och han bad också om ett studium. För närvarande leds sex bibelstudier, och fyra till är på gång. Studierna leds på engelska, men man använder också litteratur på hindi, malayalam, marathi, punjabi, tamil, telugu och urdu.

De döva ”hör” de goda nyheterna

Det finns mer än 90 000 döva i Italien. I mitten på 1970-talet började vittnena inrikta sig på att undervisa även dem om Bibelns sanning. Till att börja med lärde några döva vittnen ut det italienska teckenspråket till medförkunnare som var villiga att hjälpa till på det här fältet. Snart började allt fler döva visa intresse för Bibeln. I dag kommer över 1 400 personer som använder italienskt teckenspråk till Jehovas vittnens möten. Det är 15 församlingar och 52 grupper som håller sina möten på italienskt teckenspråk.

Först var förkunnandet för de döva huvudsakligen beroende av de initiativ som togs av enskilda vittnen. Men 1978 började man vid Jehovas vittnens avdelningskontor i Italien organisera sammankomster för de döva. I maj det året pålystes det att det skulle hållas sessioner på teckenspråk vid den kommande internationella sammankomsten i Milano. Den första kretssammankomsten för döva hölls i sammankomsthallen i Milano i februari 1979.

Avdelningskontoret har sedan dess ägnat noggrann uppmärksamhet åt att tillgodose det andliga behovet bland de döva genom att uppmuntra fler förkunnare att förbättra sina kunskaper i teckenspråket. Sedan 1995 har pionjärer med särskilt uppdrag (heltidsförkunnare) sänts till några grupper för att öva vittnen som är döva att ta del i tjänsten och för att organisera möten. Tre sammankomsthallar är utrustade med toppmoderna videosystem som gör det lättare att följa med i programmet. Man har också framställt kristna publikationer på videokassetter för att ge de döva andlig näring.

Vittnenas ansträngningar att tillgodose de dövas andliga behov har iakttagits av andra. P@role & Segni, en tidskrift som ges ut av det italienska dövförbundet, citerade ett brev som skickats in av en katolsk monsignore: ”Att vara döv är besvärligt i den meningen att den döve ständigt behöver hjälp. Han kan till exempel utan problem ta sig till kyrkan på egen hand, men han behöver en tolk för att kunna följa med i allt som läses upp, talas eller sjungs under gudstjänsterna.” Tidskriften tillade att prelaten ”erkänner att kyrkan tyvärr inte är redo än att hantera det här funktionshindret och påpekar att många döva tas bättre om hand i Jehovas vittnens Rikets salar än i församlingskyrkan”.

De goda nyheterna predikas för fångar

Kan någon som sitter i fängelse ändå vara fri? Ja, eftersom Guds ord har kraft att göra dem ”fria” som tar emot och tillämpar det i sitt liv. Det budskap som Jesus förkunnade ”för de fångna” var frihet från synd och falsk religion. (Johannes 8:32; Lukas 4:16–19) I Italien har man predikat i fängelser med mycket goda resultat. Närmare 400 Jehovas vittnen har fått tillstånd av myndigheterna att besöka de intagna för att erbjuda dem andlig hjälp. Jehovas vittnen är den första icke-katolska organisation som har ansökt om och fått ett sådant tillstånd.

Bibelns budskap kan spridas på de mest oväntade sätt. Fångar berättar för andra fångar om vittnenas bibliska undervisningsarbete, och som en följd av det har några av dessa i sin tur bett om att få besök av ett vittne. Eller också uppmuntrar familjemedlemmar, som har börjat studera Bibeln, fångarna att be om ett besök av vittnena. En del som avtjänar livstidsstraff för mord och andra allvarliga brott har ångrat sig och gjort dramatiska förändringar i sitt liv, vilket har öppnat vägen för att de skall kunna överlämna sig åt Jehova Gud och bli döpta.

I ett antal fängelser har det gjorts anordningar för att fångarna skall få lyssna till bibliska föredrag, högtidlighålla minnet av Jesu död och titta på videofilmer utgivna av Jehovas vittnen. Dessa möten är ofta mycket välbesökta.

För att kunna tillhandahålla praktisk hjälp åt dem som sitter i fängelse har vittnena inriktat sig på att lämna sådana nummer av tidskrifterna som tar upp ämnen som kan vara till särskild nytta för de intagna. Vakna! för 8 maj 2001, till exempel, behandlade frågan ”Kan fångar rehabiliteras?” och numret för 8 april 2003 tog upp ämnet ”Drogmissbruk i familjen – Vad kan man göra?” Tusentals lösnummer har lämnats till fångar, och som ett resultat av det leds det nu flera hundra bibelstudier. En del fångvaktare har också visat intresse för Bibelns budskap.

Sedan en fånge vid namn Costantino hade fått ett särskilt tillstånd av myndigheterna blev han döpt i en Rikets sal i San Remo, där 138 Jehovas vittnen var närvarande. ”Det kändes som om jag överöstes med kärlek”, sade en synbart rörd Costantino efteråt. En lokaltidning citerade fängelsedirektören, som sade: ”Det var med stor glädje ... som vi beviljade den här permissionen. Allt som kan främja rehabiliteringen av en fånge i socialt, personligt och andligt avseende bör uppmuntras.” Costantinos hustru och dotter var imponerade över hur hans liv hade påverkats av det han lärt sig från Bibeln: ”Vi är stolta över honom för de förändringar han har gjort. Han har blivit fridsam och intresserar sig mer och mer för oss. Vi har fått tillbaka förtroendet och respekten för honom.” Även de har börjat studera Bibeln och besöka Jehovas vittnens möten.

Sergio, som fälldes för stöld, väpnat rån, narkotikasmuggling och mord, dömdes till att sitta i fängelse fram till 2024. Efter att ha studerat Bibeln i tre år och gjort stora förändringar i sitt liv bestämde han sig för att bli döpt. Han är den femtonde fången på straffanstalten Porto Azzurro på ön Elba som har blivit döpt som ett Jehovas vittne. Dopet genomfördes i en portabel swimmingpool på fängelsets idrottsplan och bevittnades av många medfångar.

Leonardo, som avtjänar ett 20 år långt fängelsestraff, fick ett särskilt tillstånd att bli döpt i en Rikets sal i Parma. Han blev intervjuad i lokaltidningen och sade då att han ville ”klargöra att han bestämt sig för att bli ett Jehovas vittne, inte för att finna en väg ut ur fängelsemörkret, utan för att fylla ett stort andligt behov”. Han sade: ”Jag har gjort många fel och misstag, men mitt gamla liv har jag lämnat bakom mig. Jag har förändrats, men inte över en natt. Jag måste fortsätta att vara hederlig.”

Salvatore, som dömdes för mord, avtjänar sitt straff i det hårt bevakade Spoletofängelset. Han blev döpt innanför fängelsemurarna, och det gjorde stort intryck på många. Fängelsedirektören sade: ”Den sociala betydelsen av ett val som leder till ett bättre uppförande mot alla bör understrykas, eftersom det gynnar både fängelset och hela samhället.” Tack vare de här förändringarna har Salvatores hustru och dotter nu börjat besöka Jehovas vittnens möten. En fånge som Salvatore vittnade för har blivit döpt som en överlämnad tjänare åt Jehova.

En del av den tidiga kristendomens utvidgning och ökning ägde rum i Italien. (Apostlagärningarna 2:10; Romarna 1:7) I våra dagars skördetid fortsätter den andliga tillväxten och utvidgningen på de platser där Paulus och hans medkristna arbetade hårt för att predika de goda nyheterna. (Apostlagärningarna 23:11; 28:14–16)

[Karta på sidan 13]

(För formaterad text, se publikationen)

ITALIEN

Rom

[Bilder på sidan 15]

Sammankomsthallen i Bitonto och en italiensk teckenspråksförsamling i Rom

[Bild på sidan 16]

Sanningen i Bibeln gör fångar ”fria”

[Bilder på sidan 17]

Den andliga tillväxten fortsätter där den tidiga kristendomen en gång blomstrade