Watchtower ONLINE LIBRARY
Watchtower
ONLINE LIBRARY
Svenska
  • BIBELN
  • PUBLIKATIONER
  • MÖTEN
  • w15 1/3 s. 13-15
  • Gåvor värdiga en kung

Ingen video finns tillgänglig för valet.

Tyvärr kunde videon inte laddas.

  • Gåvor värdiga en kung
  • Vakttornet – 2015
  • Underrubriker
  • Liknande material
  • GENOM ÖKNEN I ARABIEN
  • ”DEN BÄST BEVARADE AFFÄRSHEMLIGHETEN GENOM TIDERNA”
  • Smakämnena som formade världen
    Vakna! – 1993
  • Kryddor
    Insikt i Skrifterna, band 2
  • Kryddan i ditt liv
    Vakna! – 1983
  • Frågor från läsekretsen
    Vakttornet – 1976
Mer
Vakttornet – 2015
w15 1/3 s. 13-15
Olika välluktande kryddor.

Gåvor värdiga en kung

”Astrologer från östliga trakter ... överlämnade gåvor åt barnet: guld och rökelse och myrra.” (Matteus 2:1, 11)

OM DU fick ge en gåva till en mycket viktig person, vad skulle du välja då? På Bibelns tid var kryddor lika dyrbara som guld, så värdefulla att de var passande att ge till en kung.a Det förklarar varför två av gåvorna som astrologerna gav ”judarnas kung” var just välluktande kryddor. (Matteus 2:1, 2, 11)

Balsamolja.

Balsamolja

Bibeln berättar också att vid drottningen av Sabas besök hos Salomo ”gav hon kungen 120 talenter guld och balsamolja i mycket stor mängd och dyrbara stenar; och det hade aldrig funnits en sådan balsamolja som den drottningen av Saba gav åt kung Salomo”.b (2 Krönikeboken 9:9) Andra kungar skickade också balsamolja till Salomo som ett tecken på sin välvilja. (2 Krönikeboken 9:23, 24)

Varför var kryddor och liknande produkter så värdefulla och dyra på Bibelns tid? Det berodde på att de var viktiga inom många områden, som beredning av döda kroppar, skönhetsvård och tillbedjan. (Se rutan ”Användningsområden på Bibelns tid”.) Det höga priset var delvis ett resultat av den stora efterfrågan, men transportkostnader spelade också in.

GENOM ÖKNEN I ARABIEN

Kassia.

Kassia

På Bibelns tid växte vissa kryddväxter i Jordandalen, medan andra var tvungna att importeras. I Bibeln nämns ett stort antal kryddor. Bland de mer kända är saffran, aloe, balsam, kanel, virak och myrra. Dessutom nämns kökskryddor, till exempel spiskummin, mynta och dill.

Varifrån kom de här exotiska kryddorna? Aloe, kassia och kanel fanns i våra dagars Kina, Indien och Sri Lanka. Kryddor som myrra och virak kom från träd och buskar som växte i ökenområden som sträckte sig från södra Arabien till Somalia i Afrika. Och den exklusiva nardusen kom ända från Himalaya.

Saffran.

Saffran

Innan kryddorna nådde Israel korsade de Arabiska halvön. Det var bland annat på grund av detta som Sydarabien ”fick det totala monopolet på godsleveranser mellan öst och väst under det första och andra årtusendet före Kristus”, sägs det i The Book of Spices. Forntida städer, fort och karavanserajer (värdshus) som man funnit i Negev i södra Israel visar kryddhandlarnas färdväg. De här bebyggelserna ”återspeglar handelns enorma lönsamhet ... från Sydarabien till Medelhavet”, enligt Unescos världsarvscenter.

”Den lätta hanteringen, det höga priset och den ständiga efterfrågan gjorde kryddor till en otroligt populär handelsvara.” (The Book of Spices)

Karavaner med välluktande kryddor färdades regelbundet de omkring 180 milen över Arabiska halvön. Bibeln talar om en karavan med ismaelitiska köpmän som fraktade ”ladanumharts och balsam och kådig bark” från Gilead till Egypten. (1 Moseboken 37:25) Det var till de här köpmännen som Jakobs söner sålde sin bror Josef som slav.

”DEN BÄST BEVARADE AFFÄRSHEMLIGHETEN GENOM TIDERNA”

Dill.

Dill

Under flera hundra år kontrollerade arabiska köpmän större delen av kryddmarknaden. De var ensamma om att leverera kryddor från Asien, som kassia och kanel. För att avskräcka människor kring Medelhavet från att etablera egna affärskontakter med öst, började araberna sprida skrönor om hur farligt det var att få tag på kryddorna. Var kryddorna egentligen kom ifrån måste betraktas som ”den bäst bevarade affärshemligheten genom tiderna”, sägs det i The Book of Spices.

Spiskummin.

Spiskummin

Vad var det för skrönor som var i omlopp? Herodotos, en grekisk historiker på 500-talet f.v.t., återgav historier om skräckinjagande fåglar som byggde bon av kanelbark på oåtkomliga klippavsatser. För att komma åt den åtråvärda kryddan lade man ut stora köttstycken vid foten av klippan. Fåglarna roffade åt sig så mycket kött att deras bon till sist föll till marken. Man samlade då snabbt ihop barken och sålde den sedan vidare. Sådana historier spreds vitt och brett. På grund av de ”påstådda farorna med att samla in den [kanelen] kunde den säljas till ett mycket högt pris”, sägs det i The Book of Spices.

Mynta.

Mynta

Med tiden avslöjades den stora affärshemligheten, och araberna förlorade sitt monopol. Under det första århundradet f.v.t. blev Alexandria i Egypten en stor hamnstad och ett handelscentrum för kryddor. När man lärde sig hantera monsunvindarna över Indiska oceanen kunde romerska skepp segla från Egypten till Indien. Det ledde både till större tillgång och till lägre priser på exklusiva kryddor.

I dag kan kryddor inte mäta sig med guld. Och de är knappast gåvor värdiga en kung. Men de används fortfarande världen över i parfymer och mediciner och självklart även i mat. Kryddornas dofter fortsätter att fascinera och förföra, precis som de gjort i tusentals år.

Ett knippe kanelstänger.

Kanel

a Orden för ”kryddor” och ”kryddväxter” på Bibelns grundspråk avser i huvudsak välluktande växtprodukter och inte kryddor till matlagning.

b ”Balsamolja” avser aromatiska oljor och harts från olika träd och buskar.

Användningsområden på Bibelns tid

Smörjelseolja och helig rökelse. Jehova gav Mose anvisningar om hur smörjelseoljan och den heliga rökelsen skulle tillredas. Båda bestod av fyra olika kryddor. (2 Moseboken 30:22–25, 34–38) Vissa präster hade som uppgift att tillreda smörjelseoljan och ha tillsyn över förråden av olja och rökelse. (4 Moseboken 4:16; 1 Krönikeboken 9:30)

Salvor och välluktande ämnen. De som hade råd brukade parfymera sig själva och sina hus, kläder och sängar. (Ester 2:12; Ordspråksboken 7:17; Höga Visan 3:6, 7; 4:13, 14) Lasarus syster Maria öppnade ett litet kärl med ”välluktande olja, äkta, mycket dyrbar nardus” och hällde det på Jesus huvud och fötter. Den mängden nardus kunde kosta uppemot en årslön. (Markus 14:3–5; Johannes 12:3–5)

Behandling av döda kroppar. Nikodemos bidrog med en blandning av ”myrra och aloe” när Jesus kropp skulle förberedas för begravningen. (Johannes 19:39, 40) Och några av Jesus lärjungar gjorde i ordning ”välluktande kryddor och oljor” som de tog med sig till graven. (Lukas 23:56–24:1)

Matlagning. Israeliterna använde antagligen kryddor för att smaksätta fisk- och kötträtter. Kryddor kunde också användas i vin. (Höga Visan 8:2)

Två kryddor som gavs till Jesus

Både virak, som även kallas olibanum, och myrra kom från harts som utvanns genom snitt i barken på små träd och törniga buskar.

Träden som virak utvanns från växte utmed Arabiska halvöns södra kust, medan myrrabuskarna trivdes i de ökenliknande områden som nu utgör Somalia och Yemen. Båda kryddorna uppskattades för sina goda dofter. Det var Jehova som bestämde att de skulle användas i tillbedjan av honom – myrra ingick i den heliga smörjelseoljan och virak i den heliga rökelsen. (2 Moseboken 30:23–25, 34–37) Men de hanterades på olika sätt.

Virak, som ofta användes i rökelse, var tvungen att brännas för att doften skulle komma fram. Gummihartsen från myrran kunde man däremot använda som den var. Myrra nämns vid tre tillfällen i samband med Jesus: som gåva när han var liten (Matteus 2:11), som bedövningsmedel i vin när han hängdes på pålen (Markus 15:23) och som en av kryddorna vid behandlingen av hans kropp inför begravningen (Johannes 19:39).

    Svenska publikationer (1950–2026)
    Logga ut
    Logga in
    • Svenska
    • Dela
    • Inställningar
    • Copyright © 2025 Watch Tower Bible and Tract Society of Pennsylvania
    • Användarvillkor
    • Sekretesspolicy
    • Sekretessinställningar
    • JW.ORG
    • Logga in
    Dela