”En underbar tillsyningsman och en älskad vän”

JOHN (JACK) BARR, som var medlem av Jehovas vittnens styrande krets, fullbordade sitt jordiska liv lördagen den 4 december 2010. Han blev 97 år gammal. Han har beskrivits som ”en underbar tillsyningsman och en älskad vän”.

Broder Jack Barr föddes i Aberdeen i Skottland och var yngst av tre barn. Båda hans föräldrar tillhörde de smorda. Broder Barr talade ofta med värme om sin uppväxt. Han var så tacksam för det goda föredöme som hans älskade föräldrar hade varit för honom.

När han kom upp i tonåren hade han oerhört svårt för att tala med människor han inte kände. Men han arbetade hårt för att övervinna problemet, och en söndagseftermiddag 1927, när han var 14 år, berättade han för sin far att han kände sig redo att följa med ut i tjänsten från dörr till dörr. Det var så det hela började. Från den dagen och ända fram till sin död var broder Barr en nitisk förkunnare av de goda nyheterna.

En tragisk olycka som nära nog kostade hans kära mor livet fick Jack att på allvar fundera över meningen med livet. Han överlämnade sitt liv åt Jehova 1929, och när möjligheten öppnade sig blev han döpt, 1934. År 1939 blev han medlem av Betelfamiljen i London. Det blev början på hans liv i heltidstjänsten, som skulle sträcka sig 71 år framåt i tiden.

Den 29 oktober 1960 trädde han in i det han kallade ”ett särskilt dyrbart förhållande”. Det var då han gifte sig med Mildred Willett, en nitisk pionjär och missionär sedan många år. Broder och syster Barr var kända som fina exempel och var ett troget gift par ända tills Mildred fullbordade sitt jordiska liv i oktober 2004. Under hela sitt gifta liv läste de ett avsnitt i Bibeln tillsammans varje dag.

För dem som kände Jack Barr kommer hans namn alltid att vara förknippat med en som gav väl genomtänkta råd, som alltid var balanserade, vänliga och grundade på Bibeln. Han arbetade hårt och var en hänsynsfull och kärleksfull tillsyningsman men också en lojal vän. I hans kommentarer, hans tal och hans böner kunde man höra hur mycket han älskade sanningen och vilket nära förhållande han hade till Jehova.

Samtidigt som vi saknar vår älskade broder Barr, gläder vi oss med honom för att han belönats med odödlighet – något som han verkligen såg fram emot och ofta talade om. Det var det han längtade efter. (1 Kor. 15:53, 54)a

[Fotnot]